Vårkänslor

Jag har sådana vårkänslor idag. Solen skiner, det är nästan barmark och på jobbet kunde vi ha både fönster och balkongdörr öppna utan att det blev jättekallt. Försöker påminna mig om att det bara är mitten på februari. Det kan bli både snö och minusgrader igen innan det blir vår på riktigt.

Idag hade jag telefonen på jobbet och trots att jag var på vårdlag och inte alls hade samordnarrollen så blev det lite så ändå. Fick pyssla med lite allt möjligt smått och gott. Fick även beröm av en kollega som tyckte jag gjort ett bra jobb idag. Det gladde mitt hjärta. Suger alltid åt mig av snälla ord som en svamp.

När jag kom hem från jobbet så tidsinställde jag några inlägg som jag haft i utkastmappen. Har nu ”bara” 67 utkast. Vissa av dom kan jag säkert radera men de får vara kvar ändå. Efter en stund vid datorn så ställde jag mig på löpbandet. Har haft lite ont i mina muskelfästen i vaderna efter onsdagsträningen så har velat ta det lite lugnt. Men idag var jag verkligen sugen på att springa lite. Rickard tyckte jag kunde ta crosstrainern men nej, jag ville springa. Så det blev det, en stund iallafall. Sen sa vaderna ifrån. Det blev ett pass med fokus på styrka för mage, höfter, armar och ben, en kombo mellan pilates och lite annat. Efter träningen stretchade jag höftböjare och baksida lår.

Vad säger du om mello ikväll förresten? Jag kommer ladda med skämskudden. Gunilla Persson alltså, vad ska hon i mello och göra? Men vem vet, hon kanske förvånar precis som jag tyckte fröken snusk gjorde förra veckan. Något mer jag ska ladda med är popcorn och mina peacemärken. Rickard har varit snäll och shoppat åt mig.

Mitt parallella liv

Stycket handlar om att människan inte kan förvänta sig att förstå precis allt och att man bara får stå ut med den insikten. Men jag läser det som om det vore mitt eget liv, att jag ofta tänker på människor som just nu, exakt nu, går omkring i mataffärer i Japan, New York och Paris och handlar till kvällens middag för dom BOR där. Att jag knappt står ut med det.
Om man ändå kunde leva flera liv parallellt på samma gång. Jag hade älskat dom allihopa. I den här dimensionen kan man bara gör en sak åt gången, det är vårt största straff (och gåva, de bra dagarna).

Sandra Beijer

Sandra Beijer skrev ett inlägg om att leva flera parallella liv. Att kunna vara på flera platser samtidigt. Jaf tolkar också in en önskan om att leva någon annanstans på en helt annan plats än där man är. Jag tänker att det inte handlar om att vara missnöjd utan bara om att drömma.

Jag funderade på det där och mitt parallella liv pågår helt klart på Gotland. Jag längtar dit varje år och just nu längtar jag dit mer än jag någonsin gjort. Funderar helt seriöst på att dra med mig familjen och flytta dit. Fast frågan är om jag verkligen hade trivts där på vintertid. Men vem vet, det är ju fortfarande Gotland…..

I mitt andra parallella liv så har jag en pilatesstudio någonstans i världen. Rickard jobbar som personlig tränare på heltid och vi lever och jobbar tillsammans. Kanske att min studio ligger i i en storstad i USA eller kanske en liten pittoresk stad i Europa. Frankrike känns kul måste jag säga. Eller Italien. Jag är en fullt certifierad pilatesinstruktör och lever min pilatesdröm. Barnen är vid det här laget utflugna och har skapat sina egna liv dit vingarna burit dom.