Känner du att det är högt i tak runt omkring dig? Vågar du säga och stå upp för det du tror på och tycker är viktigt eller faller du lätt in i att hålla med och senare ångra att du inte stod upp för din sak?
Det är inte helt lätt att våga vara den som ifrågasätter och delar med sig av sina funderingar. Särskilt inte när det är emot gängse uppfattning. Kan alla acceptera att alla i gruppen inte håller med?
Jag ska ta ett konkret exempel. För några år sedan så provjobbade jag en månad på ett ställe i stan. Min dåvarande gruppchef varnade mig för att säga det jag tyckte och att jag skulle hålla en låg profil. Den som känner mig kan förstås räkna ut att jag inte lyckades så bra med det. Samtidigt på det nya stället blev jag uppmuntrad till att tycka till om saker och ting eftersom jag kom in i gruppen med nya, fräscha ögon och hade inte hunnit bli hemmablind. Jag såg ganska snart vad som var bekymret och det sa jag också. Problemet var att det inte uppskattades när det var ledningen som fick ta kritiken. Så jag fick inte vara kvar, jag hade pratat ”skit”.
Om skitsnack brukar jag resonera att om jag kan säga det jag säger direkt till den det gäller så är det inte skitsnack. Skitsnack blir det när man pratar bakom ryggen på någon utan att också ta det med personen det gäller. Jag tycker också att man alltid måste ha rätt att få prata om sin upplevelse kring en situation även om det då visar sig att man pratar om en person. Ibland behöver man få input från någon annan också. Eller bara prata av sig.
