Ut på tur aldrig sur

Jag var helt orimligt stel efter matchen igår så jag var tvungen att testa om jag skulle kunna få upp foten i stigbygeln på sadeln. Bänken i vardagsrummet fick agera stigbygel. Haha, jag är så stel, fick liksom lyfta upp benet på bänken. Hur ska det här gå tänkte jag. Men det skulle inte vara några problem för alla behövde använda pall. 😛

Det var jag, S, M och L från jobbet. Vi hade bokat turridningen på Gibraltar Islandshästar. Det ligger ute i Grensholm vid Roxen. Vi var en grupp om tio personer+ledaren. Vi började med att gå upp till hagen för att hämta dagens turridningshäst.

Min lille söta islänning som jag skulle få låna för turen heter Assi. Det skulle visa sig vara en pigg liten kuse som absolut inte ville vara näst sist i kön.

Den här sötnosen visade jättetydligt att den ville ha just S till ryttare. De var helt klart tvillingsjälar. Så fint att se.

Vi fick både tölta och galoppera. Hur härligt som helst att sväva fram i tölten. Hästen vet precis vad den ska göra så det är bara att åka med. Assi som jag hade ville inte vara sist så i galoppen gick det undan. Tyckte att det var så kul att få galoppera snabbt, och ännu snabbare skulle det gå i sista galoppen. Hur kul som helst!

Vi stannade vid en stuga mitt ute i skogen där hästarna fick beta och det bjöds på kaffe och bulle. Eller saft för den som inte ville ha kaffe.

Två timmar gick alldeles för snabbt och snart var vi tillbaka vid stallet igen. Hästarna blev befriade från sadel och träns och släpptes sedan ut i hagen. Vi alla fyra var överens om att det där var något som vi ville göra igen.

Äntligen!!

Så kom då äntligen tentaresultatet. Jag började tänka att eftersom att det dröjde så kanske det var så att ingen behövde skriva omtenta, precis som jag skrev i mitt inlägg igår. Och mycket riktigt, sent igår kväll kom mailet om att vi alla är minst godkända. Mitt indivuella resultat kommer i helgen. Jag är så glad! Bara examensjobbet kvar nu då.

Min match igår blev en blöt historia, iallafalll i andra halvlek. Blöt och kall. Velade om jag skulle ha min lila domartröja eftersom den är kortärmad men jo, så fick det bli till slit. Den är ju så fin ihop med mina lila domarstrumpor. Hade dock varit skönt med vantar men jag blir väldigt varm när jag springer.

Blött kommer det kanske bli idag med men jag hoppas inte det. Ska nämligen ut på turridning med några kollegor. Ska bli så kul! Får se om jag ens kommer upp på hästen men det är ju en liten islänning så det kommer säkert gå bra. Ska försöka fota lite och bjuda på bilder från ridningen i eftermiddag.

Skolpladder

Jag skulle kunna gnälla ännu mer om att tentasvaret lyser fortsatt med sin frånvaro. Likaså feedback på examensarbetet. Sista dag att lämna in är på söndag och på måndag ska det skickas till opponent. Men jag väljer att tänka att det kanske lyser med sin frånvaro för att alla är godkända. Vore inte det fantastiskt? Det tycker jag iallafall. Tiden har verkligen gått supersnabbt så här i slutet. Det är bara nästa vecka kvar och sedan är examensveckan här. Galet ju, det var nyss jag började. 😛

Jag har jobbat idag och ikväll ska jag döma en sen match. Just nu regnar det, hoppas på att det inte kommer regna sen. Då kommer det bli lite kallt, jag får väl springa mig varm….. Imorgon är det röd dag, Kristi himmelfärd och jag ska ut med några kollegor och rida islandshäst. Det ska bli kul!

Skrämmer brallorna av mig….

Jag kom hem med en riktigt dålig känsla. Det har inte hänt något särskilt men är så trött på att bara vänta och så fick jag en dålig känsla av ett samtal. Inte blev det bättre av att grannens hund trycker precis bredvid staketet och börjar skälla och morra exakt den sekund jag går förbi. Blev verkligen livrädd för jag såg inte att hunden var där. I vanliga fall är jag beredd på skällandet eftersom jag ser hunden på avstånd och att den är ute men det gjorde jag inte idag. Det är inte hundens fel att den är som den är men det är ägaransvar. Jag väste högt några väl valda ord och hör hur hunden morrar bakom mig. Mitt redan dåliga humör blev hur som helst ännu sämre. Och det skulle bli värre visar det sig….

För Rickard ringde mig, då visar det sig att vår nya bil är kvaddad. Bilfirman skulle göra någon mjukvaruuppdatering på växellådan och tog sedan ut den för provkörning. Då är det en idiot rent ut sagt som kör in i bilen bakifrån. Bakrutan och baklyktor måste lagas. Ja och så måste bakvagnen riktas om. Så nu måste vi ha hyrbil i en månad. Jag är så klart glad att ingen skadade sig men det är så surt. Vår fina bil! Hoppas den hinner bli klar tills vi ska till Gotland. I dessa oroliga tider vet man ju ingenting om leverans i tid eller inte.

När jag ändå är igång och gnäller kan jag berätta att vi haft problem med ventilationen. Första gången det felanmäldes var i mars förra året. Det har varit turer hit och dit och fram och tillbaka. Så till slut vände vi oss till hyresgästföreningen och då blev det fart på hyresvärden. Det är ju bra att det till slut händer något men jag tycker inte att man ska behöva ”hota” med annan instans.

Selfie #19 Om jobbet

Den här veckans selfie handlar om jobbet. Selfien är Klimakterihäxans påhitt.

1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? Skulle säga inte alls. När jag var barn ville jag bli en stor sångerska. Sen skulle jag till Irland och rida fälttävlan. Blev dock gravid med första barnet så dom planerna las på evig is. Sedan ville jag plugga till sjuksköterska, är dock inte behörig på grund av att jag saknar godkänt i matte b (heter matte 2 nu). Jag och matte är inte kompatibla…. Så det fick bli en undersköterska av mig vilket jag aldrig ångrat. Älskar verkligen mitt jobb!

2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval? Nopp, det kan jag inte påstå.

3. Har du fått sparken någon gång? Nej det har jag inte. Men med regionens varsel känns det just nu högst otryggt.

4. Hur ofta har du bytt jobb? Inte alls ofta. Jag hade praktik i ett stall. Efter det var jag mammaledig, började plugga till undersköterska och då hade jag timvikariat på ett par boende. Efter ett tag blev jag gravid och efter Alexander föddes så började jag jobba på Kvarnbacken, ett äldreboende här i stan. Efter tolv år ”slängde” jag ut mig själv och började jobba på lungmedicin på US.

5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? Ja.

6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Det är fint och givande att få jobba med människor och vara deras förlängda arm. Så ja, men sett till arbetsvillkoren behöver våra politiker göra en drastisk förändring för att få människor att vilja börja jobba inom vården och framförallt stanna kvar.

Väntan

Jag går mest runt och väntar.  Väntar på tentaresultat och examensarbete. Behöver jag komplettera mer eller är jag klar. Jag kollar min mail flera gånger i timmen. Vill.veta.nu. Något annat som tar energi är väntan på besked kring varslet. Cheferna kan inte svara på något. De vet inget eftersom inget är klart. Det är så frustrerande.  Kommer jag bli uppsagd eller får jag behålla jobbet? Vi får se helt enkelt, innan sommaren ska det vara klart. Känns så deppigt faktiskt. Vi är för få personal som det är sett till behoven och så ska kostymen bantas… Hur ska det gå? Det sorgligaste på något sätt är att man säkerligen sett vartåt det är på väg. Varför har man inte gjort något tidigare? Varför lät man underskottet växa sig så stort?

Fotbollssöndag

Innan jag åkte iväg för att döma min match så gick jag till upp till sjumannaplanen för att kolla på en av domarna som jag och Rickard träffade i fredags kväll. Tyckte det var så kul att hon vågade fråga om jag hade möjlighet att komma förbi matchen. Stod och tänkte när de små killarna sprang runt på planen att jag kanske skulle bli föreningsdomare. Det var lite nostalgi med för det var just den nivån på spelare som gjorde att jag ville börja döma fotboll. Det såg ju så kul ut och det tyckte jag idag med. Under matchen drog det in mörka moln. Lagom till matchen var slut och jag skulle åka iväg på min match drog ovädret in. Såg knappt något på motorvägen. Som tur var tog jag inte med mig ovädret till min match.

Idag fick jag göra något kul. Matchen som jag skulle döma idag var premiär på alla sätt och vis. Det var hemmapremiär för hemmalaget, det var också 30 år sedan som föreningen senast hade ett damlag. Och så jag då som faktiskt aldrig varit och dömt på just den här planen.

Söndagslistan vecka 18

Då var det söndag igen! Jag sov tills jag vaknade själv. Vet du hur underbart det känns att inte känna det där behovet av att ställa klockan för att gå upp och plugga. Just nu räknar jag iskallt med att jag inte behöver läsa till en omtenta. Det problemet får jag ta sen om det kommer. Huvudet behöver verkligen få vila. Jag har kvar att förbereda mig inför opponering men jag tänker ta alla dom förberedelserna när jag vet att arbetet är helt klart och godkänt.

Känsla: Veckan startade inte kul alls med sjukdom. En enorm trötthet har följt efter det men jag börjar att bli piggare.

Väder: Vårens första riktigt varma vecka har jag fått njuta av. Iallafall andra halvan av veckan. På jobbet går jag nu barbent. Det är perfekt att gå med vinterbleka ben nu ju för alla har vita ben. Värre sen mitt i sommaren när alla istället är knallbruna. Jag har svårt att bli riktigt brun om benen men lite färg får jag.

Mina positiva från veckan:

  • jag är nu instruktör i hjärt-och lungräddning. Det känns kul, spännande och utmanande.
  • jag är glad att sjukdomen inte blev långvarig.
  • att det har varit soligt och varmt.
  • det var skoj att vara ute och titta på fotboll i fredags.
  • köpt min examensoutfit. Det kommer bli så fint!

Bilder från veckan: Blommor i mängder, fotboll, bilder från min kurs i fredags och god efterrätt.

Veckans köp: Min examensoutfit är klar. Tänkte mig först en fin klänning men det blir i stället något blått och något vitt och ”spetsigt”. Har testat kombon och det kommer bli superfint. Precis som jag trodde men var lite osäker på. Bild får du framöver. Tänkte hålla lite på det.

Träning: Veckan började med maginfluensa och en trötthet efter det. Men jag har fått till en lufsrunda i skogen och två promenader. Varav en i bara tio minuter.

Lärdom: Ibland är det bättre att hålla tyst fast man tycker att man har rätt…..

Veckans osmakliga: Att som Underbara Clara lägga ut om lidandet i Gaza och sedan följa upp med en story om att ”allt är förlåtet”. Du kanske tycker jag överreagerar men jag tyckte inte att det kändes bra i magen.

Hoppa på tåget: vårblomma

Jag dividerade med mig själv bra länge innan jag till slut kom ut för min löprunda/lufs. Tänkte springa på löpbandet men då visste jag att det skulle bli svårt att vara med på Åkes ”hoppa på tåget” som den här veckan handlar om vårblommor. Förutom tussilago så är vitsippor det ultimata vårtecknet. Att fota vitsippor gav mig några vilopauser och hade jag sprungit på löpbandet hade jag inte fått någon sol på nosen. Man får inte vara dum inte.

Jag längtar tillbaka till den Hanna som inte behövde kämpa så dant på en ”lufsig” runda i skogen. Jag ska inte vara hård mot mig själv just idag eftersom jag precis varit sjuk. Men längta kan man alltid göra. Jag är stolt över mig själv att latmasken till slut inte gick segrande ur den här kampen. Det blev fyra lufsiga kilometer och så gick jag sista biten hem. Det var riktigt varmt ute, kändes verkligen som sommar.

Fler vitsippor! I skogen blev det lite mer än ett varv och sedan tog jag vägen genom fårhagen. Har bott i området i tolv år men aldrig gått genom fårhagen….

Och där kom jag! I min typ tio år gamla outfit från HM. Nej här slängs inga träningskläder så länge de inte gått sönder vill säga.

Mer fårhage, årets första gullviva och någon blå blomma som påminner om blåsippa men det tror jag inte att det är.

Sist men inte minst så står vårt körsbärsträd i full blom. Äter aldrig körsbären men jag njuter varje år av blomstrerna.

Färgstarka fredag och kurs

Jag var så nervös inför instruktörs-utbildningen som jag skulle gå idag. Helt i onödan skulle det visa sig. Det var inget förhör på något sätt, vi gick igenom allting tillsammans och vi fick alla testa och öva. Vi var fyra deltagare och så instruktören såklart. Jag har haft svårt med en sak så länge men idag lossnade. Var ju hur enkelt som helst. Fast jag trodde att det skulle vara så svårt….

Vi gick till Linds och käkade mat. Blev lite besviken på min lunch för det skulle vara ramslöksskryddad sås men det var inte mycket ramslök i den såsen. Citronbiskvin däremot, den var inte dum alltså, hade inte tackat nej till en till. I teorin iallafall, det hade nog inte gått i praktiken, haha.

Det är så intressant det där med teamträning och hjärtlungräddning. Eftersom allt ska göras efter en viss handlingsplan spelar det ingen roll att vi som deltagare inte har träffat varandra förut. Allt flyter ändå och alla hittar sina roller. Jag blev en lite naturlig ledare i någon situation. Hur som helst så kan jag nu titulera mig instruktör för HLR för sjukvårdspersonal. Känns bra och det ska bli så kul att få hålla kurs senare i maj.

Ikväll bjuder jag på färgstarka tulpaner, kvällens middag och så fotboll. Grön gräsmatta, gul domare, rött bortalag och grönt hemmalag. Färgstarka fredag är Lillasysters fredagstema. Det var så kul, det spelades en niomannamatch och det var en tjej som dömde. Vi (jag och Rickard) gick direkt och pratade med henne och hennes kompis. Vi fick berätta en massa om fotboll och dömandet. De blev lite förvånade när de fick veta hur länge vi dömt. Vi ser uppenbarligen yngre ut än vi är. Det är inte dumt alltså, haha. Matchen då? Det var en sån där match som jag älskar att titta på, det hände många olika saker. Det är en sån där match som är väldigt utvecklande att ha. Kul kväll!