Dag: 2 september 2016

En glädjeinjektion

Publicerad den av Hannas krypin
Min match ikväll blev inställd så vad passade inte bättre än att Caroline, Jens och Devin kom hit en sväng- Ett tag kunde man tro att både jag och Carro fått i oss lite för mycket av det goda. Vilka skrattattacker, skrattade så jag fick ont i magen. Som träningsvärk, den känslan.  Caroline ville att vi skulle testa lite olika övningar, inspirerade av Ida Warg. Ja, vad ska man säga, vi var inte lika duktiga, hihi.
Vissa blev dock riktigt bra medan andra utlöste skrattattacker…
 

”Hur har du tid?”

Publicerad den av Hannas krypin
Jag får frågan var och varannan dag hur jag hinner med allt. Det är barnen, jobb, fotboll, pilates, styrketräning och så vidare. Jag har börjat fundera över det, hur jag egentligen gör det, hinner alltså. Det enkla svaret är prioritering. Jag prioriterar det som får mig att må bra före till exempel tvättberget eller dammråttorna i hörnen. Jag jobbar inte heltid heller, hade jag gjort det så hade det varit en helt annan femma. Då hade jag inte kunnat ha så många bollar i luften. Sen tänker jag att hittar man den där riktiga glöden och passionen för något så hittar man tid och man hittar ork. Då blir det inte ett övermäktigt måste.
Barnen är stora med. Samuel är antingen i skolan eller ute med kompisar. Han går på en ganska ”slapp” skola där det inte är särskilt mycket läxor. Alexander och Ida har inget stort intresse av att vara med mig, förutom att jag och Alexander brukar spela Mario Cart, det är kul! Roliga saker vill de absolut göra, där vi åker iväg men annars när vi är hemma har de sina egna grejer som de gärna pular och pysslar med. Det frigör tid för mig.
Pilates brukar jag träna framför tv: när barnen gått och lagt sig. Springer gör jag ofta innan jag åker till jobbet. Inga tuffa intervallpass såklart, det går inte på tom mage men lugnare joggingrundor där jag bara ”lallar” fungerar klockrent. Ska vi springa på bana händer det att barnen hänger med.
 

En morgonfemma

Publicerad den av Hannas krypin
Hello friday, startade dagen med en härlig femma här i området där jag bor. Idag var det segt och jobbigt att komma igång och jag var mer lockad att gå hem och krypa ner i sängen en stund till. Jag vet dock hur gott det gör mig så jag körde ändå. När jag springer så där på morgonen har jag inga krav på mig att det ska gå fort så då tycker jag att det är lättare för mig att bara köra på trots eventuell trötthet och seg känsla. Himlen var så vacker precis när jag gav mig ut. Det var definitivt värt det, bara att se den vackra himlen. Men även tystnaden, att bara höra min egen andning och stegen, jag älskar det!