Pilatesinspiration på instagram

Godmorgon! Hoppas att ni mår bra. Jag har startat dagen med tjugominuters promenad på löpbandet och efter det blev det några pilatesövningar, med och utan boll. Härlig start på dagen. Jag tänkte tipsa om några av mina favoritpilateskonton på instagram.
 
En av de allra första följarna som jag fick när jag började hashtagga pilates var @nancycastiglioni. Hon är helt fantastisk, rör sig med grace, kontroll och får pilates att se så enkelt ut. Vilket det verkligen inte är. Dessutom har hon ett makalöst leende.
Om du vill ha tips och inspiration på pilatesövningar så är dessa konton bra. Vissa är mer avancerade i sin inriktning men det är roligt att titta på och inspireras av.
@cotronepilates
@laurabpilates
@tahlswarepilates
@mickiphit
@thefitlife303
@mywellbalancedlife
@russopilates (tjejen som utmanar varje vecka i #matworkchallenge)
Sen följer jag många, många fler, ingen glömd. 
 

Varför jag fortsätter!

Jag har funderat lite ikväll. Tankarna har gått kring vad Forever är för mig och vad Forever har gett mig. Varför jag fortsätter trots alla hinder i vägen. När jag listar upp det så konstaterar jag att det är en hel del.
Forever är:
– En chans att göra något riktigt bra!
– En guldgruva
– Ett sätt att hjälpa andra.
Forever har gett mig:
– Nya vänner.
– En vilja att verkligen gå mot mina drömmar.
– Ett mod att gå utanför min komfortzon.
– Större självförtroende.
– Jag har blivit starkare.
– Lärt mig att hantera motgångar på ett ännu bättre sätt.
Jag funderar även på var jag kommer vara om ett år och om fem år. Nästa höst, var kommer jag stå då med tanke på allt som hänt nu under hösten. Det är riktigt spännande att tänka på.
 

Härliga fredag

Fem lediga dagar har jag framför mig. Eller ledigt och ledigt, jag ska jobba med Forever såklart, haha. Men hur härligt är det inte med fredag. Det vackra vädret fortsätter. Jag ska njuta av min ledighet, träna både löpning och pilates och imorgon är vi ett gäng som åker upp till Stockholm för inspirationsdag. Minns ni boken jag skrev om för ett tag sedan? Han som skrivit boken, Stefan Sebö är en av föreläsarna imorgon. Det kommer bli toppen tror jag. Jag läste ut boken för ett tag sedan så jag ska framöver skriva ett inlägg om vad jag tyckte.

Tio år sammanfattade i ett inlägg

 

 
Nästa år i mars fyller min blogg tio år. Därför tänkte jag att ni skulle få hänga med på en bloggresa. Min blogg skapades 18 mars 2007. Det är helt galet när jag tänker tillbaka att jag har haft min blogg så länge. Den har blivit som min lilla bebis som jag vårdar ömt. Jag funderar ibland på att flytta bloggen till egen domän och byta namn till samma som jag har till min webshop. Men hannafialotta är jag, det kan jag inte byta bort, inte än iallafall. Den tanken måste mogna.
Jag kommer ihåg mina allra första inlägg. Jag ville skriva om kläder och så ville jag inte lägga ut några bilder på barnen trots att jag inte ens hade 20 unika besökare om dagen. Jag läser mitt arkiv ibland och är glad över att så mycket är dokumenterat. Det är inte så många bilder kvar i bloggen  från den tiden vilket kanske är lika bra. Suddiga bilder tagna i spegel lite ovanför för att blixten inte skulle synas i spegeln… Smutsig spegel dessutom…

Alex, världens bästa Alex, hur underbart är inte det där leendet!  Kan inte fatta att han fyller tio år 11 januari. Det går alldeles för fort. 
Snygga bilder på mig…. Jag gillade verkligen den där klänningen och blev så ledsen när den gick sönder.
 
Två av mina allra första headers. Smycken barn och outfits var fokus under bloggens första år.

Eh, jag tror jag lämnar över illustrerandet till de som faktiskt kan. Men minns att jag hade väldigt roligt när jag gjorde bilden ovan.

Samuel och Alexander i Tinnerö eklandskap. En av mina favoritplatser här i stan.

Den kortkorta eran då jag alltid gick runt i högklackat och korta kjolar/klänningar. Undrar vad kollegorna på jobbet egentligen tänkte när jag kom in på morgnarna och kvällarna med mina höga klackar… Jag vill nog inte veta, hehe.
 
Tre resor till Gotland, 2010, 2013 och 2016. En ö som jag verkligen aldrig kommer tröttna på.
Ni fick följa med mig under graviditeten med Ida. Vi visste hela tiden att det var en liten flicka i magen men hade bestämt att inte berätta för någon. Det höll vi, jag berättade inte ens det för min mamma.
Ni har även fått följa med mig på en fotbollsresa utöver det vanliga. Inlägget om mitt fotbollsdömande är det inlägg som setts av flest människor. Svenska fotbollsförbundet och Smålands fotbollsförbund delade mitt inlägg på deras sidor och under de två dagarna så hade jag över 400 unika besökare på bloggen. HÄR kan ni läsa inlägget.
Under ett par år hade jag en webshop där jag sålde mina egendesignade smycken. Det gick verkligen inte bra och nu har jag avveklat företaget. Pärlorna finns dock kvar i gömmorna för jag tänker att det blir skoj för barnen att pyssla med framöver.
Jag har haft en brinnande passion för palliativ vård och gick en tvåårig utbildning för att bli specialistundersköterska inom området. Den passionen har nu övergått till pilates och att inspirera andra till hälsa och välmående.
Det är intressant att kunna titta tillbaka och se vad som egentligen hänt under årens lopp och hur jag förändrats.
 
 
 

Jag vann mot motvinden

När jag springer så tävlar jag inte, jag tävlar bara mot mig själv. Jag är inne i en period när jag verkligen måste övertyga mig själv att ge mig ut och springa. (Att springa på löpbandet är inga problem att motivera mig till) Utöver det så fick jag idag också gå fighten mot en hemsk motvind. Jag och Rickard hade kommit överens om att vi skulle springa intervaller på bana. Fyrahundringar var tanken. Jag velade om jag skulle springa 12 lite långsammare intervaller eller 6 snabba. Det slutade med sex snabba och det var verkligen galet jobbigt. Halva varvet var det tuff motvind som tog mycket kraft från mig vilket också gjorde att jag tappade fart. Men jag är nöjd, det blev ett helt suveränt pass. Ett pass som gav mig det jag behövde i form av endorfiner och flås. Har ni tränat något idag?
 

När man vill något så mycket

 

Det är så jobbigt att vilja så mycket och samtidigt uppleva att det händer saker samtidigt som det känns som att allt står still. Det står definitivt inte still men jag är en väldigt otålig person. Jag vill att allt ska hända nu, nu, nu och helst igår. Därför är det jag jobbar mest med mig själv nu är att ha tålamod. Att lita på processen och att det fungerar och att allt kommer ordna sig till det bästa om jag bara håller mig till planen och gör det jag ska. Jag ska inte stressa upp mig!
 

Ett slut och en ny början

För er som inte vet så är jag kristen och vi har varit en grupp vänner som träffats en gång i veckan under flera år i något som kallas för cellgrupp. Det är olika grupper som finns i kyrkan och där man träffas hemma hos varandra. En del träffas varje vecka och andra träffas varannan vecka till exempel. Ingen grupp är den andra lik, olika behov och inriktningar styr.
De första åren så var barnen med men de var ganska små och vi upplevde att de tog för mycket fokus. Därför blev det efter ett tag beslutat att träffarna skulle vara barnfria för att alla skulle få ut så mycket som möjligt. Vi har haft många bra möten där mycket tänkvärt har diskuterats och delats. Vi har blivit utmanade, vi har delat glädje och tuffa saker.
Det senaste året har jag och Rickard behövt prioritera annat så vi har inte varit med så mycket. Nu är det iallafall bestämt att gruppen ska delas och nya personer kommer framöver komma in i gemenskapen. Nu blir det en ny början och en nystart och det känns riktigt spännande att se var det här kommer leda.

Löpning under vintern

Jag fick frågan hur jag gör med löpningen när det blir vinter och kallt. Mitt svar är löpband, inte jämt men oftast. Det beror på vad jag ska springa, snölöpning till exempel är svårt att springa på ett löpband, hehe. Men annars är det bara fantasin som sätter begränsningarna. Det bästa är att det finns inga undanflykter. Jag kan inte köra med att det är för kallt, halt regnigt, mörkt osv. Det är bara att bita ihop och köra ändå.
Gårdagens femma sprang jag på 25,11. Det blir en kilometertid på 5,02 vilket är snabbast någonsin på en femma. 
 

 

Surr av tankar

Det är många tankar som flödar i huvudet nu. Mest positiva tankar men också negativa tankar som tar lite för mycket energi från mig nu. Så det här är min todo-list vad gäller att hålla mig på banan.
– Öva mig i att vara här och nu.
– Fokusera på det som får mig att må bra.
– Hålla mig till planen.
– Hitta fokus i allt!
– Koppla bort det som stör mig. Just nu äter det energi och jag får inte låta det göra det.