Månad: november 2015

Testlopp

Publicerad den av Hannas krypin
Det jag var sugen på idag var att springa ett testlopp på fem kilometer. Värmde upp 1200 meter i regnet och mörkret och så stack vi iväg. Jag var väldigt irriterad över en grej så den känslan valde jag att använda som energi. Ruskigt effektivt det där när man tränar att tänka på något som gör en sur. Jag hittar oanade krafter. Jag förväntade mig inte att jag skulle komma ner på samma nivå som när jag sprang min snabbaste femma. Särskilt inte med tanke på hur segt de senaste passen gått så jag är mer än nöjd med en femma på 27 minuter.

En kall tisdag

Publicerad den av Hannas krypin
Burr, fyra grader nu på morgonen, känns som att vintern är på väg nu. Det perfekta vintervädret för mig är ungefär fem minusgrader, strålande sol och ett vackert vitt vintertäcke av snö. Om en liten stund ska jag väcka barnen och så är det dags för några timmar på jobbet. Hoppas ni får en riktigt bra dag!

Intervaller

Publicerad den av Hannas krypin
Varje pass nu för tiden är riktiga slitpass. Det känns som att jag tappat allt men det vet jag att jag inte har, jag är inne i tuff period bara och vet att när jag väl kommit genom den kommer jag vara både starkare och snabbare (förhoppningsvis smalare också). Så det är bara att kämpa på. Jag skulle springa intervaller idag, det var inte lätta förutsättningar, fyra grader i luften och regntunga moln. Fyrahundrameter var tanken. Jag satte måltiden på 1,45 men kände direkt efter första att jag inte kommer fixa alla tio i det tempot så vi sänkte tempot en aning. Dock inte så mycket att det blev för lätt, efter varje intervall kände jag mig gråtfärdig, så jobbigt var det. Det var en ny erfarenhet det där förresten att på träningspass nästan börja gråta av trötthet. Men jag gav mig inte utan sprang mina intervaller med en minuts vila. När vi kom hem skolkade jag från styrketräningen och det känns som att det var rätt beslut för jag var som en trasa när jag kom till jobbet med en degklump i huvudet. Imorgon: nya tag.

”Jag förstår”

Publicerad den av Hannas krypin
Det dummaste ord att använda i vissa sammanhang är ”jag förstår”. Ett konkret exempel: en person säger att det är svårt att bli ensam efter att ha levt tillsammans i femtio år. Då blir det automatiskt att jag säger ”jag förstår”. Men det är så dumt egentligen, jag kan inte alls förstå eftersom att jag inte levt tillsammans med någon så länge. Jag har ingen aning om hur det känns att bli ensam efter så många år. Jag kan tänka mig en känsla av tomhet och ensamhet men förstå kan jag inte göra.
När jag pluggade var det en föreläsare som pratade om just det här med förståelse och han sa citatet ovan. Jag har tagit fasta på det. Jag kan inte tolka en situation som någon upplever utifrån mig själv. Då ser jag inte personen jag har framför mig utan utgår från mina egna behov. Det är något som jag inte kan göra eftersom att vi alla är olika och ser inte på saker på samma sätt. Det som är viktigt för mig är inte det för någon annan och tvärtom.

En läsarfråga

Publicerad den av Hannas krypin
Polly skrev: Hej du. Jag har en fråga, har du några tips på hur man kan lära sig att gilla löpning? Jag har sprungit mycket men det var förr, idag är jag typ less på det och när jag väl har startat så får jag fruktansvärt ont framme på smalbenen, hur kan jag undvika de?
Svar: Det första jag tänker är vilken typ av skor du använder. Om det är för gamla skor blir benen lätt överbelastade. Sen tänker jag även att gå inte ut för hårt. Har du inte sprungit på ett tag är det optimala att du joggar till exempel 1 minut gå en minut och upprepar 20 minuter. Med tiden kan du utöka joggsträckan och ta bort gången. Sen gillar inte alla löpning och det är okej. Vissa dagar vill jag verkligen inte ge mig ut och springa men jag vet att känslan efteråt kommer göra att det är värt det.
Ett sätt att göra löpningen är rolig är att ”leka löpning” tex fartlek eller korta intervaller. Fartlek är precis som det låter en lek med fart, jogga en bit, sprinta, alltså variera farten, Ett annat tips är att träna med en kompis. Det blir roligare och sannolikheten att komma ut på det där passet blir större.
Testa olika underlag, grus, asfalt, skog, över stock och sten kan också göra det roligare. Kanske att det kan vara peppande att springa på löpband och se exakt vilken fart du håller, kunna titta på tv samtidigt, alltså förena nytta med nöje.
Inlägget är ett samarbete med RK:s kondition och styrka.

Matkoma

Publicerad den av Hannas krypin
Ikväll var det Samuel och Rickards tur att laga mat. De valde hamburgare och crisscuts. Till efterrätt dukades det fram paj, glass, marshmallows, marängdroppar, grädde och vaniljgrädde. Gissa om jag är proppmätt nu. känns som att jag inte behöver äta något mer på ett tag.
 

 

Söndag

Publicerad den av Hannas krypin
Gårdagens träningspass squash, styrketräning, stretching och så hemgjord pizza till kvällsmat.
Idag sov jag länge och så åkte vi på förmiddagsmötet i pingstkyrkan. Det var väldigt länge sedan jag var där så det var kul att träffa alla igen. Samuel har varit med kompisar hela helgen och idag åkte han till en annan kompis. Snacka om att ha blivit stor, jag får aldrig se honom längre.
Alexander är hos en kompis så när vi hämtar honom blir det en fika och sen när vi kommer hem ska det bli familjetid. Det är Samuel och Rickards tur att laga mat, får se vad de hittar på.
Har ni haft en bra dag?

#Pray for Paris

Publicerad den av Hannas krypin
Glädjen över en härlig lördag försvinner när jag tittar sociala medier och ser det fruktansvärda som hänt i Paris. Jag blir så illa berörd. Det är obeskrivligt. Vad är det för människor som tar sig rätten att förändra andra människors liv för alltid? Mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga.

En typisk lördag

Publicerad den av Hannas krypin
Jag har haft en typisk lördag med först sovmorgon. Så underbart att inte behöva vakna av en klocka utan vakna när jag verkligen sovit klart. En enkel frukost med vaniljyoghurt, hallon och valnötter och så klart levande ljus i hela huset.

Efter frukosten har jag dammsugit och torkat alla golven och så var det dags för sångövning med Rickard, brorsan och mamma.
Fokuserad bror. 🙂
Dagens lunch blev en köttgryta som fått koka och gotta ihop sig i över tre timmar. Det enda jag hade i var en tärning köttbuljong och så cremefraiche med smak av fetaost och soltorkade tomater. Det blev så lyckat!
 

Min träningsresa

Publicerad den av Hannas krypin
Det här är en återpublicering av ett inlägg jag skrev i augusti förra året.
”Jag har aldrig varit den här sportiga tjejen. I skolan när vi höll på med lagsporter blev klasskompisarna sura på mig när jag inte gjorde som de ville så det var inte så roligt att vara med. I gymnasiet var jag mer frånvarande än närvarande på gymnastiken.

Därför kan det tyckas väldigt långsökt att jag började döma fotboll men jag var med Rickard när han dömde en 7-mannamatch och det såg så roligt ut så jag ville testa. Mia på förbundet tyckte nog att jag var lite tokig när jag ringde och frågade om jag fick gå kurs för att börja döma fotboll fastän jag inte spelat själv. Det var 2006 som jag dömde första matchen (flickor 14) och det såg ut som hejkomochhjälpmig. Men jag fortsatte döma 5- och 7mannamatcher och året efter gick jag steg 1 som man måste gå för att få börja döma 11-mannafotboll.
 För att orka matcherna måste man ha bra kondition. För mig som inte hade någon idrottsbakgrund var det bokstavligen som att börja på noll. De första joggingrundorna gick långsamt och jag orkade ingenting. Men jag fortsatte kämpa. Det var inte så lätt för Rickard, jag var så gnällig. 2010 tog jag och Rickard kontakt med en personlig tränare som gjorde ett träningsprogram åt mig och Rickard och där började jag få rutin på träningen. Den sommaren var riktigt bra träningsmässigt, gjorde min första mil tex. Vi tränade under hösten och dömde våra matcher. 2011 klarade jag löptestet på första försöket för första gången. Då var jag stolt! Samma år blev jag gravid med Ida och jag dömde till jag var i vecka 15 och då var jag tvungen att sluta då jag inte kunde springa längre. Av förklarliga skäl blev det ett långt uppehåll där.

Många träningspass har jag kört hemma på vårt löpband. Räddningen många gånger för då hade jag inget att skylla på för att inte träna.
I januari när jag varit på efterkontrollen började jag träna igen. Jag hade ingen fart i benen, körde mest lugna pass och försökte träna upp mig så jag skulle klara löptestet. Jag klarade de långa sträckorna men inte de korta så det året dömde jag bara som domare.
2013 fortsatte jag kämpa med träningen: intervaller, tempoträning distans och lite styrka. På hösten hade jag träningsmotivation då jag tränade med Emilia (en av damdomarna som nu bor i Göteborg), resultaten kom fort och det var roligt att träna. Sen flyttade hon och då försvann lite av motivationen också. I år har jag haft motivation och tränat flitigt. Men kände för att nå de resultat jag vill behövde jag gå ner några kilon. Inte för att jag var tjock utan mer för att orka prestera bättre. I somras var jag ledig hela sommaren så då tog jag verkligen tag i det. Hårda träningspass varvat med promenader och sju kilo lättare har lett till att jag nu springer fem kilometer på 26,14 och flyger fram på ett annat sätt.”
I år har det hänt mycket med löpningen, nytt personbästa på fem kilometer och en känsla av att jag verkligen behöver löpningen för att må bra. Det är ett positivt beroende. Jag skulle inte kunna återgå till soffpotatisHanna, den delen finns inte kvar. Däremot kan jag inte ge mig ut och springa bara för att, jag behöver ett mål och jag behöver endorfinerna som riktigt hårda träningspass ger. Något annat som verkligen är förändrat är min vilja att ge allt varje pass och att verkligen pressa ur det sista. Jag har ett annat pannben.
Löpningen kombineras med squash, pilates och vanlig styrketräning. Men löpningen är det jag brinner mest för.
Fler inspirerande träningsresor: