Ett hemskt jobbigt intervallpass

Jag sprang mina intervaller på löpbandet idag men hur rolig bild till blogg och instagram blir det? Nä precis, inte alls så jag tog en solig selfie istället. Dagens pass var hemskt jobbigt. 4*8 minuter i 4:50tempo och två minuter gåvila mellan varje. Vilan räknas från jag trycker ner bandet och när det gått 1,50 så trycker jag upp bandet i fart igen. Från 5min/km till 12,3min/km tar det 10 sekunder att komma upp i rätt fart. Så egentligen blir vilan lite kortare. Sorry utsvävningen, mest en note-to-self.
Jag ska vara ärlig och säga att långintervall verkligen inte är min grej, Jag tycker det är hemskt jobbigt och hela kroppen skriker ”NEEEJJJ”. Men känslan efteråt är bäst och jag vet hur mycket det ger mig både inför halvmaran och även kondition till mina matcher,. Det är bara en gång i veckan så det kan jag stå ut med, hehe. Kanske att det blev lite extra tungt idag för jag laddade upp med att rensa rabatter tillsammans med Ida. Tänker då på att luften är full med pollen. Det känns lite i näsan.

8km och en mumsig lunch

Idag sprang jag åtta kilometer. Om söndagens pass var ett bekvämt myspass (fast det var långt) så kan man inte säga det om dagens pass. Jag höjde tempot rejält under vissa bitar så flåset fick sig en rejäl genomkörare.
Jag ligger före i träningschemat vad gäller tiden på passen så lite justeringar måste göras rent tempomässigt. Imorgon till exempel ska jag springa 3’6 minuter i ett tempo som är allt annat än bekvämt + uppvärmning och nedjogg. Men det tar vi då! Nu tänkte jag berätta om dagens goda lunch. Jag är svag för kyckling med kokosgrädde så jag gjorde en gryta med kyckling, gul lök, vitlök, purjolök och några skivor squash. Rätten kryddades med salt, peppar och chilipulver. Jag serverade kycklingen med nudlar till Rickard och till mig blev det bönspagetti och en sallad. Mums!
 

Ett lyckopiller

Jag har jobbat delad tur idag och när jag skulle åka till jobbet imorse var det sju minusgrader. Jag blev alldeles lycklig och prillig av det vackra vädret att jag var tvungen att stanna och ta några bilder. Fördelen med att alltid vilja vara på jobbet sisådär en kvart innan jag börjar. Jag hinner stanna och ta bilder när andan faller på, hehe.
Idag var det dags för veckans långpass. Femton långa kilometer skulle betas av. För tre veckor sedan när jag skulle springa tolv kilometer var jag tvungen att övertala mig själv att fortsätta. Utan Rickard kan jag garantera att jag gett upp innan jag ens kommit ut.
Idag däremot var känslan helt annorlunda. Från första steget till sista kände jag mig pigg, lycklig och bara allmänt nöjd med att kunna springa så pass långt utan att behöva övertala mig till det. Jag fick istället hålla igen på tempot för att vara säker på att jag skulle orka springa hela vägen. Blev det några femton kilometer då? Nepp, det blev 16 kilometer lika snabbt som jag hade tänkt springa 15. Vissa pass flyter det bara på medan andra är det en plåga att springa 4 kilometer.
Det är träningspass som dessa som gör att jag påminns om varför jag älskar löpning. Varför jag springer de där passen där jag måste slita för att ta mig framåt över huvudet taget. Endorfinerna det ger är bästa lyckopillret.
Sen att jag får springa med Rickard <3. Utan honom hade jag inte varit där jag är. Hans hjälp är ovärderlig!
 

Intervaller med IK Akele och Sofia

Ikväll har jag gjort något som jag inte hade gjort om jag var själv. Sofia frågade mig om jag ville hänga med på ett pass i Campushallen med IK Akele. Eftersom jag var ledig ikväll och ändå hade tänkt träna så var svaret givet. Såklart jag ville hänga med. Jag har haft träningsabstinens hela dagen och bara väntat på att få åka iväg. Uppladdningen blev dock inte den bästa. Note-to-self är att i.n.t.e äta en chiasemla innan jag ska ut och springa tuffa pass. På näst sista intervallen höll jag på kräkas, inte så trevligt direkt…
Vi sprang stafettintervaller, 400*8 och så var vi i par, jag och Sofia sprang tillsammans. Intervallerna gick till så att medan den ena i paret sprang så fick den andre vila. Jag gillade det här upplägget, tycker att det var riktigt roligt.
 
 

Ett avklarat träningspass

Är det inte lustigt att ju mer man äter desto snabbare blir man hungrig? Så funkar jag iallafall. Jag åt en stor portion med kålpudding, potatis, vitkålssallad och lite tillbehör för en timme sedan och jag vill redan ha mer att äta. Däremot så blir jag inte alls lika hungrig när jag äter mindre trots samma träningsmängd.
Iallafall så har jag sprungit fem kilometer så dagens träning är avklarad. Det var så segt och benen ville inte alls men jag kom igång efter någon kilometer. Det gäller att inte falla för frestelsen att sluta springa utan fortsätta.
Iallafall så har jag sprungit fem kilometer så dagens träning är avklarad. 
 
 

Ingen återvändo

Nu är det hög tid att dra igång min halvmaraträning. Jag är nu anmäld till Kanallöpet och tanken är att jag springa 21 kilometer. Det längsta jag sprungit hittills är 12 kilometer så det blir en rejäl utmaning. Med andra ord så kommer också träningen trappas upp några steg nu med längre intervallpass, längre distanser och tuffare styrketräning. Jag har många tankar som snurrar i huvudet. Rädsla och positivt tänkande om vartannat. Kommer jag orka? Kommer kroppen palla? Tanken är att jag kommer trappa upp distanserna stegvis så att kroppen vekrligen hänger med. Jag vill inte skada mig på kuppen.
Det känns betydligt bättre i kroppen idag än igår så det blir en lugn kommaigångrunda och därefter kör jag. Rickard kommer hjälpa mig att komma i mitt livs form! Det ska bli kul det här!