Jag tog den här bilden när jag var på jobbet. Tanken var att fånga solens sista strålar. När jag slutar halv fyra så hinner solen precis gå ner tills jag ska hem. Efter jag tagit bilden började jag fundera. Jag såg människor hasta fram och började fundera över vilka livsöden som format dom. Vad har de i sitt bagage? Vilka lärdomar har dom som jag kan lära mig något av? Så kom jag hem och läste en kommentar som på något vis är en början eller en fortsättning på mina tankar kring ålder och erfarenhet.
Vilken förskräcklig tantalora du har blivit. Det är ju en hårfin gräns mellan att vara tantalora och cool 40-åring. Du har gått från cool till tant.
Kommentar hos Underbara Clara
Jag har kallat mig själv för tant i ett par år nu i skämtsam mening. För mig är det inte ett negativt ord. Jag tänker istället att det är coolt att vara tant. Tänk vilka livserfarenheter man har med sig i bagaget och vilka lärdomar man kan dela med sig av. Jag minns en kollega på mitt gamla jobb, hon pratade alltid om hur skönt det var att ha kommit upp i ålder. Hon hade en annan grundtrygghet i sig och lät inte andra sätta sig på henne. Hon visste vad hon ville med sitt liv. Det känner jag med, trots att jag inte uppnått hennes aktningsvärda ålder. Med åldern kommer mer trygghet. Jag vågar lita på det jag kan och jag vet vad jag inte kan.
Jag är hellre en tråkig och ocool ”tantaloora” med livserfarenhet än en person som känner sig otrygg på grund av att man inte har så mycket livserfarenheter. Dessa kommer med åldern och visst är det inte alltid så kul att bli äldre när kroppen säger stopp.
