Dag: 11 januari 2026

Söndagslistan vecka 2

Publicerad den av Hannas krypin

Så kul det var att läsa era tankar och funderingar i mitt inlägg ”är bloggdöden en myt”. Jag ska svara på alla kommentarer men inte just nu. Nu tänkte jag istället dela veckans söndagslista.

Känsla: Det har inte varit en sådan rolig vecka känslomässigt. Jag har känt mig nedstämd, reagerat på småsaker och gråtit en skvätt.

Väder: Snö och minusgrader! Är så glad för snön. Mindre glad såklart över att behöva borsta av en snöig bil och skrapa rutorna.

Veckans träning:

  • Måndag: Vilodag
  • Tisdag: Dömt fotbollscup: 2 matcher som assisterande och 1 som huvuddomare.
  • Onsdag: Vilodag
  • Torsdag: Tänkte lufsa lite men fick feeling och sprang 5*200 meter med joggvila.
  • Fredag: Tog en morgonpromenad på nästan tre kilometer.
  • Lördag: Joggade 6,4 kilometer.
  • Söndag: En promenad med Rickard i kylan.

Mina positiva från veckan:

  • Fått fin cred av fina chefer. Den som säger att det inte är viktigt med beröm kan ”slänga sig i väggen”. Alla mår bra av att få bekräftelse på att det man gör är bra nog.
  • Det var så roligt att döma fotboll igen.
  • Planeringsdagen med övriga LDU:er. Blev en riktigt trevlig dag.
  • Trevligt födelsedagsfirande för A.

Klokheter från Karoleen: Tog en printscreen från hennes inlägg. Tycker det är så kloka tankar som jag vill dela vidare.

Världsläget: Trump och Grönland. Vad är det som händer där egentligen? Känner att jag måste läsa på mer för att förstå vad som egentligen händer. Rykten i sociala medier vill jag inte fästa vikt på.

Konstiga: När jag dömde cup i tisdags så före första matchen tappade jag mitt ena örhänge. Jag hittade den ena delen men inte den andra. Tänkte att det är väl som det är, jag får köpa nya framöver. Men döm om min förvåning. På morgonen efter när jag reste mig upp från sängen hörde jag att något ramlade ner på golvet. Då var det den andra delen av mitt örhänge. Måste på något konstigt sätt ha trasslat in sig i mitt hår men hur fattar jag inte. Jag sprang ju runt på en fotbollsplan i tre timmar…

Knasiga: Ja du ser ju… Tyckte kläderna kändes så konstiga och förklaringen ser du ovan… Hur lyckas jag ens, visade I hur jag såg ut och hon fick sig ett gott skratt….

Klantiga: Jag fick en tavla i huvudet på jobbet. Skrev en arbetsskadeanmälan ifall att. Bättre göra det en gång för mycket än en gång för lite.

Bilder från veckan: Känns som att jag visat alla redan men någon ska jag kanske kunna skrapa fram.

En 19-åring och en strålande vinterdag

Publicerad den av Hannas krypin

Det har varit en strålande vacker vinterdag, den 11 januari 2026. Strålande också på ett annat sätt – det är A:s 19-årsdag. Hans sista år som tonåring, och i år tar han studenten. Hur galet är inte det att tänka på?

A hade önskat tacos till kvällsmat och marängsviss till efterrätt. Till lunch stekte jag ett helt berg med amerikanska pannkakor. Men innan lunchen tog jag och Rickard en promenad tillsammans. Soligt, vackert och bitande kallt. De där byxorna och tröjan som jag bor i är verkligen perfekta i vinterkylan. Jag frös nämligen inte dugg, 99varken om benen eller överkroppen. Däremot så kändes det såklart om ansiktet.

A hade önskat sig böcker i födelsedagspresent. En av dem var tyvärr slutsåld vid beställning, men den går att beställa i efterskott.

Eftermiddagen spenderades hos mina föräldrar. Marcus var också där, men Kevin var med sin mamma. På vägen dit stannade vi vid affären och köpte muffins, och väl på plats gjorde Rickard ett rejält lass marängsviss. En riktigt trevlig eftermiddag.

När vi kom hem igen gjorde jag och Rickard i ordning kvällens middag – tacos, precis som A önskat. Nu har jag landat i soffan och känner mig helt mätt på social tid.

Är bloggdöden en myt?

Publicerad den av Hannas krypin

Mitt svar på frågan om en eventuell bloggdöd är ett rungande nej. Bloggar som format lever definitivt fortfarande, men förutsättningarna har ändrats. Jag upplever att läsandet minskar och att hierarkierna blivit stelare. De stora bloggarna är i princip ohotade i toppen, medan det blivit allt svårare för mindre eller nya röster att nå ut till en större läsarkrets.

Jag tror inte att det handlar om brist på kvalitet eller engagemang hos mindre bloggar, utan snarare om hur synlighet fungerar idag. Algoritmer, plattformar och portaler förstärker det som redan är stort. Det skapar ett slags rundgång där samma röster återkommer, medan andra aldrig riktigt får chansen att höras.

Jag läste ett inlägg hos Sandra där hon reflekterade kring ett inlägg som Clara skrivit, där Clara efterlyser mer konkurrens. Jag kan på sätt och vis förstå både Claras önskan och reaktionerna på hennes inlägg. Men jag vill också bidra med min egen syn på saken.

För mig handlar frågan mindre om konkurrens och mer om generositet. Jag tycker generellt att alla som driver bloggar – särskilt de med stor räckvidd – borde vara mer generösa med att låta andra växa. Ju fler röster som får utrymme, desto rikare blir hela blogglandia. Att dela, länka och lyfta andra innebär inte att man tappar sin egen position – tvärtom kan det bidra till att fler hittar in i bloggvärlden överhuvudtaget.

Det är därför jag fastnar vid en detalj i Sandras inlägg. Hon länkar till flera säkerligen mycket läsvärda bloggar – men samtliga tillhör samma stora portal som hon och har redan en betydligt större läsarkrets än de flesta mindre bloggar. Det illustrerar ett stort problem: även när vi vill vara generösa och bjussiga så väljer vi att lyfta dem som redan syns.

Om tanken är att på allvar motverka en eventuell bloggdöd – eller åtminstone förminskandet av bloggandet– behöver man nog börja leta utanför invanda kretsar. Aktivt söka upp mindre bloggar, länka till dem, läsa dem, prata om dem. Inte för att vara snäll utan för att vidga och visa på en större bredd. Mina absoluta favoriter är inte de stora influencerbloggarna utan små gemytliga bloggar där jag verkligen kan känna igen mig.

PS: Dessa två inlägg som jag länkar till är från förra året men ville ändå reflektera lite i efterhand eftersom Sandra lyfte sitt inlägg i en sammanfattning från året).