Ett hej skadar inte

Idag tänkte jag reflektera över en sak som jag tycker är lite konstigt. Och det (ja, jag vet att man inte ska börja meningar med och…) är det här med att inte vilja säga hej till folk. Är det inte märkligt hur rädda vi är för att säga hej till varandra. Ett hej skadar inte och kommer inte göra någon illa. Det konstigaste är när man träffar på de där personerna som man haft någon form av kontakt med och så vips så slutar de bara säga hej och låtsas som att de inte känner en. Jag fattar inte, jag tycker det är helt okej att inte gilla alla men just det där att helt plötsligt låtsas som att man inte känner en. Ännu märkligare blir det när det inte hänt något särskilt.

Det kanske är lite typiskt svenskt, vi är så rädda för att framstå som lite konstiga och stirrar därför hellre ner i backen än att vara lite trevlig mot någon som man inte känner. Det kanske skulle bli min nya grej, att säga hej till folk. Vad är det värsta som kan hända? Spelar det verkligen så stor roll om man någon gång framstår som lite konstig.

Har du varit med om det någon gång?

Ta den för laget…..

Ta den för laget, den mening som jag fortfarande ryser av obehag inför. Förutom att mantrat om att vaccinet är säkert och effektivt. Har du liksom jag noterat att hjärtstopp hos unga människor ökat markant världen över? Jag har inte grottat ner mig i några siffror kring det än men när jag har tiden så är det just det som jag kommer vilja ta reda på mer kring. Har hjärtstopp hos unga ökat eller är det bara att medierna skriver mer om det? Jag tror det förstnämnda. Jag hoppas att jag har fel.

I väntan på att jag kommer ha tid att återigen grotta ner mig i siffror tänker jag i sin helhet dela Sjuksköterskeuppropets öppna brev till Västra Götalands regionen (VGR). Anledningen till det öppna brevet är att VGR körde en massiv kampanj för att få så många unga som möjligt att vaccinera sig. Ta den för laget var mantrat.