Månad: juni 2026

Små äventyr på Gotland

Publicerad den av Hannas krypin

Det är torsdag kväll och dag ett på Gotland är snart till ända. I bakgrunden står matchen mellan Tjeckien och Sydafrika på. En kvinnlig domare, Tori Penso från USA håller i pipan och hon har också två kvinnliga assisterande med sig. Hur kul som helst ju! Dagens inlägg kommer bli ett bildrikt inlägg. Som vanligt när vi gjort något särskilt. Innan lunch tog jag och Rickard en kort promenad nere vid havet. Vinden var kall men kändes samtidigt varmt.

FC Gute hade hemmamatch idag redan vid halv ett vilket vi (läs jag och Rickard) tyckte var en bra tid. Så tog bilen till arenan och kollade på fotboll. FC Gute tog emot Falun och förlorade matchen. Lite trist eftersom de ändå spelade sig fram till bra lägen.

Så efter matchen var det utflyktsdags. Ungdomarna satt och lyssnade på musik och pratade när vi kom hem. Trevligt värre. Utflykten gick till Sigsarve strand. Såg inte mycket annorlunda ut jämfört när jag och Rickard var där i april. Blev väldigt sugen på att gå Klintkustleden igen. Efter att ha gått någon kilometer så vände vi och gick tillbaka till bilen där GPS:en sedan tog oss till Bungenäs kalkbrott. Eller till en parkering, sen får man gå dryga kilometern till själva kalkbrottet. Till skillnad mot Blå lagunen (som också är ett kalkbrott) är det här ingen badplats. Kalkstensladan som man ser på sista bilden i bakgrunden var idag stängd.

Vi hade ett mål kvar med dagens utflykt när vi ändå var i de nordligare delarna av Gotland. Vi åkte till St Olofsholm där jag och Rickard var i april. Den här gången var kyrkan öppen så vi kunde gå in.

Vi knallade ner till rauakarna, jag var tvungen att känna på vattnet. Kändes riktigt skönt faktiskt. Undrar om jag kommer tycka det imorgon när det är dags för årets första dopp. Men det är imorgon det. Har du haft en bra dag?

Ett lugn i kroppen

Publicerad den av Hannas krypin

Godmorgon!

Det var alltså att komma till Gotland som jag behövde för att kunna sova ordentligt. Sov som en gris och vaknade vid sex, somnade sedan om och sov till strax innan åtta. Så skönt. Känner mig nästan som en ny människa.

Ute är det 14 grader och mulet, tidigare så regnade det. Det känns så konstigt att vara här när det är den här typen av väder. Tidigare år har det alltid varit högsommarvärme ute. Just nu sover ungdomarna. Vi ska såklart ut på utflykt idag men det blir efter lunch.

Bilderna är från igår kväll. Jag och Rickard ville gå ut på en kort kvällspromenad och alla ungdomarna följde med. Det var fint att sitta en stund nere vid vattnet. Vågskvalpet har verkligen en vad ska man säga, filosoferande funktion.

Ett hav emellan

Publicerad den av Hannas krypin

I morse vaknade jag 30 minuter innan klockan ringde. Så nu är jag riktigt trött. Tänkte jag skulle skriva några rader om dagen. Jag och Rickard hjälptes åt att göra mackor till matsäck. Jag kollade till flädern och pionerna. När vi kommer hem från Gotland är de nog helt överblommade.

Fint längs med vägen!

Eftersom det skulle vara ett par vägarbeten längs med vägen åkte vi i väldigt god tid. Och tur var det. I det ena vägarbetet satt vi stilla en kvart innan en lots kom och vid det andra var det trafikljus vid ett par tillfällen. Det tog helt klart extra tid.

Vi stannade vid rastplatsen Fårbo, någon mil utanför Oskarshamn.  Måste säga att det var en väldigt trevlig rastplats. Att vi inte stannat där tidigare?

Båten avgick enligt tidtabell och tiden gick väldigt fort. Dagens funderingar handlade om hur mycket av Gotland skulle täckas om havsnivån ökade med 10 meter. Det andra jag funderade över är hur jag kan hjälpa personer med andningsbesvär när jag inte har mina fancy grejer som på jobbet: syrgas, sugutrustning och inhalationer. Fick inga svar såklart.

När vi är på Gotland så hyr vi alltid en lägenhet. Så smidigt ju att inte behöva vara beroende av utemat utan kunna vara lite friare vad gäller matplaneringen. Frihet också att alla ungdomarna har ett eget litet krypin. Vi har ätit korv med bröd till mellanmål/kvällsmat och nu tar vi igen oss efter en intensiv dag. Sova hade varit väldigt skönt alltså.

Racereport Söderköpings stadslopp 2026

Publicerad den av Hannas krypin

I förmiddags behövde jag och Rickard åka in till stan, dels för att handla lite till Gotland och så för att I behöver en ny bikini. Det blev världens regnoväder. Så pass att det var översvämning i stan. En bil hade kört i diket i en rondell. Funderar över om personen hade oturen att få vattenplaning. En annan person stannade i alla fall och hjälpte till lite. Resten av dagen har det fortsatt att regna till och från. Jag kände inte för att åka till Söderköping och springa lopp. Men så blev det ändå.

Lagom till vi kom dit öppnade sig himlen igen och det blev härligt geggigt, halt och vattenpölar här och där lagom till start. Det var inte så lätt att efteranmäla sig via telefon när det kom vatten överallt. Men så till slut gick det. Jag hade samma mål som alltid: försöka springa på under 30 minuter. 2024 sprang jag på 31,02 och snabbare än så ville jag vara idag. För att vara jag värmde jag upp väldigt väl: 1,5 kilometer jogg blandat med gång och så lite löpskolningar. Lagom till start var det riktigt varmt så då valde jag att springa i linne istället.

Jag tänkte jag skulle vara smart och ställa mig långt fram och visst var jag längre fram än vad jag brukar men hamnade ändå långt bak. Men det dröjde inte så länge ändå innan jag kunde springa i mitt tempo. I det här loppet finns det ”harar” som springer med ballonger med tidsmål och jag lyckades hamna vid 30 minuters ballongen. Perfekt tänkte jag. Dock så sprang han för snabbt.

Jag kände mig tung och seg men höll mitt tempo och vid målet tänkte jag inte spurta. Men så såg jag att jag hade goda marginaler till att nå mitt tidsmål så då ökade jag tempot rejält. Min officiella tid blev nästan tjugo sekunder snabbare än vad jag hade på min klocka. Det roliga är att en instruktörskollega också sprang loppet och vi sprang på exakt samma tid: 29:38.

Fem av de sex bästa tjejerna. Den där rosa outfiten hade jag inte tackat nej till.

Drömstart och felsökning

Publicerad den av Hannas krypin

Idag börjar min semester på riktigt. Förra veckan hade jag ”bara” lediga dagar på schemat. Vädret har väl inte varit så där jättekul. Se bara:

Idag spelade Sverige sin första match mot Tunisien i VM. Jag ställde klockan tio minuter innan matchstart som var klockan fyra på morgonen. Jag och Rickard gick upp tillsammans, kändes givet att se matchen. Gick dock in med inställningen att om Sverige spelar dåligt så går jag och lägger mig. Men det gjorde de inte, redan efter dryga fem minuter stod det 1-0. Tunisien var aldrig nära och Sverige vann med 5-1. Hatten av för Sverige säger jag! Vägen till VM har varit lång och ingen har trott på Sverige. Efter den här jordskredssegern lär det vara andra ljud. Fantastiskt kul!

I morse lämnade vi också in min bil för felsökning. Det tog hela dagen innan vi fick hämta bilen. Det verkar som att det är ett luftläckage någonstans. Förhoppningsvis ingen reparation som kommer kosta skjortan. Jag har sovit ett par timmar, det behövdes efter den tidiga morgonen och så har jag läst ut boken Gileads döttrar. Till skillnad mot tjänarinnans berättelse fick jag lite mer svar men tycker fortfarande att serieversionen av Gilead och människornas öden är bättre och mer fullständig. Jag gillar inte det där när jag inte får ett tydligt avslut utan får hitta på mitt egna slut.

Nu mer fotboll och så kvällsmat: tomatsoppa och ett gott bröd till. Spanien har i skrivande stund inte lyckats få hål på Kap Verde. Gillar verkligen när blåbärsnationerna lyckas stå upp mot de bättre lagen. Kap Verde är 64 på FIFAS världsranking och Spanien ligger tvåa.

Söndagslistan vecka 24

Publicerad den av Hannas krypin

Känsla: Kan jag vara annat än glad när semestern 2026 äntligen är här?

Väder: Det fortsätter att blåsa men det har varit riktigt ändå. Under dagens match kom det ett riktigt oväder som bara varade dryga tio minuter.

Träning:

  • Måndag: Sprang nästan sju kilometer på löpbandet.
  • Tisdag: Träning med domarklubben, jag sprang 30 sekunder snabbt och gick 30 sekunder. Upprepades 20 gånger vilket blev ett riktigt bra pass.
  • Onsdag: Promenad i skogen, fyra kilometer.
  • Torsdag: Fem kilometers promenad med Rickard.
  • Fredag: Vilodag. Fick ihop 2000 steg av mina 6000 steg.
  • Lördag: Jag dömde flickor 15 regional med assisterande domare.
  • Söndag: Dömde herrar division 7 med väldigt bra resultat.

Mina positiva från veckan:

  • Fint studentfirande för A.
  • Semester såklart!
  • Bra träningsvecka där jag kunnat springa två pass och dömt två matcher. Inte helt utan smärta såklart men det funkar.
  • Kul matcher på fotbollsplan!

Sämsta: Att jag vaknade med halsont i onsdags. Som tur var så blev det inget mer med det än just halsont ett par dagar.

Cravings: Vaniljglass med färska jordgubbar. Vill äta det varje dag.

Läsning: Tjänarinnans berättelse och så Gileads döttrar. Men Gileads dötter har jag väl kanske en fjärdedel kvar av. Precis som Madeleine skrev så är den inte som serien. Men jag gillar den ändå.

Bilder från veckan:

En vårsäsong med fotboll

Publicerad den av Hannas krypin

Idag dömde jag vårsäsongens sista match. Tänker i alla fall att det blir sista eftersom jag lagt in ledighet i veckan och definitivt inte vill döma tre matcher på rad. Det misstaget gjorde jag ju den där helgen i maj och det var ett misstag. Hur som helst, jag hade en division sju match ute i Björsäter. Det var en rolig match och jag blir extra glad när jag fick fin feedback efter matchen. En av mina styrkor är att jag pratar i situationerna och det är något som är uppskattat. Jag upplever att jag vinner mer på att prata med spelarna än att vara tyst. Jag har testat båda varianter. Men det krävs en del rutin och mod att våga prata.

Under vårsäsongen har jag dömt 25 matcher, en bra blandning mellan herr-damfotboll och ungdomar. Som helhet är jag nöjd med vårsäsongen, jag hade en dipp där jag helt seriöst övervägde att sluta döma fotboll. Mest för att det kändes som att det inte spelade någon roll vad jag gjorde. Allt var fel och självförtroendet och självkänslan var någonstans nere i skosulorna. Men jag valde att inte göra något i affekt. Och tur var väl det för nu avslutar jag vårsäsongen med en riktigt bra känsla.

Tjänarinnans berättelse

Publicerad den av Hannas krypin

Spoiler: Läs inte det här i inlägget om du har tänkt att läsa tjänarinnans berättelse.

Jag läste Tjänarinnans berättelse efter att ha sett tv-serien The Handmaid’s Tale, och om jag ska vara helt ärlig så önskar jag nästan att jag hade låtit bli. Boken är verkligen inte dåligt skriven, Marrgaret Atwood skapar en obehaglig och trovärdig dystopi. Det är lätt att förstå varför berättelsen blivit en modern klassiker. Det stora problemet för mig är alla frågor som boken lämnade, frågor utan svar.

Efter flera säsonger av tv-serien hade jag förväntat mig att romanen skulle ge mer bakgrund, fler förklaringar och en djupare förståelse för karaktärerna. I stället fick jag en betydligt smalare berättelse. Relationer som känns viktiga i serien, exempelvis mellan Offred och Janine, är knappt utvecklade. Karaktären Emily får ett helt annat öde. Många händelser och berättelser som jag förknippat med The Handmaid’s Tale visar sig vara seriens egna tillägg.

Det som frustrerade mig mest var slutet. När boken tog slut satt jag mest med känslan: ”Var det inte mer än så här?” Offreds öde förblir okänt och alldeles för många frågor lämnas obesvarade. Jag förstår att det är ett medvetet val av författaren men för mig skapade det mer en känsla av tomhet snarare än eftertanke.

Samtidigt gav boken mig en större förståelse för hur mycket av det jag uppskattat faktiskt kommer från tv-serien. Serien har helt klart byggt ut Gilead, fördjupat karaktärerna och skapat berättelser som inte finns i originalromanen. Det gör att bok och serie i praktiken känns som två olika verk som utgår från samma grundidé.

För den som inte sett serien tror jag att Tjänarinnans berättelse kan vara en stark och tankeväckande läsupplevelse. Men för mig, som läste boken efter tv-serien, blev upplevelsen mest att jag fick fler frågor än svar. Jag tror att jag hade uppskattat berättelsen mer om jag aldrig hade öppnat boken. Jag fick känslan ”var det inte mer än så här”. Frågan är också om jag vågar öppna boken ”Gileads döttrar” som är fortsättningen på boken. Mer frågor eller fler svar. Det är frågan.

Lite äldre och tryggare

Publicerad den av Hannas krypin

Ser jag ut att vara över fyrtio? Ser jag inte ganska ung ut? Ja dessa viktiga tankar filosoferade jag över igår när jag sminkade mig inför A:s studentfirande. Mina skrattrynkor talar definitivt för att jag är lite ”äldre” men annars?

Det här med ålder är lite märkligt. När jag var tjugo tyckte jag att tjugofem var lastgammalt. Hade till och med tankarna ”kommer jag få fylla 25”. Minns att jag tyckte det var hemsk att fylla 25. Märkligt nog hade jag mer åldersnoja när jag skulle fylla 25 jämfört med när jag fyllde 30. Trettio var en bra ålder och fylla fyrtio var också helt okej.

Jag är tryggare i mig själv nu jämfört med åren där mellan tjugo och tjugofem. Jag vet vad jag tycker om, vet vad jag inte vill göra och jag vet både vad jag vill ha och vad jag inte vill ha. Kanske är det därför som jag ser så annorlunda på ålder nu jämfört med förr. Nu handlar det mer om personerna som jag mött, vilka erfarenheter jag fått och vad som gjort mig till den jag är idag. Fyrtio+ känns helt klart mycket bättre än vad tjugofem någonsin gjorde. Fyrtioåriga jag skulle nog dessutom ge tjugoåriga jag en kram och säga: ”Slappna av, det blir bättre än du tror.”

PS: Lite på det här temat skrev jag också i det HÄR inlägget. DS

Studenten 2026

Publicerad den av Hannas krypin

Det har varit en intensiv dag. Både jag och Rickard vaknade tidigt och sedan har vi hållit igång. Förutom två timmar sömn på eftermiddagen vill säga. Det behövdes verkligen! Kände mig som en trasa precis när jag klivit upp. Du vet den där känslan när man kanske legat och trynat en liten stund för länge. Men så välbehövligt!

Jag har verkligen inga små barn längre. Idag har A tagit studenten! Han har gått grafisk design och tre års gymnasieskola är över. Vi åkte tidigt för att få en bra parkering. Så det blev en stunds väntan vid St Lars kyrkan. Till slut var det dags för ungdomarna att få springa ut.

A har undanbett sig ett stort firande så Marcus kom till utspringet. Mamma och pappa vill fira lite grann så på måndag ska vi ses. Hoppas på bra väder då så vi kan grilla. Ikväll fick det bli middag i form av tacos. Det var nämligen det som A ville ha, till efterrätt glass och jordgubbar.

PS: Jag har såklart bilder på ungdomarna från firandet men då de inte gillar att vara med på bilder egentligen så lägger jag inte ut några här. DS.