Kategori: Personligt

En lista snodd av Underbara Clara

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon! Eller ja så känns det iallafall. Jag har jobbat i natt och sov som en sten till för en stund sedan. Så skönt att det där tramset jag höll på med att vakna tidigt på förmiddagen efter ett nattpass är över. Jag känner mig pigg vilket passar väldigt bra med tanke på att jag och Rickard ska ut och springa ikväll och att jag har ett nattpass kvar innan jag är ledig resten av veckan. Jag tänkte dela en blogglista som jag utan skam snott från Underbara Clara.

Vad köpte du senast?
Godis till melodifestivalen men innan dess så köpte jag biljetter till Svansjön. Hoppas att det kommer vara 1300 välinvesterade kronor.

Hur lång är du? 164,5.
Vad gillar du mest med dig själv? Mina ögon och ansiktet.

Vad gillar du minst med dig själv? Att det är så svårt att tänka snälla tankar om mig själv.
En person du saknar? Mina vänner som jag träffar för lite, Samuel som inte bor hemma längre.

Är du romantisk? Nej, men jag gillar när Rickard kommer med sina små överraskningar.

Har du söndagsångest? Nej eftersom jag jobbar oregelbundet.

Vilka städer har du bott i? Linköping, Laxå, Gävle.
Lyssnar du på poddar? Vilka? Systrarna Kjos och Sekter.
Låt på huvudet just nu?Miss Li:s ”hälsa Gud”. Den spelas nonstop på radion så har den på hjärnan fast det inte är en favorit.
Är du en ringare eller smsare? Skickar helst sms. Gillar inte att prata i telefon med personer jag inte känner.
När går du och lägger dig? Försöker komma i säng skapligt eftersom jag annars inte orkar upp. Det jobbiga är dock när jag jobbar kväll och dagpass dagen efter för då blir det alltid sent.
Vad är det modigaste du gjort?
Att börja döma fotboll fast jag inte spelat själv. Att öppna upp kring mina tankar kring pandemin. Om det var smart är jag inte helt övertygad om men jag kunde inte hålla tyst.

Har du någon gång åkt ambulans?Ja, det var 2015 när jag fick en boll i huvudet på en fotbollsmatch. Dömde färdigt matchen men efteråt fungerade inte huvudet. Det jobbigaste var att jag två dagar senare skulle provjobba på ett ställe. Ville verkligen inte sjukanmäla mig det första jag gjorde så jag gick min inskolning ändå.

Har du haft urinvägsinfektion någon gång? En gång som barn men inget efter det.
Vilken är den lökigaste quoten du vet? Carpe diem. Men det är en fin tanke bakom såklart.

Hur många kuddar sover du med? Två.
Äter du några vitaminer/kosttillskott? C-vitamin vid behov. Jag kan inte äta så mycket frukt. Får tyvärr ont i magen av det. I perioder stoppar jag i mig MSM ockå.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?Jag läste tyska som b-språk och hade franska som c-språk. Minns inte mycket av det jag lärde mig då.

Hav eller pool? Både och om havet är på Gotland. Sjöar är inget för mig.
Tycker du det är värt att lägga mycket pengar på fina smycken? Nä. Men för några år sedan var Kenneth Jay Lane-smycken populära. Det mest kända är jordgubbshalsbandet men jag köpte det fina ekollonhalsbandet. Det finns inte kvar längre i butikerna och jag använder det någon gång om året.
Kan du busvissla?Har aldrig kunnat. Jag kan knappt vissla på vanligt vis.
Vad har du för ringsignal på telefonen? Jag har alltid telefon på ljudlös och vibration. Men signalen den är inställd på är ”over the horizon.
Har du körkort?Ja, sedan 2004.
Är du religös?Jag är kristen. Religiös är alla som har någon form av tro på något.
Har du någon tatuering? Vill du göra någon tatuering? Nej och absolut inte.
Go to-mat som alltid är gott? Spagetti och köttfärsås men också tacos. Sen måste såklart grillat vara med på ett hörn. Ingen sommar utan grillad mat.
Hur ofta tvättar du håret? En gång i veckan. Vill inte hamna där där jag måste tvätta håret varannan dag för att det inte ska se fettigt ut.

Har du bra självförtroende? Ja och nej. Ja, för att jag vet vad jag är bra på. Nej för att jag är alldeles för självkritisk.
Har du något klädesplagg/pryl som du använt i flera år och aldrig blir trött på? Får man säga ”Pilates Anytime” som är en pilatesstudio online. Har varit medlem sedan 2017 och det är väl investerade stålar. Men annars min stickade mösssa från MQ.
Vad köper man för blommor till dig?Jag blir glad för alla blomsterkvastar för det är tanken som räknas.

Vad blir du glad av få höra att du är?Jag blir glad när jag får höra snälla saker om mig själv. Eller bara det faktum om någon visar lite uppskattning för det jag gör.

Vad händer i helgen? Jag ska döma fotboll, se mello med barnen och på söndag ska jag och Ida gå på balett. Svansjön kommer till Norrköping så jag har bokat biljetter.

Vad bävar du inför? Tentan i maj och om jag hinner bli klar med alla mina uppgifter.

Vad var det senaste du skrev i Word? Mina skolarbeten. Jag har alla sju på gång samtidigt så när jag jobbat veckans arbetspass ska jag strukturera upp mitt liv.

Sommar, höst, vinter eller vår – vilken tid på året föredrar du? Helt klart våren. När det börjar ljusna och jag vet att jag har den långa, vackra sommaren framför mig.

Är du blyg? Både ja och nej. Jag gillar inte sammanhang med många människor men har uppenbarligen inga problem att ge mig ut på fotbollsplan och döma fotboll.
Vad skulle du som tolvåring tycka om ditt yrke? När jag var 15 skulle jag aldrig jobba inom vården. Nu kan jag inte tänka mig något annat. Tänker att mitt tolvåriga jag tycker lite lika som mitt femtonåriga jag.

PS 1: Bilderna är inte helt orelaterade, bara lite. DS

En träningsinsikt

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har kommit till insikt om en sak ikväll. Och det är att jag har varit lite (eller ganska mycket) träningsdeprimerad. Jag har lite känt att det spelar ingen roll vad jag äter eller hur jag tränar. Jag får ju inte de resultat jag vill ha ändå. Jag har känt mig precis så bitter som jag låter i det som jag beskriver ovan.

Min bristande motivation som jag beskriver ovan har varit direkt relaterad till min löptestångest. Och att återigen få springa ett löptest, visserligen på lägre nivå än tidigare år, men där jag känner att det går lätt och där jag inte behöver ta ut mig till max och ändå inte varit i närheten som de senaste åren, det har gett mig träningsglädjen tillbaka.

Jag har såklart känt mig träningspeppad tidigare också efter bra löppass men den här gången känns det mer äkta och på riktigt. En stor sten (som jag inte insett tidigare hur stor den faktiskt var) har fallit från mina axlar.

Idag kände jag på kroppen efter söndagens löptest. Ställde mig på löpbandet och började springa, det blev fem kilometer Bortsett från träningsvärk i baksida lår kändes kroppen riktigt bra. Min plan är att roa mig med att springa intervaller imorgon. Jag har inte bestämt mig för vilka än men något ska det allt bli. Torsdag står det pilates på schemat och då har jag ingen möjlighet till att träna löpning. Jag vill inte vila från löpning två dagar i rad. Sådetså! Men en förutsättning för att orka springa imorgon är såklart att jag somnar skapligt så bäst att sluta skriva nu. Vi hörs igen imorgon.

Jennys söndagsutmaning

Publicerad den av Hannas krypin

Jag fastnade i blogglandia idag, dels med att läsa andras inlägg och sedan svara på kommentarer på mina inlägg. Eftermiddagen/tidig kväll har dock spenderats med skolböckerna. Jag har läst om respiratorinställningar, komplikationer vid respiratorvård och gått över till att läsa om neurointensivvård. Blev faktiskt klar med det avsnittet så i morgon ska jag hugga tag i övervakning av njurfunktionen.

Jag tog en liten pluggpaus och tränade 25 minuter pilates. Kändes gött att sträcka ut på mattan. Därmed kan jag sätta check på dag på min pilatesstreak. Jag har tänkt att försöka hänga i januari ut. Förhoppningsvis har det då blivit en ny rutin att jag inte behöver anstränga mig så mycket för att det ska bli av med min pilatesträning.

Medan jag läste färdigt det sista plockade Rickard och Ida ner julen. Helt plötsligt blir det så tomt på grejer och det får plats så mycket mer. Jag plockade fram en del av porträtten på barnen och ställde fram på bänken i vardagsrummet. Det är något jag gillar, att fylla rummet med bilder på min fina och älskade familj.

Från en sak till en annan. Jenny har börjat med en ny söndagsutmaning som hon delar med sig av på bloggen. Ikväll tänkte jag vara med genom att svara på dagens frågor.

  1. Vad tycker jag om hos mig själv? Jag tycker om mina ögon och att jag är bra på att lyssna. Jag tycker även om att jag har lätt till skratt och inte tar allt så allvarligt hela tiden.
  2. Tre saker som gör mig unik: Mitt pilatesintresse, att jag är sjukt envis när det är något som jag verkligen tror på och att jag vågar stå upp för det som jag tror är rätt.
  3. Vad är jag bra på? Egentligen tycker jag att jag är bra på mycket. Jag är stark i det jag tror på, jag är grym på mitt jobb och jag har ett bra bemötande mot människor som jag möter. Jag är bra på att ta tag min träning när motivationen är någon helt annanstans.
  4. Vilka egenskaper tror jag att andra ser hos mig? Jag hoppas att andra ser mig som en snäll och glad person. En person som vill andra väl.

En mjukis som står upp för det hon tror på

Publicerad den av Hannas krypin

Jag kan nog verka hård men egentligen är jag en riktig mjukis som lätt tar åt mig av saker och som har nära till tårar. Däremot har jag inga problem att stå för det jag tycker och också våga vara öppen med det. När det handlar om saker som jag verkligen tror på är jag säkerligen inte så mjuk. Inte så att jag slänger det i ansiktet på folk men om det kommer upp till diskussion så är jag inte den som backar. Det är för det mesta en bra egenskap.

Vilka är dina största utmaningar?

Igår skrev jag om min hälsoresa för 2023 ur ett träningsperspektiv. Nu tänkte jag skriva om mina mer personliga tankar kring året. En av mina största utmaningar är helt klart att tänka snälla tankar om mig själv. Att våga lita på att det jag kan och det jag gör är bra nog. Försöker ofta tänka att jag inte behöver bekräftelse från andra för att veta att det jag gör är bra. Huvudsaken måste ju ändå vara hur det känns i maggropen.

De grejer som jag kan få för mig att kritisera mig själv för skulle jag aldrig drömma om att kritisera någon annan för. Om någon gör något mindre bra så säger jag alltid att det är lugnt och att det inte gör något. Så vill jag tänka kring mig själv också. Ge mig själv en klapp på axeln istället för hårda ord. För sanningen är att det finns ingen som är så dum mot mig som jag själv kan få för mig att vara. Men en annan sanning är att andra också gör fel. Det finns ingen som är perfekt.

Så det jag kommer fram till efter den här långa utläggningen är att:

  • fortsätta våga stå upp för det jag som jag tror på och det som jag känner i maggropen är det rätta.
  • fortsätta jobba på att vara min egen bästa vän. Vara lika snäll och peppande mot mig själv som jag är mot andra.
  • vad andra tycker och tänker om mig har inte med mig att göra – ett ledord som jag använt mig av i flera år men som aldrig går ur tiden. Det är lika relevant idag som första gången jag hörde det.

Jag vill vara perfekt!

Publicerad den av Hannas krypin

Jag har praktik på akuten just nu och av nio pass har jag fem kvar. Och vet du, jag gillar verkligen inte känslan av att inte ha koll, att inte hitta grejer eller veta vad som förväntas av mig härnäst. På mitt vanliga jobb har jag hjärnkoll på var jag hittar saker, jag vet precis vad jag ska göra och när jag ska göra det. Jag trivs dock och tycker det är både roligt och intressant.

Igår fick jag vara på team A där de mest akut sjuka kommer in. Det var mycket spännande men som sagt känslan av att vara lost var ju total. På nio dagar är det inte lätt att komma in i det hela. Det tog dryga året innan jag kände mig helt bekväm på lungmedicin så vad kan jag förvänta mig av mig själv liksom.

Jag vet att det inte är rimligt, men jag vill gärna vara perfekt och kunna allt direkt. En aning höga och orimliga krav såklart så jag får helt enkelt vila i att med tiden kommer jag bli mer erfaren. En sak i taget liksom.

Fina ord och tankar om ålder

Publicerad den av Hannas krypin

Jag kände mig oförskämt pigg hela natten, kan det kanske berott på att det var roligt att jobba. Eller kanske kommentaren från sjuksköterskekollegan som berättade att hon känner sig trygg med mig. Och att hon var glad att hon hade mig. Eller kanske det faktum att den andra sjuksköterskekollegan pratade om att undersköterskan är det viktigaste man har som syrra. Man ska inte ”bitcha” sig mot undersköterskan. Inte mot någon annan heller för den delen.

Jag läste ett så fint inlägg hos Monnah, om ålder och hyllandet av ungdom. Skrev en kommentar som jag faktiskt tänkte utveckla lite här. Tycker det är spännande det här med ålder och hur vi upplever olika åldrar. Ibland kan jag inte förstå den här hyllningen av ungdomen. Jag själv som var som mest osäker mellan 18-25. Vågade inte lita på att jag kunde något alls. Nu som trettio + är det skönt att kunna vila i min egen livserfarenhet som jag ändå skaffat mig genom åren. Man måste inte ta sig själv på så stort allvar. Om jag kunde bli ung igen tror jag inte att jag hade velat det ändå. Vissa saker känner jag att jag hade velat göra annorlunda om jag kunnat. Samtidigt är det erfarenheterna som har gjort mig till den jag är.

Om jag känner mig så här trygg i min ålder nu, hur kommer det då inte kännas som 40,50,60 och så vidare. Nej åldern borde omfamnas mer. Hade en kollega på mitt gamla jobb som då var 65 + och hon tyckte det var så skönt att bli äldre för nu gjorde hon det hon ville och brydde sig inte om vad andra tyckte och tänkte. Den inställningen vill jag också anamma. Det är jag som ska leva mitt liv, det ska ingen annan göra. Så jag tänkte avsluta inlägget med en favorit i repris. Nu ska jag sätta mig med mina studier.

Som en taggig rosbuske

Publicerad den av Hannas krypin

Jag känner mig inte alls pigg och pepp eller glad ikväll. Jag känner mig lite sorgsen och tung till sinnes. I år är det tjugo år sedan jag tog studenten. Var har alla dessa år tagit vägen egentligen?

Sista året i gymnasiet hade jag praktik i ett stall. Efter studenten så fortsatte jag att praktisera i det här stallet. Fredriksbergs newforeststuteri hette det. Jag ville vidga mina vyer och rida fälttävlan på Irland. Det blev inget med det och om jag ska se på saken med lite nyktra ögon så tror jag inte att jag hade vågat hoppa naturhinder i full fart. Jag som tyckte det var läskigt att hoppa hinder på bana. 🙄

En annan dröm jag hade var att kunna sjunga som Mariah Carey och Whitney Houston, fantastiskt stora röster båda två. Älskar fortfarande att sjunga och skulle vilja ställa upp i Idol. I det sammanhanget så tror jag inte min röst räcker till så jag håller mig till mina små framträdanden på Rickards jobb är. Att sjunga i kör skulle inte vara så dumt men på grund av mitt oregelbundna jobb och fotbollen så blir det svårt att boka upp fler kvällar och helger. Men drömma kostar ingenting eller hur.

Så som rubriken säger, jag känner mig taggig ikväll. Ska nog ta och krypa ner i sängen nu så känner jag mig säkert piggare imorgon. Hoppas jag!

Jag vill inte bli ung igen

Publicerad den av Hannas krypin

Trettio + är en bra ålder… Hoppas på att jag på samma sätt kan ”embrace:a” fyrtio….

Jag tänker ofta på det här med ålder och känslan av att känna mig gammal. Jag kommer ändå alltid fram till slutsatsen att jag inte vill bli ung igen. En ålder som jag alltid kommer tillbaka till är åren där mellan 20 och 25. Jag minns med vånda hur osäker jag var, både i mig själv och vad gäller andra. Jag tyckte aldrig att det jag gjorde var bra nog och alla andra var bättre, snyggare och smartare än jag. Hur utseendet kommer in i ekvationen vet jag inte. Men så tänkte jag iallafall. Och visst får jag ibland perioder när jag får ”återfall” eller vad man ska kalla det för då jag tänker likadant.

Men! Den senaste tiden har jag dock hittat en annan grundtrygghet i mig själv. Jag vet vad jag kan, jag vet att det jag gör är mer än bra nog. Det räcker liksom. Jag vet att jag är en uppskattad kollega och det är inte längre så noga vad andra tycker och tänker om mig mig. Det har ändå inte med mig att göra.

Det är så tufft att vara tonåring idag, det var inte lätt när jag var tonåring heller men klimatet har hårdnat. Känner mig ofta otillräcklig men så tänker jag tillbaka på hur jag var som tonåring och jag gjorde verkligen inte allt rätt. Det kanske hör till att testa, misslyckas och försöka igen. Under en period som 18-åring hängde jag mycket på en karaokebar i stan. Mina pengar gick åt till alkohol, cigg och pizza. (Förlåt mamma om du läser här….) Men så en helg när jag gjorde av med alldeles för mycket pengar kände jag att jag fick nog och sedan dess har jag bara druckit alkohol någon gång då och då. Var på en afterwork med några kollegor på mitt gamla jobb för några år sedan då jag tog någon drink och en cider. Men inget mer efter det. Låter kanske lite präktig men det är inget som lockar mig.

När jag tänker tillbaka på hur jag varit, hur jag mått och tankar kring min person känner jag så starkt att jag faktiskt inte vill bli ung igen. Sen finns det såklart tillfällen jag önskar att handlat annorlunda när saker och ting gått fel. Men å andra sidan är det väl kanske det som räknas som livserfarenhet. Av misstag och erfarenheter växer jag som person och blir starkare.

Ett personligt möte

Publicerad den av Hannas krypin
Idag tänkte jag dela några väldigt personliga tankar med dig, tankar kring tro. Jag kunde verkligen inte sova igår, låg och grubblade och tankarna flödade. Tänkte då starta en avslappningsövning på 1177 som jag alltid tar till när jag är ensam hemma och inte kan sova. Men så kom istället en lovsång över mig, kände starkt att jag skulle lyssna på sången istället och vet du jag började gråta som ett barn. För första gången på flera år fick jag den där känslan av att det faktiskt finns en Gud. Jag har varit så arg men trots det ändå inte vågat sluta tro. Glad för det nu. Att sången kom över mig var inte bara en slump, det var meningen! Det kom över mig i en tid av stor oro och ångest. Hur ska det bli med allt liksom. Jag fick en känsla av hopp. Och jag är inte ensam!

Känner man andra genom sig själv?

Publicerad den av Hannas krypin
Borde sova men så började jag grubbla efter jag såg en post på Facebook så nu ligger jag här i sängen med datorn i knät, det är mörkt och tyst runt omkring mig, Samuel sover borta och Alex och Ida har gått och lagt sig. Har för en stund sedan tränat fyrtio minuter pilates och efter kvällens pass har det blivit nästan tre timmar den här veckan. Känns helt underbart faktiskt!
Eller? Hur tänker du? Känner man andra genom sig själv?
Man brukar säga att det som man stör sig mest på vad gäller andra är det som liknar en själv mest.
Huruvida det är sant eller inte låter jag vara osagt men jag tycker det är intressant att fundera över.
Oj hjälp förresten…. Innebär det då att jag är lik personen jag kritiserade igår? Hujedamej, det vill jag inte tänka på…. 😜😂
Jag är expert på att tänka negativa tankar om mig själv men vad gäller andra så tänker jag mest positivt. Har skrivit om det i ett tidigare inlägg om hur jag är väldigt lojal och inte ”dumpar” folk i första taget. Det ska mycket till för att jag ska börja tycka illa om någon, jag kan bara komma på två personer jag tycker genuint illa om. En kommer jag aldrig träffa och den andra spelar egentligen ingen roll. Men känner ändå att det säger en del om hur jag ser på andra människor. Jag är dock inte perfekt, ibland hoppar det grodor och första intrycket kan ibland få sätta en aning prägel iallafall på första mötet men sen är jag inte den som inte ändrar mig när jag lärt känna personerna mer. Men dömer andra vet jag inte om jag gör egentligen. Få för mig att människor tycker si eller så om mig gör jag såklart men är det egentligen att döma? Vad lägger man in i den värderingen av att döma andra? Handlar det om första intryck eller att man lägger in olika värderingar att en person är si och så. Jag är däremot bra på att döma mig själv när jag tycker att jag gjort grejer mindre bra,
Jag har absolut inga svar, sitter mest och skriver ner mina tankar som de kommer. Lämna gärna en kommentar och berätta lite om hur du tänker kring det här inlägget. Det skulle jag bli jätteglad över.