Idag var det dags att träna igen efter gårdagens vila. Lite träningsvärk i vaderna har jag och pyttelite i magen men inte alls på den nivån som jag förväntat mig. Skönt ju, samtidigt som jag gillar att ha träningsvärk då jag vet att verkligen kört hårt då.
Det blev tempoträning på löpbandet idag, så långt jag orkar i 12 km/h vilket motsvarar fem minuter per kilometer. Jag räknade inte med att ta mig särskilt långt men döm min förvåning när jag orkade mer än 3,5 kilometer i det tempot. (18 minuter) Uppladdningen inför passet var inte heller det bästa då jag inte hade tid att fixa matlåda till jobbet. Med rätt förutsättningar kommer det gå ännu bättre. Grymt nöjd tjej!
Jag har egentligen riktigt dålig karaktär. Så länge jag inte faller för frestelser, så länge jag inte smakar klarar jag av att stå emot utan problem. Det är när jag tar en bit tårta till exempel som mitt sockerbegär vaknar och då med besked. Då kan jag inte sluta äta. Jag vill bara ha mer och med följden av att jag mår riktigt dåligt både fysiskt av illamående men också psykiskt av den tjockångest som kommer över mig. Varför undrar ni säkert då, jag som är inte är tjock. Jag vet inte varför jag är så hård mot mig själv.
