Månad: februari 2019

 
Det är inte för att jag är tjock!  
 
Jag har den senaste tiden fått kommentarer som ”grattis till bebisen”, ”ska inte du ha barn snart”, ”när är det dags för er att skaffa barn” och jag blir så trött på dessa frågor! Är det en självklarhet att man skall ha barn? Är det en självklarhet att man får ställa sådana frågor? Egentligen är dom inte så hemska, men när man tänker vad som kan vara bakom beslut så är det mer känsligt än man först tror.
 
Du kanske inte vill mig något illa, det tror jag inte heller men tänk dig för en extra gång nästa gång innan du ställer en sådan fråga. Du vet ju inte hur det egentligen ligger till.  Jag kanske kämpar dag ut och dag in, månad ut och månad in, i åratal med att bli gravid. Det kanske är det enda jag tänker på om dagarna, jag kanske inte kan bli gravid!  Då är det jättejobbigt att bli påmind om att du ser oss som ett par som väntar barn, eller att det borde vara dags för oss snart.  Dessutom kanske jag har tagit ett beslut om att jag inte vill ha barn, ett beslut som inte alltid är så lätt att fatta och då är det så himla jobbigt att ständigt bli påmind om det. Anledningarna till varför man inte vill ha barn kan vara många – man har svårt för att bli gravid och därför bestämt sig för att sluta försöka, man känner inte sig redo, man mår inte bra med sin partner eller med sig själv och därför inte vill skaffa osv. Du har inte den blekaste om vad som händer och sker hos andra.

 
Snälla! Tänk dig för en extra gång nästa gång, du sårar även om du inte vet om det!  
 
Välkommen in till min vrå – www.frokenrodlok.se
 
Många kramar Marica Fröken Rödlök

Idag har jag suttit och pluggat, dels lämnat in en uppgift om tvångsvård och så har jag börjat på nästa uppgift om egentlig depression och bipolär  syndrom. Jag har skrivit mallen på mitt arbete och börjat läsa i boken. Jag ska även titta på ett gäng föreläsningar på lärplattformen. Det är verkligen intressant att få lära sig mer om psykisk ohälsa.

Nu till mig, jag heter Sandra och är snart 40 år gammal, jag bor i en liten by ute i de värmländska skogarna med min man och två barn. Jag bloggar på nouw som sandi_fighter. En fighter har jag nämligen fått vara i hela mitt liv. När jag var 10 år började jag för första gången känna av vad depression var. Jag var mobbad på skolan och min pappa utförde psykisk mobbning på mig hemma. Min mamma levde också med depression, hon hade också kronisk värk och det var detsamma som jag fick, 19 år gammal. Mina minnen är borta och de första minnena infann sig när jag var 9 år, mitt liv innan detta är borta. Därför fick jag reda på att jag blivit utsatt för incest av min morbror vid 5 års ålder, först när jag var 19 år och inte tidigare. Min depression har funnits med i alla år sedan jag var 10 år och idag är det konstaterat att den är kronisk. Jag har 3 olika antidepressiva för att orka ta mig igenom vardagen.

1998 när jag fick min fibromyalgi så berättade läkaren för mig att jag aldrig kommer kunna träna och att jag bara kommer bli sämre. På en punkt har han rätt, med fibromyalgi blir man sämre genom åren, men så för ett par år sedan så kom det fram från forskare att just lättare styrketräning är en bra medicinering för fibromyalgi.  Jag har dock tagit det en nivå högre och i dag tränar jag ganska så tung styrketräning och jag mår riktigt bra av det. Värken finns där, hjärntröttheten finns där, men skoven kommer mer sällan. Ni kan läsa mer om vad fibromyalgi är och hur min barndom var i min blogg.

För min mentala hälsa är träningen superviktig, men en sak jag alltid har hört är, hur orkar du träna? Är det säkert att du har fibromyalgi, för man ska inte orka styrketräna då. Depression är en av symtomen på fibromyalgi och pga detta är fysiskt aktivitet superviktigt. Däremot är det många som drar sig för att träna och jag tror att en av orsakerna till detta är att träningsvärken blir dubbelt så illa för oss med fibro. Man får influensasymtom och kan bli liggandes i dagar, men om man pushar sig igenom detta, om man törs att utmana fibron så kan ens psykiska hälsa bli så mycket bättre, vilket hjälper en hel del. Hur gör man då för att börja styrketräna med fibro? En sak är att man måste ta det enormt försiktigt. Jag började träna utan vikter. Visst kände man sig larvig, men det var viktigt för att jag sakta skulle kunna bygga upp musklerna, att jobba med sin egna vikt är jättebra i början, att känna av övningarna och att vänja sig sakta. Här nedan följer några bilder på övningar man kan göra.