Fem en fredag vecka 5: Godnatt

Jag har kämpat hela eftermiddagen med att försöka hitta lite disciplin till mina studier. Det är bara att konstatera att det är en sådan vecka när det är tufft. Tur att varken tenta, basgruppsuppgifter eller inlämningsuppgifter ska vara klara i det närmaste. Jag har gått igenom mina mål för praktiken och vet nu vad jag behöver kika mer på. Ett av målen och en av uppgifterna handlar om att delta i akuta situationer. Det förutsätter dock att det händer något så just det målet är jag nervös över om det kommer uppnås. Tiden har gått fort, det är bara elva pass kvar nu.

Dagens ord i Claras Fånga februari är mys. För min del kommer ”myset” bestå i att ta tag i mina studier. Kvällens plan är att gå igenom några av regionens dokument för min uppgift kring omvårdnad. Skulle kunna tänka mig ett parti Uno med tillsammans med barnen. Det tycker jag är roligt. Ofta försöker jag spela snällt och det leder till att jag förlorar, haha.

Så det sista jag tänkte skriva om är Elisas fredagsfrågor. Temat är godnatt.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad håller dig uppe om kvällen? Det är helt klart sociala medier eller om jag får något städryck lagom till läggdags.
  2. Hur fungerar du på dålig sömn? Jag blir på väldigt dåligt humör och min toleransnivå vad gäller att störa mig på småsaker blir väldigt låg.
  3. När sover du som bäst? När jag får somna i Rickards knä. Hur mysigt är inte det?
  4. Vilken är den mest konstiga plats du sovit på? Hm, jag tror inte att jag somnat på så konstiga ställen faktiskt.
  5. Vad drömmer du mest om? Om jag har en intensiv period så drömmer jag om det spm jag pysslar med just då. Till exempel i börja av praktiken så drömde jag om respiratorer och slangar. Har det varit mycket med fotboll så kan jag drömma konstigheter kring det. När jag drömmer om fotboll så kommer jag alltid försent och jag har en visselpipa som inte fungerar. Utan undantag faktiskt.

Det finns inga genvägar!

Den helt klart vanligaste frågan jag får här på bloggen är hur man kommer igång med sin träning. Det tråkiga svaret är att det inte finns några genvägar. Det är bara att göra det ändå. Ungefär som att man betalar sina räkningar varje månad fast man inte har lust. Det är något som man bara gör. Som bonus mår man bättre.

Motivation och disciplin är något som man behöver jobba för. Jag har en relativt väletablerad träningsvana men majoriteten av passen måste jag övertala mig själv till att köra. Ofta har jag tusen anledningar till att försöka slippa. Men jag gör det ändå för känslan efteråt är underbar. Endorfinerna som jag får gör att jag vill fortsätta kämpa. För två veckor sedan klagade jag över hur kroppen kändes. Men jag visste att det skulle vända om jag bara fortsätter och inte ger upp. Och mycket riktigt, om jag biter ihop fast det är tungt och jobbigt så får jag igen det senare genom att kroppen känns pigg och stark. Det är en motivationsfaktor om något.

Ikväll ställde jag mig på löpbandet, det var länge sedan som jag körde mina trettio intervaller*30 sekunder med en minut vila. Totalt med uppvärmning och nedvarvning fick jag till årets hittills längsta runda: 8,5 kilometer.

Som slutkläm vill jag ge dig mina bästa tips:

  • Gör det ändå. Det kommer vara motigt och allmänt blaha men känslan efteråt är oslagbar.
  • Hitta bra och peppig musik som ger dig energi. För några år sedan lyssnade jag alltid på Avicii. Det var favoriten då.
  • Sänk kraven! All rörelse som blir av är bra.
  • Hitta det som du tycker är kul.
  • Våga även testa det som du på förhand tror att du inte kommer gilla. Du kanske blir förvånad och upptäcker att det passar dig som handen i handsken.

Morot eller piska

Jag tänkte träna efter jobbet. Istället vaknade jag av att Alex klappar lite på mig och undrar om jag verkligen kommer kunna somna sen när det är läggdags. Nej det kommer jag såklart inte göra. Och träningen blev inte av heller. Det var en sådan dag igår och det är okej.

Jag tycker att jag är rätt duktig på att belöna och vid behov ge mig själv en spark i baken när det behövs. För det är skillnad på att låta latmasken styra eller lyssna på kroppen när den behöver vila. Som igår kväll när jag somnade en stund istället för att träna.

Men jag gillar ju morötter alltså. Nya träningskläder gör alltid underverk för träningsmotivationen och samma sak med de där passen som ger sådana härliga träningsendorfiner. Det är mina morötter det.

Rubriken är en del i Underbara Claras februariutmaning på Instagram #fångafebruari

Fånga februari med Underbara Clara

Underbara Clara har en fotoutmaning i februari. Den har hon haft de senaste åren. Jag brukar inte vara med men i år tänkte jag faktiskt vara det. Tyckte det kändes kul.

Temat för månaden är bokstaven M och så här första dagen ska vi prata om mössan. Tolkningen är valfri och jag kommer direkt att tänka på min virkade mössa som jag köpte på MQ:s rea 2009. Den har hängt med länge, på fotbollsmatcher, promenader, träningspass och hockey. Mössan försvann en period så gissa lyckan när jag hittade den igen.

HÄR hittar du alla rubriker i Claras Fånga februari. Du kan delta via instagram. Använd då #fångafebruari för att hon och andra ska hitta till ditt inlägg.

Ett foto i timmen

Godmorgon!

Vaknat upp till en ny dag och det är sista januari. Det här vädret som är ute nu med plusgrader har gett mig vårkänslor. Längtar efter ljus och värme. Vilken mental smäll det kommer bli för mig om det skulle bli riktig vinter nu efter denna konstiga januarimånad. Kikar ut genom fönstret och ser att solen börjar att anas. En vacker rosa himmel ser jag utanför mitt fönster. Och ett par kråkor som sitter högt upp i trädet.

Igår fotade jag ett foto i timmen. Nästa gång jag gör det ska jag fota med systemkameran för inomhus blir det rätt trista bilder. Men jag tycker det är ett roligt sätt att dokumentera min dag så därför lägger jag ut inlägget ändå.

07:00 Började dagen med att väcka Ida och sedan skriva ett blogginlägg om söndagens träning. Käkade sedan frukost. Det fick bli ett par rostade mackor och te. Konstaterade också att jag behövde damma av datorn en aning…

8:00 Smygande huvudvärk så tar min nocco. Försöker hitta disciplin till att läsa några rader men surfar mest runt på bloggar.

9:30: Startade bilen för att åka iväg och träffa Sofia. Konstaterade dock att bromslampan lös och att bromsarna inte längre fungerade. Det var bara att gå hem och hämta nyckeln till vår andra bil. Är alltid lika nervöst att köra den bilen, en stor sjusitsig Ford.

10:20: Nostalgi! Suddigt värre men bjuder på den ändå. När jag var barn åkte jag pulka i den här backen. Fullständigt livsfarligt men kul hade jag.

11:10 På väg hem men bilden är från när jag parkerat bilen och tog mina apostlahästar hem.

12:00 Tidig lunch: Keldas tomatsoppa och knäckemackor. Om jag blev mätt? Nepp, så jag tog ett par mackor till

13:00 Djupdykning i böckerna eller i mitt fall så djupdök jag ner i skrivandet av min loggbok. Så den blev klar och och inskickad.

14:30 Jag och Rickard var på ett möte online. Skönt att det finns den typen av program på nätet så man slipper åka iväg. Vi fick bekräftad det som vi tänkt på under flera år.

16:00 Äntligen bestämt mig för vilken sjukdom jag ska basera min inlämningsuppgift kring omvårdnad på.

16:30 Försökte förstå vad som gör att enzymet går bananas vid en inflammation i bukspottkörteln. Hittade därefter anledningen i en av mina böcker. Google är inte alltid det bästa.

17:54 En fundering utan bild blev om jag skulle träna eller inte? Valde till slut att strunta i det. Kände mig trött och lite sömnig.

Resten av kvällen blev det lite si och så med ett foto i timmen. Tycker det är så tråkigt ljus när det är mörkt ute och jag använder mest min kamera på mobilen. Iallafall så skrev jag på ett inlägg här på bloggen, lagade pasta och skinksås till kvällsmat och så såg vi den nyaste Göta Kanal. Det var den dagens sista bilder. Ser fram mot att göra den här typen av inlägg när det är ljust från morgon till sen kväll.

Ett härligt backpass

Godmorgon! Det är måndag och ny vecka igen. Jag är ledig idag. Dagens planer är plugg, jag och Rickard ska ha ett återkopplingsmöte om ett samtal vi var på och så ska jag och en kompis ut och promenera. I blåsten, vinden viner runt knutarna. Men det blir roligt att ses igen. Senast var i våras när vi firade hennes födelsedag och körde SUP tillsammans med ett gäng andra tjejer. HÄR kan du läsa det inlägget om du vill. Kikade ut genom fönstret och noterade att det blir ljusare för varje dag som går. Underbart ju.

Något mer som var underbart var gårdagens backpass. Jag valde att springa backintervaller eftersom det var länge sedan. 10*30 sekunder i fyra% lutning och i 4 minuter/kilometer. Körde vilan i lutning också. Det var såklart jobbigt men helt hanterligt. Jag hade inte den där känslan av att vilja kliva av innan jag ens började. Totalt blev det 1 kilometer uppvärmning, 2,5 kilometer intervaller, 500 meter löpning i backe och så en kilometer lugn jogging som nervarvning. Jag är så nöjd!

Söndagslistan vecka 4

Känsla: Jag vill, jag vill, jag vill. Typ så känner jag. Konstaterat att jag har valt helt rätt utbildning. Jag har dock massor att lära mig vilket känns så kul samtidigt som det är lite jobbigt att inte kunna och veta allt.
Väder: Är det bara jag som är trött på det gråa och regniga vädret?

Träning: Min ambition är att springa tre pass i veckan.

Måndag: Explosivitetsträning med Rickard i vardagsrummet.

Torsdag: Tre snabba kilometer innan jag och Rickard åkte iväg på hockey

Söndag: Ambitionen var att komma upp nu på morgonen och få dagens träningspass gjort. Sängen var alldeles för skön så jag har träningen kvar. Funderar på skogen men vi får se vad det blir.

Bilder från veckan:

Veckans positiva:

  • Godkänt regelprov
  • Hockey med Rickard. Hur skoj som helst att LHC vann. Men mest roligt var det att jag och Rickard fick lite tid tillsammans.
  • Jag har fått lära mig och se mycket nytt. Det är så spännande på min praktik.

Veckans länkar:

  • Först tänkte jag tipsa om ett samtal mellan Bianca Muratagic och Ann-Cathrine Engwall. Nästan ett år efter deras första samtal. Videon ligger på youtube så jag hoppas att den inte plockas bort för att den anses ”bryta mot reglerna”. Ann-Cathrine är en av de personer som jag verkligen lyssnat på under pandemin. Hyser stor respekt för henne.
  • Rickards insändare i tidningen häromdagen som jag också delade här på bloggen. Har du missat det inlägget så kan du läsa det HÄR.

Fel sida

Idag har jag helt klart vaknat på fel sida. Helt utan anledning egentligen. Hade tänkt plugga, istället fastnade jag scrollandes på Facebook. Byggde dock pussel med Ida en stund. Det var trevligt. Jag ska fixa lite lunch nu, sedan åker jag och Ida iväg på hennes prova på balett-tillfälle. Eftermiddagen/kvällen kommer spenderas på praktiken.

Fem en fredag vecka 4: Paus

Har du läst mitt förra inlägg? Om inte så scrolla lite. Superviktig insändare kring syn på undersköterskor i äldreomsorgen och hur en del anser det vara högre status om man arbetar på sjukhuset. Jag skulle säga att på många sätt är det svårare att jobba på äldreboende. På sjukhuset är man aldrig ensam. Det finns alltid läkare och sjuksköterskor omkring en som vet vad man ska göra. På ett äldreboende däremot måste jag ta beslutet om jag behöver kontakta sjuksköterskan, ta beslut om det kan vänta eller om jag kanske till och med kan lösa det själv. Den typen av beslut behöver jag inte ta på samma sätt på sjukhuset.

  • Gått igenom några av första närträffens föreläsningar. Fick skrivkramp efter ett par timmar kan jag säga.
  • Tänkte börja med uppgiften kring strålskydd men konstaterade att den kommer bli klurig. Kommer behöva PM från regionens intranät som jag hoppas att de har.
  • Fått årets första match, en träningsmatch som huvuddomare. Med assisterande. Känns kul faktiskt att få börja med. Så jag skyndade mig med att lägga i ledighet så jag inte får fler matcher på datum då jag är upptagen.
  • Tagit en tupplur. Oj så underskattat det är med tupplurar.
  • Byggt pussel med Ida.
  • Sprungit tre snabba kilometer. Det gick på 16 minuter. Bra pass!

Så det var sammanfattningen kring gårdagen. Nu tänkte jag svara på Elisas fem en fredag.

  1. Vad har du just nu för favoritmellis? Leverpastejmacka med röd paprika på. Så gott ju.
  2. Vad gör du för att stänga av, om bara för en stund? Pilates är bra till det men ibland räcker det att bara slöscrolla på instagram.
  3. Hur länge kan du fokusera innan du behöver ett brejk? Max en timme, därefter börjar tankarna snurra.
  4. Vad behöver du återuppta? Min pilatesträning.
  5. Vad behöver du pausa? Jag har ett par spel på min telefon som jag ibland kan fastna i. Om jag inte börjar så är det lugnt.

Högre status att jobba på US än på äldreboende?

Godmorgon! Idag tänkte jag dela en text som Rickard har skrivit. Han skickade in insändaren i förrgår och den blev publicerad redan dagen efter. Tänkte jag skulle dela den här med. Det är viktigt att lyfta hur synen på undersköterskor och äldrevården faktiskt är. Det är ett viktigt yrke som vi inte klarar oss utan.

Det är svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens till äldrevården när synen på den är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar i äldrevården.

Det har nu under en längre tid varit svårt för olika utförare inom äldrevården att hitta kompetent personal. Jag var färdigutbildad undersköterska 2004 och arbetade i början inom olika områden. Områden som sjukhuset, personlig assistent, hemtjänsten med mera. Sedan 2010 har jag arbetat i äldrevården på vårdboende. Jag älskar mitt jobb trots att lönen är kritiserad och arbetsvillkoren sådär. Men alla mina kollegor, chefer även de äldre jag hjälper anser mig kompetent och jag har en vilja att lära mig mer och utvecklas. Konstigt nog finns det ett problem med just kompetensen.

Bland vänner och bekanta får jag höra att jag i deras tycke borde arbeta på sjukhuset istället. Jag har även haft mycket kompetenta kollegor och nära anhöriga som slutat arbeta i äldreomsorgen för tjänster just på sjukhuset. Ingen skugga över detta eller dessa personer. Men problemet är att genast anses dessa personer ha högre status än oss som stannar i äldrevården och ger de äldre kompetensen som de är värda. Till och med i min närmaste krets får jag höra denna visa. Att undersköterskearbetet på sjukhuset har högre status trots att vi har exakt samma utbildning, bara olika arbetsuppgifter.

Så klart att det blir svårt att rekrytera undersköterskor med god kompetens när till äldrevården när synen är så skev. Jag känner många anställda i äldrevården som inte vill nämna utanför arbetsplatsen att man jobbar inom äldrevården. Detta eftersom reaktionerna många gånger blir nedvärderande.

Tänk vad många fler som skulle välja yrket om man även utanför arbetsplatsen skulle få höra att man har ett värdefullt yrke. För en sak är säker efter alla år i yrket: om man visar de äldre att man brinner för sitt jobb, visar god kompetens och bra bemötande och ett leende. Då får man iallafall av de äldre individerna man hjälper höra att man är värdefull. De äldre ger mycket uppskattning om man visar att man förtjänar det.

En önskan vore att allmänheten och sin närmaste krets också någon gång kunde ge en glimt av att arbetet är värdefullt. Då skulle det nog bli lättare att få bra rekryteringar till våra vårdboenden runt om i Linköping och resten av landet. Äldrevården är inte ett yrke vem som helst klarar. Här finns svåra situationer att hantera. Allt från svåra etikfrågor till sorg, död, smärta, ge rätt läkemedel och kriser och infektioner. Listan kan göras lång med svåra arbetsuppgifter och då krävs god kompetens, alltså inte vem som helst.

”Undersköterska som brinner för en god vård”