Dag: 1 januari 2024

SELFIE #1

Publicerad den av Hannas krypin

Fick tipset av BP om en liten bloggstafett. Jag tycker att det låter kul så jag kilade snabbt in hos Klimakteriehäxan. I den här stafetten är det fem frågor som tar sin utgångspunkt i garderoben. Om man vill så kan varje svar måste med den sista bokstaven i föregående svar. Precis som Klimakteriehäxan valde jag dock att inte låta svaren följas år på det sättet. Häng på du också HÄR.

1- Plagget som klär mig bäst? Klänningen, gärna med lite blommor eller spets. Har alltid varit svag för den romantiska och söta looken.

2. Plagget som jag tar på mig oftast? Ja, du känner mig vid det här laget: träningskläder såklart….  

3. Kravet jag ställer på mina skor? De ska vara bekväma. Innan Ida gick jag alltid runt i höga klackar. Det fungerar inte längre. Har massor med fina skor i garderoben men jag vill kunna gå utan att få ont i fötterna.

4. Vem behöver en regnjacka? Jag! Är helt övertygad om att jag skulle cykla mer till jobbet om jag hade en regnjacka.  

5. Färgen som jag har på flest plagg?  Rosa och olika nyanser av vitt.

6. Plagg jag kan lova att ni aldrig får se mig i? Trasiga jeans och magtröjor. När jag var tonåring hade jag en grön magtröja med Spice Girls på. Den var en stor favorit.

Nytt år nya tag, vad är ditt tag?

Publicerad den av Hannas krypin

Första januari, dagen då alla tänker nystart. Eller kanske först käka pizza och kurera en baksmälla. Är så glad att jag inte är festartypen och slipper därmed baksmälla….. Nyårsdagen är alltid full med förväntningar känner jag. Man ska uppnå sitt bästa jag, man ska sluta med ditten och datten och nyårslöftena haglar.

Häromdagen skrev jag om att jag vill börja med en läsutmaning, läsa en kvart om dagen. Den första boken jag ska börja läsa är en bok som jag fick av Amanda i födelsedagspresent: En evighet från dig. Den beskrivs så här:

Lissa jobbar som sjuksköterska i ett skitigt och hektiskt område i London. Efter en traumatisk händelse drabbas hon av posttraumatiskt stressyndrom. När hennes chef ger henne möjligheten att under några månader byta tjänst med en sjuksköterska i den lugna lilla staden Kirrinfeif i de skotska högländerna, tar hon den.

Den som ska ta Lissas plats i London är Cormac. En yrkesmilitär som sökt sig till Kirrinfeif på jakt efter lugn och ro. Men även om han trivs i sin roll som ortens sjuksköterska så har rastlösheten börjat bli alltmer påtaglig. Kanske kan ett miljöombyte vara precis vad de båda behöver?

Jag vill också få en nystart med min pilatesträning och har planerat ett litet program med fem övningar. Men det får ett eget inlägg framöver.

Rubriken är en del i Madeleines bloggutmaning. Häng på du också!

Är det verkligen nödvändigt?

Publicerad den av Hannas krypin

Så här efter tolvslaget sitter jag och funderar över det nödvändiga med fyrverkerier. Är det verkligen värt människors hälsa, djurens hälsa och miljö för några minuters smällande? När jag och brorsan var barn köpte vi alltid smällare som vi gick ut och smällde. Då pratades det inte på samma sätt som det gör nu kring djurens mående och hur många äldre som också blir rädda. Tänk dig en äldre person som upplevt bomber och krig. Har personen en demenssjukdom så blir det ännu svårare. Tankar kring om kriget kommit tillbaka är inte alls ovanligt.

Det är flera år sedan som vi köpte fyrverkerier. Det kostar mest en massa pengar och vi tycker verkligen inte att det är värt det. Särskilt inte nu med medvetenheten om hur många som far illa av smällarna som blir. Det måste ju finnas andra sätt att fira in det nya året på…..