Äventyr vid Hallshuk och St Olofsholm

Underbart är kort. Vi är nu hemma efter våra dagar på Gotland. Det har verkligen varit fint att vara iväg tillsammans. Visst känns det i kroppen efter vandringen längs med klintkustleden men jag trodde det skulle kännas betydligt värre. Att vara ute och vandra på trevliga platser igår fungerade alldeles utmärkt.

Både jag och Rickard var såklart väldigt trötta i benen efter torsdagens vandring. Men så började Rickard prata om att det finns en led från Hallshuk (inte långt från Harudden där vi gick i mål igår) ner till Kappelshamn. Helt plötsligt fick jag energi så vi packade in oss i bilen och styrde kosan till norra Gotland, nämligen bestämt Hallshuk. Det är ett väldigt trevligt fiskeläge och det finns såklart en maffig klint. Den utforskade vi både från ovan och från marken. Såklart! Bilderna ovan är fiskeläget från ovan från klinten.

Man kan nog inte gå nedanför klinten, sa jag. Jag var helt säker på det med tanke på hur det såg ut ute från bryggan. Men så testade vi såklart ändå. En stark rekommendation är såklart att inte gå nedanför klinten på grund av risken för ras.

Undrar hur ofta det sker ras från klintar, tänkte jag? Helt berättigad fundering med tanke på att vi gav os ut nedanför klinten. Där har det någon gång skett ett ras. Vi gick inte vidare utan vände. Bäst att ta det säkra före det osäkra såklart.

Efter besöket vid Hallshuk åkte vi till ett naturreservat där vi aldrig varit: St Olofsholm. Det är en del av Gotlands skärgård kan man säga. På höjden finns ett gammalt kapell. Man kan inte gå in där utan jag har fotat genom gallret. Grädden på moset är att det också finns ett gäng raukar att klättra på.

Vet du hur många fina kyrkor som åkts förbi under alla gånger vi varit på Gotland. Men vi tar oss aldrig tiden att besöka någon av dom. Förutom den här gången, vi stannade vid kyrkan i Hall. Trevligt att gå runt där en sväng.

När vi kom tillbaka till Visby var det dags för lunch. Mitt i Visby finns det en indisk restaurang som vi testade förra året. Den finns kvar i år men med ett lite nytt koncept. Fortfarande indisk mat men också pakistansk mat. Jag tog en kycklinggryta med yoghurtsås, nötter och vitlök medan Rickard valde en gryta med biff. Båda rätterna var helt fantastiskt goda.

Efter lunchen handlade vi lite till resan hem och begav oss till Södra hällarna. Där möttes vi av en isande kall vind så det var inte så kul att hänga där. Det blev en lång väntan i hamnen istället.

Det var vackert på båten hem. Men så dåligt jag mår ute på däck, en kombination av att vara sjösjuk och höjdrädd samtidigt. Går ut ändå för jag känner mig så tråkig. Resan hem gick hur som helst snabbt och när vi kom fram till Oskarshamn så åt vi lite mat och köpte några påskpresenter till barnen och en bok till mig.

Klintkustleden etapp 3: Ireviken-Harudden

Efter vår lunchpaus vid Ireån fortsatte vi vår vandring. Den sista sträckan mellan Ireviken och Harudden har den nätta distansen om 14,1 kilometer. Vi knallade ut på Irevikens djupa sandstrand. Det slet bra på benen men inte lika mycket som de ”nätta” uppförsbackarna vi skulle ta oss uppför när leden ledde oss upp på klintarna igen. Nästa naturreservat efter Ireån är Hall Hangvar. Här finns fantastiska Ireå-slingan som jag och Rickard gick själva i april förra året och tillsammans med barnen, Marcus och Kevin på sommaren. HÄr och HÄR kan du läsa de inläggen om du vill.

Efter stranden vid Ireviken ska man upp på klinten igen. Det är brant uppför och det finns rep att ta hjälp av. Vid nästa jobbiga uppförsbacke finns det en trappa som är rejält brant. Det sög bra i benen om man säger så. Bilderna ovan är från Sigsarve strand. En välbevarad by. Ute på stenarna var det en man som fiskade. Undrar om han fick något napp.

Sista klinten är Häftingsklint. Där ska det finnas en fornborg men orkade inte leta efter den. Det finns gott om fornborgar på Gotland.

Jag hade extra iläggssulor i skorna och efter Häftingsklint störde de så pass att jag var tvungen att ta av mig dom. Vi passade på att sträcka ut kroppen några minuter. Bland kottar och hårt underlag var det ändå skönt att vila hela kroppen några minuter.

Sista biten gick längs med havet. Det var sten, sten och så lite mer sten. Men makaköst vackert såklart.

Äntligen i mål. Trettio kilometer senare var vi i mål vid Harudden. De sista fem kilometerna kändes lika långa som hela leden tillsammans. Fram till 25 kilometer hade jag pigga ben men energin skulle såklart ta slut. Men i mål kom vi!

Etapp 1: Björkume-Lickershamn

Etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Klintkustleden etapp 2: Lickershamn-Ireviken

Efter vår korta paus i Lickershamn fortsatte vi därefter med nästa sträcka. Det här är den kortaste delen: endast 6,1 kilometer. Men jag fick för mig att den var bara fem kilometer men det var den alltså inte. Det här är nog ledens lättaste sträcka vad gäller underlaget. Vi hade grusväg en bra bit. Ju närmre Ireviken man kommer blir det däremot mer att gå på sandstrand.

Vi hittade en bunker, här tänkte vi först stanna och äta men det var ju ”bara en kilometer kvar till Ireviken”. Tänk vad fel man kan ha. Det var ju närmre två…

Här hade vi gått exakt hälften! Himlen såg oroväckande ut över havet men vädret höll sig stabilt.

Det var så konstigt det där, när jag och Rickard ville hitta någon trevlig bänk att sitta vid så hittade vi inte en enda med bord. Så till slut stannade vi vid en bänk precis vid Ireån. Det var inte så dumt att sitta där och äta och lyssna på vattnets porlande. Helt vindstilla var det också.

Och med dessa sista rader avslutar jag etapp två och det sista inlägget kommer handla om etappen Ireviken-Harudden.

Klintkustleden etapp 1: Björkume – Lickershamn

Dagen startade tidigt, redan vid halv sju i morse var vi uppe och åt frukost. Dagens planer var att gå den 30km långa Klintkustleden. Rickard ville gå den redan förra året men då hade ju jag en gräslig yrsel och huvudvärk som gav med sig lagom till vi skulle åka till Gotland. Kändes vanskligt då att ge sig ut på en tremila runda.

Innan vi åkte till Gotland bokade Rickard en hyrbil. Det är en gå från punkt A till B-runda så efter tre mil är det inte så att man kan vända och gå samma väg tillbaka. Inte på samma dag i allafall. Så hyrbilen hämtades ut och så åkte vi i två bilar till Harudden som är målpunkten (om man går från söder till norr vill säga) och ställde den ena bilen där. Därefter åkte vi de fyra milen tillbaka till Björkume där rundan börjar. Den här första sträckan är totalt 8,9 kilometer och går genom tre naturreservat.

Leden startar med en lång sträcka på skogsväg, ända tills man kommer ut på den första klinten: Raidklint. Där går man vid havet och har vidunderlig utsikt. Vi såg också hålrum i klinten som såg ut som grottor. Vi knatade upp såklart men det var inte grottor utan bara små hålrum i klinten. Vi knatade ner igen och fortsatte framåt.

Det bär uppför klintarna och nerför klintarna och snart var vi framme vid naturreservatetTörvesklint.

Mellan Törrvesklint och Lickershamn går leden längs med skogsstig. Mitt i allt hittade vi en fyr. Och en annan sak: ironin i att jag är så rädd för vilda djur när vi är ute men gissa vad som alltid flyger på oss: lösspringande hundar. Den här hunden skällde som tur var värre än den bet men vi fick allt bra puls där ett tag.

I Lickershamn var etapp ett avklarad och vi stannade för ett toalettbesök och sedan bar det vidare. Nästa etapp är Lickershamn-Ihreviken men det kommer i nästa inlägg.

PS: Jag kommer göra två inlägg till av vår runda men också ett eget inlägg med saker som är bra att tänka på om man vill gå hela rundan. DS.

Månadsutmaning Mars

Madeleine har fortsatt med sin utmaning även i mars. Måste säga att det var en riktig utmaning vad gäller vissa rubriker men till slut fick jag till det.

  1. Något läst denna månad: Jag har läst en bok som jag hittade i pappas bokhylla. Det är en bok av pappas favoritförfattare. Boken heter ”Sodom had no bible” och det var titeln jag blev intresserad av först.
  2. En tanke om vardagen. Dagarna går, tycker att det går för fort. I förra veckan ställdes klockan om till sommartid och nu är det vår på riktigt.
  3. Något gott i magen: Surdegbaguetter från min lokala ICA-affär.
  4. Ett enkelt vårtecken: Att bli väckt av dagsljuset genom fönstret.
  5. Charmen med tarmen: Det finns en bok som heter just charmen med tarmen. Det är några år sedan som jag läste den men jag rekommenderar den verkligen. Det är en riktigt bra bok om tarmhälsa och vikten av goda bakterier. I kombination med en hel massa annat.
  6. Avgång eller ingång: Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den här rubriken. Står lite stilla i hjärnkontoret.
  7. För den goda sakens skull: Det är så lätt att välja det som är enklast här och nu. Men det betyder ju inte att det är det rätta i längden.
  8. Över eller under. Hade en riktigt tuff vecka på jobbet för ett tag sedan. Det var mycket logistik och mycket pussel. Kändes helt klart övermäktigt men så bara löser sig allt i slutet av dagen.
  9. Ta en bild på en byggnad, och visa oss: Se nedan. Den lilla gulliga stugan på jaktstugeudden i Viggeby naturreservat. Det finns till och med ved där så man kan elda. I bokhyllan finns lite roliga boktitlar som man kan läsa.
  10. Det var nära ögat: Att jag förstörde min leotröja. Har tvättat den ett par gånger till och nu är fläckarna nästan helt borta.

Solglitter hela dagen

Först måste jag bara lyfta!! Hur kul var det inte att Sverige tog sig till VM till slut ändå. Till slut fick Sverige in 3-2 och därefter var det klart. Sverige har varit uträknade men under ledning av Potter har det vänt. Hoppas på att det fortsätter så nu. Så till min och Rickards dag. Jag kommer med kvällens inlägg bjuda på många bilder.

När det skulle bokas biljetter till årets resa så hade Destination Gotland ändrat turerna. Så istället för en kvällsbåt tog vi en lunchbåt från Nynäshamn. Föredrar helt klart att åka via Oskarshamn men när man närmar sig Nynäshamn är det väldigt vackert:

Kolla vilken rolig båt. Ser ut som en ombyggd husbil. Vi skrattade gott.

Det blev en stunds väntan i hamnen och sedan var det dags att åka ombord. Vi kom iväg i rätt tid, det var en hel del folk på båten. Ovanligt mycket den här tiden på året men det beror väl på påskhelgen nu. Folk passar på att ta ledigt.

Vi fick åka av båten snabbt men sedan var det stopp. De hade glömt bort att öppna grinden och det tog en stund innan det upptäcktes. Men till slut kunde vi åka vidare och checka in på favorithotellet: First hotel kokoloko. I år hade Rickard bokat ett rum med havsutsikt. Och så vackert det var:

Efter incheckning åkte vi till Stora Vede naturreservat. Vi skulle gå en slinga på 7,5 kilometer. Vi hamnade dock lite fel när vi skrev in stora vede naturreservat. Vi kom in på en smal grusväg där vi snart stoppades av en vägbom. Det gick lite bättre när vi istället valde VOK-stugan (VOK står för Visborgs orienteringsklubb) som utgångspunkt. Där fanns det sedan flera olika distanser att välja på. Här ser naturen verkligen inte ut som hemma. Det är vindpinade små tallar och kargt och bara allmänt vackert.

Efter promenaden beställde vi pizza och medan den blev bakades så åkte vi ner till havet. Återigen så vackert. Det har varit en fantastisk dag och kväll!

Här måste vi sitta som ett pensionärspar, sa jag.

En tramsig lista om mig

Godmorgon!

Det är onsdag morgon när jag skriver det här inlägget. Tänkte att det kunde vara kul att starta den här dagen med en liten tramsig och knasig blogglista.

  1. Om ditt liv vore en realityserie – vad skulle den heta? ”Hannas krypin, smått och gott och lite för ärligt”. Eller kanske ”Hannas krypin – tjejen som ofta trampar i klaveret”.
  2. Vilken är din mest onödiga “talang” som du ändå är lite stolt över? Jag kommer lätt ihåg texter till låtar men glömmer snabbt vad jag ska göra. Händer hela tiden. Då måste jag gå tillbaka för att komma på vad det var jag skulle göra.
  3. Vad är det konstigaste du någonsin har googlat? Jag tror inte att jag har googlat så mycket konstiga saker. Men knasiga grejer att googla skulle kunna vara detta: ”varför känns det som att jag har glömt något hela tiden” eller ”kan man bli allergisk mot måndagar?” Ett tredje alternativ skulle kunna vara ”är det normalt att ha tre dialoger i huvudet samtidigt?”
  4. Om du var tvungen att äta en maträtt varje dag resten av livet – vad hade du valt (och ångrat direkt)? Hm, kul fråga. Kokt torsk med äggsås kanske. Tycker det är väldigt gott men jag vill inte äta det jämt.
  5. Vilken låt hade spelats varje gång du gör entré i ett rum? The Ketchup song. Bara för att alla sjunger den fel. Så också jag. 😛
  6. Vad är det mest pinsamma du har gjort som du fortfarande tänker på ibland? Det har jag helt klart förträngt…..
  7. Om du fick byta liv med en kändis i 24 timmar – vem hade du valt och vad hade du gjort först? Taylor Swift! Jag hade helt klart skrivit en låt om alla små grejer i vardagen som man kan störa sig på. Det hade helt klart blivit en lång låt, haha.
  8. Vad skulle stå på din varningstext om du var en produkt? Varning – starkt beroendeframkallande.
  9. Vilken mat skulle du absolut kunna vinna ett “ät inte detta igen”-pris för? När jag var barn skulle jag laga till en soppa. Hade bland annat i färsk gurka som fick koka med de andra grönsakerna. Adderade också mjöl men hade ingen aning om hur jag skulle reda på ett bra sätt. Du kan ju tänka dig hur den soppan smakade. Till råga på allt bjöd jag mina föräldrar på ”soppan” med.
  10. Om din vardag var ett datorspel – vilka två “buggar” skulle spelet definitivt ha? Göra saker utan att tänka vilket skulle få helt fel resultat. Och sedan det där att leta efter mina glasögon fast jag redan har dom på huvudet….

Önskar dig en fin onsdag!

En dagens tack!

Vårtecken: Det har hänt lite med mina rabarberplantor. Ser fram mot årets första rabarberpaj!

Humör: Glad över vissa saker och känner mig vissen över andra.

Dagens jag: Lila tröja från Nike och svarta brallor från Stronger.

Mina händer: Är inte ett dugg bättre. Jag prioriterar inlägg här på bloggen och lämna spår hos andra före att svara på kommentarer. Annars försöker jag att använda händerna så lite som möjligt. Gissa att det är svårt.

Väder: Strålande sol och nio grader.

Aktuellt: Det är dags för min och Rickards tripp till Gotland. I år firar vi att vi varit gifta i 21 år med en riktig utmaning. Men den kommer jag berätta mer om när vi är hemma igen.

Träning: Det satt långt inne att träna idag. Springa ett varv i skogen, ta en paus i mitt träningsschema eller springa något mer utmanande? Landade till slut i att värma upp och sedan se hur kroppen kändes. Det blev ett riktigt bra pass: 5*800 meter med 2 minuter vila mellan varje. Jämfört med förra veckan när jag orkade fyra gick det alltså betydligt bättre den här veckan. Känns verkligen att jag blir bättre och bättre för varje pass.

På kvällens att göra-lista: Packa inför resan och så få i mig lite kvällsmat. Annars bara vila.

Östgötaleden: rundslingan runt Sya

Igår gick jag och Rickard ut på en långvandring. Vi åkte till Mjölby, ställde bilen vid Vifolkavallen och letade upp var leden skulle börja. Första delen av rundan går långs med motionsspår och vissa avstickare ut på skogsstigar. Vid Sya skidsstuga låg det rejält med konstsnö kvar. Där tog vi också en lite längre paus med macka och lite chokladbitar. Bra energi när man har gått långt!

Efter vår paus i Sya knallade vi vidare. Gissa att förvirringen var stor när det helt plötsligt skulle vara närmre till Mantorp än till Mjölby. Det är liksom minst en mil mellan dessa platser. Men det skulle ordna till sig. Vi följde bilvägen i Sya en stund och efter någon kilometer svängde vi av och gick igenom Solberga naturreservat. Där var det fint och om jag var trött när vi gick på bilvägen fick jag ny energi. Titta så vackert det var:

Tänk att gå här när det är vitsippor precis överallt och ekarna breder ut sig i all sin prakt! När vi gått igenom naturreservatet kom vi fram till en väldigt lång grusväg. Här blåste det förskräcklig motvind. Kändes som att vi aldrig skulle komma framåt. Till slut kom vi fram till gamla riksettan. Vad det är för något kan du läsa längre ner i inlägget.

Och så hittade jag äntligen ett gäng vårtecken: tussilago, vårlök (tror jag att det heter) och blåsippor. Jag såg också både påskliljor och snödroppar men dessa fotade jag ej.

  • Längd: 15 kilometer
  • Var: Starta vid Vifolkavallen eller vid skidstadion i Sya
  • Svårighetsgrad: Lätt.
  • Underlag: Slingan går mestadels i motionsspår, grusväg och en liten sträcka på bilväg. En del av sträckan går i naturreservatet Solberga.
  • Historiska platser längs med vägen: En del av sträckning går längs med gamla riksettan och så i solberga naturreservat finns även fornlämningar i form av gravar.

Kravbilden för en domare

Döma fotboll är väl inte träning?!

Kommentaren ovan fick jag på min söndagslista där jag skrev med lördagens match som dagens träning. Givetvis är det inte träning i form av styrketräning men konditionsträning får man helt klart.

Det är intressant det där hur en del verkar tro att det handlar om att stå och peka lite. Men det är verkligen en förenklad bild av hur det är att vara fotbollsdomare. Som domare tar du ett beslut var sjätte sekund. Var kommer bollen hamna, vilket beslut tar spelaren här näst. Du ska också vara fokuserad på att behöva springa på max vid snabba spelvändningar och vara beredd på att ta snabba beslut vid ojustheter. Samtidigt som du kan vara mitt i en maxlöpning. Precis som BP skriver så springer eliten 10-13kilometer på match. Jag använder mig av gps-klocka och har koll på hur långt jag springer varje match. Det längsta jag sprungit på en match var elva kilometer. På den nivån jag dömer nu springer jag aldrig mindre än åtta kilometer. Det brukar vara närmre nio kilometer.

Här ovan har jag bara tagit med den fysiska träningen men det är också mental träning. Du ska vara fokuseras i nittio minuter. Fatta samma beslut vid samma situationer oavsett om det är matchminut ett eller matchminut 90. Vara konsekvent i alla lägen så spelarna vet vad som gäller.

Så visst är det träning, på alla sätt och vis.