Det är alltid som finast när jag bara har min telefon med mig och inte systemkameran. Idag var det mitt absoluta favoritvinterväder: rimfrost på träden och snö. Dock ingen sol men jag var så glad över rimfrosten. Hur som helst, bilderna som jag tog genom vindrutan på bilen blev ju inget vidare men så kom jag på att jag tog en bild från jobbet på lunchrasten. Där lyckades jag fånga rimfrosten en aning iallafall.
När jag kom hem satte jag mig och gick igenom ett par föreläsningar. Jag har varit väldigt ofokuserad den här veckan så det var skönt att få lite gjort. Efter studierna ställde jag mig på löpbandet. Jag sprang fem snabba kilometer. Man ska ju bli pigg och glad av träning men jag kände mig mest bara sliten. Efter maten piggade jag dock på mig så det var väl lite lågt blodsocker efter träningen bara. Rickard lagade kvällsmat: nudlar och kyckling och det var så gott. Känner mig lite hungrig men har halsbränna så tror inte att jag är hungrig egentligen. Tycker det är lite konstigt med halsbrännan, det brukar jag aldrig ha.
Det blir så fint många gånger, med rimfrosten. Och då det går upp från minus 20 till plus två, då blir byggnaderna också belagda med rimfrost.
Temperaturerna har sågat upp och ner här mycket, och jag tog nyss en bild av rimfrost på balkongfönstret. Ska publicera det lite senare.
Visst är det vackert med rimfrost. Ska kika in hos dig.
Rimfrost är så vackert tycker jag med.
Halsbränna är verkligen inte kul att ha. Hoppas det har gått över.
Carin
Det hoppas jag med. Det är inte kul alls.
Visst är det konstigt att det alltid är så? Att man aldrig har kameran med sig när man skulle haft det. Springer du utomhus eller har ni löpband hemma?
Vi har löpband hemma. Springer inte utomhus när det är så snöigt och halt.
Ibland vinner man ibland förlorar man när man tar bilder och ibland får man tumma på kvalitén. Du har ju bilden etsad på din hornhinna också 🙂 Vacker skildring. Trevlig söndag!
Ja i minnet har jag det vackra. Det som inte kameran kan fånga på samma sätt.