Häromdagen så bloggade jag om mina lösa tankar som jag har svårt att sätta ord på. Så döm om min förvåning när jag bara dagen efter fick serverat ett inlägg av klokskap på facebook. Det rymdes så många tankar i raderna som så bra sammanfattar det som jag också går runt och tänker på. Cred till Johannes Axelsson.
Demokratin- ett minne blott?
Vi önskar ett samhällsklimat som främjar kritisk granskning av omvärlden utan att befolkningen ständigt hamna i polarisering och pajkastning. Den politiska korrektheten har svämmat över alla breddar och lämnar svenskarna rädda, fega och handlingsförlamade.
När ett land likformas, när man tvingas in i ett sätt att tänka och se på omvärlden på ett onyanserat sätt, vad händer då med demokratin? I försök att trygga landet har pk- poliser tagit makten över massmedia. Det vi matas med är i mångt och mycket propaganda. Man är rasist om man röstar på SD, man är homofob om man inte uppskattar Prideparaden, man är antifeminist om man vill verka för att minska antalet aborter. Livsutrymmet har krympt, och vad gemene man i Sverige tycker har formats till något fjuttigt halvlamt.
Vägra debatter, vägra ta i hand, undvika vissa personer, man gaddar samman sig och säger att man vill skydda demokratin, vadfalls?
Vad händer med befolkningen i ett land då de med andra värderingar blockeras, om de med avvikande åsikter inte får något talutrymme och ständigt blir påhoppade med beskyllningar som inte hör till ämnet?
Vissa frågor får inte debatteras, ta Covid-epidemin och det medel som befolkningen uppmanades ta, är ett exempel.
Kriget i Ukraina – får man uttrycka sin åsikt om detta utan att lynchas? Ett krig som sponsras av Västvärlden. Försöken att nå en vapenvila och införa en buffertzon mellan Ryssland och Väst slåss bort av de politiker som säger sig vilja verka för en hållbar utveckling.
Självklart vill vi motverka våldsamheter och att grupp ställs mot grupp. Så blir det lätt när polarisering råder istället för respektfull debatt. Diplomati tordes vara en bättre lösning än att förse krigsdrabbade länder med vapen.
Är inte yttrandefriheten och möjligheten att uttrycka sin åsikt utan att strypas socialt värt att värna?
Kan man ifrågasätta klimathysterin utan att bli stämplad som konspirationsteoretiker?
Ensidig journalistik riskerar att ge inskränkt befolkning med begränsad tankeförmåga. Om normen smalnar av tillräckligt blir det till slut exotiskt att tänka fritt. Rädsla paralyserar. Nån säger att Ryssland kör propaganda, frågan är var vi själva befinner oss?
Totalitära staters åsiktsfrihet hotas då socialbestraffning och vinklad journalistik motverkar den fria tanken.
Ett samhälle som har högt i tak låter en sådan här insändare publiceras. Måste det till ytterligare kriser i vårt samhälle innan vi förändrar vår attityd till oliktänkande? Låt oss hjälpas åt att nyansera, respektera och lära den yngre generationen vad demokrati verkligen är.
Vi är i behov av omvändelse på djupet!
