Jag kan ha busat lite idag…. Men vi tar det från början. En av våra sommartraditioner är att åka till Gamleby för att springa Byrundan. Första året sprang jag åtta kilometer men alla år efter det har det blivit fyra kilometer. I den här tuffa banan är det alldeles lagom. Särskilt eftersom man är i målområdet när man ska springa fyra kilometer till. Det är alltid tufft mentalt.
Jag har velat hela veckan, ska jag springa och riskera att jag måste stå över Victorialoppet? Eller ska jag hänga med som publik och supporta Rickard och Alexander när de springer. Det finns ett tredje alternativ också: att foten håller för fyra kilometer löpning. Jag valde det tredje alternativet. Dumdristigt kanske men jag tänkte att jag kan kliva av om det gör alldeles för ont.
Så vi efteranmälde oss, även mig och jag tog uppvärmingen för att verkligen känna på foten. Med extra stöddämpning och liniment kände jag ingenting. Till smärtgränsen brukar jag alltid säga att det är okej att köra. Så med det sagt ställde jag mig på startlinjen.
Den första kilometern gick i uppförsbacke. Min andning hängde inte med och med gårdagens cykling hade jag två betongklumpar till ben. Så jag var lite orolig faktiskt hur det skulle gå eftersom jag kände mig så ur form redan i starten. Men bara jag kom upp för första långa stigningen och jag fick vila nerför kände jag igen mig själv igen.
Jag tog ett par ryggar som jag bestämde mig för att jag skulle springa om och sedan hålla personerna bakom mig. Det lyckades jag faktiskt med så det är jag nöjd över. Vid tre kilometer kommer banans värsta backe, en dubbelbacke kan man säga, när man kommit upp för första kröken så kommer en backe till. Men belöningen efteråt är inte dum alltså för sedan är det nerförsbacke hela vägen till mål. Foten då? När det var femhundra meter kvar till mål så fick jag ont. Men inte panik-ont och det känns ingenting nu. Men nu blir det cykling som träning ett tag framöver. Och min älskade pilates behöver jag verkligen få in.
Jag fick en ny flaska av Rickard, ska tydligen vara BPA-fri och det är bra. Konstaterade att även att flaskan har nästan samma nyans som Idas rum. Nog om träning och lopp. Det är fredag och dags för Elisas fem fredagsfrågor.
- Vad är det längsta du reser i sommar? Sommarens resor är redan gjorda. Dels åkte jag och Rickard för att hämta Samuel inför kusinens student och så åkte vi ner till Västkusten allesammans. Vi var även på Gotland. Just det, vi ska ju till Borgholm och springa Victorialoppet så det är en långresa kvar. Om foten håller vill säga.
- Hur spenderar du en regnig sommardag? Gärna i mitt hörn i soffan med en mugg te.
- Blir det någon spontan utflykt i sommar? Västkusten blev väldigt spontant, det bestämdes en vecka innan vi skulle åka. Annars kommer det bli utflykter hem i kring. (Särskriva eller skriva ihop?)
- Hur svalkar du dig på bästa sätt? Genom att bada eller dricka något riktigt kallt och gott.
- Har du något smultronställe där du är nu? Ja, det finns helt klart Smultronställen. Vi har stångån tex och vackra Tinnerö.
Ett riktigt inspirerande inlägg – om man gillar att springa alltså. Du som fotbollsdomare bör ju ha kondisen inne. Du springer väl minst 5-7 kilometer varje match när du dömer, eller!? Bra att foten höll. För det spelar ju ingen roll hur bra kondis man ha om man har ont…
Ja, du verkar nästan ha haft din sommarsemester. Och du valde ju helt rätt, vädermässigt alltså.
En himla snygg selfie på dig och din man:-)
Hehe, nä kanske inte. Men jag gillar att skriva racereports och inlägget hade blivit kort med bara Elisas frågor. Brukar springa runt 8-9 kilometer, men det beror lite på tempo också.
Härligt att loppet gick bra, promenerade i terrängslingan före frukost. Har aldrig varit på Gotland eller Borgholm. Västkusten är fint på sommaren, hela året 🙂
Härlig start på dagen!