Månad: mars 2019

Fem en fredag vecka 10: Ursäkter

Publicerad den av Hannas krypin
När du läser det här inlägget så är jag på bio. Kanske, haha, beror på när du läser det, hehe. Det här är alltså tidsinställt så att bloggen inte står tom när jag roar mig med familjen. Idag har jag tränat med Rickard på gymmet. Så kul att vara tillbaka där på ett besök som inte är ett pass utan där jag kan träna lite vad jag vill. Det blev marklyft, bänkpress och lite annat smått och gott. 

Något annat jag gjort är att städa på Alex och Idas rum. Särskilt Idas rum tog sin lilla tid eftersom att hon har legobyggen över hela golvet så det är inte lättstädat. Men nu så är det fint. Min uppgift om borderline blev klar i ett kick så den har jag skickat iväg. Reflektionerna gick lätt så nu väntar jag på nästa uppgift. Ska passa på att läsa lite mer nu när jag har extra tid.

Men vet du vad, det är ju Fem en fredag så måste såklart svara på Elisas frågor.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar hos Elisa inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till Elisa så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?
1.
För några veckor sedan blev jag bjuden till en vän som för ett tag sedan som skulle ha en inflyttningsfest. Jag var dock tvungen att tacka nej då jag hade feber. Så det är ju egentligen ingen ursäkt så men det enda jag kommer ihåg just nu.
2.
Jag är tidspessimist och kommer inte sent, jag är alltid för tidig istället. Men jo förresten, senast jag hade match kom jag 10 minuter sent till uppsamlingsplatsen. Det är fördelen med att bestämma etn timme och en kvart innan istället för bara en timme. Anledningen till att jag kom sent var för att jag ställt in fel adress i gps:en.
3.
Helgens jobb, känner mig så opepp och vill inte alls. Inte för att jag egentligen känner mig trött men nu har jag varit ledig tre dagar och man blir snabbt van vid att inte behöva jobba. Nästan bättre att bara köra på ibland alltså.
4.
Kan inte komma på nägon.
5.
Här önskar jag att jag kunde berätta något riktigt roligt men det står still i huvudet. Tror inte att jag har gett någon riktigt dålig ursäkt någon gång. Eller jo, det är klart jag har men ingen som jag kommer på just nu.

Madeleines bloggutmaning

Publicerad den av Hannas krypin
Idag slår jag ihop dag sex och sju i Madeleines bloggutmaning. Jag börjar med gårdagens ämne.
Det bästa med mina föräldrar är att:
När jag var 19 år blev jag gravid med Samuel. Jag hade inga bra förutsättningar, jag bodde hemma, jag hade inget jobb och förhållandet med Samuels biologiska pappa höll på att ta slut. Det tog flera veckor in i graviditeten innan jag vågade berätta för mina föräldrar. Jag var helt säker på att de skulle slänga ut mig och aldrig vilja prata med mig mer. När de väl fick reda på graviditeten så reagerade de med chock, sorg och besvikelse och grät i tre dagar. Men, när de var klara med det ställde de upp till 100% och ville verkligen vara morföräldrar även om de inte tänkt sig att det skulle gå till på det sättet. Mina föräldrar ställer alltid upp. De kanske inte säger det jag vill höra men någonstans vet jag att de ändå har rätt. Min mamma och pappa är bäst!
Därför ogillar jag:
Jag tycker generellt inte illa om människor. Det ska mycket till för att jag ska göra det. Men något som jag verkligen ogillar är de här personerna som folk tycker är duktiga men som har har ett bemötande där de tror att de är mer förmer än andra. Näsan i vädret-människor slipper jag helst möta men det går inte att undvika överrallt. En person som är duktig på sitt jobb är trevlig och professionell mot alla oavsett ens personliga åsikt.
 
 

En uppvärmning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Uppe med tuppen som vanligt idag. Det känns som att jag äntligen lyckats lära om kroppen att det går att kunna somna tidigt på kvällen. Släckte lampan vid kvart i tio och sov inte långt efter det. Nu ska jag bara hålla i min nya rutin.
Igår hade jag som vanligt min pilatesklass i Mjölby. Jag skrev ju tidigare att jag inte brukar planera mina klasser men igår ville jag ha lite nytt och det var svårt med inspirationen. Så jag loggade in på Pilates Anytime och hittade videos av min favoritinstruktör. Valde ut en video med jultema men det kvittade tänkte jag. Meningen var att hitta lite ny inspiration vad gäller just uppvärmningen och det gjorde jag. Skrev ner övningarna jag ville ha med och så tjuvtränade jag lite innan deltagarna kom.
 

Svar på frågor

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har fått några frågor på mina inlägg som jag tänkte besvara idag.
Amanda undrar: Vad kan du bli efter att ha gått klart utbildningen? (Förlåt Amanda, vet att du frågat två gånger. 🙈)
Jag läser till specialistundersköterska inom psykisk ohälsa. Det jag kommer kunna jobba med är till exempel LSS, boendestöd. Jag kan jobba på sjukhusets psykiatriavdelning. Men det jag vill använda det till är någon form av medicinsk pilates. Den här tanken är dock bara på idéstadiet så vi får se om det kommer vara genomförbart i praktiken.
Jenny undrar: Är det enklare att springa på löpband än i naturen?
Det blir lite enklare på löpbandet sett till inget luftmotstånd. Däremot så blir det tuffare också på grund av att man på löpbandet ställer in den fart man vill hålla. Det blir inte de där naturliga sänkningarna av tempo som det blir utomhus.
Moa undrade: På vilken nivå dömer du fotboll?
Jag dömer seniorfotboll, herrar division fem och damer division 2. Har även dömt några matcher i damer division 1 men är inte rankad på den nivån än.
Hur blir jag när jag förlorar?
Särskilt när jag spelar monopol och förlorar så går jag gärna in i badrummet, låser in mig och sitter där och surar. När jag går ut därifrån så är jag fortfarande sur och tvär och har inte lust att göra något. Dock så är jag inte sådär jättelångsint så det går över snabbt.
Åse undrar varför jag kör keto, om det är för att gå ner i vikt.
Nej det gör jag inte. Jag kör keto eftersom jag har problem med magen och ville hitta ett sätt att äta som minskar mina besvär. Jag är emot att ta mediciner i symtomlindring. Jag vill först veta orsaken till att jag har ont.

Torsdag och check på dagens träning

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon! Jag kröp ner i sängen tidigt igår och somnade strax efter tio. Så det var inga problem att komma upp ur sängen. Däremot fick jag dividera med mig själv en stund om jag skulle ställa mig på löpbandet. Redan igår kväll bestämde jag mig för att springa så här på morgonkvisten och hade förberett det jag skulle ha på mig. Så efter några minuters suckande och tankar om att jag inte hade någon lust så ställde jag mig på löpbandet och värmde först upp ungefär en kilometer. Sedan körde jag min fartlek där jag springer en minut i en fart och sedan höjer ända tills jag kommer upp i fem minuter per kilometer. Genom att variera farten så här blir det inte lika långsamt att springa på bandet och det händer något hela tiden.
Jag har ätit min ketogröt, läst några sidor i min kurslitteratur och ska väcka barn. Alex och Ida är vakna redan, de vaknade av sig själva så det är bara Samuel som ska väckas.
Dagens träning är redan avklarad och planerna för resten av dagen är att fortsätta läsa, jag ska till läkaren med ett av barnen och så har jag min pilateskurs ikväll. Förutom dessa planer är dagen rätt så oplanerad. Känns skönt faktiskt. Skulle ha jobbat idag men tog semester då jag dels kände att kroppen behövde det men också eftersom ett av barnen ska till läkaren och Rickard är mitt emellan två nätter. Vad ska du göra idag?

När jag gick i skolan….

Publicerad den av Hannas krypin
Vi är redan på dag 6 i Madeleines bloggutmaning. Den här gången ska jag skriva om hur det var när jag gick i skolan. Jag kommer berätta om några enskilda händelser som jag kommer ihåg från åren som gått.
Jag minns fortfarande när jag började första klass. Med stolta steg gick jag uppför det lilla steget som ledde till mitt kapprum. Jag var stolt som en tupp och kände mig så stor. Den här tiden minns jag att jag tyckte det var roligt att gå i skolan. 
När jag skulle börja mellanstadiet hade vi bara bott i Linköping i ett år. Det här var 1994. Skolan där jag gick hade roligaste utomhusmiljön. Det fanns fyra olika skogsdungar där man kunde vara och leka och ändå höra skolklockan när den ringde. Jag klättrade på stenar, åkte på fötterna nerför en backe när det var isgata. Om jag minns rätt så druttade jag vid ett tillfälle och slog i huvudet i isen, mindre kul såklart. Men det hindrade mig inte från att fortsätta åka.
Jag var inte den starkaste på gymnastiken. Det är det ämne som jag minns som jobbigast då de andra tjejerna var väldigt aktiva på sin fritid men jag var inte det och därför rent naturligt inte så bra på sport. Pingis spelade jag dock på fritiden men det var ingenting som vi gjorde på lektionerna.
Något jag ångrar: Att jag var mer fokuserad på att vara dryg mot min mattelärare i gymnasiet istället för att försöka lära mig det han undervisade mig om. Mitt underkända mattebetyg har förföljt mig sen dess.
Något jag var bra på: rättstavning, där var jag alltid en av de bästa i klassen (vet att det ibland är stavfel i bloggen men det är inte för att jag inte kan stava utan för att jag snubblar på tangenterna. Märker det ofta när jag redan publicerat inlägget och går tillbaka och läser i efterhand.)
Mitt favoritämne i skolan: svenska. Det var så roligt att få skriva berättelser och arbeten. Just det, geografi också. Något jag tyckte mycket om var att få rita kartor på världens länder. Vi skulle märka ut huvudstäder, största floderna, sjöar och så vidare. Det skulle också vara med språk, valuta och folkmängd.
 

I Söderköping

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard skulle turista i Linköping. Jag hade planen klar: åka till kyrkan där vi gifte oss, besöka Flypvapenmuséet och så kände jag bara att om jag ska ”fuska” så var det idag. Så tanken var Ni hao och god mat. 
När vi kom till Törnevalla kyrka visade det sig att den inte var öppen. Det var för tidigt för att åka in till stan och det blåste riktigt kallt. Vad skulle vi hitta på nu?
Älskar gatorna i Söderköping.
Söderköping är verkligen en sommarstad. Här kryllar det annars av båtar, glada människor, affärer och små stånd. Idag var allt stängt, kanalen var tömd och gatorna låg alldeles öde. Första gången någonsin som jag åker till Söderköping mitt i vintern.
Trots att det var så kallt så fick vi för oss att åka till Söderköping och promenera runt Ramunderberget. Väl där så blev jag så nyfiken på fornborgen som skulle finnas längs med en led. 3,5 kilometer dit kändes ju inte så långt. Vi valde dock fel väg och gav lite upp tanken att hitta borgen. Men så tyckte jag att vi skulle följa den orangemarkerade leden: borgsbergsleden. Google lovar en fin led men med ganska krävande partier. Jag kan bara hålla med.
Vissa partier är det klättring över stenar och det är branta backar och vid något tillfälle gick stigen bredvid ett stup. Jag ramlade två gånger, den ena gången satte jag i handen så fick ont i handleden och vid det andra tillfället slog jag rumpan i en sten. Kommer säkert ha ett rejält blåmärke på rumpan imorgon, om jag nu inte redan fått det.
Ravinen gillade jag att se. Önskar dock att man kunde se den bättre uppifrån. Det var svårt att komma nära utan att riskera livet på kuppen. 
Vi hade gett upp tanken om att hitta fornborgen men det visade sig till slut att leden går över den. Det var också när vi skulle över här som jag ramlade och slog rumpan i stenen som jag berättade om tidigare i inlägget.
Jag älskade äventyret att få kliva över stock i sten. När det inte gick uppför eller brant nerför passade vi på att gå snabbt. Vi kom ut från skogen på ett ställe som kändes som om vi var vilse och långt från det rätta stället. Men vi följde de orangea snitslarna och det visade sig att det inte var särskilt långt kvar där vi kom ut. Vi avslutade utflykten med att äta god mat. För mig inte ketovänligt men lchf iallafall. Men det var det värt!
 

Supereffektiv morgon

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon, jag gick och la mig tidigt igår kväll för att orka upp och arbeta med min nästa uppgift som handlar om personlighetssyndrom. Jag jobbade väldigt effektivt och ska nu bara skriva en inledning och så måste jag reflektera kring ämnet också. Ja, korrekturläsa också såklart.
Jag fick häromdagen besked om att min senaste uppgift kring förstämningssyndrom blev godkänd. Jag var så rädd att behöva komplettera eftersom att jag bland annat inte skrivit en referens riktigt rätt. Men det behövde jag inte så jag känner mig så lättad. Nu väntar jag bara på att på få veta om basgruppsarbetet är godkänt. Känns riktigt skönt faktiskt.
Idag är det minusgrader och snö, jag är ledig från jobbet och ska ta med Rickard ut på äventyr i stan. En del i spelet som jag bloggade om för ett tag sedan. Det ser jag fram emot. Önskar dig en härlig dag!

Tisdagsspinning

Publicerad den av Hannas krypin
Tar en paus i mitt pluggande för att uppdatera dig om kvällens träningspass. Jag var på tisdagsspinning ikväll med Rickard och Sofia som var instruktören. Det var ett grymt pass som verkligen utmanade. Jag var så säker på att Sofia sa att intervallerna skulle vara 40 sekunder, men intervallerna tog ju aldrig slut. Så visade det sig att det var 70 hon sa. Lite skillnad, haha. Passet avslutades med tabataintervaller, min favorit.
 

Semmeldagen till ära, när åt du en senast?

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är en del i Madeleines bloggutmaning. Kika in hos henne för at se alla ämnen men även vilka som deltar. Kanske hittar du någon ny favoritblogg.
Är det inte lite så med semlan, antingen älskar man den eller så tycker man inte om den? Jag är inte så särskilt förtjust i mandelmassa så jag vill hellre äta med vaniljcreme i. Jag åt en semla i början på februari när jag var sjuk, efter det har det inte blivit någon mer. Jag kommer inte äta någon idag heller då det inte riktigt ingår i den ketogena kosten.
Det finns många nymodigheter på semlan. Tårta, wrap kanelbullesemla och så vidare. Den enda nymodigheten jag testat var chiasemlan för några år sedan. Det var chiafrön som fått svälla i mandelmjölk och sedan gjorde man egen mandelmassa genom att mixa mandel och såklart vispad grädde. Smakade helt okej, har dock inte gjort någon efter det.