Fem en fredag vecka 13: Vardagliga ting

  1. Vad är något litet som gör dig glad om dagarna? Glada barnskratt, ett leende, en komplimang.
  2. Vad är din bästa snabbmat för de dagar du har ont om tid? Icas plättar som är helt utan tillsatser. Helst vill jag ha Sia´s blåbärsglass till.
  3. Hur tar du dig oftast runt i vardagen – bil, cykel, kollektivtrafik eller promenad? Jag tar bilen till jobbet. Men nu när våren är på ingång så vill jag börja cykla.
  4. Har du någon hobby eller aktivitet som du alltid ser fram emot under veckan? Mitt fotbollsdömande.
  5. Vad var det bästa med igår? Gårdagen var ingen rolig dag så det bästa får vara att jag till slut fick komma till läkaren.

Veckans fem fredagsfrågor är Elisas påhitt. Häng på du också, antingen i en kommentar här hos mig eller skriv ett eget inlägg. 🙂

Åsiktskorridoren…..

Jag läste ett inlägg hos Det goda samhället om åsiktskorridoren. Det här är ett område som jag tycker att är väldigt intressant att fundera över. Tyvärr är det ju så att åsiktskorridoren är otroligt snäv och vågar man vara öppen finns risken att man blir utfryst.

Innan pandemin var jag lyckligt ovetandes om hur snävt det kan bli. Sedan dess har jag funderat över vad som är mina tankar och vad som är tankar komna från påverkan utifrån. Jag har också funderat på vad som är acceptabelt utifrån samhällets fokus här och nu. Får man exempelvis vara neutral vad gäller Trump? Eller måste man hata honom? Är det okej att tycka annorlunda? Eller att faktiskt vara helt neutral och inte tycka något alls. Får man ha uppfattningen att Europa krigshetsar och lägger sig i för mycket? Eller det faktum att Sveriges 200-åriga neutralitet nu är över?

Hur som helst så är det otroligt tryggt att följa normen och inte sticka ut. Man behöver inte bekymra sig över att bli hårt ansatt. Man kan vara i sin trygga bubbla och behöver aldrig oroa sig. Vad kommer det skapa för samhälle i längden där folk ”jamsar med” och inte vågar stå upp för sig själv eller andra. Personligen tycker jag att det är en både farlig och dålig väg att gå och kommer på sikt urholka vår yttrandefrihet. Dagens ungdomar, kommer det bli trygga vuxna som står upp för det som är rätt? Som vågar fatta andra beslut än det som narrativet förespråkar?