Jag har dömt fotboll sedan 2007 då jag gick min första stegutbildning. Det spelar ingen roll hur rutinerad jag är vid det här laget så finns det ändå saker som inte förändras. Jag är exempelvis fortfarande rädd för att tappa matcher och jag är fortfarande rädd för att komma för nära/för långt bort så jag missar viktiga situationer. En annan sak är att jag fortfarande inte kan tänka ”att det är lugnt, det ska gå bra det här”. Då blir det någon konstig motsatt effekt så jag istället missar situationer. Ett visst mått av nervositet inför matchen måste finnas, om inte så fungerar det inte.
Igår anmälde jag mig till ett uppdrag i pojkar 15-16. Trodde först att uppdraget gick till en annan domare men inte då. Jag fick åka till Sturefors och döma på deras naturgräs. Planen ligger så fint precis vid sjön. Det är dessutom en av Östergötlands största fotbollsplaner. Jag fick fin feedback av tränarna efter matchen, det kändes riktigt bra.
En sak som däremot förändras är känslan i kroppen. Under de senaste åren har jag dömt fotboll med känslan av att vara tung och seg i mitt löpsteg. Under de senaste två senaste matcherna har jag istället känt tvärtom. Trots att matcherna spelats på naturgräs har jag känt mig pigg. Jag är glad över att känna att trots att jag inte kunde springa på ett tag, först på grund av skadan och sedan min huvudvärk och yrsel, så känns ändå min form bättre än på länge. Det ska bli intressant att känna skillnaden på formen när jag dömer herrar division 6 på fredag.
Jag kan förstå det här med nervositeten. Det händer ju så mycket på planen att hålla koll på, och domaren får ju springa med hela tiden. Men så härligt att det känns lättare att springa nu. Skador och sjukdomar har ju en förmåga att ta av både konditionen och styrkan. Det är ju dessutom extra roligt att få beröm.
Ja, det händer verkligen mycket hela tiden. Helst ska man ha ögon i nacken. Jag är väldigt glad över formen känns så mycket bättre.
Hoppas, hoppas att du någonsin känner mera självtillit till dig själv. Att du kan säga ” Fy f******n så duktig jag är. I dagens inlägg är du på rätt väg. Fortsätt så!!! Det kommer gå så bra på Fredag.
Å visst, känner du ingen nervositet inför matchen då är du varken fokuserad eller ens intresserad. Det ska vara pirrigt, då är man på tå. Enligt mig, som var fotbollsmålvakt en gång i tiden;-)
Ja, jag vet inte, precis som jag skriver i inlägget finns det vissa saker just med fotbollsdömandet som aldrig kommer bli bättre. Men det innebär ju inte att jag inte åker hem efter en match och faktiskt är väldigt nöjd med min insats.