Idag har jag helt klart vaknat på fel sida. Helt utan anledning egentligen. Hade tänkt plugga, istället fastnade jag scrollandes på Facebook. Byggde dock pussel med Ida en stund. Det var trevligt. Jag ska fixa lite lunch nu, sedan åker jag och Ida iväg på hennes prova på balett-tillfälle. Eftermiddagen/kvällen kommer spenderas på praktiken.
Fem en fredag vecka 4: Paus
Har du läst mitt förra inlägg? Om inte så scrolla lite. Superviktig insändare kring syn på undersköterskor i äldreomsorgen och hur en del anser det vara högre status om man arbetar på sjukhuset. Jag skulle säga att på många sätt är det svårare att jobba på äldreboende. På sjukhuset är man aldrig ensam. Det finns alltid läkare och sjuksköterskor omkring en som vet vad man ska göra. På ett äldreboende däremot måste jag ta beslutet om jag behöver kontakta sjuksköterskan, ta beslut om det kan vänta eller om jag kanske …
Högre status att jobba på US än på äldreboende?
Godmorgon! Idag tänkte jag dela en text som Rickard har skrivit. Han skickade in insändaren i förrgår och den blev publicerad redan dagen efter. Tänkte jag skulle dela den här med. Det är viktigt att lyfta hur synen på undersköterskor och äldrevården faktiskt är. Det är ett viktigt yrke som vi inte klarar oss utan.
Det är svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens till äldrevården när synen på den är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar i äldrevården.
Det har nu under en längre tid varit svårt för olika utförare inom äldrevården att hitta kompetent personal. Jag var färdigutbildad undersköterska 2004 och arbetade i början inom olika områden. Områden som sjukhuset, personlig assistent, hemtjänsten med mera. Sedan 2010 har jag arbetat i äldrevården på vårdboende. Jag älskar mitt jobb trots att lönen är kritiserad och arbetsvillkoren sådär. Men alla mina kollegor, chefer även de äldre jag hjälper anser mig kompetent och jag har en vilja att lära mig mer och utvecklas. Konstigt nog finns det ett problem med just kompetensen.
Bland vänner och bekanta får jag höra att jag i deras tycke borde arbeta på sjukhuset istället. Jag har även haft mycket kompetenta kollegor och nära anhöriga som slutat arbeta i äldreomsorgen för tjänster just på sjukhuset. Ingen skugga över detta eller dessa personer. Men problemet är att genast anses dessa personer ha högre status än oss som stannar i äldrevården och ger de äldre kompetensen som de är värda. Till och med i min närmaste krets får jag höra denna visa. Att undersköterskearbetet på sjukhuset har högre status trots att vi har exakt samma utbildning, bara olika arbetsuppgifter.
Så klart att det blir svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens när till äldrevården när synen är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar inom äldrevården. Detta eftersom reaktionerna många gånger blir nedvärderande.
Tänk vad många fler som skulle välja yrket om man även utanför arbetsplatsen skulle få höra att man har ett värdefullt yrke. För en sak är säker efter alla år i yrket: om man visar de äldre att man brinner för sitt jobb, visar god kompetens och bra bemötande och ett leende. Då får man iallafall av de äldre individerna man hjälper höra att man är värdefull. De äldre ger mycket uppskattning om man visar att man förtjänar det.
En önskan vore att allmänheten och sin närmaste krets också någon gång kunde ge en glimt av att arbetet är värdefullt. Då skulle det nog bli lättare att få bra rekryteringar till våra vårdboenden runt om i Linköping och resten av landet. Äldrevården är inte ett yrke vem som helst klarar. Här finns svåra situationer att hantera. Allt från svåra etikfrågor till sorg, död, smärta, ge rätt läkemedel och kriser och infektioner. Listan kan göras lång med svåra arbetsuppgifter och då krävs god kompetens, alltså inte vem som helst.
”Undersköterska som brinner för en god vård”
Beslutsångest
Jag har veckans enda lediga dag idag och har såklart lite att göra med skolan. Jag velar dock kring vad jag ska börja med. Igår var jag med på ett ingrepp som jag skulle kunna använda i min uppgift kring teamarbete. Men jag vill fundera lite innan jag bestämmer mig. Skulle gärna skriva om ett tillfälle där jag är delaktig och inte observatör. Tänker dock att jag ska läsa lite mer i uppgiften och se vad lärarna är ute efter. Igår skrevs årets regelprov. Under pandemin fick vi inte träffas …
Skillnaden mellan ett barn och en mamma…..
Godmorgon! När du läser det här inlägget så är jag på min praktik. Jag gick och la mig innan nio igår kväll men satt i sängen och grejade lite vid datorn. Idag tänkte jag göra ett litet undantag och dela några bilder på mig och Ida. Hon vill börja på balett och ska få börja nu i februari. Längtan är stor hos henne och hon har börjat träna en hel del. Igår ville hon att jag skulle fota hennes poser. Det roligaste var ju när hon ville att jag också skulle göra rörelserna. Skillnaden mellan ett barn och mamman är rätt så stor. Men det bjuder jag på. Jag får träna lite mer helt enkelt. 😛
Just nu….
….. Har jag måndagskänsla fast det är tisdag. Så konstigt, tror aldrig det har hänt. Helgkänsla däremot kan jag få lite när som helst.
…..Har ont i fötterna efter alla timmar jag stått och gått på jobbet.
…..Har funderat en bra stund på vad jag ska äta till mellanmål, börjar bli lite hungrig. Till slut bestämde jag mig för leverpastejmackor med röd paprika på. Så det får det bli.
…..Dagens irritationsmoment är någon grannes skällande hund. Tycker det är i stort sett dagligen nu, har inte märkt det tidigare fast vi bor på en riktig ”hundgata”.
….. Vill jag träna pilates. Men det får bli senare.
Endorfiner
Nu har jag tid att sitta ner och skriva några rader. Det var fullt ös igår. Pluggade och jag fokuserade på olika saker vad gäller skolarbetet, diabetes, två av uppgifterna jobbar jag med parallellt och jag har hittat en del närståendeperspektivet på IVA.
Jag och Rickard hjälptes åt med städning också för på eftermiddagen kom mamma, pappa, Marcus, Bea och Kevin hit för födelsedagsfirande av Alexander. Rickard hade gjort en god tårta och vi hade det riktigt trevligt.
Idag har jag varit på praktiken och i eftermiddags hämtade Rickard mig och så åkte vi till Ljunkan för att springa lite. Tyckte inte att det var så kallt men eftersom det blåste kändes det mer som elva minus (enligt SMHI). Ingen av oss var klädda för den temperaturen. Jag hade helt fel kläder, hade behövt något som skyddade ansiktet och så gjorde jag misstaget att välja tröjor som åkte upp på magen. Det är något som jag verkligen inte uppskattar. Iallafall så åkte vi hem istället, värmde upp på ett varsitt löpband och körde explosivitetsträning. Bara 25 minuter av just men det jag var helt slut. Borde ju veta att Rickard skulle ha några överraskning till mig men det hade jag förträngt. Så det blev en hel del bra styrkeövningar också. Mycket bra pass. Så här efteråt är jag riktigt nöjd och glad. Full med endorfiner!
Söndagslistan vecka 3
Känsla: Jag har varit på lite dåligt humör under veckan utan någon särskild anledning. Så dumt för jag har haft en bra vecka. Kanske beror på träningen i och för sig. Hur segt, tungt och jobbig som den känns är det ju inte konstigt att det påverkar.
Vöder: Gråvädret fortsätter. Usch vad trist det är!
Mina positiva från veckan:
- Trevligt årsmöte med domarklubben.
- Det var roligt att få träffa mina skolkamrater och lärarna igen. Så intressant att få ta det av allas erfarenheter.
- Trevlig kväll tillsammans med domarklubben
- Att jag får till mina löppass fast det är gruvligt tungt att springa.
Veckans träning: Det har varit en tuff träningsvecka mentalt. Känns inte som att det händer något och jag får slita under varje pass. Jag vet ju att det blir så i perioder och att det förr eller senare vänder men det är ändå riktigt jobbigt. Min omstart med pilates gick sådär, tio minuter har det blivit iallafall. Och jag har trots min dåliga känsla fått till tre löppass. Det är mycket bättre än ingenting alls.
Veckans instastories:
Besvikelse: Jag brukar tycka att Läkaruppropet är bra och delar mycket tänkvärt men den här slutsatsen är bara konstig. Om man vill bli av med epitet foliehatt och konspirationsteoretiker kanske man ska hålla såna tankar för sig själv. Iallafall tills man har belägg för påståendet…..
Veckans bilder:
Sött och salt
Det var dags för årsmöte med domarklubben ikväll. Vi var på Don Luigi här i stan, en italiensk relativt nyöppnad restaurang. Det var en trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap.
Min outfit idag blev en blandning av sött och sportigt. Ida tyckte att min klänning ser ut som ett nattlinne. Det tyckte inte jag och knallade glatt iväg på årsmöte med domarklubben. Klänningen är från när jag var gravid med Ida. Bjuder också på en selfie med mig och Rickard.
Det konstigaste idag var att jag såg en mamma med sitt lilla barn. Barnet hade munskydd på sig men inte mamman. Fanns kanske någon logisk anledning till det även om det inte var min första tanke. Kändes mest konstigt faktiskt.
Ingen bra känsla
Jag tycker inte att det är roligt att springa just nu. Varje löppass är bara slitsam och jag får ingen bra känsla. Den form jag än gång hade känns helt ouppnåelig. Men för att komma med något positivt så tror jag att det skulle räcka med ett löppass med lite flow för att känna att jag inte tappat precis allt. Få tillbaka lite glädje i löpningen som just nu bara känns som ett jobbigt måste. Försöker att peppa mig själv och tänka att jag inte tränar för löptestet utan för att må bra men den här tiden på året gör sig alltid löptestet påmint. Känslan av stress och press kommer som en faktura på posten. Högst ovälkommet.
Men som alltid biter jag ihop. Endera dagen vänder det och jag kommer känna mig positiv och full av pepp igen. Nu i januari har jag iallafall fått till minst två löppass i veckan och det är bättre än i december då det inte blev många pass alls. Kanske är därför som det känns så väldans jobbigt med.