Kategori: Racereports

Fem en fredag vecka 27: Sommarfrågor II och Racereport Byrundan

Publicerad den av Hannas krypin

Jag kan ha busat lite idag…. Men vi tar det från början. En av våra sommartraditioner är att åka till Gamleby för att springa Byrundan. Första året sprang jag åtta kilometer men alla år efter det har det blivit fyra kilometer. I den här tuffa banan är det alldeles lagom. Särskilt eftersom man är i målområdet när man ska springa fyra kilometer till. Det är alltid tufft mentalt.

Jag har velat hela veckan, ska jag springa och riskera att jag måste stå över Victorialoppet? Eller ska jag hänga med som publik och supporta Rickard och Alexander när de springer. Det finns ett tredje alternativ också: att foten håller för fyra kilometer löpning. Jag valde det tredje alternativet. Dumdristigt kanske men jag tänkte att jag kan kliva av om det gör alldeles för ont.

Så vi efteranmälde oss, även mig och jag tog uppvärmingen för att verkligen känna på foten. Med extra stöddämpning och liniment kände jag ingenting. Till smärtgränsen brukar jag alltid säga att det är okej att köra. Så med det sagt ställde jag mig på startlinjen.

Den första kilometern gick i uppförsbacke. Min andning hängde inte med och med gårdagens cykling hade jag två betongklumpar till ben. Så jag var lite orolig faktiskt hur det skulle gå eftersom jag kände mig så ur form redan i starten. Men bara jag kom upp för första långa stigningen och jag fick vila nerför kände jag igen mig själv igen.

Jag tog ett par ryggar som jag bestämde mig för att jag skulle springa om och sedan hålla personerna bakom mig. Det lyckades jag faktiskt med så det är jag nöjd över. Vid tre kilometer kommer banans värsta backe, en dubbelbacke kan man säga, när man kommit upp för första kröken så kommer en backe till. Men belöningen efteråt är inte dum alltså för sedan är det nerförsbacke hela vägen till mål. Foten då? När det var femhundra meter kvar till mål så fick jag ont. Men inte panik-ont och det känns ingenting nu. Men nu blir det cykling som träning ett tag framöver. Och min älskade pilates behöver jag verkligen få in.

Jag fick en ny flaska av Rickard, ska tydligen vara BPA-fri och det är bra. Konstaterade att även att flaskan har nästan samma nyans som Idas rum. Nog om träning och lopp. Det är fredag och dags för Elisas fem fredagsfrågor.

  1. Vad är det längsta du reser i sommar? Sommarens resor är redan gjorda. Dels åkte jag och Rickard för att hämta Samuel inför kusinens student och så åkte vi ner till Västkusten allesammans. Vi var även på Gotland. Just det, vi ska ju till Borgholm och springa Victorialoppet så det är en långresa kvar. Om foten håller vill säga.
  2. Hur spenderar du en regnig sommardag? Gärna i mitt hörn i soffan med en mugg te.
  3. Blir det någon spontan utflykt i sommar? Västkusten blev väldigt spontant, det bestämdes en vecka innan vi skulle åka. Annars kommer det bli utflykter hem i kring. (Särskriva eller skriva ihop?)
  4. Hur svalkar du dig på bästa sätt? Genom att bada eller dricka något riktigt kallt och gott.
  5. Har du något smultronställe där du är nu? Ja, det finns helt klart Smultronställen. Vi har stångån tex och vackra Tinnerö.

Racereport Söderköpings stadslopp 2023

Publicerad den av Hannas krypin

Det här loppet kallas för ett av världens flackaste stadslopp. Sett till förra årets tider så kan det mycket väl stämma men jag var skeptisk. Är Söderköping så platt som det sägs? Och jo, visst är det platt men jag vet inte om det är till min fördel eller nackdel. Men vi börjar från början. Eftersom jag har ont i min häl så var jag faktiskt mer inställd på att inte springa alls men Alexander ville springa så vi åkte iväg. Ringde Marcus med men han var upptagen på annat håll.

Jag bestämde mig till slut för att springa. Så vi började med att hitta parkeringsplats och sedan gick vi till efteranmälan. Under tiden vi pysslade med det så gick barnklasserna. Fort ska det gå! Så roligt att se.

Toaletter fanns inne på Söderköpings kurhotell. Kändes lyxigt med handdukar att torka händerna med.

Dagens spellista anpassad efter tidigare lyssningar.

Vid startområdet såg jag två bekanta ansikten, tjejerna som driver instagramkontot @livetikrokarna, Helén och Elin. Vi har följt varandra under flera år så när jag såg dom var jag bara tvungen att gå fram och hälsa. Så kul att ses!

Till slut blev det dags för start. Jag la mig före trettio minutersballongen. Min målsättning var att komma under trettio minuter. Det där är lite ledsamt tycker jag. När jag var som bäst tränad sprang jag en mysrunda i 5,30-fart. Det är jag inte i närheten av just nu. Jag vet dock att eftersom jag haft den formen kan jag såklart komma dit igen.

Så åter till loppet. Starten gick längs med kanalen och det var så trångt. Tog kanske 500 meter innan jag kunde springa iväg i min fart. Foten kändes direkt men det var inget som blev värre så jag tänkte att jag fortsätter. Och visst är banan platt, betydligt plattare än Arenaloppet i Norrköping och Blodomloppet i Linköping. Vätskekontrollen höll jag på att missa och eftersom det var så varmt stannade jag till och hällde vatten över mig. Jag är glad över att de som jag sprang om faktiskt inte sprang om mig senare.

Banan är lite jobbig för två gånger ska man springa igenom målområdet innan man får springa in i mål. Efter dryga tre kilometer började jag känna av mina ben. Det känns lite som att benen kroknar före flåset. Jag skulle behöva få till distanspass. Det där att ligga och nöta har jag tränat alldeles för lite. Fokus är mest på intervaller och av det får man farten men att kunna ligga och mala kilometer efter kilometer har det blivit för lite av.

Väl i mål fick alla deltagare en medalj, en flaska med vatten, en poweraid och så en härlig tallrik med bland annat potatissallad och någon skinka. Det var ett trevligt lopp och jag är ganska säker på att vi kommer springa det igen.

Racereport Blodomloppet 2023

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll var det dags att springa blodomloppet med jobbet. Vi var 14 stycken som ville vara med. Fem skulle springa och resten gå. Jag har ett gäng bilder från kvällen men eftersom jag inte frågat mina kollegor om det är okej att de är med här så får bilderna ligga kvar på min telefon.

Jag tänkte köra med bara ben men eftersom vinden var rätt kall så valde jag istället att springa i tights. På ryggen på tröjan har chefen målat lungor, passar väldigt bra eftersom jag jobbar på lungmedicin. Trodde kepan skulle flyga av men den satt där den satt. Med lite hjälp av hårnålar ska jag lägga till. Mitt lag hette ”Cool ex”. Det är en omskrivning av ”KOL-exacerbation som är en försämring i sjukdomen KOL på grund av infektion.

Jag hade bara ett mål med kvällens lopp: att springa på under trettio minuter och med sex sekunder till godo så klarade jag det. Men jag kände mig ”kräkfärdig” i mål, det släppte dock snabbt. Under loppet så konstaterade jag att Linköping inte är så där jätteplatt. Inte ”Visby-backigt” men inte platt heller. I backarna tänker jag alltid ”vila, vila, vila”. Något annat jag alltid peppar mig med är ”snygg, snabb, stark”. Testa säga det snabbt förresten, det är en riktig tungvrickare.

Kvällen avslutades med att vi fikade tillsammans. Men det blev snabbt ännu kallare så vi blev inte så långvariga. Kul kväll iallafall och jag fick ett bra träningspass.

Racereport: Arenaloppet 2023

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll var jag, Rickard och Alexander i Norrköping och sprang lopp. Det är ett nystartat lopp där banan går genom Himmelstalund. Jag har aldrig varit där förutom en gång när barnen var små. Då besökte vi hällristningarna som finns där. Det gjorde vi inte idag utan banan gick genom ett naturskönt område. Jag ville stanna och fota men samtidigt inte då jag ändå ville testa min form. Som gick sådär, jag tror egentligen att jag kan springa snabbare.

Det är så klart obligatoriskt med ett start- och målfoto. 🙂

Innan det var dags för vår start så hade de några barnklasser där barnen kunde springa 400 meter eller 600 meter. Kul att se hur barnen inte gav upp. Generellt iallafall. Jag ska erkänna att jag i värmen inte var jättesugen på att springa lopp då jag var alldeles för oförberedd på värmen. Ikväll hade jag inga särskilda mål mer än att ta mig runt på helst under trettio minuter. Jag råkade stoppa klockan i starten och startade den lite senare så jag vet inte min tid än eller om jag nådde mitt mål. I värmen blev det ändå ett bra pass minus det faktum att jag fick ont i min högra hälsena under loppet. Jag behöver dels nya löparskor och så behöver jag springa mer på asfalt. Så det blev en lugn lufs i ett naturskönt område. Vi pratade efteråt om att ta en promenad i området då det var så vackert. Då kan jag även säga att årets loppsäsong startat! Så kul ju!

Racereport Jätten Bule-löpet 2022

Publicerad den av Hannas krypin

Här stod regnet som spön i backen imorse så peppen att åka iväg för att springa var ju sådär måste jag erkänna. Men ju närmre startplatsen vi kom, desto mindre regnade det och väl på plats kom det inte en droppe. I bilen på vägen dit började jag få ont i magen så jag var såklart nervös över om det skulle gå att springa alls. Vi gjorde oss startklara, jag Rickard och Alexander. Kul att han är så stor nu att det går att springa samma lopp. I år är det sjunde gången som vi springer det här loppet och nytt för i år är att de har dragit bansträckningen i elljusspåret så man fick springa samma bana två varv. Spåret i Österbymo är som en berg- och dalbana. Det går uppför och så går det nerför, det är aldrig riktigt platt. Halkigt är det också, vet inte vad de valt för underlag men när det är blött blir det som en skridskobana. Med en liten överdrift nu då såklart. Sista 400 meter eller vad det nu kan bli är det över rötter och ut på en fotbollsplan innan man får springa in i mål.

När startskottet väl gick var jag irriterad över att det var så trångt, fick ligga och lufsa en stund innan jag kunde ta mig om. Tog rygg på en tjej som jag kände att henne vill jag slå. Sprang om henne ganska snart och hittade snart en annan rygg att följa.

Hennes rygg hade jag sedan under resten av loppet, vissa bitar var hon hare och andra bitar var det jag som drog. I spurten sprang hon om mig men jag tog henne till slut ändå. Med en sekund. Första spurtstriden jag vinner, det var kul! Det är något märkligt med det här loppet för bortsett från 2019 så kommer jag alltid på en sextonde plats, så också i år. Jag är riktigt nöjd, särskilt eftersom det varit si och så med träningen.

Som alltid är det ett trevligt lopp att springa, blir säkerligen repris nästa år igen. Mina planer för resten av dagen är att plugga, tänkte även träna pilates senare. Ett pass med fokus på att mjuka upp kroppen är planen. Så jag skriver kanske några rader igen senare, vi får se.

Racereport Victorialoppet 2022

Publicerad den av Hannas krypin

Alltså jag blev så ledsen när jag loggade in här. Vid midnatt när vi kom hem från Victorialoppet så skrev jag ett långt inlägg om loppet och tidsinställde till klockan sex imorse. Nu upptäckte jag att all text är borta så jag måste skriva om inlägget. Den här gången fungerade det uppenbarligen inte att tidsinställa eller så gjorde jag själv något fel. Jag var ju rätt så trött….. Rickard peppade mig med att det säkert blir bättre nu när jag får skriva om inlägget. Som tur är fanns iallafall lite av det jag skrev kvar för det hade jag sparat tidigare.

Jag hade ju några tankar innan loppet som jag funderade över. MItt största problem var ju magen, det fick verkligen inte bli som det blev i måndags. Då hade jag som sagt blivit väldigt ledsen. Jag åt ingenting efter klockan tre för att ha så lite som möjligt som kunde stressa min mage. Av erfarenhet vet jag att det fungerar bra att springa på tom mage. Nästa sak jag funderade över var om jag skulle springa både fyra kilometer och nio kilometer. Göra en Rickard helt enkelt. Han brukar springa båda loppen, undrar om han är ensam om att springa båda? Ända in i det sista så funderade jag på båda loppen. Till slut valde jag bara nian eftersom jag faktiskt inte sprungit över milen på väldigt länge. Jag funderade också om jag skulle försöka mig på något personbästa eller bara ta mig runt utan några krav. Jag valde det senare alternativet.

En selfie innan Rickards start. Fyran startar på fotbollsplanen. Tydligen så var Lena Hallengren där och sprang. Jag var i min lilla bubbla så jag varken hörde eller såg något när speakern bad henne vinka. Snokade på hennes tid och konstaterade att jag hade slagit henne med fyra minuter. Minst fyra om man utgår från byrundan som vi sprang förra fredagen.

Efter Rickards lopp så gick/joggade vi en del av fyran. En fantastiskt vacker skogsstig, fick lite assocciationer till Kärleksstigen på Gotland. Fantastiskt mysig stig tycker jag. Blev sugen på att springa fyran nästa år med bara för att få springa där. Kroppen kändes pigg och glad när vi sprang där.

Jag blev faktiskt inte särskilt klok på vädret. Växlande molnighet och när solen kom fram var det riktigt varmt. Jag körde på linne, löparkjol och kompressionsstrumpor vilket skulle visa sig var alldeles lagom. Väntan till vår start kändes lång och jag ville bara få komma iväg och springa. När jag värmde upp en kvart innan start så hade min pigga känsla bytts ut mot tunga ben. Soppatorsk kanske men det tror jag inte för jag var inte hungrig.

Till slut så gick vår start. Ett irritationsmoment var att jag inte fick igång min klocka. Vill väldigt gärna få tidsangivelser så jag har lite koll på hur snabbt det går. Först efter dryga 2½ kilometer hoppade gps:en igång. Det har jag aldrig tänkt på under tidigare lopp men första dryga två kilometer går faktiskt svagt nerför hela tiden. Det måste jag lära mig att utnyttja. Brukar vara bra nerför men jag har tappat lite där måste jag säga. Under loppets gång konstaterade jag att nio kilometer är långt. Brukar ligga på den distansen när jag dömer mina matcher men ett riktigt distanspass var länge sedan som jag sprang. Det bästa med Victorialoppet är helt klart peppen runt banan. Publiken hejar på alla och inte bara på vänner och familj som springer. Annars kanske det är lite galet att åka 30 mil för att springa ett lopp men det är helt klart värt det just för peppen. Det är även vår grej att komma iväg och göra det här tillsammans. Tid med varandra ör nog så viktigt.

I år sprang jag på min långsammaste tid någonsin i det här loppet. Men det gör absolut ingenting. Jag hade inga tidsmål utan det enda jag ville var att ta mig runt banan utan att magen ballade ur. Det var allt jag ville och det lyckades jag med.

Vi hade tur med vädret under dagen och under loppet men på vägen hem kom regnet. Välbehövligt så jag klagar verkligen inte. När vi var nästan hemma sprang det ut två hjortar framför bilen. Både hjortarna och vi klarade oss. Den turen hade inte en annan bilförare som vi körde om på vägen hem. Det hade smällt rejält, hela vindrutan var borta. Polis och eftersöksjägare var där. Hoppas att det gick bra för förare och eventuella passagerare. Det är så obehagligt med djur som springer ut på vägen.

Trollstigen på Garpedansberget och racereport Västervik city run 2022

Publicerad den av Hannas krypin

Vi har nu varit hemma en stund efter en utflyktsdag. Imorse sa jag dock till Rickard att jag inte ville göra något alls idag. Bara ha en lugn hemmadag men så ändrade jag mig. Marcus och Kevin följde med på en utfykt till Garpedansberget och Trollstigen, det ligger i Gamleby. Vi var där 2017 också. Då blev det ett besök vid Stenebo gruva med. Efter besöket vid Garpes vänner som trollstigen heter så åkte vi vidare mot Västervik. Planen var att på kvällen springa Västervik City run.

När vi kom fram till Västervik hittade vi en parkeringsplats nära generationsparken. Här åt vi lite mackor och sedan gick vi till lekplatsen. Generationsparken mitt i Västervik är väldigt trevlig faktiskt. Vi spenderade ett par timmar här och sedan blev det dags att anmäla oss till våra lopp. Marcus och Kevin anmälde sig till att springa knatteloppet och så anmälde jag, Rickard, Alexander och Marcus till att springa 6 kilometer.

Här kan du läsa min racereport från 2017.

Efter timmarna här vid lekplatsen var det dags för start. Jag var taggad och pepp. Det skulle bli kul att springa. Hur långt räcker årets form? Det här loppet springs två varv på två stycken tre kilometers banor. Den ena sträckan vid vattnet och den andra sträckan mer bland de mysiga husen. Vid 4,5 kilometer gav min mage upp. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag var tvungen att gå sista 1.5 kilometern. Hade jag kunnat springa hela rundan som jag ändå kände att jag hade orken till så hade min kilometertid räckt till topp 50. Nu blev jag istället trea…. Från slutet. Katastrof alltså. Eller nej nu överdriver jag iallafall vad gäller det här loppet men om magen rasar på Victorialoppet på fredag så blir jag ledsen på riktigt. Den här gången lever jag på att kroppen kändes bra. Det var ju ”bara” magen som körde ihop sig. Surt sa räven…..

Västervik är en fantastiskt vacker stad och loppet är roligt att springa. Det är lite samma publikfest som på Victorialoppet. Det är bara lite mindre publik men känslan är lite samma. Älskar när publiken hejar på alla och inte bara på dom deltagare som dom känner.

Racereport Byrundan 2022

Publicerad den av Hannas krypin

Ikväll åkte jag, Rickard, Marcus och barnen till Gamleby för att springa Byrundan. Vi hann med att springa loppet två gånger innan pandemin satte stopp för alla typer av lopp. HÄR kan du läsa min racereport från 2018 och HÄR kan du läsa den från 2019. Dock så är länkarna utan bilder eftersom inga bilder följde med i bloggflytten. Jo i mitt bildarkiv men inte på rätt inlägg. Har varken tid eller lust att pilla med det så det blir bildlösa inlägg före 13 mars i år. Men tillbaks till loppet.

En väldigt mörk himmel lurade här hemma och ju närmre Gamleby vi kom desto mer regnade det. Jag satt i bilen och muttrade över vädret och att jag räknade med en fin kväll så jag var inte förberedd på regn klädmässigt. Jag gnällde dock i onödan för väl på plats sprack det upp och det blev en jättefin kväll.

Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle springa 4 eller åtta kilometer. Rickard kom med det bra förslaget att dra lott. Jag drog såklart en lapp med åtta kilometer och då kom han med ett förslag till: att dra tre lappar totalt och den som det blir flest av ska jag springa. Och då blev det åtta kilometer. Outfit blev min nya löparkjol, svart gammalt linne och så min svarta tröja från Nike. Ingen tröja från Stronger den här gången. 😛 Testade någon minut i morse att springa i skorna och kjolen och det kändes ok. Det största provet blir under loppet.

Väl på plats ändrade jag mig igen så anmälde mig till fyra kilometer, vi alla sprang 4 kilometer, även Alex. In i det sista kände jag att jag ville springa åtta kilometer. Velmaja… Jag visste dock att jag hade en tuff resa framför mig så när starten väl gick var jag glad över att bara behöva springa fyra kilometer. Konstaterade också att jag verkligen måste börja värma upp inför lopp. Även om jag tycker att mitt tempo är uppvärmningsfart. Jag har inte tänkt på det tidigare men jag tycker att den här banan går antingen uppför eller nerför. Det är inte många delar av banan som går på platt mark, jo målrakan är platt. Den värsta backen är helt klart den vid tre kilometer. Där gick jag faktiskt några meter. Till slut fick jag springa in i mål. Jag är nöjd med mitt lopp, trots den tuffa banan så sprang jag snabbare ikväll än på blodomloppet i början på juni. Visserligen försökte jag inte maxa då eftersom jag skulle döma fotboll dagen efter. Men känslan var ändå bättre ikväll. Jag är nöjd!

Racereport Blodomloppet 2022

Publicerad den av Hannas krypin

Vet du att det känns helt galet att faktiskt få skriva en racereport. Senast jag skrev en racereport var Jätten Bulelöpet 2019. Långt innan pandemin alltså. Den racereporten var inte så rolig att läsa. Hela texten bara andades opepp och ovilja. Så kändes det inte idag ska jag säga.

Däremot så har jag glömt bort hur det känns att välja outfit och vilket projekt det kan vara… Jag bytte tights tre gånger. Började med ett par gröna, sen till ett par rosa och till sist bytte jag till det par jag tänkt mig från början: mina blå tights från Nike som jag tänkt mig från början men inte ville använda på grund av vinterlurvet som var kvar på benen.

Det var jag, Rickard, Marcus och J som skulle springa. Jag och J ska döma fotboll imorgon såmitt enda mål var att komma under 30 minuter. Stötte på E en sväng som jag jobbat med. Det blev jag glad över. Vi kom till startområdet bara en timme innan start. Rickard som skulle springa lite snabbare än oss värmde upp och jag sprang lite halvhjärtat med Marcus. Kändes som en ”domaruppvärmning” när vi joggade lite fram och tillbaka på en gräsplätt.

Till slut var det dags för start. Rickard ställde sig långt fram och jag, Marcus och J ställde upp tillsammans. Vis av erfarenhet så visste jag att Marcus skulle springa iväg men jag och J sprang tillsammans iallafall. Jag vet inte hur man ska klassa den här banan, lätt, mittemellan eller jobbig. Jag skulle säga mittemelllan. Linköping är ingen platt stad och när vi närmade oss tinnerbäcken var både jag och J bekymrade över om vi skulle behöva springa uppför lasarettsbacken. Det var ingen av oss pepp på kan jag säga. Som tur var slapp vi det men de backar som fanns var nog så jobbiga. Jag är ingen uppförslöpare….

Sista kilometern hade jag kanske kunnat öka lite mer men kände att jag inte ville på grund av matcherna imorgon. J ville verkligen komma före en person och jag sa att det var okej att rejsa iväg om han ville det. Men nej, han höll mig sällskap, däremot på spurten höll den här personen på att springa om J och då sa jag åt honom att öka. Det var han glad över för han ville verkligen klå den här personen. Rickard hade en för honom lugn resa men sprang ändå i mål före oss andra, Marcus sprang ungefär som han brukar, kom i mål före mig, haha. Jag nådde mitt mål med att komma under 30 minuter och det är jag nöjd med idag.

Efter loppet åt vi lite picnic och hade en trevlig stund tillsammans innan vi alla gick till vårt. Nu godis och film! Både jag och Rickard kände hur kul det var att springa lopp igen. Framförallt känner vi båda att springer alldeles för mycket på löpband. Det är en annan känsla att springa utomhus och det vi båda vill just nu är att börja springa på bana igen. Snart så blir det mindre matcher och då kan vi träna mer tillsammans. Det ser jag fram emot.

Racereport: Jätten Bulelöpet 2019

Publicerad den av Hannas krypin
Idag åkte jag, Rickard, Marcus och Bea till Österbymo för att springa Jätten Bulelöpet. Jag hade ganska mycket problem med det mentala tänket idag, var ärligt talat ganska opepp. Särskilt med tanke på vädret….. 
Härlig dimma hade vi på vägen dit och duggregnet hängde i luften. 

Jag och Marcus gick en runda i väntan på vår start. Kände ännu mer hur opepp jag var och hur lite mina ben ville springa….. Men det är bara att köra tänkte jag och försökte peppa mig lite. 
I år var inte barnen med och gissa att jag blev rädd när starten för barnklassen gick. Eftersom det var 50-årsjubileum så sköt de med kanon när starten skulle gå. Jag blev livrädd men gillar verkligen att jag lyckades fånga rökmolnet på bild. 
Lika rädd blev jag när vår start gick. Jag tror aldrig att jag fått slita så mycket när jag springer. Idag var det en enda lång kamp att över huvudet taget komma framåt. Det var kallt och vidrigt att springa. Mjölksyran sprutade och i 1km backen vid tre kilometer var jag tvungen att gå. Tänkte att det går snabbare att gå än att jogga långsamt. Därefter var det bara nerför kvar och där kunde jag rulla. På målrakan spurtade jag om en gammal man och försökte även komma om en ung kille. Det syntes dock tydligt att han inte tänkte låta sig bli slagen av en tjej.