Återigen har jag satt tänderna i en bok som min pappa gett mig. Boken heter ”kvinnorna vid Cane River” och skrevs av Lalita Tademy. Jag brukar ofta hoppa över förordet men den här gången kände jag att jag behövde läsa förordet för att förstå lite mer av bakgrunden till boken. Det var dessutom ett sånt där förord som fångade mitt intresse direkt. Jag var tvungen att läsa mer.
Från förordet:
Sidan nio:
”Allteftersom jag intensifierade mitt sökande efter Philomenes mor ledde mig spåren till Cane River, ett komplext, isolerat, slutet och hierarkiskt samhälle som hade sin blomstringstid i början av 1800-talet. ”
Sidan tio:
”Först då visste jag med säkerhet att mina förfäder inte hade tillhört klassen fria färgade. De var slavar i tre generationer ägda av Francoise Derbanne, en kreolsk änka som efter sin man hade ärvt en medelstor plantage i Cane River i Louisiana.”
Det är en tankeväckande bok och en redogörelse om slaveriet och plantageägarna. Drömmen om ett bättre liv och att vilja ha något annat, en riktig framtid och att få göra det man vill med sitt liv och inte det som någon annan har tvingar på en. Jag har läst halva boken ungefär och den är verkligen läsvärd.