Ingen hälsokur direkt

Jag vill ju sluta dricka mina energidrycker. Men eftersom jag får en galen huvudvärk när det går för långt emellan så känns det väldigt svårt att klara av det faktiskt. Min huvudvärk är på den nivån att jag inte kan tänka för att det gör så ont och huvudet känns som fluffig bomull.

Att gradvis trappa ner skulle innebära att jag skulle slänga en hel del och det känns ju inte riktigt bra. Häromdagen så hittade Rickard koffeinpulver med min favoritsmak: hallon lakrits. Eftersom det är ett pulver är det betydligt lättare att dosera och då också trappa ner. Jag hoppas på att det kommer hjälpa mig att bli av med beroendet av koffein.

En mysig helg

Godmorgon!

Det är måndag idag och jag sitter här vid datorn och längtar tillbaka till sängen. Känns inte som att jag vaknat riktigt. Ska käka något och när barnen gått till skolan är det dags för mig att krypa ner i sängen igen. Jag har tre jobbnätter framför mig så det är viktigt att sova några timmar inför så jag orkar. I eftermiddag behöver jag läsa igenom mina anteckningar. Tiden har gått fort och nu är det bara en vecka kvar till tentan.

I helgen har jag fått rå om min förstfödda, fick veta två dagar innan att han skulle komma hem. Jag blev så glad! Så i fredags åkte vi till Ni Hao och käkade kinamat. Så gott ju! I lördags grillade vi, det var svinkallt att stå och grilla men det blev också väldigt gott. Jag gjorde en sallad på köttet som blev kvar och gjorde matlåda av. Igår åkte vi till barnens farmor och fikade en stund. Hon har fått de ljuvligaste kattungarna och den lilla gobiten som sitter i mitt knä vill jag verkligen ha. Men vi kan inte katt på grund av lite olika anledningar. Men man kan ju alltid drömma. Det blev väldigt tomt och tyst i hans rum när jag kom hem efter att ha skjutsat honom till tåget.

Söndagslistan vecka 18

Känsla: Jag har varit så irriterad de senaste två veckorna. Varför kan jag såklart inte gå in på här, det är lite för personligt. Men det är inget med mig, Rickard eller barnen.

Väder: Soliga dagar men iskall vind och så minusgrader på nätterna. Jag vill ha riktig värme men samtidigt är väl det här av och på-vädret typiskt

Träning: Jag startade veckan starkt med att köra mitt pass med fokus på styrka och explosivitet. Det är så pass viktigt för mig så jag blir alltid så glad när jag får till det. I onsdags sprang jag intervaller på löpbandet och i torsdags blev det en timme pilates med Linnea ute i trädgården. Igår dömde jag en fotbollsmatch och på kvällen sprang jag fem kilometer. När ska jag få in att min ”dåliga” form sitter i huvudet? En otränad person kan inte döma en fotbollsmatch och sedan några timmar senare springa fem kilometer……

Saker jag lätt glömmer:

  • Att blodtryck påverkas av blodflöde och vilket motstånd det är i blodkärlet. Men om jag skriver det här så kanske jag inte glömmer bort det.

Mina positiva från veckan:

  • Fick höra något så fint av en sjuksköterska på jobbet som gjorde mig så glad och verkligen lyfte mig.
  • Att kunna träna pilates ute i trädgården.
  • Att Samuel kom hem en sväng i helgen.
  • Fin middag i fredags kväll med hela familjen samlad.

Veckans låt:

Sjukaste jag läst: Redan 2007 så kom RFSU:s bok ”snippor och snoppar” ut. Det är en bok som ska belysa barns sexualitet. I boken får man läsa om förskolan Gunghästen där barnen klär av sig nakna och lyssnar på varandras kroppar och könsorgan med stetoskop. Varför är det viktigt för vuxna att barnen utforskar sexualitet? Är det barnen som bett om det eller är det de vuxna som tycker att de borde? Frågorna är många och svaren få. På RFSU är boken nedtagen.

Bilder från veckan: Ja, vad ska man säga, temat är verkligen vårblommor. Älskar den här tiden när det börjar grönska och det är så vackert ute!

Några av veckans inlägg:

Veckans tips: Det får bli veckans avsnitt i podden sekter. Den här veckan handlar det om yoga bland annat.

Vetenskap är föränderlig

För något år sedan skrev jag ett inlägg om vetenskap och var jag står. Fick nämligen en konkret fråga om jag inte tror på vetenskap. Gissa om jag blev glad när personer med betydligt högre utbildning resonerar lika som jag. Vetenskap är inte något som är statiskt utan föränderligt. HÄR kan du läsa mitt inlägg som jag syftar på.

Som vetenskapligt orienterad så ogillar jag starkt att man ägnar sig åt förtryck av personer som söker kunskap på egen hand. Det är att betrakta människan som mentalt inkapabel att förbjuda någon att ta del av “fel” information. Uppenbarligen anser man om man har den inställningen att individen saknar förmågan till kritiskt tänkande och analys sā därför måste alla medborgare ledas som en skock får av det politiskt valda ledarskapet, globala riktlinjer, mediala PR-budskap och noga utvalda experter. Vill man ta reda på mer och försöka förstå sig på detaljerna eller se problem ur olika perspektiv så blir man fördömd som ovetenskaplig när det faktisk är precis tvärtom.

Kritik och saklig debatt är en viktig och central del av den vetenskapliga processen. Konsensusvetenskap är således ett ovetenskapligt begrepp då vetenskapen är en ständigt pågående process som inte är förutsägbar. Vad som gäller som “sant” förändras över tid ofta baserat på enskilda individers observationer och hypoteser som kan motsäga tidigare uppfattningar. Absoluta sanningar som är konstanta över tid som man kan komma överens om skall gälla för all framtid och inte får kritiseras är inte vetenskap utan det är dogman. Vad forskare anser eller drar för slutsatser kan vara subjektivt färgat och är inte alltid så relevant utan det är rådata som är centralt att delge andra när man publicerar. Det är därför en öppen tillgång till alla rådata är centralt för att andra skall kunna göra egna beräkningar och bedömningar av dessa. Det visar inte minst trixandet med av bearbetade data från kliniska studier och utfall av vaccineffekter som gett missvisande slutsatser som genomskådats av andra forskare och analytiker. Ges man inte tillgång till rådata öppet så.är det alltid en stark varningssignal i vetenskapliga sammanhang. Det minskar definitivt trovärdigheten av slutsatserna i en dylik studie. Alla seriösa forskare är medvetna om detta.

Ann-Cathrine Engwall

Om att rösta

Röstar du i politiska val?

Ja det gör jag. Ända sedan jag fyllde 18 så har jag röstat i valen. Men jag måste säga att det blir svårare för varje år. I förra årets val kändes det lite som att välja mellan pest och kolera. Jag är inte helt säker på att jag kommer fortsätta att rösta för jag blir så besviken över besluten som politikerna väljer att fatta.

Trots det tycker jag att det är viktigt att rösta och visa vad man tycker. Allt som politikerna gör är såklart inte dåligt men det är bara det dåliga som lyfts i medierna. Kraftiga neddragningar får alltid mycket fokus och det är som sig bör.

Jag väntar fortfarande på det parti som väljer att satsa på våra barn och ungdomar då de är framtiden och som satsar på våra äldre då de har byggt upp samhället.

Från sjuksköterskeuppropet

Ta en för laget sas det. Det krävdes vaccination för att få arbeta på vissa ställen. Det krävdes vaccination för att ens få röra sig i samhället. Vem ställer nu upp för de som gjort alla rätt men fått sitt liv förstört? Så mycket för den solidariteten. Den gällde visst bara åt ett håll.

Under hela pandemin har jag varit säker på min sak. Jag ville verkligen inte ta vaccinet mot covid, det kändes fel i varje milimeter av min kropp. Jag är glad över att jag var stark nog att kunna stå emot trycket. Jag läste på och fick på så sätt en trygg grund att stå på. Jag har under lång tid följt med i bakgrunden vad gäller biverkningarna, oklara dödsfall och oklara symtom där vården står handfallen. I bästa fall skriver läkarna en anmälan om biverkan så att informationen kommer fram. Men i många av fallen har de drabbade blivit bemötta med misstro. Inte kan det väl vara vaccinet som orsakar symtomen? För min del kan jag inte förstå hur man kan vara så snabb med att diskvalificera vaccinet som orsak innan man verkligen vet.

Så med det sagt tänker jag dela en berättelse om en kvinna som blivit mycket hårt drabbad. Hon är tyvärr inte ensam med sina besvär. Jag har delat texten från Sjuksköterskeuppropet. De finns på Facebook och min starka rekommendation är att följa gruppen. Särskilt om du är intresserad och vill veta mer kring covidvaccinen och stötta dom i deras arbete för upprättelse. Dela gärna mitt inlägg med.

Bakom varje vaccinskadad finns oroliga föräldrar, barn, partners och vänner. Vi fick ta del av ett brev som skickats av en förtvivlad anhörig till Folkhälsomyndigheten och Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Vad sägs om ett svar Acko Ankarberg Johansson?

Hej!
Jag är mamma till en dotter på 56 år. Hon fick svåra biverkningar efter sin tredje vaccinspruta, Pfizer mot covid-19. Hon tog sprutan mycket på grund av önskan från sin arbetsgivare och samhällets starka påbud.

Hon reagerade mycket starkt och direkt på sprutan. Många otäcka symtom och häftiga reaktioner. Många akutbesök till vården (tyvärr också avvisande).

Jag har varit med ända från första veckan och sett hur starkt hon påverkades och hur hela hennes liv förändrats från den januaridagen, 2022. Dessa reaktioner har fortsatt hela tiden sedan dess. Nu har det gått 14 månader och hon är kidnappad i sin kropp.

• Hon har idag en kraftig påverkan på hela kroppen, hjärnan och hälsan.

• Hon kan inte arbeta längre.

• Hon kan inte fullfölja den utbildning hon var mitt inne i.

• Hon har varit tvungen att sälja sitt hus.

• Hon orkar inte klara sig ute i samhället eller i sitt hem.

• Hon behöver hjälp med handling och förflyttningar.

• Hon bor hos mig i stor utsträckning (behöver omsorg).

• Hon har blivit avvisad i vården på grund av vaccinbiverkningar (man har sagt att man vet för lite).

• Hennes ekonomin har blivit oerhört påverkad och osäker på grund av sjukskrivningar och mediciner.

• Hon har ångest, sorg och förtvivlan inför framtiden och vad som händer med hennes kropp och liv.

• Nu drygt ett år efteråt har hon fått Diagnosen måttlig ME (kronisk hjärntrötthet, hjärndimma /systematisk ansträngningsintoleranssjukdom med allt vad det innebär.

• Hon är hemmabunden, icke behandlingsbar men kan få lindring. Fötterna rycktes undan. ”Livet tog slut!”, säger min dotter.

Nu kommer mina funderingar och frågor:

Folkhälsomyndigheten och regeringen gav oss tydliga direktiv och uppmaningar. Vi skulle ändra beteende och ta vaccin i olika etapper. Ni klargjorde också att vissa biverkningar kunde komma men det skulle vara tillräckligt säkert för att ge till alla.

• Hade regeringen och Folkhälsomyndigheten någon beredskap och planering för eventuella skador av vaccinet?
Ingen människa är den andra lik och kan bära på underliggande hälsofaktorer med konsekvenser och svarar olika på vaccin.

• Vilket ansvar har samhället för det påbud man gav och konsekvenserna av det?
Det var väl inte meningen att den hörsamma människan till ert påbud skulle ta konsekvenserna själva och driva sin egen efterforskning!?

• Varför finns det inte någon plats för de som drabbats av vaccinbiverkningar? En samlad hjälp med kunskap och där människorna kan få bli bemötta och hörda?
De som drabbats av Postcovid har tillgång till viss rehabilitering och efterforskning.

• Finns det överhuvudtaget någon sammanhållen information och kunskap om svårare biverkningar?

Så här kommer min önskan:

•Att samhället har en organisationsform med en verksamhet där personer kan bli bemötta med sina biverkningar /skador.

Drabbade behöver hjälp att leta och veta vad som gjort att de drabbats så kraftigt. De behöver hjälp till behandling och hälsa. Samhället måste stötta dem som drabbats!

Jag önskar svar på mina frågor och funderingar. Hur ska jag hjälpa min dotter till hälsa och framtidstro!? Hela vår storfamilj blir också starkt påverkade. Inte minst hennes två söner. Det är verkligen tufft för henne att driva sin egen vård framåt ute i allmänna vården då kunskaperna varierar starkt ute på fältet. Ja, följderna blev förödande och abrupta efter den där januaridagen 2022.

Mvh
Mamman

”Bit ihop”

Har du ett citat du lever ditt liv efter eller tänker på ofta?

Ja, orden bit ihop. Så passande i alla lägen. Även om saker och ting är jobbiga så biter man ihop och fortsätter att kämpa på för vilket är alternativet?

Agenda 2030

Det finns en dröm och önskan om att alla ska dela med sig, alla ska visa respekt för varandra, alla ska vara trygga och mätta och alla ska dela samma mål. Denna dröm heter Agenda 2030. Drömmen är vacker, kärleksfull och underbar.

Men har du tänkt på vad det innebär?

Har du någonsin flyttat och några vänner liksom bara försvann just den dagen du behövde hjälp? Eller tillhör du en bostadsrättsförening och på årets städdag är det alltid samma gäng som kommer och samma som inte dyker upp? Bäst av allt, du ska dela med dig, så de får halva din lön så det blir rättvist samt att du som har tid och ställer upp naturligtvis hjälper dom med flytten när det är deras tur att flytta.

Men tillbaka till dilemmat. Hur ska du få dessa att göra ”vad de ska”? Tvång? Och när du lyckats med dessa (om det någonsin går) så ska du sen lyckas med hela världens befolkning.

Vad innebär det tvånget? Och ännu värre, hur blir det med allt som ska påtvingas som du själv inte håller med om. Ska du tvingas? Hotas? Straffas? Har du någon gång avbokat något som du egentligen borde ha gjort (med en liten vit lögn)? Hur blir det EGENTLIGEN när alla ska sträva åt samma håll. Det låter underbart, men har du verkligen fått det att funka i ditt liv? Om inte, hur ska det då funka i hela världen?

Jag älskar tanken med att dela med sig. Jag gör det var dag på olika sätt. Men jag ser människor i min omgivning som inte gör så… hur gör vi med dom? Bestraffar?

Alla ska visa respekt för varandra. Det låter varmt, empatiskt och kärleksfullt. Jag gillar tanken. Men vad betyder den egentligen?

Kan du visa respekt för en kultur som använder hedersvåld? Eller anser du det fel? Ska din åsikt tvingas på andra? Är det lika okej om du tvingas ändra dig så de kan respektera dig? Vem äger FACIT på vad som är rätt och ska respekteras? Har du någon gång träffat på människor på FB som inte visar respekt? Vuxna människor som uttrycker sig så fult så du tappar hakan? Hur ska dessa övas i att visa respekt? Och har du respekt för dom?

Drömmar börjar med dig och din värld. Drömmar har ”ben” att gå med (en plan med svaret på hur). Annars blir det bara en fantasi.

Vem ska vi ge makt till att styra vad som ska göras, delas och hur? Det låter vackert men jag ser ingen bra lösning. Diktatur? Världens elit, WEF, får makten? Industrin som har alla pengar får makten? Låter inte lockande alls.

Dela samma mål? Vi kan ju för tusan inte ens komma överens om vilket parti som ska styra Sverige. Människor betedde sig vidrigt under C-tiden. Och abortfrågan är fortfarande en diskussionsfråga. Tänk om den åsikten du INTE har är den som ska respekteras? Med tvång!

Med vilka medel ska vi skapa den trygga och ansvarsfulla världen? Och vem bestämmer vad det innebär? Du kommer inte ha en röst. För hur skulle det se ut om du tänkte och tyckte själv. Nej, nu ska alla följa strömmen, lyda och hålla sig på mattan.

Och någon vill gärna ha denna makt! Drömmer låter underbar. Jag vill också leva på en ren jord, full av kärlek och jämställdhet. Jag vill också att kvinnor och barn ska vara trygga och alla ska ha rent vatten och tillräckligt med mat. Svinrika landet Sverige har inte lyckats med detta och vi tjafsar vart fjärde år om hur det ska lösas, samtidigt som vi ALLTID skyller på den politiska färgen som vi själva inte tillhör. Psst, ingen färg har lyckats…

Jag känner mig inte helt trygg i att lämna över mitt liv till industrins händer, till makten som eliten önskar roffa åt sig. Och helt ärligt, jag är 100% säker på att OM jag offrade allt jag har för att blint lyda så hade de ändå inte skapat detta lilla paradis. För de som drömmer om denna makt är inte människor fylla av empati och kärlek.

Deras dröm och mål låter så, (för att du ska vilja följa), men deras historia visar på annat.

Vi har haft ledare tidigare som ville göra ”ett land” där alla tycker samma sak, av jordens befolkning. Gick sådär.

Vi människor är djur som leker Gud. Problemet är att det är några stycken på toppen som vill ha makten av Gud. Är du redo att lyda? Följa? Är du redo att respektera det du avskyr? För det är inte säkert att det är dina värderingar som blir de som ska respekteras…

Nej, vi är människor med känslor, värderingar, tankar och medvetande. det gör att vi kommer tänka och tycka olika. Några kommer vara snälla, omtänksamma och kärleksfulla och andra kommer vara psykopater och narcissister. Att göra oss till EN grupp med samma mål och strategi låter vackert, men är det rimligt?

Börja med din familj och dina vänner och bekanta. Få den till en homogen grupp där alla delar lika och alla ställer upp för varandra, även när det är tråkigt. Få alla att tycka samma i C-frågan och vilket parti man ska rösta på samt hur man ska lösa olika problem med EN lösning som alla är överens om. När du lyckats med det, då kan vi prata om att tvinga jordens befolkning ner i en lydig box med tvång.

Text av Anna Hallen Buitenhuis

Tro och hopp

Jag är uppväxt i en kristen familj och har alltid haft min tro på Gud. De senaste åren har jag dock varit mer av en tvivlare men har inte vågat släppa min tro helt. Ibland har den mediala sidan av mig varit mer verklig och påtaglig. Något som jag verkligen inte uppskattar. Tror inte jag skrivit om det tidigare på bloggen men något som jag däremot skrivit om tidigare är min ångest kring yoga och funderingar kring hur saker som jag mår dåligt av kan göra andra gott.

Så ikväll läste jag ett inlägg som min pappa skrivit och delat. Jag kände direkt att jag ville dela det vidare. För att det är hoppfullt och tänkvärt. För att jag tänker att oavsett om man tror eller inte så ger det hopp. Iallafall är det så för mig. Jag vet inte hur du tänker, men jag vill inte vara fast i en spiral där jag ständigt flyr. Inget blir bättre och man lär sig ingenting. Man ger inte upp, man kämpar sig igenom det som är jobbigt och kommer igenom det starkare och med nya insikter. Att fly löser ingenting, tvärtom.

Bedjandet

Ett Himlens erbjudande.
Vem kan avvisa något sådant?
Vem kan låta den godheten passera?
Vem har råd att lämna löftena oprövade?

Har vi rak väg nog att vandra i egen kraft?
Har vi livsförhållanden, vilka alla slutar väl?
Hur hanterar du krisen om/när den kommer?
Har du skaffat tillit nog att bära och bäras?
Låter du Guds armar omsluta och värma?

Hans nåd är ständigt ny, var morgon ny.
Hans styrka går inte att tömma.
Hans omsorg tar inte slut.

Lär dig att be.
Lär dig att förtrösta.
Lär dig att vänta på Herren, Fadern.
Låt Sonen, Jesus Kristus, frälsa.
Låt den Helige Ande leda, där du går bedjande.
Till sist, låt tron tillta.
L.W.

Söndagslistan vecka 17

Det är valborgsmässoafton idag. Det har jag ärligt talat inte haft en tanke på. Tanken på att ge mig ut i blåsten känns inte heller så lockande. Det jag ska spendera eftermiddagen på: plugga, känns väl inte så där jättekul heller men det är ett måste. Snart kan jag sätta check på termin 2. Räknar iskallt med att jag kommer bli godkänd på tentan.

Känsla: Den här veckan har jag kämpat hårt med att inte döma och att försöka förstå. För vad hjälper det att döma? Inget alls, tvärtom gör det bara att jag hamnar i en spiral av dåliga tankar. Däremot så har jag misslyckats kapitalt med att försöka förstå för det går faktiskt inte.

Väder: Det blev ett rejält väderomslag så veckan har varit kall. I torsdags när jag dömde fotboll valde jag att ha underställ på mig. Det hade jag inte igår och gissa om jag frös. Fast mest om armarna då jag inte hade någon underställströja på mig. Det var dumt men blev varm rätt snabbt ändå.

Ett säkert vårtecken: Vi (läs Rickard) klippte gräsmattan igår och något som är ett typiskt vårtecken här där vi bor är att börjar en klippa gräset så tar det inte lång tid innan grannarna också gör det.

Träning: Fotboll och pilates har varit veckans fokus. Var får du din energi ifrån frågade min kollega mig när jag berättade att jag skulle flexa tidigare för att åka iväg och döma fotboll. Svaret är att jag vet faktiskt inte. Men om jag får spekulera helt fritt så tror jag att det är så att fysisk aktivitet ger ork och energi. Till en viss gräns såklart, man kan inte köra slut på sig själv jämt. Imorse till exempel så satte jag mig på cykeln och trampade iväg men efter 500 meter vände jag och tog bilen istället. De dåliga ursäkterna fick helt klart vinna….

Tanke: Att man kommit till en punkt där något inte är värt att kämpa för är så otroligt sorgligt.

Veckans tänkvärda:

  1. En intressant teori från Ann-Cathrine Engwall. Blir det fler biverkningar om vaccinet hanterats korrekt jämfört med om inte? Något som däremot är stämmer är att vissa batcher varit mer biverkningsbenägna. Vad det beror på kan man bara spekulera i just nu.

Nr 2. Ann Fernholm jobbar mycket för att livsmedelslagar ska följas och att företag inte ska kunna luras. Hon delar mycket tänkvärt på sin sida på Facebook. Om du inte redan följer henne så är det helt klart veckans hälsotips.