Fluffigt värre

Rickard har dömt årets första match (avis!!!) och jag tog mig ut i skogen en kort sväng. Gick inte hela fyra kilometer. Med förhöjd temp i morse kändes det dumt att gå långt. Det var skönt att få frisk luft. Passade också på att prata med pappa en stund.

Igår bröt jag min stretcha varje-dag svit. Enligt tandläkaren fick jag inte böja mig fram för mycket pga risken för blödningar efter min utdragna tand. Det var bara att lyssna. Desto skönare att sträcka ut mina trettio minuter idag istället. Min förhöjda temp imorse var bara tillfällig.

Annat jag pysslat med är att sortera in kläder i garderoben. Det här är alla mina träningskläder, två hyllplan. Men allt är inte nytt såklart, jag har samlat på mig under många år. Här ser man ett praktexempel på vilken spara jag är. Jag kan inte motivera ett endaste köp till, skulle verkligen behöva rensa. Den vänstra bilden visar alla mina kläder från Stronger… Galet att tänka på hur mycket pengar som ligger i garderoben…

När Rickard kom hem från matchen såg vi på en ny serie på Netflix: Åremorden. Det är samma kvinnliga huvudrollsinnehavare som i serien vuxna människor. Serien var väldigt bra och sevärd. Jag och Ida har tittat på Melodifestivalen. Jag gillade Klaras och Eriks låt. Låten med schlagers lät som en cover på ”waterloo”. Tyckte det var samma strofer i musiken som i Abbas gamla låt. Det var lite så där faktiskt.

Hoppa på tåget – interaktion

Igår blev det läggdags tidigt, jag var så trött och hade ont. Det jag kunde äta var fruktsoppa och glass. Det gör ont i vänstra sidan av munnen och även om jag inte tuggar på den sidan gör det ont. Jag har också haft lite förhöjd temp. Vårdpersonal säger alltid att man inte kan vara ”lågtempad”. Men det är precis det jag är. Om jag normalt sett har en morgontemperatur på runt 36,3 så känner jag definitivt av när tempen ökat till 37,5. Det är inte feber i vårdens mening men kroppen känner av det. Efter förlossningen med Ida fick jag livmoderinflammation. Då hade jag feber på över fyrtio grader. Minns fortfarande hur dåligt jag mådde fast det var 13 år sedan.

Så från tråkigheter till något mer lättsamt. Den här veckan tänkte jag hoppa på tåget. Åkes ord är för den här veckan är ”interaktion”. Interagerar med andra människor är något man gör varje dag på olika sätt. I familjen, med barnen, på jobbet och sociala medier. Vi kan tex ha spontana möten på stan eller djupa samtal över en kopp kaffe. Hur glad kan man inte bli av ett leende från någon man möter fast man inte känner varandra?

I familjen ser interaktionen ofta annorlunda ut. Alla har en historia och man kan vara både nära och distans till varandra. Det är komplicerat med relationer tycker jag. Kommunikationen kan vara både avslappnad och laddad. Kärleksfulla ord och omtänksamma handlingar varvas med smågnabb om disk eller vem som glömde släcka lampan. Ibland räcker en blick eller en suck för att förstå varandra, medan andra gånger krävs långa samtal för att reda ut missförstånd.

Vad gäller sociala medier, här kan interaktionen bli helt annorlunda. Man väljer själv vilken del av sitt liv man delar med sig av och kan lätt skapa en bild av att allt är perfekt rosa-fluffigt. Jag tycker att det blir alldeles för ytligt ibland. Ingen lever perfekta liv och alla har sina egna personliga problem. Det syns inte utåt om man inte väljer att säga något. Samtidigt så gillar jag det faktum att man på olika sätt kan interagera med följarna. Med gillningar och delningar av inlägg exempelvis.

När jag läser bloggar tycker jag att jag kan interagera på ett lite mer reflekterande sätt. Jag som bloggare delar med mig av min vardag, olika erfarenheter och åsikter som jag har. Jag läser också andras bloggar och delar med mig av mina tankar kring deras inlägg. Relationer byggs upp fast man kanske aldrig träffats i verkliga livet. Kommentarerna tycker jag är viktiga, både att själv engagera mig och skriva kommentarer på andras inlägg och läsa kommentarer som jag får på mina inlägg. Till slut känns bloggarna som vänner. Du som bloggar, håller du med om det?