”Det är oroliga tider nu. Många funderar på läget i världen men också på hur det kan komma att drabba oss i Sverige. Väldigt många inlägg i sociala medier handlar om hur man ska klara av att tackla allt hemskt man ser och hör. Det gör mig lite matt. Visst är det viktigt att ta ansvar för sitt psykiska mående. Men när det handlar mer om hur man ska kunna boosta, skydda och hjälpa sig själv mentalt genom denna tid – istället för hur man ska kunna hjälpa de som faktiskt just nu upplever kriget fasor och dör framför våra ögon. Ja då blir fokuset skevt.
Vi får tuffa till oss. Det är inte synd om oss i Sverige hur obehagligt det än känns. Våra äldre släktingar har upplevt mycket svårare och otäckare tider än så här. Ja, stora delar av vår egen befolkning har flytt hit och sökt skydd från just sådana här konflikter. Jag föreställer mig vad min mormor Rut skulle ha gjort. Jag längtar efter hennes trygga, arbetsamma händer, hennes raka rygg, hennes outtröttliga energi och hennes skärpa. Att vara en person som förmår hålla blicken på det väsentliga.
Det du förväntas göra i en kris är din plikt. Fortsätt utföra ditt jobb, håll dig lugn och var ingen nyttig idiot som sprider desinformation. Fundera på hur du kan hjälpa de som lider och hur du kan undvika att belasta samhället i onödan.
MSB förväntar sig att du ska klara av att ta hand om dig själv i händelse av kris. Inte bara i krig utan också i översvämningar, strömavbrott, pandemier, vid giftiga utsläpp eller snösmockor. Du förväntas ha mat och vatten hemma för att klara några dagar utan hjälp. Se till att ordna detta utan att för den skull bunkra och ta slut på förnödenheter för alla andra. Det är ditt ansvar som medborgare att inte i onödan belasta samhället. De svagaste behöver hjälpen först.
Du behöver inte selfcare, lugnande bad eller affirmationer. Det är inte synd om dig. Det är inte synd om mig. Ta dig samman. Gör din plikt. Gör din mormor stolt.”
Underbara Clara
Underbara Clara la ut en text på sin Facebooksida som jag tror att en del finner väldigt provocerande. Provocerande för att texten rätt så bryskt uppmanar människor att ta av sig sin offerkofta och ta ansvar. Att behöva ta ansvar över sitt liv och sina handlingar är jobbigt. Det får väl någon annan göra…. Jag raljerar lite men ett stort problem i dagens samhälle är just att människor inte vill ta ansvar, allt ska serveras. Man gör sig till ett offer och tycker att alla andra ska servera färdiga paket med lösningar. Att man kan göra saker själv existerar inte.
Jag tycker att Clara har rätt i sak, men jag tror inte att det är så lätt i praktiken. Vi är olika som personer och reagerar helt olika. En del behöver gå in i sitt lilla bo och stänga omvärlden ute. För annars kanske man går sönder av oro. När ångesten river och sliter i bröstet så man knappt kan tänka en klar tanke. Ska en person som reagerar så ”skärpa till sig” och ändå ge sig ut i hetluften? Nej om ångesten är total så är det bättre att den personen hjälper till på sitt sätt genom att sköta sitt jobb och låta andra göra det svåraste.
I en kris är väl det rimligaste att alla hjälper till efter förmåga, att alla hjälps åt och att alla inte måste göra exakt samma saker för att kunna hjälpa till.