Är dagens bloggrubrik i Madeleines bloggutmaning. Kul rubrik tyckte jag, den måste jag såklart ge mina tankar kring. Jag är den där typen som blir obstinat och ettrig som få när folk vill få mig att göra saker jag verkligen inte tror på. Ju mer människor försöker sätta press på mig, desto mindre vill jag göra en given sak. Sen beror det såklart vad det handlar om. Det kan också vara tvärtom att ju mer människor inte tror på mig, desto mer vill jag bevisa att de har fel. Bevisa att jag kan. Som för några år sedan när jag läste en kurs i palliativ vård på forskningsnivå. Då var det en person som gav en sådan dum kommentar att jag bara måste bevisa för personen att denne hade fel….
Covidvaccineringen var ett sådant tillfälle där jag verkligen inte ville ställa mig i ledet, jag vill fortfarande inte. Jag är inte emot vacciner generellt men just det här vaccinet kände jag ett stort observandum kring. Först var det en känsla av att det inte kändes rätt. Sen kompletterades den känslan med att läsa på vilket snarare förstärkte min känsla. När jag väl bestämt mig för en sak så är jag envis. Det ska mycket till för att ändra mig och i det här fallet är det omöjligt.
En annan anledning till att inte backa från min ståndpunkt är nu när jag ser hur hårt drabbade en del människor blivit. Ingen tar ansvar, ingen vill kännas vid. Men det är klart, ingen vill väl erkänna att man kanske hade fel.