Dagen startade med att jag vaknade vid åtta, trots att jag och Rickard stannade uppe till halv ett och streamade ”kodnamn Annika”. Varför sover jag inte längre när jag kan undrar jag. Jag har väl någon inbyggd biologisk klocka som tycker att det är morgon tidigt. Å andra sidan är det skönt att inte sova bort dagen men jag är trött nu. Vid halv nio ringde Marcus och undrade om jag kunde hjälpa till att ta hand om Kevin medan han dömde en dammatch i hockey. Jag har ju velat hänga mer med Kevin så det var trevligt att det passade. Det var riktigt roligt att få hänga med honom. Som ett litet barn frågades det hundra gånger om vi skulle åka hem. Jag hade med dinosauriespelet som jag vet att han gillar så vi spelade ett par omgångar av det när det blev tråkigt att sitta still. Men vilken ljudvolym det är på musiken, fattar inte hur de tänker. Det var bra att det fanns hörlurar i väskan till Kevin. Mamman (jag) hade också behövt lurar. Jag hade så ont i huvudet efter ett tag.
Fint att du kunde hjälpa till!
Det kändes bra att det passade den här gången. 🙂
Det verkar inte vara så mycket folk på läktarna, så det kan inte vara publikens skrål som gör allt volymen vrids upp.
Själv har jag också svårt att sova ut. Min inbyggda väckarklocka ringer fortfarande mellan 04:00 och 05:00, vardag som helg. Ibland vaknar jag t.o.m. innan den ringer. Nu gillar jag morgnar bättre än kvällar, så det kanske inte gör så mycket.
Kodnamn Annika var för mig en väldigt positiv överraskning.
Nej tyvärr var det inte så mycket folk. Damhockey drar inte publik på samma sätt. Särskilt inte på lägre nivåer.
Nästan tomt på läktarna när det handlar om damhockey.
Ja, tyvärr.
Vilken bra dag det blev!
Jag undrar också varför det måste vara så hög ljudvolym på så många ställen? Det är inte det minsta lilla nyttigt för någon!
Ja, det blev hur bra som helst. Funderar också på varför det måste vara så hög musik.
Hahaha! Alla i din familj(?) verkar vara domare, vilket jag tycker är riktigt kul, speciellt när det är olika sporter. Med tanke på att läktarna ekade tomma (tyvärr inte ovanligt för damishockeymatcher) så är det ju ännu värre med så hög musik. Det ekar ju – noll ljudisolering. Hoppas huvudvärken gav med sig när du kom hem.
Ja, iallafall jag, Rickard och Marcus. Resten av familjen (på min sida) undrar var det här sportintresset kommer från. Det tänkte jag inte på att bristen på publik gör ljudnivån högre men det är ju helt logiskt.