6,4 kilometer i hackerfors

Jag och Rickard åkte bort till Hackefors för att springa. Jag satsade på att springa 6,4km och försöka springa det så fort jag orkar. Det ska läggas till att det är ett spår som är mer uppför och nerför än platt så det är riktigt jobbigt att springa. Det är stor skillnad mot att springa på asfalt eller löpband.
Rickard skulle springa sitt tempo så jag letade upp bra springmusik och så var det bara att börja springa. Alltså backarna höll på att få mig att börja gå men jag tänkte att det får gå långsamt uppför och så kan jag släppa på nerför istället. En taktik som fungerade riktigt bra och nådde mitt mål att springa spåret på under 40 minuter.
 

Ett lyckopiller

Jag har jobbat delad tur idag och när jag skulle åka till jobbet imorse var det sju minusgrader. Jag blev alldeles lycklig och prillig av det vackra vädret att jag var tvungen att stanna och ta några bilder. Fördelen med att alltid vilja vara på jobbet sisådär en kvart innan jag börjar. Jag hinner stanna och ta bilder när andan faller på, hehe.
Idag var det dags för veckans långpass. Femton långa kilometer skulle betas av. För tre veckor sedan när jag skulle springa tolv kilometer var jag tvungen att övertala mig själv att fortsätta. Utan Rickard kan jag garantera att jag gett upp innan jag ens kommit ut.
Idag däremot var känslan helt annorlunda. Från första steget till sista kände jag mig pigg, lycklig och bara allmänt nöjd med att kunna springa så pass långt utan att behöva övertala mig till det. Jag fick istället hålla igen på tempot för att vara säker på att jag skulle orka springa hela vägen. Blev det några femton kilometer då? Nepp, det blev 16 kilometer lika snabbt som jag hade tänkt springa 15. Vissa pass flyter det bara på medan andra är det en plåga att springa 4 kilometer.
Det är träningspass som dessa som gör att jag påminns om varför jag älskar löpning. Varför jag springer de där passen där jag måste slita för att ta mig framåt över huvudet taget. Endorfinerna det ger är bästa lyckopillret.
Sen att jag får springa med Rickard <3. Utan honom hade jag inte varit där jag är. Hans hjälp är ovärderlig!
 

Två pass

Innan handledningen idag sprang jag och Rickard det gamla löptestet. Tänk att jag en gång haft svårt för det. Det har verkligen hänt mycket.
Efter handledningen ställde jag mig på löpbandet för att springa åtta kilometer. Jag sprang en form av stege.
9km/h 1 min
10 km/h 1
11km/h 1 min
12km/h 3 min
Andra varvet sprangs på samma sätt men sprang 12km/h i 4 minuter istället. Tredje varvet sprang jag 12km/h i 5 minuter. Jag sprang hela stegen två gånger vilket totalt blev åtta kilometer på sisådär 43 minuter. Grym start på veckan. Efteråt så fick kroppen sig en välbehövlig stretch och det var precis vad jag behövde.
 

Löparglädje!!

Igår sprang jag och Rickard 12 kilometer i snålblåsten och idag har jag velat hela dagen om jag skulle springa en runda och vilket pass av veckans fyra det skulle vara isånafall. Valet föll till slut på tempoträning och efter en kilometer uppvärmning var det bara att köra igång. Tempoträning är ett av de pass som jag gillar minst men det är så nyttigt. Under ett tempopass handlar det om att springa i en högre hastighet än vad som är bekvämt men heller inte lika fort som under intervallerna. 
Efter femton minuter var tidskravet avklarat (egentligen 13 minuter men jag kan inte sluta på ojämna siffror. Det är någon fix idé jag har). Kroppen kändes dock pigg så när jag hade chansen på en bra tid på femman var det bara att fortsätta. Ett av träningspassen är att springa åtta kilometer så idag slog jag två flugor i en smäll. Smidigt ju.
Jag blir så förvånad över min kropps kapacitet. Det finns så mycket att plocka fram bara viljan finns och det gör det ju. Min kropp förtjänar en massa kärlek. Tänk vad fantastisk den är som står ut och kämpar på med alla mina påhitt. Den är helt fantastisk!

Snabba intervaller

Ser ni den blå himmeln bakom oss? När den här bilden togs var klockan bara tjugo över sex. Det går verkligen mot ljusare tider. Man kan ju bli lycklig för mindre. Jag, brorsan, Rickard och Sofia möttes upp för att springa intervaller.  Jag var inställd på att springa långa intervaller men istället blev det 200 meter×10. Hur jobbigt som helst att springa fort på morgonen men så skönt efteråt. Nu är jag redo för fredag och helg. Jobbar kort dag idag, till halv ett. Hoppas ni får en härlig dag!

Järngänget

Idag var vi en liten löpargrupp som sprang på banan. Så kul! Jag, Rickard, Sofia och brorsan möttes upp i vanlig tid. Jag känner mig lite knäpp ibland som kliver upp så tidigt för att springa men det är så värt det. Att veta att dagens träningspass är avklarat och jag kan göra vad jag vill….. Nåja, nästan iallafall. Som vanligt sprang jag 800*4 och 400*4 och det kändes hur bra som helst. Nästa gång ska jag nog lägga till en intervall av vardera. Jag känner verkligen hur mycket bättre konditionen blivit och jag älskar den känslan. Att veta att träningen ger resultat, det ger mersmak och mer motivation.
Frukosten: chiapudding med havregryn, jordnötter, kiwi och så två kokta ägg. Mums! Planerna för dagen är att filma något pilatesklipp och så ska jag förbereda mig inför kvällens spakväll. Det var ett tag sedan jag hade en sist så jag behöver repetera.
 

Ett avklarat träningspass

Är det inte lustigt att ju mer man äter desto snabbare blir man hungrig? Så funkar jag iallafall. Jag åt en stor portion med kålpudding, potatis, vitkålssallad och lite tillbehör för en timme sedan och jag vill redan ha mer att äta. Däremot så blir jag inte alls lika hungrig när jag äter mindre trots samma träningsmängd.
Iallafall så har jag sprungit fem kilometer så dagens träning är avklarad. Det var så segt och benen ville inte alls men jag kom igång efter någon kilometer. Det gäller att inte falla för frestelsen att sluta springa utan fortsätta.
Iallafall så har jag sprungit fem kilometer så dagens träning är avklarad. 
 
 

Ingen återvändo

Nu är det hög tid att dra igång min halvmaraträning. Jag är nu anmäld till Kanallöpet och tanken är att jag springa 21 kilometer. Det längsta jag sprungit hittills är 12 kilometer så det blir en rejäl utmaning. Med andra ord så kommer också träningen trappas upp några steg nu med längre intervallpass, längre distanser och tuffare styrketräning. Jag har många tankar som snurrar i huvudet. Rädsla och positivt tänkande om vartannat. Kommer jag orka? Kommer kroppen palla? Tanken är att jag kommer trappa upp distanserna stegvis så att kroppen vekrligen hänger med. Jag vill inte skada mig på kuppen.
Det känns betydligt bättre i kroppen idag än igår så det blir en lugn kommaigångrunda och därefter kör jag. Rickard kommer hjälpa mig att komma i mitt livs form! Det ska bli kul det här!