Solen börjar gå ner tidigare och tidigare. Bilden ovan togs på parkeringsplatsen på jobbet vid kvart över åtta igår kväll. Jag gör allt jag kan för att inte anamma känslan av höst, att hålla kvar sommaren. Det gör jag genom att fortsätta gå barbent. Nu när jag jobbat natt har jag fortsatt att vara barbent även om det är kalla nätter. Bor i mina rosa shorts från Stronger. Linnet ovan skulle jag vilja ha i rosa men det finns inte. Tur är väl det för jag behöver det inte. Bara villhöver….
Mitt inlägg igår gav ett par tankeväckande kommentarer. Särskilt raderna ”en tid för att dräpa, kasta stenar och hata”. Jag tolkar det inte som en direkt uppmaning till att göra just det utan mer att texten handlar om allt som händer. Anledningen till att jag tänker så är på grund av raden: ”det finns en tid för allt som händer under himlen” Precis som Znogge skrev i sin kommentar så är det tyvärr så det ser ut idag. Det finns ingen kärlek längre och hatet breder ut sig. Att vända den trenden känns som en omöjlig uppgift. Var ska man börja? Det första jag tänker är barnen, att de som är vår framtid kan göra en skillnad. Men barnen behöver goda förebilder, personer som ger kärlek och omsorg, vågar säga vad som är rätt och fel och sätta gränser.