Statusar

I en värld som ibland verkar vara konstant upptagen med att sätta standarder och måttstockar för framgång, utseende och prestation, kommer jag ofta på mig själv med att fundera kring självkänsla och värdet av att jag helt enkelt duger som jag är. Det är som om vi alla bär på en osynlig ryggsäck fylld med våra egna osäkerheter och tvivel, och ibland kan den bördan kännas tung. Men i mitt hjärta tror jag att det är hög tid att låta den bördan bli lättare och istället fokusera på att jag är bra som jag är. Jag behöver inte andras godkännande eller gillande.

För mig handlar självkänsla om att älska sig själv i sin helhet, med alla sina styrkor och svagheter. Det handlar om att erkänna att man är tillräcklig, inte baserat på andras uppfattning eller samhällets normer, utan baserat på ens egen inre övertygelse. Det är som att ge sig själv en omtänksam och kärleksfull inre dialog som påminner om att man är unik och värdefull precis som man är.

Men att bygga upp en sund självkänsla är ingen enkel resa. Det kräver tid, tålamod och ibland även hjälp från andra. För mig har det varit viktigt att omge mig med människor som stöttar och uppmuntrar min personliga tillväxt. Att lyfta varandra istället för att tävla med varandra är något som kan hjälpa mig att känna mig mer accepterad och älskad. Tror jag iallafall men det är svårt alltså…. Jag tror att mycket av min osäkerhet handlar om hur jag blev bemött som barn och som tonåring. Det var alltid skitsnack om mig vilket fortfarande gör det riktigt svårt ibland. Jag har så svårt att inte ta saker och ting personligt, även om jag fattar att allt inte handlar om mig.

En annan viktig del av att stärka min självkänsla är att sluta jämföra mig med andra. Det är lätt att fastna i fällan att mäta ens eget värde genom att jämföra prestationer, utseende och framgångar med andra. Men alla har sina egna mål att sträva efter och problem. Jag tror att fokusera på mina framsteg och personliga utveckling kan ge en starkare känsla av stolthet.

För mig har självkänsla också mycket att göra med att våga vara sårbar. Att visa upp de delar av mig själv som inte alltid är perfekta eller polerade är ett sätt att visa att jag är mänsklig. Det är genom sårbarhet som äkta och djupa relationer kan formas, och det är genom att acceptera sina egna sårbarheter som man kan skapa en ärligare och djupare koppling till sig själv.

Visst är det onsdag idag? Jag har varit en dag före hela veckan. Ida skrattade lite åt mig i morse när jag bestämt hävdade att det var torsdag. ”Nej mamma det är onsdag idag” och ja det har hon så rätt i. Undrar om man blir lika dagvill när man har ett måndag-fredag jobb? Ibland när klockan ringer måste jag tänka efter, jobbar jag dag eller kväll eller är jag kanske helt ledig. Snurrigt värre…. Ännu värre blir det när jag jobbat nätter, haha.

När jag cyklade hem häromdagen var det sådan vacker skymning. Hade velat haft min systemkamera men mobilbilder är bättre än inga alls tycker jag. Dock så gör dessa bilder inte himlen rättvisa måste jag säga.

Nu på förmiddagen ska jag sitta med mina studier och ikväll gör jag mitt näst sista pass på akuten. Nio pass är för lite känner jag spontant. Jag hinner precis känna att jag har någorlunda koll på vad jag ska göra och hittar någorlunda tills det är dags att sluta. Om vi får göra en utvärdering av utbildningen nästa termin så är det precis det jag ska skriva, mer praktik på akuten. Med nästa termins praktik (tror det var sju pass) kommer det ha blivit totalt 27 dagar och det känns lite för lite.