Den här bilden dök upp i mitt flöde igår. Tror faktiskt att det var Madeleine som delade den. Texten kändes så mitt i prick när alla ska in i samma mall och skolan inte anpassar sig efter individerna utan snarare efter kursplaner som säkerligen inte tillåter några utsvävningar. Jag tänker på det en hel del, hur mycket bättre skulle det gå för barn som har det svårt i skolan om det var mer fokus på individen och hur den enskilda individen kan ta till sig kunskap.
Jag tänker att om ett barn inte kan ta till sig kunskap så är det inte ”fel” på barnet utan felet ligger i att man inte har hittat det som fungerar på just det specifika barnet. Om man skapar ett åtgärdsprogram där åtgärderna inte fungerar eller barnet inte vill delta, då är det inget bra åtgärdsprogram.
Fram för mer individanpassning och flexibilitet i inlärningsformerna så tror jag faktiskt att fler barn kommer lyckas med sitt skolarbete. Från 2000 när Pisas skolmätning startade till 2012 har Sveriges skolresultat dalat. Efter 2012 började trenden återigen vända uppåt. Men faktum kvarstår att det finns mycket att jobba med på individnivå. Som skolan ser ut idag är den inte för alla och med det menar jag att inlärningssättet passar inte för alla. Hjälpa barnen att lyckas skulle vara det viktigaste. Märker man att ett barn halkar efter, ja men fånga upp det tidigt. Innan dåligt självförtroende och känslan av att misslyckas växt sig alltför stark.