Är det så hos dig med? Mina sociala medier svämmar över av inlägg om Trump, kriget i Ukraina och människors olika ståndpunkter i dessa och andra polariserande frågor. Det är svårt att undvika dessa diskussioner, och jag upplever att det ofta blir onödigt hårt och konfrontativt.
I veckan reagerade jag på att Alice Teodorescu Måwe uttryckte sig på ett sätt som var onödigt nedlåtande. I ett inlägg på Facebook kallar hon människor för idioter om de inte vill ge mer ekonomiskt stöd till Ukraina. Självklart står det henne fritt att ha den åsikten, men som medlem i ett politiskt parti och en offentlig person tycker jag att hon har ett särskilt ansvar att tänka på hur hon uttrycker sig. Om man vill nå fram till andra människor så är hårda ord fel väg att gå. Jag har i vanliga fall uppskattat hennes analyser och resonemang, men just här sjönk hon en aning i mina ögon.
Ibland tänker jag att jag borde vara mer engagerad, att jag borde oroa mig och känna ilska över allt som händer i världen. Kriget, politiska spänningar och den tuffa debatten påverkar ju oss alla. Men samtidigt känner jag att det är en ohållbar strategi att ständigt gå runt med en känsla av oro och frustration. Det tar alldeles för mycket energi att fastna i negativa tankemönster och rimmar dessutom illa med mitt fokus på det positiva. Vad hjälper det att gå runt och vara orolig och fastna i negativitet?
Det betyder inte att jag är likgiltig inför det som händer, men jag tror någonstans på att välja vad som får ta av min energi. För mig handlar det om att försöka hålla en balans – att vara informerad, men inte låta mig dras ner i en spiral av hopplöshet. Världen är komplicerad, och jag tror att vi alla behöver hitta sätt att hantera den på ett sätt som gör att vi orkar fortsätta framåt.