Modiga människor

Sorry det ytliga men jag gillar att tightsen jag har på mig får mina ben att se musklade ut och inte bara ”fluffiga”.
Jag jobbar kväll idag och har klarat av veckans första träningspass. Idag blev det 8 stycken 400 metersintervaller i fem minuter/kilometer. Det kändes piggt och lätt i kroppen vilket gör mig glad. Älskar att träna när jag känner att kroppen är med på tåget. Under tiden lyssnade jag på en intervju mellan Zoia (en ny bekantskap på FB) och Anna Hallén, som jag följt länge. Jag gillar att lyssna på Anna för hon pratar inte bara en massa hittepå utan allt hon säger har hon stöd för i forskningen.
Vem bestämmer vad som är rätt att tycka?
Ja, det skrev jag om för ett tag sedan. Vem står för ”rätt” åsikter och vem bestämmer vilken erfarenhet som är den rätta. Intressant att de tog upp samma sak idag. Se intervjun, tycker den är väl värd att lyssna på. Anna får ta oförtjänt mycket kritik, hon blir kallad för att vara både faktaresistent och foliehatt. Precis som hon säger i intervjun så tål hennes argument att granskas vilket gör det hon säger till något jag vågar lita på. 

Att bygga på rädsla och inte på fakta

När jag läser olika kommentarer och lyssnar på hur människor resonerar så inser jag att människor är rädda. Jag förstår det för det är ingen nyanserad bild i media. Det är bara ytterligheterna som får ta plats och det ger en helt felaktig bild. Tänk om media kunde släppa in de här personerna som har en enorm kunskap och som kan lugna folket. Som inte ser allt ur ett katastrofperspektiv utan kan se saker ur andra perspektiv också. Tänk om Tegnell (inget ont mot Tegnell, tycker han har gjort så gott han kunnat) och company kunde börja prata om antal som faktiskt blir friska, hur många som faktiskt har testats och inte bara prata om antal positiva. Hur många tex av alla som testar positivt blir allvarligt sjuka? Så som det vinklas ser det ut som att alla som får covid blir allvarligt sjuka och alla får efterspel. Och det gör mig irriterad eftersom sanningen snarare är tvärtom. Majoriteten blir inte allvarligt sjuka och känner knappt av att de är sjuka. Smittan ökar sägs det, men vet vi verkligen det eller är det att vi testar fler? I början av pandemin testades knappt de som verkligen var sjuka, de skulle hålla sig hemma och undvika vården för att inte riskera att smitta. Nu testas alla med minsta symtom.
Var är alla ambulanser som borde åka förbi var tionde minut?
Var är alla köer utanför begravningsbyråerna?
Var är alla köer på kyrkogården?
Varför känner inte vi alla ett tiotal som dött av viruset?
Varför smittar det på pengar men inte på lösgodis?
Varför smittar det inte när du spelar paddel men när du spelar tennis?
Varför stänger man fotbollsträning för barn men har systembolaget öppet för riskgrupperna? 
Citat: Anna Hallén Buitenhuis, en person jag vågar lita på just för granskningen av källor och fakta. Vem väljer man att lyssna på, den som är oberoende eller den som får betalt av personer med vinstintresse i frågan?
Jag håller med om att det är tufft i vården men det är ingen nyhet. Även innan corona så fattades det pengar och personal. Jag har skrivit om det förut men man kan inte spara pengar på sjukvården. I slutändan blir man biten i svansen. Jag är övertygad om att om politiker hade valt att satsa på vården (bra villkor och arbetstider som gör att människor vill stanna kvar) och inte bara fokusera på att spara och effektivisera så hade man kunnat bedriva pandemivård parallellt med övrig vård. Man hade inte behövt välja i lika stor utsträckning iallafall. Jag ser ju det på US där jag jobbar, det stora problemet är att det fattas folk och därför måste man välja.  Jag lider med alla de människor som måste vänta på diagnos och behandling på grund av i slutändan dåliga politiska beslut. Det kan man inte skylla pandemin för. Titta på IVA till exempel, på 90-talet fanns det drygt 4000 IVA-platser. Nu är vi nere på drygt 500. När ska det komma politiker som satsar pengarna där det verkligen behövs, skola, vård och omsorg?
Det behövs perspektiv i debatten!

En söndag i mitt liv

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, jag har så många tankar att blogga om igen. I veckan skrev jag om att lägga ut fler bilder kring utflykten till Alvastra och Omberg men jag vill göra ett eget inlägg istället för att fortsätta på det gamla. En söndagslista är det dags för med och så har jag ett annat inlägg på lut som behöver marineras lite till innan jag lägger upp det. Varje vecka sätter jag upp mål som jag tänker att jag ska skriva om men så blir det inget av det. Så vi lämnar alla andra tankar kring inlägg och jag håller mig till det som jag gjort idag. På förmiddagen sträckkollade jag och Rickard på nya serien Huss. Man kan väl säga att det är en spinoff från den gamla Irene Huss men nu handlar det om hennes dotter. Det blev två avsnitt igår och så resten idag. Superbra serie, jag satt som klistrad och knappt att jag scrollade på telefonen. Eftermiddagen spenderades hos min bror. Få träffa lille goseKevin igen och snacka lite med brorsan. Det var en riktigt trevlig eftermiddag och ett bra avslut på veckan.

Snacka om kontraster! Igår var det sol och relativt varmt. Idag är det vinter igen. Och det värsta är att snön lägger sig. Hoppas på att snön är borta imorgon igen.
Vem är tanten, undrar Kevin. Lille gosebebisen! Så mysigt att få bebismysa!
 
 

Att passa på, en utflykt till Viggeby naturreservat

Efter lunchen gick vi ut till lekplatsen en stund. Så länge solen är framme så var det inte så kallt utan snarare skönt. Betydligt bättre väder idag måste jag säga.Vinden är lite snällare med. Efter lekparksbesöket åkte vi till ett naturreservat som ligger bara tre mil från oss. Vi åkte på småvägar och jag fick lite sightseeing. Östergötland är verkligen fantastiskt!

Färden gick till Viggeby naturreservat. Det ligget bara runt tre mil från mig. Leden börjar med grusväg och är dryg 3,6 kilometer men man kan gena på ett ställe. och då kapar man nästan två kilometer. Perfekt för trötta ben. Leden är inte barnvagnsvänlig tyvärr.
Barnen roade sig med att kasta i stora stenar. Jag i min tur roade mg med att fota plasket…..
… Och göra en teaser med en fantastisk bakgrund. Här tog vi en liten fikapaus. Pågens kanelgifflar är gott men utomhus smakar de ännu bättre.
Den sista kilometern lekte vi Följa John. Vad jag skrattade åt alla Idas tokigheter som hon ville att vi skulle göra. När vi kom tillbaka till startpositionen packade vi in oss i bilen och kvällsmaten blev McDonalds som vi tog med och åt i bilen. Härlig dag!

Att springa backintervaller och länka till andra bloggar

Hej!
Hoppas att du mår bra! Jag har haft en bra dag hittills med träning och lite annat smått och gott. Jag startade dagen med att känna mig som en gammal tant, haha. Jag åt sill och kokta ägg till frukost, hehe. Det var en dålig idé dock eftersom jag egentligen inte kan äta sill. Det ger mig magont. Tror det är ättikan som kroppen reagerar på. Men det får det vara värt eftersom det var gott, haha. Lunchen blev ännu mer husmanskost: kålpudding med gräddsås och kokt potatis. Mums!
 Jag har klarat av dagens träningspass, det blev backintervaller: 12,12,12.  Det vill säga 12km/h, 12% lutning och 12 till antalet. Det fick bli 30 sekunder aktiv tid och vilan en minut men jag gick i samma lutning som jag sprang intervallen i. Det är så mycket enklare så när det springs på löpbandet.
Glad Hanna!
Det är många människor som lider av psykisk ohälsa. Corky Style delar med sig av ett personligt inlägg. Egentligen så är det första inlägget av fyra. In och läs!
Visst borde man läsa fler böcker. Det berikar språket och man blir bättre på att uttrycka sig när man har ett rikt ordförråd. Amanda skriver om hur hon gör för att läsa böcker snabbare.
Ska man lägga sig i andras barnuppfostran och ska barn lyda? Mitt svar är ja när det behövs. Läs vad Annica tycker om saken.
Madeleine skriver ett vardagsinlägg om en promenad bland annat.
Dagens länkar är från facebookgruppen social media support and share-group. Tycker allt att det är roligt att medlemmarna börjar bli mer aktiva igen. Det var så lugnt ett bra tag men nu har det rasslat till igen.

Fem en fredag vecka 14: Från knopp till tå

Varför är det alltid så jobbigt att gå uppför trappor? Tycker inte det spelar någon roll hur bra kondition jag har. Just trappor ger mig alltid mjölksyra. Jag hade tänkt att cykla idag men jag gillar verkligen inte att cykla när det blåser så jag tog pendeln och gick från station. Såklart började det dugga lite men jag kom torrskodd till jobbet. Nu är jag på väg hem och passar på att svara på Elisas fem en fredag. Eller väntar på skjuts snarare eftersom jag nyss fick höra att tågen står stilla på grund av elfel. Skönt då att ha en man som kan komma och hämta mig. 
  1. Hur känns det i kroppen den här veckan?
  2. Vad gör du för att träna knoppen?
  3. Vilken typ av aktivitet gör en dålig dag till det bättre?
  4. Vad är vardagslyx för dig?
  5. Hur känns det i sinnet om våren?
1. Ja, du, huvudet upp och fötterna ner. Även den här veckan har jag haft lågt blodtryck och varit yr till och från. Mer salt och vatten behövs. 
2. Jag springer, promenerar och tränar pilates. Fast nu läste jag rätt. Ska visst vara knoppen. Svaret på den frågan blir att jag läser och förkovrar mig i det som jag finner viktigt. Ta in flera olika perspektiv och synvinklar på saker och ting. 
3. Få hänga med familjen och alla är glada. På andra plats träning. 

4. Vardagslyx kan vara något så enkelt som att få sitta i mitt hörn i soffan och göra ingenting. Men också fågelkvitter eller att få njuta av en vacker soluppgång/nedgång. Familjetid typ som utflykten i veckan. 
5. Jag känner alltid tillförsikt inför våren. Det blir ljusare, varmare och naturen vaknar. Helt klart bästa tiden! 

Att träna en timme och dela tankar

Jag borde verkligen krypa ner i sängen nu, känner mig väldigt trött och jag ska upp tidigt imorgon bitti som vanligt. Äntligen blåser det mindre så jag funderar på att cykla till jobbet. Det förutsätter dock att jag sover bra i natt…. Men först vill jag bara skriva några rader om min dag. Jag hade ett förtroligt samtal med två kollegor om saker som jag funderar på. Kändes väldigt bra att få lyfta saker som jag gått och tänkt på. Det är inget allvarligt så om du funderar och undrar. Ibland behöver man bara få andras perspektiv om saker och ting. Just eftersom jag alltid går runt och analyserar saker hit och dit.
Ikväll var det också dags för en timme pilates i Mjölby. Helt underbart att få sträcka ut på mattan och låta särskilt magmusklerna få jobba hårt. Idag körde jag på betydligt tuffare än vad jag brukar. Det är inte många gånger kvar på kursen nu och tanken är att tjejerna ska utvecklas. Jag kommer ha träningsvärk i helgen tror jag. Men det blir bra, då vet jag att kroppen fått jobba.
Har du haft en bra dag?
 

Att åka på utflykt

Här sitter jag i bilen, det har tagit nästan en timme att komma en halvmil. Det har inte hänt någon olycka utan det är vägarbete. Vi trodde inte att det skulle vara kö nu men vi hade tokfel. Jag tog med systemkameran och har massor med bilder från dagen men eftersom jag just nu sitter i bilen  så får det duga med några mobilbilder. 

Vi började dagen med att åka till parkourparken där Alex och Ida fick rasa av sig lite. Efter någon timme åkte vi och handlade matsäck och hämtade Samuel som varit med kompisar. Det blev ett stopp längs en rastplats. Tycker den ligger så fint precis vid vägen. 👇👇

Färden gick sedan vidare till Alvastra klosterruin och Omberg. Har aldrig varit på dessa platser när det är vår så det var en ny upplevelse. Fantastisk natur är det iallafall. Så mysigt att få hänga med barnen några timmar så här. Kommer uppdatera det här inlägget med fler bilder framöver. 

Att ta hand om sin hälsa

Det är viktigare än någonsin att ta hand om sin hälsa och kropp men samtidigt är det svårare än någonsin att ta hand om sig. Man ska helst undvika gym, simhallar stänger ner och samma sak med idrottsverksamheten.
Borde inte regeringen underlätta för oss att ta hand om våra kroppar för att hålla oss friska istället för att försvåra? Alla åtgärder syftar till att minska smittspridningen men ohälsan ökar också på andra sätt. Mera stillasittande, mindre utevistelse och så vidare leder onekligen till dålig hälsa. Kanske inte direkt men på lång sikt. Utan ett bra immunförsvar så kommer vi inte långt. 
Jag tycker:
– Öppna upp möjligheten att träna tillsammans i grupp men i små grupper på platser där det är möjligt att hålla avstånd. Det är många som behöver gruppgemenskapen för att över huvudet taget komma ut och röra på sig. 
– Införa högre skatt på snask och skräpmat. Jag är absolut för en sockerskatt på samma sätt man infört högre skatt på tobak. 
Så till dagens träning. Jag höll mig skapligt till min plan. Det blev dock inte tre kilometer i 5 min/km men lite mer än två kilometer på drygt 10 minuter. Efter löpningen körde jag styrka. Kanske inte så många övningar som jag tänkt mig men det blev ett bra pass. 

Att springa intervaller och att skriva engagerade kommentarer

Godmorgon säger jag till ett snöigt landskap! Det räknade jag inte med igår. Fast vad kan jag vänta mig, det är april. Just nu ligger snön kvar men den är nog snart borta. Jag hade tänkt skriva några rader här igår kväll men så åkte jag och jobbade och när jag kom hem hade jag dels ett zoommöte och så tittade jag och Rickard på Josephine Bornebusch serie ”Älska mig”. Trodde först att det var säsong tre som kommit ut men det var säsong två och den har vi redan sett hela på Viaplay.
Gårdagens träningspass blev att springa intervaller. Förra gången jag sprang samma pass gick det inte alls lika bra som igår. Igår hade jag energi så fick till ett riktigt bra pass: 25 intervaller i 30 sekunder med 1 minut vila mellan varje. Hastigheten varierades mellan 14,3 och 17km/h. Idag är planen att springa en bestämd fart en viss tid och efteråt köra styrka. Vill helst springa 3 kilometer i 5min/km men det kanske är för snabbt. Jag får prova. Fem minuter per kilometer (en femma på 25 minuter) är en hastighet som jag kämpat med i flera år. Hur mycket jag än tränar så är det liksom som en magisk gräns jag ine kommer ner till på en längre sträcka.
Medan jag skriver det här inlägget har jag ätit frukost. Idag blev det två kokta ägg, lite sill som blev kvar från påsken och så yoghurt med banan och start i. Jag får ont i magen av sill men ibland vill jag äta det ändå.
En sak jag funderat över ett tag är det här med engagemanget i bloggar. Den tiden är borta då man mest kommenterade folks bilder. Att skriva engagerade kommentarer kräver dels att man verkligen läser inlägget och sedan tänker till. Det kan vara nog så tidskrävande. Då är det ju så fiffigt att det under inläggen finns möjlighet att gilla det bloggaren skrivit. Om jag får välja mellan en halvtråkig kommentar eller att man trycker på hjärtat så föredrar jag klicket på hjärtat. Tycker det är ett bra sätt att från läsarens sida visa att man uppskattar det som skrivs. Jag delar sällan min blogg i facebookgruppen jag är med i just för att det tar så mycket tid att skriva engagerat och jag vill inte ge halvtråkiga kommentarer eller missa någons blogg.