Månad: juli 2026

Dubbla budskap och blandade känslor

Publicerad den av Hannas krypin

Det är dags att skriva lite om min torsdag och min fredag. Gårdagen startade med att jag gick min korta runda som är 2,8 kilometer. Hehe, jag hade fart i benen och gick dessa kilometer på inte ens 26 minuter. Min uthållighet som jag fått i löparspåret har även haft den effekten att jag kan gå i ett snabbare tempo. Dagen flöt sedan på och när jag kom hem vilade jag en stund för att sedan ta tag i min träning: ett distanspass på löpbandet. Eftersom min högra fot varit lite tråkig ute i spåret ville jag testa på löpbandet. Och det är så konstigt för kände ingenting. Undrar om det är en mental grej.

Som löpare hör jag ofta talas om runnershigh. Ett stadie där man får känslan av att kunna springa hur länge som helst. Kroppen bara går av sig självt och det går till och med att öka tempot. Exakt så blev det för mig igår. Helt plötsligt var det inte jobbigt längre och kroppen bara sprang av sig själv. Min runnershigh kommer efter sex kilometer. Hehe, lite jobbigt att behöva springa så långt innan det känns lätt och ledigt…

Idag fick jag frågan om jag var trött eller ledsen. Ironin i att få en sådan kommentar när jag sovit nästan nio timmar i natt… Dagen fortsatte med allmänt tråkiga grejer. Ville hjälpa en kollega med en sak och konstaterade att det inte gick. På grund av mina händer alltså. Det här kommer låta hårt men jag känner mig helt värdelös. Samtidigt som jag underlättar för mina kollegor vad gäller logistik och annat. Så jag började gråta när jag pratade om det med chefen och en annan kollega. De var så snälla och försökte muntra upp mig. Sen hände ett par andra saker där jag bara kände att hit men inte längre. Skönt med fredag och helg säger jag.

Jag träffade arbetsterapeut idag på hand och plastik. Jag får dubbla budskap och känner mig bara förvirrad. Jag får inte köra det träningsprogram med vikter som jag fick av rörelse och hälsa. Däremot får jag belasta om det gör ont men bara om smärtan sedan minskar. Hela tiden har jag fått höra att så länge det gör ont så får jag inte belasta utan händerna måste vila. Tror du att jag blir förvirrad eller vad… I praktiken gör det ju ont mer eller mindre hela tiden så det är bara att fortsätta som jag gjort de senaste fyra månaderna.

I morse skickade jag ett mess till Rickard (han jobbade natt). Ska vi inte ses efter jobbet och hitta på något, typ fika och promenad, skrev jag. Såklart var inte Rickard sen att hoppa på. Så han hämtade mig efter jobbet och så åkte vi vidare till Bergs slussar. Köpte glass och satte oss och kollade lite vid kanalen. Det var broöppning precis när vi satte oss och vilka puckon. Flera bilar körde över och en löpare skulle tvunget springa över precis när bommarna gått ner. Pucko säger jag, det finns verkligen folk till allt.

Efter glassen gick vi hela slusstrappan ner. Det var en tysk båt som skulle slussas och en flicka på sisådär 15 bast hade ansvar för linorna vid slussningen. Funderade lite på hur det skulle vara att åka båt, hela vägen från Tyskland ända till Göta kanal. Det måste vara en häftig upplevelse! Hur som helst så satt vi nere vid Roxen en stund innan det var dags att styra kosan hemåt igen.

Ett halvår senare

Publicerad den av Hannas krypin

Halva 2026 har gått och jag tänkte att det kunde vara kul att reflektera kring årets träning. Det är lätt att bli ”hemmablind” och tänka att det står still i utvecklingen. Trots alla fina resultat på träningspass, på fotbollsplan och på loppen.

Året började knaggligt med att komma igång igen efter min långdragna skada. Hela hösten 2025 körde jag alternativ träning, crosstrainer och explosiv styrka för benen. I december kunde jag börja löpträna försiktigt. Under dessa pass fokuserade jag på att springa under en visst tid: 45 minuter och inte att komma ett visst antal kilometer. Det fokus ger bra uthållighet som behövs för att kunna bli snabbare.

Årets första löppass blev ett intervallpass på löpbandet: 5*200 meter med joggvila mellan varje. Jag och Rickard var också med på ett träningspass som domarklubben ordnade på Friskis och Svettis. Jag utmanade mig och var med på träningen med domarklubben. Det är alltid svårt och utmanande att träna tillsammans med killarna i domarklubben som är på en helt annan nivå än jag. Jag fortsatte med lugna distanspass med fokus att bygga uthållighet. Rickard skrev ett träningschema åt mig som jag följde så gott det gick mellan fotbollsmatcherna. Målsättningen med träningschemat var att kunna springa fem kilometer på 25 minuter. Det är en tid som är utmanande för vem som helst! Jag är verkligen inte där än, springer just nu 400meters intervaller i det tempo jag måste hålla för att kunna springa 5 kilometer på 25 minuter.

I januari sprang jag löptest och det gick riktigt bra. Inte på de korta intervallerna, det är mitt stående problem men de långa intervallerna gick så klart galant. Under februari, mars och april kunde jag träna det jag ville och jag kände hur jag blev bättre och bättre för varje vecka. Träningsschemat var riktigt utmanande men precis det jag behövde för att långsamt bli bättre och bättre.

Skadan höll sig borta men i maj hände det som inte fick hända: jag drog upp min skada igen när jag ville hjälpa domartillsättaren och dömde tre fotbollsmatcher på rad. Inte samma dag såklart, men fredag, lördag, söndag. Så därefter fick det bli mer alternativ träning igen. Jag har trots skadan fortsatt döma fotboll och nu under sommaruppehållet känner jag att den är nästan helt läkt. Vi får se hur kroppen reagerar sen när det är dags för matcher igen.

Den största skillnaden i min form har jag märkt under matcherna. Jag är mer uthållig, förr kunde jag känna mig helt tom i huvudet efter en match men den känslan har jag inte längre på samma sätt. Jag orkar också ta fler löpningar, känner mig pigg i kroppen betydligt längre.

Vi måste ju såklart avsluta det här inlägget med att skriva om hur det gått med mitt mål att kunna springa fem kilometer på under trettio minuter igen. Och det lyckades jag med under Himmelstalundslopet i våras. Sedan har det blivit ett gäng lopp: blodomloppet i Linköping, Byrundan i Gamleby, Västervik city run och så årets viktigaste lopp: Victorialoppet på Öland. I flera år har jag velat springa båda loppen på samma kväll och det kan jag nu sätta check på. Är så nöjd med det, både snabbare totalt på loppen och så den utmaningen som det är att springa 13 kilometer på det sättet samma kväll. Jag är helt klart på väg tillbaka igen!

Pyssligt värre…

Publicerad den av Hannas krypin

Vad ska jag skriva om idag då? Vi börjar väl från början kanske. 03:58 tyckte min kropp att det var morgon. Försökte verkligen somna om men nej det gick inte. Klev upp, tog en dusch och skrev någon bloggkommentar. Åkte sedan in till jobbet, tänkte jag kunde passa på och ta en promenad när jag ändå var vaken.

Utanför pizzerian som finns vid jobbet kom det en liten hare. Den tittade på mig, beredd att skutta iväg. Jag fortsatte dock åt mitt håll och då satte sig den lilla haren och käkade gräs istället. Såg senare två harar på fotbollsplan som jag gick förbi. Även dom var fullt upptagna med att käka gräs och brydde sig inte om mig. Härlig start på dagen!

Annars har jag haft en pysslig dag på jobbet, jag fyllde min tid om man säger så. Önskar mig en mindre pysslig dag imorgon. Förutom jobbet så ringde jag även till hand och plastik för att få tid till arbetsterapeut. Behöver ju verkligen byta mina handledsstöd och jag fick en tid redan på fredag, så det känns skönt att få det ordnat. Det blir tidigt sänggående idag.

Men imorgon är det torsdag och så är det bara en dag kvar till helg efter det. Jag får väl se om kroppen tänker bjuda på sovmorgon i morgon, eller om den tycker att 03:58 är en fullt rimlig tid att starta dagen även fortsättningsvis. Jag hoppas på det förstnämnda.

Har du haft en bra dag?

Febril aktivitet och intervaller

Publicerad den av Hannas krypin

Dagens jag och morgonljuset!

Jag har en teori vad gäller mina händer. Jag tror att det är mina nya handledsortoser som inte låser tummen som är problemet med att smärtan ökat. Läkaren sa till mig att det finns ny forskning som visar att det inte har bättre effekt att låsa tummen. Men jag är alltså tveksam. För dig som kanske är ny här och inte vet, så har jag fått en överbelastning i båda mina handleder, morbus de quervain. Det är en inflammation i senfacket i handleden och ska vilas bort. Jag får med andra inte belasta handlederna. Det är verkligen inte lätt. Idag ringde jag hand och plastik men arbetsterapeuterna hade inga tider kvar så ska ringa igen imorgon. Jag behöver helt klart andra stöd.

Det råder febril aktivitet i mina rabatter. Humlor och bin trivs som fisken i vattnet.

Fångade ett bi i ”flykten”. Ser lite ut som att jag lagt på ett filter men bilden blev så när jag klippte bort lite av bakgrunden.

Passade på att vattna i rabatterna och min stjärnöga trivs. Behöver bara plocka bort blommorna som vissnat.

Efter lite soffhäng efter jobbet var det dags för veckans första träningspass. Min plan var enkel: jogga lugnt en timme i skogen. Men jag vet inte vad det är. För andra gången inom bara några dagar fick jag ont i min högra fotled. Fattar inte vad det är med min fot. Intervallerna på löpbandet i söndags gick nämligen hur bra som helst.

Ville egentligen inte springa intervaller alla redan eftersom jag gjorde det i söndags. Men intervaller fick det bli. Sprang, 30*30*30, allltså 30 sekunder snabbt, lika lång vila och så upprepa 30 gånger. Gissa om benen var sega när jag sprungit mina trettio intervaller och jag och Rickard sällskapade hem i från skogen. Han sprang ett distanspass med inbakad tempoökning. Bra träningsdag trots att det inte blev som jag tänkt mig. Imorgon får det bli en vilodag.

PS: Är det någon av er som kikar in här som vet vad som hänt med oppet-spar.se? DS

Glad och vemodig måndag samtidigt

Publicerad den av Hannas krypin

Jag vill inte grotta ner mig alltför mycket i mina händer men sedan jag började jobba igen tycker jag allt att det gör mer ont i händerna. Det känns ärligt talat rätt så hopplöst, kommer mina händer någonsin bli bättre? Ibland tänker jag att jag struntar i handvila och börjar leva som vanligt. Men jag känner ju att det inte går. Men nog om det, nu ska jag skriva lite mer positivt från min dag!

  • Den där gulliga lilla minionen satt på en av skärmarna ute i samordningen på jobbet. Den gjorde mig glad!
  • A kom tillbaka från sin semester idag och så kul det var att få jobba tillsammans igen.
  • Jag och Rickard tog en kvällspromenad i skogen och pratade om allt möjligt. Att gå ut tillsammans är det perfekta tillfället att prata ostört med varandra.
  • Klätterrosen trivs som fisken i vattnet. Massor med nya gröna blad har tittat fram.
  • Lagom till vi kom in tittade solen fram på baksidan.
  • På framsidan såg det dock ut som att det skulle kunna bli oväder när som helst….

Tankar från ett VM

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det är måndag och ny vecka och jag tänkte  dela ett inlägg med reflektioner från årets fotbolls-VM. Scrolla vidare om du inte är intresserad av fotboll. Det kommer nämligen bli ett relativt långt inlägg. 🙂

Finalen: Spelades mellan Argentina och Spanien. Argentina hade inga skott på mål och fick en man utvisad (fick sitt andra gula) innan fulltid. Jag har aldrig sett Argentina äga så lite boll. Sjukaste situationen var också att Spanien fick ett mål bortdömt. Domaren blåser frispark, en frispark som Argentina absolut inte ska ha. VAR-rummet går heller inte in och ändrar. Det förstärker helt klart bilden av att Argentina favoriseras. Jag är glad över att Spanien i slutändan tog hem titeln.

Fundering: Har Sverige någonsin vunnit en VM-match med så många mål som mot Tunisien?

Konsekvenser: Tunisiens förbundskapten fick sparken efter matchen mot Sverige.

VAR: Trots all kritik tycker jag att VAR fungerat bättre än tidigare mästerskap. Oavsett VAR eller inte kommer vi aldrig komma ifrån diskussionerna om matchavgörande beslut. Jag tycker allt att fler svåra situationer ändå blivit rätt bedömda.

Publiken: Trots farhågor inför mästerskapet har stämningen på läktarna ofta varit riktigt bra. Det märks att ett VM lockar supportrar från hela världen. Det jag däremot funderar över är hur folk har haft råd att åka. Läste någon rubrik om att en biljett till finalen kostade över 100000 kronor.

Hemmaplan: USA fick en hel del uppmärksamhet, både på och utanför planen. Ibland kändes det nästan som att arrangörerna ville skapa den perfekta berättelsen om ett framgångsrikt amerikanskt landslag.”Make America great igen” tänker jag lite på.

Överraskningen: Att flera mindre fotbollsnationer visade att avståndet till de traditionella stormakterna fortsätter att minska. Kap Verde är det tydligaste exemplet, men de var inte ensamma.

Mästerskapsformatet: Det utökade VM-formatet har fått kritik, men jag tycker faktiskt att det också gett fler nationer chansen att visa upp sig. Samtidigt blir det fler matcher och en längre turnering, vilket inte alla uppskattar.

Favorittrycket: Det här mästerskapet visade ännu en gång att stora namn inte vinner matcher på förhand. Tyskland och Nederländerna fick erfara det den hårda vägen.

Otippade: Att både Tyskland och Nederländerna åkte ur i åttondelsfinalen.

Känslan: Jag saknar ibland att VM får handla om bara fotboll. Det känns som att varje mästerskap numera omges av fler diskussioner om politik, ekonomi och makt än om spelet på planen. Det är för mig helt fel fokus.

Skrällen: Kap Verde lyckades spela 0-0 mot Spanien. Kap Verdes målvakt Vozinha stod för ett gäng fenomenala räddningar. Eftersom Spanien till slut gick till final blir insatsen från Kap Verde ännu större.

Domarinsatsen: Som helhet tycker jag att domarna gjort det bra. Förutom två undantag jag verkligen minns. Paraguay spelade verkligen fult mot Frankrike. De skulle ha haft minst ett rött kort och flera varningar. De fick inte en enda och Frankrike fick tre. Helt klart riktigt svag insats. Sen tänker jag på matchen mellan Argentina och Egypten. Vilken kämpainsats Egypten gjorde och att Argentina till slut vann, ja det kan vi delvis tacka domarna för. Ett bortdömt mål och så i alla fall en missad straff. Hade dessa domslut hanterats annorlunda så tror jag att Egypten varit det lag som gick vidare.

Onödiga: Vattenpaus absolut när det verkligen behövs men inte tre minuters uppehåll med reklam i varje halvlek. Helt klart förtäckt reklam. Tycker också att fotboll ska spelas i två halvlekar. Inte fyra som nu under VM.

Politiska spelet: FIFA ordförande Gianni Infantino har synts och hörts mer än vanligt under mästerskapet. Lägg därtill Donald Trumps närvaro och utspel i samband med VM. Det här är något som verkligen gör att man fokuserar på annat än fotbollen.

Kontroversen: Att USA:s avstängde spelare fick sin avstängning hävd i tid för att kunna spela lagets sista match väckte många frågor. Behandlas verkligen alla nationer lika? Jag tycker att beslutet var fel. Har man fått ett rött kort så ska man vara avstängd nästkommande match. Punkt slut.

Pengarna: Reklamavbrott under vattenpauser, VIP-arrangemang och ett ständigt fokus på sponsorer påminner om hur mycket pengar som styr dagens fotboll. VM ska vara världens största fotbollsfest. Dock så tycker jag att den här gången känns det som att affärerna fått ta större plats än själva sporten.

Söndagslistan vecka 29

Publicerad den av Hannas krypin

Känsla: Då har jag jobbat en vecka efter semestern. Kom ju snabbt in i själva jobbet. Även om det känns som att jag har glömt allt så stämmer inte det. Det finns kvar i ryggmärgen.

Väder: Kontrasternas vecka om man säger så. Från trettio grader i skuggan till lite svalare 13 grader.

Träning: En bra kombination av utmaning och vila. Känner verkligen att konditionen finns i kroppen fast känslan är mer att jag ”bara” vilar.

  • Måndag: En kort promenad.
  • Tisdag: Vilodag
  • Onsdag: Sprang Victorialoppet på Öland, 4 km på 23,53 och 9 kilometer på 58,11.
  • Torsdag: Jag och Rickard tog en kort återhämtningspromenad i skogen på fyra kilometer.
  • Fredag: Vilodag
  • Lördag: Joggade en runda men fick lite ont i en fot så valde att gå istället. Blev en runda på 5,6 kilometer.
  • Söndag: Jag sprang 10*400 meter på löpbandet, Kroppen kändes förvånansvärt bra vilket gläder mig.

Godaste: All smarrig glass som inmundigats.

Mina positiva från veckan:

  • Otroligt nöjd och glad över att jag lyckades med min utmaning om att springa båda loppen på Victorialoppet i onsdags.
  • Det har varit en lugn och bra första vecka på jobbet.
  • Det var så mysigt att åka till Smultronstället igår och äta god glass tillsammans med Rickard och barnen.

Veckans haha: Vid en av skrivarna sitter den här lappen. Det stämmer så väl. Är man stressad så blir det direkt fel på apparaten.

Veckans jag: Passade på att använda tre av mina sommarklänningar. Annars är det träningskläder som vanligt.

Bilder från veckan:

När kroppen vill mer

Publicerad den av Hannas krypin

Gårdagens distanspass blev ju en liten missräkning eller vad man ska säga. Kroppen ville inte alls och det kändes som att all min uthållighet bara flugit sin kos. Fick nämligen mjölksyra av att bara ta mig uppför en backe i långsam gång.

Så hur skulle det då gå idag när tanken var att springa 10*400 meter med joggvila? Alldeles utmärkt skulle det visa sig. Jag tänkte först att det skulle räcka med 6*400meter, att jag inte skulle vilja springa fler. Men hjärnan är uppenbarligen väldigt lättlurad för efter den sjätte intervallen var det ju bara fyra kvar. Tänkte då att om jag inte orkade kunde jag köra gåvila på de fyra sista. Men återigen var min hjärna lättlurad, de fyra sista sprangs igenom relativt lätt. Det märkliga är att det oftast är den första intervallen och den sista som är jobbigast. Den första för att min kropp inte kommit igång än och den sista för att jag har några kilometer i benen. Resten går av bara farten eller vad man ska säga.

Busväder, glass och en sen löprunda

Publicerad den av Hannas krypin

Vilket busväder det har varit idag! Efter lunchen laddade jag för ett lugnt distanspass. Jag ville dock inte ge mig ut när det både åskade och ösregnade. Så det där med ett träningspass fick skjutas till senare. Istället åkte vi, jag, Rickard och barnen, till Söderköping. Planen var att ta oss en varsin härlig glass på Smultronstället.

I mysiga Söderköping var det riktigt grått och regnigt. Jag var glad över både långärmad tröja och varma brallor. En jacka hade varit pricken över i:et, hehe.

Jag tog samma glass som förra året. Den där är så god! Under grädden och mjukglassen finns tre kulor: saltkola, pecannöt och jordgubb.

Jag var dock glad ändå!
En suddig springselfie!

Efter ett par timmars slöande tog både jag och Rickard en sen löprunda. Kunde konstatera att det inte var uppladdningen i form av glass som skapade något problem. Snarare min högra fotled, den strular alltid när jag behöver någon mer dags återhämtning efter tuffa träningspass. Konstigt det där, eller snarare att kroppen vet vad den behöver. Imorgon är tanken att jag ska springa intervaller igen. Vi får hoppas att kroppen vill hänga med på det tåget.

Jag och Rickard har varit i valet och kvalet och vi ska se på bronsmatchen mellan England och Frankrike. Nu när vi båda är pigga efter den sena löprundan blir det fotboll ändå. Experterna tror dock på en rätt så tråkig match eftersom att inget av lagen vill spela bronsmatch.

Fem en fredag vecka 29: Sommarstunder

Publicerad den av Hannas krypin

”Alla” är så glada över värmen. Jag däremot längtar efter regn just idag. Inte för att jag vill att sommaren ska ta slut, utan för att naturen verkligen behöver det. Gräsmattorna gulnar, mina blommor i rabatterna slokar. Det är även torrt i skogen. Det känns lite märkligt att önska sig regn mitt i juli, har sett att jag är ensam om det bland bloggkompisarna. Men just idag är det några timmars sommarregn som behövs och just det som jag längtar efter.

Fredag betyder också att det är dags för Fem en fredag, där Elisa bjuder på fem frågor att fundera över. Jag har dock inte varit med de senaste två veckorna men just idag kände jag att det passade.

  1. Vad blir godare på sommaren? Färska jordgubbar. Gärna med mjölk och en skvätt grädde. Det påminner mig om min farmor och andra barndomsminnen.
  2. Vad är den mest underskattade stunden på en sommardag? Den sena kvällen när värmen börjar lägga sig, ljuset fortfarande dröjer sig kvar och jag och Rickard går en lugn promenad. Det är då jag hinner landa och verkligen uppskatta dagen.
  3. Vad gör du helst när regnet plötsligt kommer en sommardag? Om det inte ösregnar tycker jag faktiskt om att vara ute ändå. Annars är det ju rätt så mysigt att krypa upp i soffan med en kopp te, läsa bloggar eller se en bra film medan regnet smattrar mot rutorna. Kanske inte just te förresten på sommaren. Då vill jag dricka något kallt.
  4. Vad är ett sommarögonblick du aldrig tröttnar på? Att se trädgården blomma och upptäcka något nytt varje dag. Eller en stilla kvällspromenad när naturen är som allra vackrast och sommaren känns oändlig. Sen ska vi inte glömma bort härliga solnedgångar. Det behöver inte vara en solnedgång över Östersjön för att jag ska njuta.
  5. Vad har du minst bråttom med just nu? Att skynda vidare till nästa årstid. Jag vill ha sommar och sommaren får gärna ta den tid den vill. Att stanna upp och ta vara på tiden känns väldigt viktigt.

PS: Missa inte min racereport från Victorialoppet, utflykten med Rickard till Harstena och besöket vid Dalmyragruvan. DS