Månad: augusti 2019

Damma av en utmaning kanske?

Publicerad den av Hannas krypin
Det är några år sedan som jag utmanade mig själv: springa milen på 45 minuter och fem kilometer på 20 minuter. Som med mycket annat så rann det ut i sanden. Men, den här utmaningen skulle slå två flugor i en smäll: bli starkare och snabbare löpare samtidigt som jag får bättre kondition till matcherna. Det är lätt att stirra sig blind på att träna inför löptestet och vara nervös inför det men om sanningen ska fram så är löptestet lätt i jämförelse med att springa på fotbollsplan i 2*45och döma herrar. Men jag är motiverad till att träna och att träna tufft. Jag måste också om jag ska ha någon chans att ta kliv upp i domarkarriären. Någonstans känner jag att jag inte vill ge upp innan jag verkligen gett allt. Och då menar jag verkligen allt.
Så jag hoppas på att du vill hänga med mig på min nya utmaning. Jag fick precis mailet med mitt träningsschema från Rickard så nästa vecka kör jag igång. Den här veckan har jag fyra matcher (en var igår kväll) så det blir tufft att klämma in annan träning också. Men vi får se hur det känns i kroppen. Du hänger med va?
 

Jag kan göra det!

Publicerad den av Hannas krypin
Bilden ovan hittade jag hos Kamilla, tyckte den var så bra så snodde den skamlöst. Det senaste halvåret har varit ganska jobbigt. Det känns lite som att jag ballat ur totalt. Kosten är ett skämt, ingen pilates, lite rörlighetsträning och sömnen… Ja, vad ska man säga. Allt som jag vet att jag mår bra av är saker som just nu ligger på hyllan. Inte för att jag inte vill utan för att jag inte riktigt har orken att ta tag i mig själv. Jag är däremot väldigt glad över att jag gjort en massa roliga saker med familjen, det har varit en bra semester och de sista dagarna ska jag verkligen njuta av.
Så jag hittade en lista hos Engla med punkter som hon vill ändra på, för att må bra. Viktiga punkter som sömn, träning, bra kost, strukturera upp vardagen och kanske någon egentid. Så återigen ska jag strukturera mig själv och göra de rätta valen för mig.
Jag har skrivit det förut men det är så konstigt att det är det som man mår bra av som är svårast att ta tag i. Det är ”enklare” att gå och lägga sig för sent, slarva med kosten och så vidare än att faktiskt göra de rätta valen.
I några dagar nu har jag ätit mackor och hur mår jag av det? Tog ett nytt test för att verkligen kolla om jag har celiaki och nepp, det har jag inte. Men däremot har jag en överkänslighet. Inte efter en macka men när det som nu går flera dagar med slarv. Jag behöver verkligen min ketogena kost och jag hade en plan men den gick åt skogen. Men ansträngde jag mig tillräckligt eller lät jag det bara bli som det blev.  Eftersom att kroppen är seg och dann på vanlig kost kan jag lika gärna köra strikt istället. Då vet jag ju att jag mår bra! Betydligt bättre än nu. *Suck*
Känns som att det här inlägget blev ganska rörigt men skrev bara ner tankarna som de kommer.

Sammanfattning av veckan

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, idag är det måndag och inledningen på min sista semestervecka. Det känns ändå lite bättre än vad det gjorde i fredags. Fast jag skulle ju gärna vara ledig ett tag till. Nu är det dock slut på sommarlovet för idag börjar skolan igen. Loggade in på lärplattformen och checkade av de uppgifter som jag vet skulle publiceras idag. En om etiskt dilemma och en uppgift om coachande förhållningssätt Den första ska jag beta av så snart som möjligt och den andra uppgiften kan jag göra först när jag varit på jobbet och kan svara på frågorna utifrån jobbet. Försöker tänka att det är kul att skolan börjar igen. Peppa mig själv lite!
Godaste:
Grillmiddagen med mina fina kollegor och vänner på fredagen.
Träning:
Det har blivit fyra pass den här veckan. Först ett tufft löppass i tisdags med domarklubben. På onsdagen sprang jag, Rickard och Marcus i Hackefors. I lördags sprang jag femhundringar i så nära maxfart som möjligt och igår blev det några kilometer jogging i skogen. 
Finaste outfit:
Det får bli den här outfiten eftersom det är den enda som jag har på bild från veckan.
Veckans tuffaste träningspass:
Lätt passet i lördags på bana där jag sprang femhundringar i ett betydligt högre tempo än vad jag är van vid.
Roligaste bild:
Hehe, det var varmt vid grillen. Mindre vacker bild, haha.
Känsla:
Ångest över att semestern har gått så fort. Jag har en vecka kvar och den ska jag verkligen njuta av.
Roligaste:
Minigolf med familjen, firat mammas födelsedag, klättring med Samuel och så biobesök igår. Jag, Rickard, Alex och Ida åkte och såg nya animeringen av Lejonkungen. Det var en riktigt bra film!
Mest utmanande:
Att klättra i Sörsjön. Jag fick verkligen utmana min höjdrädsla. Det var i fredags och jag har fortfarande grym träningsvärk i mina armar.
 
 
 

Sommarens bästa bok

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har läst en del böcker i sommar:
– Den lilla bokhandeln runt hörnet
– Överraska mig
– Livet kan börja
– Morgon i Jenin
– När livet börjar om
– Norra latin
– En andra chans
– Vänförfrågan
Den bok som jag ändå gillat bäst är boken ovan som jag läste ut idag. Nämligen ”När livet börjar om” av Lucy Dillon. I bokhyllan har jag fyra böcker av henne och jag har läst tre av dom. Det här är typiska feelgoodböcker. Böcker som lämnar en med en glad känsla. Boken ovan handlar om Libby och Jason som ska renovera ett hotell på landsbygden. En dag inträffar en otäck olycka precis utanför hotellet och kvinnan som är med i olyckan tappar minnet. Det blir såklart diverse förvecklingar men vad tänker jag inte berätta. Det är fascinerande att få följa under bokens gång hur kvinnan med minnet sakta återfår sitt liv. Hur relationer ställs på prov och överlever de tuffaste motgångarna. Det är trovärdiga människoporträtt och jag älskar Lucys träffsäkra sätt att skriva och skildra människorna. Hennes förmåga att göra karaktärerna levande. Det enda som jag stör mig på, men det är inte författarens fel eller storyn, är hur vissa ord blivit riktigt konstigt översatta. Som att översättaren inte kommit på vad det heter på svenska och hittat på sin egen tolkning. Men det är en petitess, läs boken!

Vi åkte till Högklint

Publicerad den av Hannas krypin
När vi varit på Galgberget åkte vi vidare till Högklint, den här gången i dagsljus. Den här dagen var nog den absolut varmaste dagen och vi smälte nästan bort. Jag har varit lite rädd för att gå ner till getsvältan på klinten men fattar så här i efterhand inte varför. Det var stort och fanns hur mycket som helst att se. Jag råkade dock halka på en sten så ett tag hade jag riktigt ont i min högra fot men det gick över som tur var.
Fyrtio meter rakt ner, brr. Det är inte djupt vatten nedanför klippan heller utan bara sten. Högklint är ett av våra måsten på Gotland. Trots att vi varit här varje gång. Vissa grejer måste man bara se igen. 

Madeleines augustiutmaning

Publicerad den av Hannas krypin
Madeleine kör en bloggutmaning i augusti. Juli månad hängde jag inte med på men tänkte försöka nu i augusti. Tänkte skriva om de fyra första dagarna i det här inlägget. Vill du också hänga med? Glöm inte skriva en kommentar hos Madeleine och länka till henne.
1. Första augusti idag, hur känns det för dig?
Jag tycker att det känns jobbigt att det redan är augusti. Jag är ju egentligen den där personen som inte gillar när det är för varmt så den här sommaren har passat mig . Men ändå känns det tråkigt att det är augusti. För varje dag nu blir det mörkare och innan man hinner blinka så är hösten här.
2. Ditt bästa tips för att komma tillbaka till skolan och jobbet.
Jag har en vecka kvar av semestern men däremot så börjar skolan igen nu på måndag. Jag har framförallt jobbångest. Jag är inte redo att börja jobba om en vecka. Sista veckan nu tänkte jag fokusera på sömnen och bra rutiner för att iallafall komma tillbaka så pigg som möjligt. Är det när man känner så här det egentligen är läge att leta efter annat jobb?
3. Fyra månader krav till jul. Har du köpt julklappar ännu?
Nopp, har inte shoppat några julklappar än. Har inte ens tänkt på julen än. 
4. Söndag idag, brukar du ha söndagsångest?
Jag brukar inte ha ångest för just söndag. Däremot har jag ångest över att det bara är en vecka kvar på min semester. Det har gått alldeles för fort.

Ett riktigt jobbigt intervallpass

Publicerad den av Hannas krypin
Idag var det dags för löpning igen. Jag och Rickard åkte bort till banan och medan han konade upp banan började jag med uppvärmingen. Imorse vaknade jag med hemsk träningsvärk i både biceps och triceps och bröstmuskulaturen. Behöver jag säga att det kändes hemskt att försöka komma igång. Jag tog ett extra varv i gång där jag också gjorde lite armövningar för att försöka få bort den värsta träningsvärken. 
Jag tycker inte att det är roligt att springa längre sa jag till Rickard. Den känslan hade jag men till slut kom jag igång iallafall. Dagen till ära hade Rickard hittat på ett nytt pass i form av en stege. Fem hundra meter uppbyggt så här:
50 meter
100 meter
150 meter
200 meter
Mellan varje intervall fick jag vila 15 sekunder och när jag gjort en stege fick jag en setvila på två minuter. Första setet började med kortaste först och sedan längre för varje gång. Den andra stegen gjordes tvärtom, dvs började med den längsta först och sedan springa kortare för varje intervall.  Alltså efter första intervallen var jag helt slut och färdig att ge upp. ”Jag är inte på den här nivån” gnällde jag till Rickard. Men att ge upp finns egentligen inte på kartan. Bit ihop bara, vad gör jag på en match liksom. Blir jag trött där kan jag ju inte bara gå och sätta mig i mittcirkeln utan det är ju bara att jobba vidare. Totalt sprang jag fyra intervaller. Tiderna är note-to-self.
Första intervallen: 4,12 min/km
Andra intervallen: 4,05 min/km
Tredje intervallen: 4,03 min/km
Fjärde intervallen: 3,58 min/km
Jag kan också konstatera ett faktum som jag egentligen vetat om länge. Jag behöver längre uppvärmning än vad jag oftast tar mig tiden till. Uppvärmning är det värsta jag vet fast jag vet att jag verkligen behöver en bra uppvärmning.
Det här är ett sådant där pass som jag aldrig skulle klarat av att springa själv. Hur bra musik jag än har i lurarna så hade den aldrig räckt till. Tack vare peppen från Rickard så orkade jag springa alla intervaller. Grymt nöjd nu när jag sitter här vid köksbordet och skriver det här inlägget.

I sörsjöns äventyrspark

Publicerad den av Hannas krypin
 
Samuel har pratat hela sommaren om att han vill klättra igen. Av en slump så hittade jag Sörsjöns äventyrspark. Den ligger ungefär 40 minuter från där vi bor. Här finns det 20 olika banor: gul, grön, blå, röd och svart. De gula är enklast och ligger bara på 2 meter och de svarta ligger på 20 meters höjd. Samuel fick upp mig i en röd bana (femton meter) men där gick min gräns. Jag hade världens problem där man skulle gå armgång och där tappade jag greppet och hade fallit utan utrustningen. Samuel och en guide fick hjälpa mig över. Stackars Samuel, adrenalinet som pumpade i hans kropp när han såg mig tappa greppet och sedan att jag hängde i selen. Jag fick verkligen testa utrustningen…. Det som jag trodde skulle vara läskigaste var att åka linbana över sjön men det var ju ingenting i jämförelse med vissa av hindrerna som man skulle ta sig över. 
 

Det här var roligt! 375 meter lång linbana i full fart! 

Kärlekens stig och galgberget

Publicerad den av Hannas krypin
Söndagen, dagen för hemfärd startade först med en härlig morgonpromenad. Vi gick en del av sträckan som vi sprungit kvällen innan och passade då också på att utforska Galgbergets naturreservat där det visade sig att det fanns en grotta som vi trodde barnen skulle uppskatta.

 
Stigen upptill grottan, galgen och utsiktsplatsen.
De har lite roligt åt att jag snubblade precis när jag var nästan uppe för trappan. Halkade även till på väg ner i grottan och ramlade på rumpisen. Klantmaja!
Ser inte ut som att man kommer så långt men det är iallafall tio meter in. Hittade inga spindlar men däremot såg vi en jättestor padda.
Vi lyste upp i grottan med våra telefoners ficklampa. Ser du paddan på stenen?
Efter en stund i grottan gick vi ut i värmen igen och knallade uppför berget. Helt makalös utsikt!
Här avrättades människor och man tror att den användes fram till 1845. Hemskt ju!
Helt fantastisk natur. Som en sagoskog där murgrönan ringlade sig längs med marken och uppför träden. Tänk att en sådan pärla låg baraen kilometer från vårt boende!

Sista kvällen

Publicerad den av Hannas krypin
 Lördagskvällen spenderades en stund på högklint. Gotlands högsta klint och hit åker vi varje år. Det hör till att se kustremsan från ovan. Något vi aldrig gjort är att se solnedgången härifrån. Jag och Rickard ville dit och Alexander ville med. Men varken Samuel eller Ida ville och de missade verkligen något.
Därute på klippkanten hade jag aldrig vågat sitta som paret på bilden ovan gjorde. Bara att ta sig ut dit, *ryser*….