Månad: december 2018

Mitt pilatesår 2018

Publicerad den av Hannas krypin
 

2018 är året som det hänt mycket vad gäller mina pilatesdrömmar. Året började med att jag fortsatte träna hos Linnea i hennes pilatesstudio. Jag velade och funderade fram och tillbaka om jag skulle göra examinationen i mars eller om jag skulle skjuta upp det för att få mer tid till det praktiska och lära mig mer teori. Efter diskussion med Linnea bestämde jag mig för att göra examinationen i mars.
Under tiden som jag förberedde mig för examination hade jag pilatesklasser på Hälsofabriken i Åtvidaberg. Det började först med fullsatta pilatesklasser men efter bara några gånger började fler och fler deltagare doppa av. Så till slut var vi en liten skara på fem personer. Dock trogna kunder som kom nästan varje söndag. Men, personen som var chef tyckte att det inte var värt att hålla klasser när intresset var så lågt så jag fick inte ha kvar mina pass när det var sisådär tre-fyra gånger kvar. Magplask!! Jag blev så besviken för jag drömde om att få hålla klasser där länge.
I januari åkte jag till Stockholm för att gå igenom sista modulen. Jag träffade inte fina Juliana då (på bilden: Juliana, jag och Janet) utan en annan tjej som var precis lika fantastisk hon.
Mycket plugg: läsning och praktiskt.
Hur gick examinationen då?
Jo, jag flög ner till Munchen en torsdag. Dagen innan hade jag min sista klass innan jag skulle åka ner. Nervositeten var stor men jag visste att jag var väl förberedd. Jag kom till Munchens flyplats och skulle ta pendeln till Phasing där studion låg.
Jag blev väl mottagen och det första jag gjorde var att delta i en klass för personer som inte tränat pilates så länge. Lektionen var på tyska men kände ju igen övningarna så det var inga problem att hänga med. På kvällen observerade jag en klass och så deltog jag i en klass. Vi var bara två personer + instruktören så det var ett riktigt givande pass och jag lärde mig massor.
På fredagen skulle jag göra examinationen. Jag fick fyra övningar som jag skulle lägga in i min klass på en halvtimme och det skulle bli ett bra flöde på övningarna. En av övningarna var på nivå master och jag skulle modifiera den. Den lilla detaljen hade jag glömt bort så det gjorde mig gruvligt nervös men efter lite klurade kom jag på en variant vilken var precis den som Natascha tänkt sig. (Natascha har hand om Basi Pilates i Tyskland, Schweiz och Norden).
Jag skulle instruera en dam och visa Natascha att jag kan undervisa. Det gick bra även om det såklart inte var perfekt.
Något som däremot var perfekt var de fyra slumpmässigt utvalda övningarna som jag skulle utföra:
– open leg rocker (jag hade på känn att jag skulle demonstrera just denna övning)
– the hundred
– side leg kick
– neckpull
När den praktiska delen var gjord skulle jag också göra ett teoretiskt prov som jag klarade utan några krusiduller. Resultatet: GODKÄND. Men innan jag kunde få mitt certifikat var jag tvungen att göra färdigt de sista praktiska timmarna. I somras var det klart och efter en lång väntan damp certifkatet ner i brevlådan. Äntligen har jag en bra grund att stå på!
I somras bjöd jag in till sommarpilates men intresset var svalt. Dock så var det en väg in att få hålla pilatesklasser på måndagar här där jag bor. Även den här gången var det ganska många till att börja med men sedan droppade de av allteftersom. Jag vet inte om jag kommer få fortsätta i vår men då har jag min pilateskurs i Mjölby inplanerad. Det ser jag verkligen fram emot!
Det var 2018 det. Min utmaning inför 2019 blir att jobba ännu mer intensivt på att öka kunskapen och intresset kring pilates. Jag måste även få in tid i mitt schema för mer egen träning. Saknar min egen träning och vill komma igång igen. Det blir inte riktigt samma sak att instruera samtidigt som jag gör övningarna.
 

Juldag och födelsedagsfirande

Publicerad den av Hannas krypin
Dagen startade med att jag vaknade en kvart innan jag skulle åka till jobbet. Suck alltså, en vacker dag kommer jag försova mig på riktigt om det fortsätter så här. Men det problemet tar vi en annan dag om det kommer. Juldagen har spenderats med jobb till klockan två. Det är verkligen helt galet vissa dagar men då är det bara att skratta åt det hela. Det där att skratta gör så mycket för arbetsglädjen. Jag tog en Nocco och blev helt speedad. Jag är så känslig för koffeinet. Men det bjuder jag på, det blev kul!
Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag blev hämtad på jobbet och så åkte vi vidare hem till mina föräldrar där mamma bjöd på en suveränt god köttgryta och ris. Till efterrätt blev det äpplepaj med vaniljsås. Vi firade även Samuels födelsedag i förskott. 26 december 2003 fick jag mitt första barn Jag visste hela tiden att det skulle bli en liten kille. Min magkänsla sa mig det, jag tog inte reda på vem som låg i magen då jag ville att det skulle bli en överraskning. Så den här tiden för 15 år sedan låg jag med värkar och nöp mig själv i magen då jag tyckte det var så häftigt att jag inte kände något efter epiduralen. Dagen efter tog det ett tag innan jag kom på varför jag hade hela magen full med nypmärken. Till slut kom jag på vad jag gjort, haha. Lite kul var det allt. 
Julklappar från barnen till mormor och morfar.

Juldagspilates

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard har haft en riktig filmkväll. Först tittade vi på Jumanji, en remaket från 2017 och i väntan på nästa film så körde vi tjugo minuter pilates och ett gäng tabataintervaller. Intervallerna kommer få ett eget inlägg när jag får möjlighet att filma. 

En julteaser såklart!

Filmen som rullar nu är A merry christmas miracle. Jag vet inte hur många julfilmer vi har betat av nu men det är så roligt. Bäst att passa på nu innan jag börjar plugga för då kommer jag ha näsan i böckerna. 🙂

 
 
 

Julafton 2018

Publicerad den av Hannas krypin
Hej min vän! Det har ekat tomt här, både vad gäller inlägg och besökare. Normalt tycker jag det är trist när statistiken sjunker men den här gången tänker jag att det beror på att du är upptagen med att umgås med dina nära och kära. Jag hoppas att du har haft en fantastisk jul!
Julafton började med att klockan ringde vid sju och då skuttade jag upp (nåja kanske inte riktigt men vi kan låtsas :-)) och startade ugnen. Skinkan griljerade snabbt och så förberedde jag ägghalvor och omelett till julbordet. Tänkte att det säkerligen skulle bli rätt så rörigt och lite plats i ugnen så det var bäst att förbereda det som gick att förberedas.
Runt niotiden kom min bror förbi och därefter troppade barnens farmor och farfar, T och W och så Rickards lillebror N.
Samuel spelade månskenssonaten för farfar och så ville han lära farmor att spela den.
Tomten har kommit och delar ut julklappar till förväntansfulla barn.
Min outfit! Koftan är ny och jag fick den i julklapp av Rickard. Hade sett den tidigare i höstas men alldeles glömt bort den. Det hade dock inte Rickard gjort.
Efter tomten varit på besök fick barnen leka med sina nya julklappar och så åt jag massor med skumtomtar. Det förbereddes för julbord vilket vi sedan åt med god aptit. Så gott ju! Kan man tröttna på julbord? Klart man kan men inte än.
Vi såg på Kalle Anka och åt mer godis. Jag hjälpte Ida att bygga ihop sitt nya lego och jag fick hjälp av Alexander att bygga ihop ett lego friendshus.
Det åts mer godis och T kom tillbaka efter sitt tomtejobb. Filmen ”en dag i Phuket” streamades och efter filmen gick vi ut i kylan för en kort promenad. Efter en dag inne var det skönt att komma ut och få lite luft och röra på sig.
När vi kom hem åt vi lite rester från julbordet och så såg vi julfilmernas julfilm: tomten är far till alla barnen. Tycker den är rolig och det är tradition att se den. Samtidigt är det sorgligt att tänka på att många barn växer upp så. För många barn är det deras verklighet. Alkohol, med föräldrar som bråkar och är skilda. Den har verkligen en allvarlig underton. Och nu fick visst det här inlägget en allvarlig underton med så avslutar här.
 

Jag glömde ju skinkan….

Publicerad den av Hannas krypin
När jag kom hem från jobbet gick jag och la mig. Min planerade tupplur blev lång. Rickard försökte väcka mig efter en timme men jag somnade om. Först vid sex kom jag upp ur sängen och det tog lång tid innan jag blev människa igen. Så där konstig som man blir när jag sovit för länge för en tupplur men för kort för att ha sovit klart.
Efter mat och lek med barnen togs pepparkakshuset fram. Det är flera veckor sen vi köpte det och först ikväll togs det fram. Ibland är man bra på att skjuta upp saker. Men hur gör man egentligen kristyr på bästa sätt? Den var så trög att blanda men så blir den rinnig ändå. Har du några bra tips? Jag hade ingen ättika hemma så struntade i det. Men det kanske är den som är grejen?
Snett och vint men tycker det är lite charmigt. Testade baking glue och jag tyckte att den var helt värdelös. Det blev till att smälta socker och göra på den gamla traditionella sättet.

Nu sitter jag i soffan och för en stund sedan kom jag på att jag glömt att griljera skinkan. Så nu velar jag om jag ska fixa det nu eller göra det imorgon bitti. Soffan är ju väldigt skön alltså… Har du haft en bra dag?
 

Favorit i repris

Publicerad den av Hannas krypin
Hej mina vänner! Jag kom att tänka på ett särskilt inlägg när jag läste Frugans senaste inlägg. Så det här blir tredje gången jag delar det här inlägget men jag tycker fortfarande att det är så bra och tänkvärt. Jag läste texten för första gången i Isabella Löwengrips blogg. Jag vet inte var hon hittat texten från början men det spelar ingen roll egentligen. Texten är lika bra för det. 
”Under ett seminarium frågade en kvinna, ”Hur vet jag om jag är med rätt person?”.
Mannen som ledde seminariet la då märke till att det satt en stor man bredvid henne så han sa, ”Det beror på. Är det där din partner?”. Kvinnan svarade med uppriktighet i rösten ”Hur vet du det?”. ”Eftersom din fundering förmodligen tynger dig ska jag besvara din fråga”, svarade mannen.
Så här lyder svaret.
Alla förhållanden följer samma mönster… I början är du förälskad. Du längtar efter telefonsamtalen, beröringen och du gillar din partners små egenheter. Att falla för din partner var inte svårt, nej, det var tvärtom en helt naturlig och spontan upplevelse. Du behövde inte GÖRA någonting. Det är därför man säger att man ”faller” för någon.
Människor som är förälskade säger ”jag föll som en fura” eller ”det sa bara klick”. Fundera på uttrycken. Det antyder att du bara stod där, utan att göra något, och så plötsligt hände något dig.
Att bli förälskad är en passiv och spontan upplevelse. Men efter ett par månader eller år tillsammans, falnar glöden. Det är ett naturligt mönster i ALLA förhållanden.
Sakta men säkert blir telefonsamtalen (om dom alls kommer) en källa till irritation, beröring är (när den väl sker) inte alltid välkommen och din partners egenheter är inte längre charmiga, dom driver dig till vansinne. Symptomen för det här stadiet varierar för varje förhållande, men du kommer att lägga märke till en dramatisk skillnad mellan det inledande stadiet när du var förälskad och det efterföljande stadiet som är betydligt tråkigare och stormigare.
Det är nu som du och/eller din partner kan börja fråga er ”’Är jag med rätt person?”. Och när du tänker tillbaks på den glödande kärlek ni en gång hade kanske du börjar längta efter att få uppleva det med någon annan. Det är nu förhållanden rasar samman.
Hemligheten med att lyckas i ett förhållande är inte att finna rätt person, det är att lära sig att älska den person man har hittat.
Människor skyller ofta sin olycka på sin partner och börjar söka efter bekräftelse och tillfredsställelse utanför förhållandet. Resultatet av sökandet kan se ut på många sätt.
Otrohet är det vanligaste. Men ibland gräver människor istället ner sig i arbete, en hobby, vänskap, överdrivet tevetittande eller missbruk av olika slag. Men lösningen ligger inte utanför förhållandet. Det ligger inom det.
Jag säger inte att du inte kan förälska dig i någon annan. Självklart kan du det och tillfälligt skulle det kännas bättre. Men några år senare skulle du vara tillbaks i samma situation.
Skälet till det är, och lyssna nu noga:
Hemligheten för att lyckas i ett förhållande är inte att hitta rätt person, det är att lära sig älska den person du har hittat.
Att bibehålla kärleken är inte en passiv eller spontan upplevelse. Du måste jobba på det, dagligen. Det kräver tid, ansträngning och energi. Viktigast av allt, det kräver vishet och förnuft. Du måste veta vad du ska göra för att få det att fungera, det finns inga genvägar.
Kärleken är INTE ett oförutsägbart mysterium som varken du eller din partner kan påverka utgången av. Precis som att fysikens lagar styr universum, finns det på samma sätt lagar för förhållanden. Om du vet hur du ska tillämpa dessa lagar är resultatet förutsägbart.
Kärlek är alltså ett ”beslut”, inte bara en känsla.
Kom ihåg: Du avgör inte själv vilka människor som kommer in i ditt liv. Däremot är det upp till dig att bestämma vem som får gå, vem som får stanna och vem du vägrar att släppa taget om!

Fjärde advent

Publicerad den av Hannas krypin
Jag kan inte fatta att det är fjärde advent idag. Dan före dopparedan. Vad var det som hände? Jag har verkligen inte hunnit med…. Jag jobbar till tre idag och det första jag ska göra när jag kommer hem är att ta en tupplur. De senaste fyra dagarna har jag gått och lagt mig efter midnatt. Det är inte bra så här på morgonen när jag ska upp och jobba. Zzzz……
När jag tupplurat så ska jag griljera skinka och plocka ordning det sista. Vill dammsuga lite och torka golvet så det är fräscht till imorgon. Just det, försöka koka den där kolan med som jag tänkt ett tag.
Klapparna ligger under granen och väntar. Jag önskar dig en härlig dag!
PS: Jag har läst alla kommentarer, men vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag har skrivit personliga svar tidigare men det känns som att jag bara skriver samma hela tiden. Vad föredrar du? Ett svar som är typ samma hela tiden eller att jag istället går och in och läser din blogg och kommenterar där?
 

Bilder från min lördag

Publicerad den av Hannas krypin
Idag var det dags att sjunga för pensionärerna på mitt jobb igen. Ett gäng julsånger stod på schemat. Till exempel oh helga natt, tänd ett ljus och psalmer. Det var en väldans mysig sångstund. Efter sjungningen kunde jag inte sluta sjunga utan gick bara runt och nynnade.
Jag skulle ju inte dricka NOCCO men efter vår sjungning var jag så trött att jag bara var ”tvungen”. Det ledde dock till att jag var helt speedad. Så jag kommer inte komma i säng den här sidan midnatt heller.
Jag hade på mig min Rudolfmössa och de boende uppskattade det verkligen. En av de boende sa till mig ”man blir glad när man ser dig”. Det blev jag väldigt glad över!
Är jag knäpp som tycker att det är lite halvfint/snyggt/halvfult med lårhöga stövlar till träningsbrallor? (Suddig och tråkig bild, jag vet. Upptäckte nu att den var suddig. 😕)
Jag och Rickard möttes upp på gymmet och hade inte någon särskild tanke med passet utan bara lattja lite. Vi körde bring Sally up squatchallenge med hantlar. Fy vale vad jobbigt det var! Hoppas att du haft en riktigt bra dag.

En fundering

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon mina vänner! I går blev det uppesittarkväll. Kom i säng först vid ett…. Imponerad över mig själv att jag inte snoozade i en hel evighet nu på morgonen. Först jobbade jag till åtta och sen möttes jag och Rickard upp för träning på gymet. Det blev ett pass med fokus på explosivitet i form av cirkelträning. Passet avslutades med ett gäng marklyft. Det känns som att mitt max just nu är 60 kilo med gårdagens förutsättningar. Men jag ska lyfta tyngre framöver. Så roligt att känna att lilla jag är starkare än vad jag tror.
Lyckan att skära upp en i princip perfekt avokado. Den första fick jag slänga. Den såg så fin ut på utsidan men på insidan, not so much.
Jag läste ett mycket intressant inlägg hos Lilian som jag kände att jag ville spåna vidare på. I korta drag handlar det om att fundera över hur du är som kommenterar. Är du generös och kommenterar engagerat? Jag har tidigare varit lite oengagerad ska jag erkänna. Men det är ju så mycket roligare att få engagerade kommentarer. Så jag har ändrat mitt sätt. Genom Bloggsupporten och Länka med kärlek stöter jag på en hel hög med fina bloggar. Tänkvärda bloggar och vardagsbloggar. I de här grupperna måste man vara aktiv och läsa och kommentera bloggarna som länkar. Men jag funderar över en sak. Skulle du läsa min blogg om du inte var ”tvungen” att göra det? Jag är dock jätteglad över den här gruppen för utan den hade jag inte hittat alla bloggar som jag nu får chansen att läsa. Jag skulle läsa även utan att vara med i grupperna.