Månad: juni 2021

Att träna tillsammans

Publicerad den av Hannas krypin
Sandra undrade om jag har några tips på vad man kan träna tillsammans. Det har jag såklart. Det här med att träna tillsammans kan ju vara lite bökigt. Man vill ju att båda parterna ska få ut något av passet även om man är på olika nivåer. Det har jag och Rickard blivit mästare på under alla år som vi tränat tillsammans. Han som är gammal elitlöpare liksom. Han springer fortfarande helt otroligt bra. Det som är tempoträning för mig är inte ens uppvärming för honom. Han springer fem kilometer i ett svep i min intervallfart. Där har du nivån liksom… Men iallafall.
Det första jag tänker är att fundera över vad ni gillar att göra tillsammans. Är det promenader, springa, träna styrka eller något helt annat. Det andra är att fundera över vad målet är med träningen. Vad vill ni uppnå? Bli starkare, få in mer rörelse i vardagen, att bara få må bra.
Det absolut roligaste att träna tillsammans är olika typer av parövningar. Du blir stark, du får skratta. Det finns en uppsjö av roliga parövningar på internet på olika nivåer.
 Varför inte testa tabataintervaller? 20 sekunder hårt jobb och 10 sekunder vila. På spotify finns det färdiga tabatalåtar i olika tempo och du kan kombinera övningarna precis som du vill. Som med allt annat är det egentligen bara fantasin som sätter begränsningarna.
Så sammanfattat:
  • Fundera över vad ni gillar att göra. Springa, cykla, gå, lyfta skrot, parövningar
  • Det finns ju olika bollsporter, tex padel och squash. Beroende på hur man lägger upp det kan det bli rejält jobbigt men också bara en kul stund tillsammans.
  • Det är egentligen bara fantastin som sätter begränsningarna. Idétorka? Kika på youtube, där finns det mycket bra inspiration.
 

I drömmen föll jag för grupptryck

Publicerad den av Hannas krypin
Fredagskvällen spenderades på fotbollsplan. Jag dömde som assisterande i en match mellan ett division fyra och ett division femlag på herrsidan. Det var en tuff match fast det ”bara” var en träningsmatch. Jag har konstaterat det att för domaren finns det inga träningsmatcher. Man måste alltid vara på tårna och beredd på att vad som helst kan hända. Jag var extremt ringrostig de första minutrarna. Huvudet hängde liksom inte med. En annan sak jag reflekterade över som jag inte tänkt på tidigare är att löparskorna som jag använder har en ganska hög sula och det kändes vingligt. Funderade då över om det är skorna som bidrar till ”vingelkänslan” i benen. Hellre det måste jag säga än det andra jag funderar över som rör det neurologiska. Att det skulle vara någon sjukdom som gör att benen ibland känns så svaga och att jag inte har något att trycka ifrån med.
Idag har jag unnat mig en riktigt härlig sovmorgon. Som en annan tonåring sova till halv tio. Det är fördelen med stora barn som själva vill sova länge. Då behöver ju inte jag upp tidigt. Frukosten är inmundigad och nu tänkte jag berätta om tankar jag fick av en dröm jag drömde. Det var en sån här morgon när jag drömde mycket på morgonvisten. Bland annat att en kollega vaccinerade mig. Jag föll i drömmen för grupptryck och jag hann inte reflektera över vad jag gjorde så var det klart.
Jag funderar rätt ofta över hur många som gör just det, faller för grupptryck. Som egentligen inte vill, som är rädda men gör det ändå för att de tror att det är enda alternativet. Media matar en hela tiden om en ensidig bild där vaccinering är enda vägen ur pandemin. Kanske har de rätt, kanske inte. Ser man till de länder som har en hög vaccinationstäckning är det fortfarande en stor smittspridning. I Storbritannien tex så är det den indiska mutationen som nu sprider sig. Där har ändå 40 miljoner människor fått iallafall sin första vaccindos.
Iallafall så var jag glad när jag vaknade och konstaterade att jag bara drömt. En kompis frågade mig vad hen skulle göra för att få mig att ändra mig. Absolut ingenting sa jag. Jag är lite sådan att ju mer motstånd jag möter desto mer envis blir jag. Så att starta en övertalningskampanj skulle inte funka. Aldrig någonsin. Känns inte som att det finns något som kan få mig att ändra mig eftersom jag blir bara mer och mer säker på mitt beslut att inte vaccinera mig.
 

Fem en fredag vecka 22: Runt knuten

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!
Barnen är i skolan, solen skiner utanför fönstret och jag är ledig. Jag hade tänkt utnyttja morgonen och hinna med lite innan barnen vaknade. Älskar att sitta uppe i köket tidigt på morgonen när resten av huset sover. Det är min tid för mig själv. Men istället utnyttjade jag tiden med att sova. Vaknade med ett ryck halv åtta och då blev det bråttom för barnen. Tur vi bor nära skolan.
  1. Hur märker du av sommaren utanför? Att solen skiner, att Ida gick till skolan utan jacka och med sommarsandaler på fötterna. Att pionerna växer så det knakar.
  2. Vad ser du fram emot i sommar? Sommarsemester, äta glass men framförallt resan till Gotland.
  3. Vad saknas i ditt närområde? Inget som jag har tänkt på, skogen finns bara 500 meter härifrån och en kilometer åt andra hållet har vi ett härligt bad. Det finns bra pulkabackar bakom huset och också en aktivitetspark.
  4. Hur långt behöver du ta dig för att komma till närmaste turistattraktion? Beror ju på vad frågan avses. Gröna Lund 20 mil åt ena hållet och Liseberg 25 mil åt andra hållet. Sen i Sörsjön finns höghöjdsbanor och det är drygt 30 minuter med bil.
  5. Hur njuter du av sommaren där du bor? Att gå till badet en varm sommardag med barnen, äta glass och grillat. Jag njuter av mina vackra pioner och växtligheten. Älskar mitt hus och ännu mer på sommaren.
Veckans fem frågor kommer som vanligt från Elisa.

Nu tar jag helg!

Publicerad den av Hannas krypin
Min kaprifol trivs i år och börjar bli rätt stor. (Allt är relativt såklart.) Först när jag planterade busken så satte jag den alldeles för nära väggen trots alla instruktioner om att inte göra det. Det var bara att göra om och göra rätt. Jag funderar dock på hur man ska kunna låta den slingra sig på ett bra sätt. Busken står en bit från väggen så den når inte till spaljén med sina kortaste grenar. Jag får fundera några varv till.
Det är torsdag men för mig känns det som fredag!
Igår kom en av samordnarna och frågade mig om jag ville ta semester den 18 juni. Det har jag aldrig varit med om att en chef uppmanar till att ta semester. Men eftersom jag har semesterdagar kvar och ändå ska gå den veckan så tackade jag ja. Såklart! Så nu har jag bara nio arbetsdagar kvar till årets efterlängtade semester. I år tror jag den är mer efterlängtad än någonsin. Förra året tog jag bara två veckor eftersom jag precis börjat på nytt jobb och inte hunnit spara ihop så många semesterdagar.
Imorse var jag iväg till vårdcentralen för att göra en spirometri. Det var ingen klar ”astmakurva” så vi får se vad läkaren säger. Hoppas på att han återkommer snabbt så jag slipper fundera på om man nöjer sig så här eller om det behövs göras någon vidare utredning vad gäller mina lungor och svårigheter att andas mellan varven.
Helgens planer blir en hel massa fotboll. Lagen är ivriga att komma igång efter det långa uppehållet såklart. Jag ska gå som assisterande tre dagar i rad nu, fredag-söndag. Kommer jag ihåg hur man gör? Jag har ju inte hållt i en flagga sedan oktober förra året…

Pilates jag vill göra i juni

Publicerad den av Hannas krypin
Det här inlägget tänkte jag mig redan i maj men det blev inget av det. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop min älskade pilatesträning när jag inte har mina klasser i Mjölby. Jag tänker dock att sänka kraven är en bra start. Det vill säga att det inte måste vara en timme varje gång. 10 minuter här och där tex blir många minuter i längden.
I juni vill jag: 
  • träna med Linnea en gång iallafall i studion
  • filma en klass med klassisk pilates.
  • 10 minuter på morgonen iallafall varannan dag. Kom igen nu Hanna. Hur svårt ska det vara….
Jag funderar på om jag ska fråga Mia om på Mjölby hälsocenter om jag kan få låna/hyra salen någon dag och filma klasser. Tycker det är så svårt att få till hemma. Vi har ingen bra naturlig plats för det. Var jag än väljer att vara så är jag i vägen på något sätt.

När gamla Hanna blixtrar till

Publicerad den av Hannas krypin
 Ikväll har jag varit ute och dömt fotboll i solen. För första gången på över ett halvår som huvuddomare bland tre. Det är längre tid än så förresten. Tror senaste gången var när jag fick ett akut återbud i herrar division fem. Första halvlek kände jag mig som en seg klump. Men så hände något i kroppen i andra halvlek och jag hittade fart i mina ben och kunde tempoväxla. Lyckan i att känna att det finns fart i benen kan nog bara den som sett hur jag slitit det senaste året förstå. När jag slappnar av och liksom bara springer och inte tänker så mycket. Det har varit ett tungt år vad gäller min form. Som jag har fått slita med småskador och problem med att ens höja tempot pyttelite. Och så kände jag hur gamla Hanna kom tillbaka. Den Hanna som 2019 sprang igenom det där löptestet hur enkelt som helst. Den känslan ska jag njuta av och hålla kvar!

Om mig

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har egentligen inget riktigt presentationsinlägg här på bloggen. Jag har många inlägg med svar på frågor men inget som är samlat på samma ställe. Kan vara kul med för dig som är ny här och inte varit med så länge. Jag har haft min blogg sedan 2007 så det finns ett gediget arkiv att gå igenom. Min blogg startade först som en klädblogg. Den första bloggen jag läste var Englas showroom och henne fick jag mycket inspiration från. Älskade hennes temainlägg och ville göra liknande. Genom åren har min blogg ändrat karaktär och nu skriver jag om min vardag, träning, hälsa och min stora passion i livet pilates och såklart att döma fotboll.
– Jag heter Hanna, Therese, Elisabeth. Mina föräldrar gav mig namnet Hanna Therese och så ville jag heta Elisabeth efter min farmor. När mina föräldrar väntade mig var min bror till 1000% säker på att det var en liten Hanna i magen och han ville inte lyssna på mamma som sa att det kanske inte är en Hanna. ”Jo, e Hanna” sa han då. Och visst hade han rätt.
– Jag bor i Östergötland och där har jag bott sen jag var nio år. Huset vi bodde i i Laxå skulle rivas och då flyttade vi hit. Mina föräldrar bor fortfarande kvar i samma lägenhet som då. Mitt barndomshem! Jag är gift med Rickard och vi har varit gifta sedan 2 april 2005. Tänkte först gifta oss första april men vågade inte ta det datumet för vi tänkte att ingen nog skulle komma då. Alltså att folk skulle se det som ett aprilskämt…. Vi hade ju inte varit tillsammans så länge när vi bestämde oss för att vi ville gifta oss. Men vi hade känt varandra i tre år innan då Rickard var kompis med min bror.
– Jag har en bror, Marcus och han är tre år äldre än mig. Om min mamma inte mått så dåligt när hon väntade mig kanske det blitt ett tredje barn. Kul att fundera på hur det hade varit isånafall. Själv har jag tre barn som är 17, 14 och 9. Just eftersom de är så stora så vill jag inte skriva om dom. Ibland får de vara med här på bild men det är ytterst sällan. Blir mer om det är några speciella utflyktsinlägg.
– Jag har inte alltid varit så intresserad av träning och hälsa. Jag har varit en riktig soffpotatis. Jag blev aktiv den dagen jag började döma fotboll. För att orka springa på fotbollsplan måste man ha bra kondition. Sen jag började har fotbollen utvecklats. Det går snabbare, särskilt på konstgräsplanerna som jag dömer mest på och klimatet är tuffare. Man måste vara där det händer saker. Det är det absolut bästa sättet att vinna förtroende. Inte många spelare klagar på ett domslut när de vänder sig om och ser att man är precis bakom.
– Jag har jobbat med Forever. Jag är fortfarande svag för produkterna. Deras handcreme propolis är helt fantastisk och aloe vera gel gör skillnad för min mage. Placebo låter jag vara osagt men jag tycker att jag mår bättre när jag dricker aloe vera. Jag har fortfarande en flaska i kylen som det kanske är dags att öppna….
 
– Pilates upptäckte jag 2005 och sedan dess har jag tränat sporadiskt. 2015 började jag träna regelbundet och det var också då som min dröm vaknade om att bli pilatesinstruktör. 2016 gick jag min första utbildning. En utbildning via aerobic weekends som var väldigt grund men en bra början. Sen letade jag efter en riktig utbildning som kunde ge mig mer och då hittade jag Basi Pilates. Basi står för Body Arts Science International och finns nu över hela världen. Den närmsta studion är i Norrköping. Jag har tänkt att ta mig dit snart igen, helst innan hon semesterstänger.
– 1990 så var jag sju år och då åkte vi hela familjen ner till Sydafrika. En otroligt häftig upplevelse. Vi var där en månad. Pappa skulle predika på möten. Minns hur jag och brorsan fick sova under mötena på en madrass.
– Jag är kristen och har en kristen uppväxt att stå på. Det gör att jag har väldigt starka värderingar kring saker och ting. Yoga och meditation tex är något som ger mig ångest. Samma sak med healing, tarot och allt sånt där som det är så ”modernt” att pyssla med.  Har jättesvårt att läsa blogginlägg om de här ämnena och vill då helst skriva och ifrågasätta vad det är för skräp de håller på med. Men det gör jag inte. Mer än här i min blogg då och privat.

1 juni

Publicerad den av Hannas krypin
Det är första juni idag. Första riktiga sommardagen, barnen går snart på sommarlov och det är bara tre veckor kvar till semester. Som jag längtar efter att få vara ledig och bara ta det lugnt. Fokusera på träning utan en massa jobb som stör, få umgås med barnen och att få komma iväg till Gotland. Föregående inlägg var allt lite deppigt och visst är det fortfarande blaha men jag försöker uppbåda positivitet. Någonstans vill jag fortfarande kämpa för att klara testet.
Mitt problem är inte att jag egentligen har för låg maxfart. Problemet är att det tar för lång tid för mig att komma upp i fart och då är det för sent för att klara tidskraven. Jag är snabbare på femtio meter än fyrtio…. Så nu är det slut på latedagarna. Inte för att jag egentligen latat mig men fokus ska ligga på teknik. Mycket start och stopp för att träna kroppen på att komma iväg snabbare i starten. Jag vill tänka att det inte är för sent. Samtidigt som jag tänker att om två år fyller jag fyrtio och ju äldre jag blir desto svårare blir det. Positiva tankar! Snygg, snabb, stark, visst var det så jag sa!
Imorgon ska jag döma fotboll igen. Jag ska få vara huvuddomare i en träningsmatch mellan två damer division två-lag. En match är ju egentligen det bästa sättet att träna explosivitet. Det är tempoväxlingar, snabba kontringar och ibland starta från stillastående och komma upp i fart. Vad passar bättre än under en 2*45-match att träna på just det.
Imorgon ska jag också jobba igen. Precis som jag misstänkte så skulle jag må bättre senare vad gäller blodtrycket. Så pass att mycket bättre att jag hjälpte Rickard att vara funktionär på löptestet ikväll. I år är nog första gången som jag inte springer och är hare. Kändes lite mycket med match i söndags, löptest igår dåligt mående idag och så döma igen imorgon + springa idag. Men jag promenerade så fick ihop stegmålet för dagen.

Löptest

Publicerad den av Hannas krypin
Godmorgon!

Av tystnaden igår att döma kan man ju bara ana hur det gick på testet. Jag tokfailade de korta. Såklart! När jag ska starta känns det precis som att musklerna inte finns. Det känns som att försöka springa på spagettiben. De långa intervallerna kändes ändå okej jämfört med förra året. Dock klev jag av efter drygt hälften på grund av håll. Normalt sett brukar det släppa men det gjorde inte det igår. Alla är så snälla och försöker peppa mig men jag är rätt så svårpeppad just nu. Det sätter ännu mer griller i huvudet att jag inte fixade den här gången heller.

Så här skrev jag igår:
”Jag har haft ont i magen hela dagen och känt oron i bröstet. Jag avskyr de dära löptesterna. Det liksom knyter sig i hela mig. Tur det varit en hel del att fixa med på jobbet idag. Annars hade jag varit ett ännu värre nervrak. Jag försöker tänka positivt och ta fram starka, positiva tankebilder. Hur jag springer igenom testet med godkänt resultat och förvånar både mig själv och instruktörerna. Men varje gång jag försöker tänka så, så dyker bara det negativa upp. Hur jag inte ens var i närheten förra året. Hur jag tidigare år tokfailat det tuffare testet. Dock inte 2019 men det var verkligen ett unikt tillfälle. Jag var i mitt livs form. Så lätt man kan förstöra det man byggt upp. För mig räckte det med en skada.”
Jag känner ändå att jag vill springa om testet, det blir dock tidigast om två veckor. Något som är positivt är dock att mina muskelfästen hållt för den senaste tidens ändrade belastning. Nu ska jag ut och maxa. Ja, inte nu som i nu. Idag är jag hemma från jobbet, dels för att jag sovit få timmar i natt men framförallt för att jag vaknade med yrsel och lågt blodtryck. Nu mår jag lite bättre och det är bra att det verkar bli en kort grej den här gången med mitt dumma blodtryck. Jag har blivit så känslig för sömnbrist.