”Bit ihop”

Har du ett citat du lever ditt liv efter eller tänker på ofta?

Ja, orden bit ihop. Så passande i alla lägen. Även om saker och ting är jobbiga så biter man ihop och fortsätter att kämpa på för vilket är alternativet?

Finns det rolig träning?

Det beror på är mitt spontana svar. Det finns så många saker som påverkar hur träningen känns. Har jag sovit ordentligt, druckit som jag ska? Hur har jag laddat med bra mat? Dessa parametrar hjälper dock bara till för att ge kroppen bästa förutsättningar.

Jag tror att människan i grunden är bekväm och att det hänger kvar från stenåldern när vi behövde fly från faror i det vilda, den typen av faror som inte finns längre men som stenåldershjärnan fortfarande tror finns kvar. Samtidigt tror jag också att vi inte är gjorda för att vara stilla. Vi behöver rörelse för att må bra. Muskler som inte används förtvinar och hjärtat behöver få upp pulsen för att hållas starkt och friskt.

Vilket är det roligaste sättet att träna på?

Så då kommer vi till 10000 kronors-frågan och den ser du i rutan ovan. Det beror såklart på vem du frågar. Jag tycker att pilates är den roligaste träningsformen. Före och efter iallafall. Många av passen känns mest jobbiga under tiden för att de adresserar alla mina svagheter. Eller ska vi kanske se det som möjligheter till utveckling….

Jag tycker även att det är roligt att springa, när allt flyter på och det känns som att jag kan springa hur länge som helst. Tyvärr är de passen lätträknade. Och är det inte lite så träning är generellt. Det är inte så kul under tiden men man gör det för att kroppen blir glad. För hälsans skull och för endorfinerna det ger.

Motivation

Motivation kommer inte som ett brev på posten utan det är något som man får kämpa en del för. Att utsätta sig för det som man inte är motiverad till är det bästa sättet att skapa lust och motivation. Motsägelsefullt kanske men jag vet av erfarenhet att just att utsätta mig för det jag kanske inte har lust med kring träning gör att jag vill mer. Särskilt efter de där passen där allt bara flyter.

Det är så lätt att starta upp för intensivt så att man tröttnar och tappar all lust istället. Hur hittar man balansen då? Ja, det är inte det lättaste.

Jag läste lite kring motivation på modernpsykologi  och det finns en modell som det är mest forskat på: självbestämmandeteorin som presenterades 2000. Modellen utgår från att motivation inte är kvantitativ utan också olika grader av kvalitet utifrån inre och yttre motivation. Om man tänker ur mitt perspektiv träning och hälsa så kan man fundera över dessa fyra frågor för att hitta vad man drivs av.(Frågorna är också från länken ovan, i fet och kursiv stil. Övrig text kring frågorna är mina tankar).

1) Jag tränar för att jag måste. Kanske har något stort mål som man vill klara av. Tex träna för ett lopp, springa på en viss tid eller lyfta ett visst antal kilo i marklyft.

2) Jag tränar för att undvika att behöva känna skam eller skuld om jag inte tränar. Det här tycker jag är en sorglig motivationsfaktor men jag vet att det händer att människor tänker så kring träning. Vet man med sig att det är man tänker kring träning behöver man verkligen jobba med sina tankar. Kanske till och med inte träna en period om tankar som dessa tar över.

3) Jag tränar för att jag tycker att det finns fördelar med att träna. Starkare, orkar mer, att kroppen ska hålla länge tex.

4) Att träna är i linje med den jag är. Att vilja ta hand om sig själv och försöka göra det bästa för sin kropp.

5) Jag tycker att träning i sig är roligt och inspirerande. Det bästa jag vet är att känna att kroppen är stark, att det inte är jobbigt att träna och det känns som jag kan orka hur mycket som helst. Då är det som roligast att träna!

Träningsglädje

Godmorgon!

Idag vaknade jag innan klockan ringde så jag låg i sängen och slösurfade lite och klev sedan upp för att ta tag i morgonens planer: promenad och så stretch för att försöka få väck värsta löpteststelheten. Härligt att starta dagen på det sättet. Medan jag promenerade läste jag om leversvikt och hur man kan hålla koll på hjärtats funktion. Slog två flugor i en smäll genom att läsa samtidigt som jag gick på löpbandet. Tidseffektivt på alla sätt och vis. Så kan jag heller inte börja pyssla med annat. Jag har svårt att läsa studielitteratur rakt upp och ner.

Tänk vad lite det är som behövs för att väcka den där känslan av att vilja träna och bli bättre, starkare och snabbare. Gårdagens lyckade löptest och känslan av att så länge jag håller igång så kommer inte kommande löptest att bli något problem har gett mig så mycket ny energi. Jag har kort sagt hittat min så länge borttappade träningsglädje. Jag är så glad över att känna som jag gör kring träningen igen. Att det var så lite som behövdes.

Så nu har jag ny energi till att utsätta mig för apjobbiga träningspass, lufsa i skogen och bygga styrka. Intressant det där hur viljan att träna är så direkt relaterad till resultat på ett löptest. Fotbollen är helt klart viktigare för mig än vad jag trott de senaste åren. Jag som gick i tankarna kring att sluta döma helt…..

Att inspireras av

Det finns så många kloka människor att inspireras av. Jag snappar upp godbitar här och där. Saker som jag tar till mig av och saker som jag funderar över. Saker som jag tycker är värda att dela vidare. Som dessa tio punkter från Pt-Fia.

10 saker livet lärt mig:

1. Att det är befriande att säga saker högt.

2. Att kroppen mår bra av att användas och att användas inte bara betyder fyrkantig träning.

3. Att många klyschor är irriterande spot on.

4. Att det inte är nyttigt att kväva gråt. Den äter upp en inifrån tillslut.

5. Att det är en investering i välmående att ligga nära, nära, ansikte mot ansikte med någon du tycker om.

6. Att man behöver undvika att säga ”jag är för gammal för att xxx”. Låt inte en siffra begränsa hur du lever ditt liv.

7. Att tystnad läker.

8. Att små saker som man gör varje dag är värda att investera i. Exempel: Är man kaffedrickare så är det värt att unna sig en bra kaffemaskin.

9. Ät mer lagad mat än du tror du behöver.

10. Släpp ramen, facit, planen och planeringen så ofta det går.

PT-Fia

PS: Bilden är något år. Det var länge sedan nu som jag var så där sminkad….

Premiär för barbent och träningstips

Jag blev så peppad av det vackra vädret att jag gav mig ut skogen och joggade en runda. Så check på två skogsrundor den här veckan fast jag egentligen haft alla förutsättningar emot mig sett till min trötta kropp.

Idag sprang jag barbent, drog på mina capritights från Nike. Premiär för barbent! Vilken skillnad det gör att springa när jag inte behöver ha så mycket kläder på mig. Känslan blir så mycket lättare.

I lurarna hade jag min gamla spellista med nittiotalsfavoriter. Här hittar du den: https://open.spotify.com/playlist/1PpGr9rubwcu1AdW85TlLJ?si=e9b7a2e45c6a4de4

Hur finner jag orken till att träna regelbundet när jag jobbar?

Den här frågan fick jag av en barndomskompis när jag la ut om min förra löprunda på Facebook. Hon ville ha lite tips hur man hittar orken att träna när man jobbar. Kom då på att jag kan göra ett blogginlägg på temat.

Först svaret som jag gav henne:

Det tråkiga svaret är att göra det ändå. Därmed inte sagt att man inte ska lyssna på kroppen när det verkligen inte känns bra. Men sänk kraven och fokusera på att all rörelse som blir av är bra. Ibland sätter jag extremt låga krav, tex att jag behöver bara jogga en kilometer. Då blir det alltid fyra till av bara farten. Något annat jag tar till är att köra några knäböj och armhävningar medan jag lagar mat. Musklerna får lite belastning utan att det känns som att jag tränar. Hitta knepen att lura kroppen, för kroppen kommer alltid vilja göra det enklaste.

Börja först med att fundera över varför du vill träna. Det är alltid lättare att motivera sig när man har något konkret att träna för. Jag har tex alltid fotbollen att hålla mig i form för och så gillar jag att springa lopp. Under pandemin har det dock varit svårt att motivera mig till löpning eftersom vi knappt fått spela fotboll och loppen har varit inställda. Då har jag istället i i perioder fokuserat på det jag vill träna, inte det jag borde (i det här fallet löpning). Mycket pilates, styrka och rörlighet har det då blivit. Löpningen har varit kravlös för att hitta lite glädje igen. Men det behöver inte vara att kunna springa lopp. Det kan ju vara att man bara vill röra på sig för hälsans skull, man kanske har problem med smärta där rörelse hjälper. Eller så vill man kunna lyfta tungt.

Jag brukar ofta tänka på att kroppen egentligen är bekväm, den vill spara på energin för vem vet när man behöver fly från någon fara. Så jag använder knep för att motivera mig. Idag var det solen och tanken på att få springa barbent som lurade ut mig fast jag egentligen var för trött.

Andra knep jag tar till är som jag skrev ovan att sänka kraven och bara kräva något litet. Oftast blir det mer av bara farten. Motivation är inget som man bara får utan det behöver man jobba lite för. Jag är alltid som mest motiverad efter riktigt bra pass. Träningen ger motivation till att fortsätta.

Mitt sista tips är att testa en massa olika saker. Är det dans, promenader, grupppass och så vidare eller kanske bara vandra i skogen? Det finns inga rätt eller fel. Testa och hitta din grej. En del kommer till slutsatsen att träning inte är kul men gör det ändå för att det är bra. Och det är okej med.

Ren och skär inspiration

Godmorgon!

Det är fortfarande snö ute och det snöar bitvis. Men det är två plusgrader så snön blir nog inte långvarig. Ida tyckte det var konstigt med snö i april. Alla barnen har nu gått till skolan och jag tänkte lägga lite tid på min blogg en stund nu innan det är dags för anställningsintervjun. Precis som jag skrev igår så är jag inte den som ska intervjuas utan jag ska vara med och intervjua. Det blir spännande. Jag kunde ha tagit ett extrapass idag men jag kände verkligen att jag ville vara ledig. På en heltid brukar det inte bli så många dagar. Men om jag börjar jobba mer nätter kan jag få fler lediga dagar och då kanske få in fler extrapass. Vi får se. Behöver egentligen jobba extra men jag ska ju orka med och jag vill verkligen vara hemma också. Svårt ju!

Idag tänkte jag tipsa om ett avsnitt av Framgångspodden där Alexander intervjuar äventyraren Aron Andersson. Från poddbeskrivningen:

Jag blev så inspirerad av att lyssna på det här avsnittet. Ingenting är omöjligt och man ska aldrig ge upp. När jag tvivlar av olika anledningar ska jag tänka på det som Aron åstadkommit, trots att han sitter i rullstol.

Ansvar

Att ta ansvar är att vuxen?

Att falla offer för sin egen passivitet är enkelt. Bekvämt. Eller? Kanske bara tills det bekväma blir så obekvämt att man tvingas ta ansvar?
Hur jag än bortförklarar eller rättfärdigar något för mig själv så är det ändå jag som har ansvar för mig själv. Jag får leva med konsekvenserna.
Det är inte min chefs fel om jag bränner ut mig. Jag kan själv välja hur jag ska förhålla mig till situationen. Jag kan tex ta ett snack med chefen, planera mitt arbete bättre, säga ifrån om det blir too much, byta jobb, och investera mer tid i självomsorg när jag är ledig.
Om jag vill skylla på någon annan så letar jag upp min del i det hela. Även om jag tror att det bara är 0.2%. Det slutar alltid med att jag inser att det är 100%.
Hur är det möjligt?!
🔥
Jag skapar eller tillåter allt som händer mig. Allt jag gör eller inte gör och hur jag reagerar. Och, det man tillåter kommer att fortsätta 🔥

Mycket av det som händer mig är mitt ansvar.
✔ Man kan alltid ta höjd för potentiellt strul.
✔ Man kan ta ansvar för sina reaktioner, oavsett vem som skapar situationen.
✔ Man kan ta ansvar för hur man förhåller sig.
✔ Man kan ta ansvar för sina handlingar.
✔ Man kan ta ansvar för vilka man omger sig med.

Tillåter jag självskadebeteende? Varför? Eller att någon annan skadar mig? Varför?
Känns det orättvist? Blir du provocerad? Bra! Ta den energin och gör något konstruktivt med den.
Världen är inte skyldig en något. Ingen kommer att göra det åt en.
Hur jag än vänder och vrider på det så är största enskilda faktorn till framgång, oavsett område att ta ansvar.

Text av Jessica Fjellberg

Kärleken vinner

Jag ser kärleken vinna på fler och fler håll i världen.

Det sunda förnuftet.

Vakenheten.

Det finns grå moln kvar, som ska skingras, men denna tsunami av gott sprider sig snabbare än Omikron.

Härligt.

Och när alla dumheter är borta, är världen lite mer i balans.

Sen finns det tusen andra, viktiga, utmaningar att istället lägga resurser på.

Som vi borde gjort för länge sedan.

Där har media ett stort ansvar.

Denna statsfinansierade kohort, som borde ”granska makten”, men till stora delar har agerat megafoner åt makten och istället granskat medborgarna. 

Vinklat märkligt.

När en person stoppade stridsvagnar på Himmelska Fridens Torg var det civilkurage.

Samma sak med arabiska vårar, fallna murar, demonstrationer mot diktatorer av olika slag.

Men när miljontals manifesterar mot tyranneri, och bara begär sin frihet tillbaka, så framställer media detta som ”olagliga protester av extremister”.

Då är det tur att alternativ media finns.

Där folket själva kan sprida sin sanning.

Där man på egen hand kan finna fler nyanser.

Och där ser jag denna kärleksfulla tsunami forsa fram. 

En efter en vaknar.

Kejsaren är naken.

Så fint att uppleva…