Etikett: #Löpning

Dagens träning

Publicerad den av Hannas krypin
Jag rev av fem snabba kilometer på löpbandet. När jag loggade passet visade det sig att det var den tredje snabbaste femman och det känns härligt att vara på g igen. Jag har haft en svacka där det känts som att jag blir bara långsammare. Skönt att bevisa för mig själv att det fortfarande finns där. Efter femman tog jag en rejäl omgång stretch för nästan hela kroppen. Det viktigaste området för mig som jag prioriterar är mina ben, höfter och rygg.
Min pilatesring fick vara med på ett hörn. Riktigt bra hjälpmedel när man ska stretcha.
Jag gick även igenom några av basicövningarna. Pelvic curl, chest lift och roll up. Ikväll ska jag plugga en stund men först: fixa kvällsmat. Ikväll blir det hemgjord pizza. Glutenfri variant för mig dock.

Racereport: Jätten Bulö-löpet 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Imorse ringde klockan tidigt. Vi hade bestämt att hämta Marcus och hans vän vid halv nio för att hinna till Österbymo i god tid innan Alex start. Han skulle springa 2,4 kilometer. Det första vi gjorde var att hämta nummerlapparna och lägga grejerna på ”vårt” ställe. Stämningen är alltid trevlig här och vi kikade lite på knattarna som skulle springa 290 meter. De är så söta när de tultar fram. En del är riktigt snabba.
Efter en väntan som kändes som en evighet var det dags för Alexs start. Tidigare år så har jag alltid sprungit med honom men det ville han inte i år. ”Mamma, jag är faktiskt tio år” sa han bestämt. Vi gjorde så att vi sprang en bit på banan för att kunna heja på honom när han sprang förbi. Han var så duktig, sprang nästan hela vägen.
Det blev de vinröda tightsen som jag köpte igår. Så nöjd!

Jag fick magknip en stund innan min start och oron var stor över om jag över huvudet taget skulle kunna springa. Det kändes som att magen vände sig ut och in och krampade. Jag bestämde mig dock för att chansa. Jag reviderade min målsättning till att komma runt och i mål. Som tur var så släppte det lagom till start och jag kunde springa iväg i ett helt okej tempo. Rickard, Marcus och kompisen drog iväg och jag hade inte en chans att hänga på. Inte ens brorsan. Minns den tid när jag var snabbare än honom. Det var tider det…. 🙂 Jag var själv i skogen med min musik och med mina tankar och sprang på.  Magvärken höll sig som tur var borta och jag kunde ta mig i mål. Det är jag nöjd med men jag är besviken på min tid. Önskar att jag kunde mysjogga även på tävling men då vill jag prestera. Rickard kom på en femte plats, Marcus en fjortonde och kompisen kom på en åttonde plats. Bra insatser från dem allihopa.

Racereport: Höstfemman 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Det här med att ta det lugnt är inte riktigt min melodi. Igår sprang jag, Rickard och Marcus Höstfemman i Åby. Ett lopp som vi försöker springa varje år. Förra året missade vi det. Jag tror att jag jobbade eller så dömde vi fotboll. Minns ej. Vi åkte dit ungefär en timme innan start för att hinna hämta ut nummerlappar, värma upp. Vi brukar alltid gå en bit av banan som uppvärmning.
Har du sprungit det här loppet någon gång? Banan är lätt en av Östergötlands tuffaste. Det är backe upp och backe ner och sällan riktigt plant, några 20 meter här och där bara. Hackefors ligger i lä, hehe. Starten gick och jag och brorsan höll jämna steg de första hundra meterna, sedan sprang han iväg. Varje år funderar jag över varför jag utsätter mig för det här loppet. Det är fem kilometer hårt jobb. Extra hårt idag efter alla helgens matcher. I år sprang jag långsammare än vad jag brukar men känslan under loppet var bra. Det kändes inte långsamt så jag är lite sur över att känslan i kroppen inte stämmer med sluttiden. På tävling kan jag inte mysjogga utan det är så bra resultat som möjligt gäller. Men jag ska vara nöjd, särskilt med tanke på förutsättningarna.
Mina snygga tights med fjärilar. Från HM och lätt favoriten.
 
 

Racereport Kanallöpet 2017

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har haft lite ågren inför den här dagen och loppet. Att springa 21 kilometer är verkligen långt. Jag ville nästan inte åka. Men har man berättat för alla att loppet ska springas så går det inte att hoppa av. Det var bara att förbereda mig på ett långt lopp. 
Rickard följde med som support, ett stöd som visade sig vara ovärderligt då jag sprang i stort sett själv hela loppet.
Jag har funderat fram och tillbaka hela veckan över vilket tidsmål jag ska ha, vad som är realistiskt med mina förutsättningar. Det som jag till slut kom fram till var iallafall som ”sämst” två timmar och tio minuter och som bäst exakt två timmar. Allt däremellan skulle jag vara nöjd med. Så gick mina tankar innan loppet. (En halvmara på 2 timmar och 10 minuter är definitivt inte dåligt. Att springa 21 kilomter är en prestation oavsett tid ska jag tillägga.)
 
När starten gick så började vi med att springa sisådär 800 meter på grus. Det blev dammigt och jag höll andan bitvis. Det syns på bilden ovan att det var just det jag gjorde. De skulle ha vattnat banan tycker jag.
Jag la av i ett tempo som inte kändes särskilt högt men som jag visste att jag inte skulle kunna hålla i 21 kilometer. Men det håller så länge det håller tänkte jag och sprang på. Första fem gick på 27,48. Lite väl fort som jag funderade över när jag skulle få ”äta upp”.
Vid sisådär 8 kilometer var första ”dejten” med Rickard. Jag säger till honom ”det här är riktigt jobbigt” därav min fina min, hehe. På vissa ställen var det lite publik och då fick jag extra energi. Vid 12 kilometer kvar tänkte jag ”bara 12 kvar, det är ingenting ju”. Oj vad jag skulle få äta upp det. Milen passerades på 56,48, min näst snabbaste tid utomhus. Mitt personbästa (52,30) från LIU-loppet 2014 (tror jag det var) står sig fortfarande. 

De sista tre kilometerna var så galet långa. Jag trodde aldrig att jag skulle komma framåt och jag blev omsprungen av löpare som tagit det lugnare än mig i början. ”Det gör inget, du tävlar bara mot dig själv”, peppade jag mig själv med. ”Jag kommer aldrig mer springa 21 kilometer” var andra tankar. Fast det vet jag ju att jag kommer, hihi.
Äntligen mål! Sista kilometern går uppför och jag var så trött. Gick någon meter för att tjäna lite tid men det var jobbigare än att jogga i sakta mak uppför. Bit ihop, snart i mål, blev mina ord som jag upprepade för mig själv!
Min tid! Oj vad skönt det var att få passera mållinjen. Min första halvmara är gjord och jag klarade det med riktigt bra resultat. Nöjd tjej. Om jag är sugen på att springa ett halvmara igen? Såklart! Det här var första gången men definitivt inte sista.
Rickards kollegor sprang också loppet. De var snäppet vassare än mig. 🙂
 
 

Transportlöpning till jobbet

Publicerad den av Hannas krypin
Igår kväll kunde jag inte somna. Varför? Jo, för att jag var alldeles full av förväntan. Jag hade bestämt mig för att springa till jobbet. Ja du läste rätt. Klockan ringde fem och då var det bara att dricka ett stort glas vatten, klä på mig kläder och ge mig iväg. Det var verkligen en jätteskön start på dagen. Nästa steg är att kunna springa både dit och hem. Jag har elva kilometer till jobbet så det blir en bit tur och retur.
 

Löpning på bana

Publicerad den av Hannas krypin
Jag och Rickard åkte till löparbanan i stan och sprang dels löptest med en domare som inte kunnat springa tidigare och därefter så skulle Rickard springa ett pass i sitt tempo. Han sprang för skoj skull elitdomartestet och jag hängde med. Det är ett högt tempo som ska hållas och vi gjorde så att jag sprang en intervall och vilade två intervaller. Jag fick verkligen upp flåset, en mycket bra utmaning och ett bra sätt för mig och Rickard att kunna träna tillsammans men ändå på våra respektive nivåer. Helgens matcher känns inte alls så jag har verkligen återhämtat mig snabbt. Rickard har gjort ett träningsschema åt mig så det ska jag skicka iväg till min coach så han får se hur planen för min träning kommer se ut. Fart, explosivitet och snabbhet är fokuset nu. Halvmaran kommer jag klara i den form jag är i så att byta fokus är inget problem. 
 
 

Egentid med mig själv och bara mina tankar

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har inte förstått mig på de som springer och samtidigt bearbetar tankar och kommer på lösningar på problem och så vidare. (Förlåt) Jag har ju mest jobbat på att peppa mig mentalt för att ta mig framåt. Imorse före frukost gav jag mig ut på ett långt distanspass. Medan molnen försvann mer och mer och solen tittade fram funderade jag över situationer på fotbollsplan, hur skönt det är att springa i ett tempo där mjölksyran är långt borta. Jag fumderade över viktigheter och oviktigheter. Jag njöt av alla vårtecken, tussilago i vägkanten, fågelkvitter och vackra landskapsvyer. Jag blev alldeles till mig över att genomsnittshastigheten sjönk för varje kilometer. Sista fem gick snabbare än första fem. Hur härligt som helst och långpass har visst blivit min grej. Det jag skulle koma till efter den här utsvävningen är att långpass är ett suveränt sätt att fundera över saker. Jag märker inte ens att jag springer när det är något riktigt intressant jag funderar över. Idag sprang jag mitt livs första 18,4 kilometer. Det gick dessutom snabbare än vad jag tänkt mig. Hoppet om en halvmara på två timmar lever. Men det har jag inte vågat uttala högt mer än till Rickard. Förutom nu då, nu hejar väl på mig? 
 
 
 
 
 
 

Mina bästa tips för dig som vill börja löpträna

Publicerad den av Hannas krypin
Jag fick en fråga om hur man kan börja löpträna om man aldrig sprungit förut. Så det tänkte jag att här inlägget ska handla om. Ni som följt min blogg länge vet att jag inte alltid varit en löpare eller gillat att träna. Jag har verkligen börjat från noll vad gäller att bygga upp konditionen. Kan jag så kan du!
Det vanligaste misstaget som görs är att man går ut för hårt och då trötttnar för att det blev för tufft eller att man skadar sig. Att sänka farten ocn korrigera hållningen är en bra början. Tänk dig att du är lång, snygg och lätt så får du en bra hållning. Testa dig fram med vilket underlag du gillar bäst och spring inte i de tuffaste spåren till att börja med.
Börja inte med att ställa för höga krav på dig utan sätt rimliga förväntningar. Fokusera inte på längd utan tid. Är du helt nybörjare så är ett bra tips att jogga en minut och sedan gå 4-5minuter. Om du är van vid att vara ute och röra på så kan du öka tempot i promenaden och varva den med 1 minuts löpning och 3-4 minuter rask gång. Bestäm innan hur länge du ska vara ute, tex tjugo minuter.
– Värm upp med några minuters promenad för att mjuka upp kroppen innan du börjar jogga.
– Var ute och jogga/promenera två gånger i veckan. Boka in det i almanackan så att det verkligen blir av.  Gärna med en vän som är jämnbra. Det är alltid roligare att träna med någon. Du kommer bli andfådd, det är naturligt men andningen kommer successivt bli bättre. Det är alltid kul att skriva ner hur passen gått för att kunna se skillnaden.
– Var snäll mot dig själv och ge dig tid. – Andra veckan kortar du ner gådelen med 30 sekunder, tredje veckan 30 sekunder igen och så vidare och snart kommer du kunna jogga hela sträckan. I början är det bra att gå i uppförsbackarna för att inte dra på sig onödig mjölksyra.
Tänk på att:
– Varva jogging och gång enligt 1 min/5 minut och ha inte för bråttom. 
– Fokusera på tiden du är ute och inte längden. 15-20 minuter räcker.
– Sträck på dig och tänk dig att stegen är lätta.
– Ge dig själv beröm när du kommer in.
– Bra skor är viktigt. Spring inte i de där gympaskorna du haft i evigheter.
– För att hålla motivationen uppe är det även bra att göra olika saker. Cykla och simma till exempel.
– Du behöver också få in lite styrka då löpningen sliter på kroppen. Bygg upp muskler i mage och rygg. Pilates till exempel är klockrent.

Dagens intervallpass

Publicerad den av Hannas krypin
Så här pigg kan man visst se ut efter 3*6minuter i 4,36min/km-tempo. Dagens pass är det tuffaste hittills på Rickards halvmarathonprogram som han fixade åt mig. Det krävdes mycket vilja och fokus på annat än tanken på hur jobbigt det var, haha. Skönt dock att det nu är avklarat och jag den här veckan bara har ett tempopass kvar. Det river jag nog av imorgon så kan jag ha helvila både frredag och lördag så har jag pigga ben lagom till min match på söndag.
Jag tycker det är mycket smidigare att springa just intervallpassen på löpbandet då det då verkligen blir exakt rätt tempo hela intervallen. När man springer ute så går det ju snabbare vissa partier och i andra partier går det långsammare.

8km och en mumsig lunch

Publicerad den av Hannas krypin
Idag sprang jag åtta kilometer. Om söndagens pass var ett bekvämt myspass (fast det var långt) så kan man inte säga det om dagens pass. Jag höjde tempot rejält under vissa bitar så flåset fick sig en rejäl genomkörare.
Jag ligger före i träningschemat vad gäller tiden på passen så lite justeringar måste göras rent tempomässigt. Imorgon till exempel ska jag springa 3’6 minuter i ett tempo som är allt annat än bekvämt + uppvärmning och nedjogg. Men det tar vi då! Nu tänkte jag berätta om dagens goda lunch. Jag är svag för kyckling med kokosgrädde så jag gjorde en gryta med kyckling, gul lök, vitlök, purjolök och några skivor squash. Rätten kryddades med salt, peppar och chilipulver. Jag serverade kycklingen med nudlar till Rickard och till mig blev det bönspagetti och en sallad. Mums!