Jag och Rickard åkte till Tinnerö idag igen. Den här gången för att springa. Jag hade kikat ut en lämplig runda som utgick från Smedstad ridcenter, till Rosenkällasjön och sedan tillbaka igen. Idag var en så här dag när det var tungt och jobbigt att springa och inte ett dugg kul. Jag fick jobba för varje steg jag tog. Inget gratis med andra ord.
Någonstans på vägen sprang vi fel så vi missade Rosenkällasjön och kom ut på stora vägen. Att följa stora vägen här är långt men jag visste att det skulle finnas en avtagsväg lite längre fram. Så vi pinnade på och nu började jag tycka att det var lite kul att springa. Det blev ett äventyr. Hur lång skulle rundan hinna bli egentligen?
Avtagsvägen dök upp lite längre fram precis som jag trodde och snart var vi framme vid Rosenkällasjön. So far so good liksom. Men vi sprang fel på ett ställe till. Jag förväntade mig att vi skulle komma ut på ett visst ställe men inte då. Vi tog världens omväg som blev sisådär tre kilometer längre. Men jag visste hela tiden var vi var någonstans. Så jag kan inte säga att vi var vilse. Efter elva sprungna kilometer kände jag bara att nä, nu går det inte längre. Sista tre-fyra kilometerna till bilen gick vi. Så det blev ett riktigt rejält distanspass, det var länge sedan som jag sprang så långt. Nu när jag sitter här vid bordet kan jag ändå tycka att det var en härlig runda. Fast jag tyckte inte det under tiden när jag till slut hade galet ont i mina stackars fötter. Särskilt min högra, tur är dock att det släppt nu.
Sträckan vi kom innan jag började gå.
