I tisdags kväll började jag må dåligt. Jag trodde bara att jag var trött efter vår långa runda men onsdagen präglades av huvudvärk, yrsel och illamående. Jag jobbade ändå men igår var jag tvungen att sjukanmäla mig från jobbet. Det tajmade ändå väl med att jag är ledig i tre dagar nu på schemat, fredag-söndag. Jag ringde vårdcentralen igår och det första hon frågade är om jag har migrän i familjen. Fick en tid men ska komma först i slutet på mars då jag ska fylla i en huvudvärksdagbok innan.
Kände mig lite bättre idag, solen sken och jag fick bara den där lusten att få komma till vatten. Så Rickard gav mig några förslag och valet föll på Bråvikenbranten, (jag har råkat stava fel i mina videos). Bråviken ligger mellan Kolmården och Säter. HÄR kan du läsa mer om reservatet om du vill. Namnet branten stämmer väldigt bra. Det är riktigt tuff terräng och man går verkligen på egen risk. Både jag och Rickard ramlade på ändan i en varsin nerförsbacke.
Vi var lite osäkra men valde att först följa leden uppför en brant. Snart gick det brant nerför och vi kom fram till Skvätta bruk. Där stannade jag och läste raderna om bruket och sedan fortsatte vi. Leden ledde ut till en fantastisk utsiktsplats. Trots att vi var högt uppe var det inte kallt. Skönt att sitta en stund på bänken och njuta av solen och vyerna.
Vi knallade vidare och velade om vi skulle fortsätta längs leden. Det var en riktigt brant backe som verkligen utmanade balansen. Det var också här som jag satte mig på rumpan. Jag slog mig inte så det var ingen fara. Efter en liten bit blev det mer oframkomligt på grund av fallna träd. Det ska man veta när man ger sig ut i skogarna runt Norrköping. Granbarkborrar har skoningslöst farit fram så det finns många fallna träd.
Vi valde att gå tillbaka samma väg. Uppför var det en rejäl utmaning. Det kändes värre än att springa det tuffaste intervallpasset. Här blev det också tydligt att huvudet inte är okej trots att det kändes skapligt imorse. Men jag kämpade på. Det var helt klart värt det att få uppleva sådan storslagen natur.
Väl framme vid bilen gick vi nerför en backe, såg viken långt fram och styrde kosan dit. Där letade vi upp en av grottorna som finns i reservatet och så tände vi en liten eld. Den självdog dock ganska snabbt i blåsten.
Hoppas att du orkat läsa ända hit. Laddade upp 38 bilder till inlägget men tror inte att det blev riktigt så många bilder. 😛 Önskar dig en fin fredag. Nu ska jag vila mitt stackars huvud.
