Det känns som att jag har haft min skada i evigheter. Men det är inte ens en månad än. Kanske det känns som en evighet eftersom vaden gick sönder första gången 2019. Ställde mig på löpbandet precis som jag skrev i mitt förra inlägg att jag skulle göra. Ville testa hur kroppen reagerar när jag ökar tempot så testade trettio sekunders intervaller i fyra olika farter, två av varje. Det var verkligen inte smärtfritt men förhoppningsvis blir det inte värre iallafall. Just efter passet kände jag mig deppig och ledsen över att jag inte kan springa som jag vill. Men det är dumt att deppa för jag kunde ju faktiskt springa. Nu är jag glad igen och endorfinerna efter passet börjar kicka in.
Dag: 17 februari 2025
Glad måndag!
Klimakteriehäxans tema med varför, därför-frågor fortsätter. Den här veckan tar vi ett besök i kylskåpet.
Varför har jag sällan keso i kylen? Därför att jag får ont i magen av det. Gillar verkligen vaniljkeso men magen gillar det inte.
Varför har jag läsk i mitt kylskåp? Därför att barnen får dricka läsk på lördagar. Sen har har vi alltid nocco på kylning.
Varför finns det aldrig korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys? Därför att jag är för snål. Inte för köttfärsen men för det andra. Jag tycker heller inte att det blir bra att frysa korv.
Varför försöker jag aldrig ta någon grönsak ur kylen till frukost? Därför att det är ”jobbigt” att skära grönsaker.
Varför köper jag aldrig färsk pasta och lägger i kylskåpet? Därför att jag glömmer bort att det finns. Jag har inte ätit färsk pasta på flera år.
Idag måndag är jag glad för att:
- barnen har sportlov
- jag har fått njuta av vackert morgonljus tre dagar i rad.
- har haft tre bra nätter med kollegorna på jobbet.
- det bästa med att jobba natt är att få krypa ner i sängen och sova när ”alla andra” är uppe och jobbar.
- jag har bestämt mig för att jag ska springa en kortis på löpbandet och avsluta med styrketräning. Känner mig pepp på det.
Söndagslistan vecka 7
Igår morse var det nästan tolv minusgrader. Det bet rejält i kinderna när jag gick till bilen. Jag gjorde inte många knop igår. Sov några timmar efter nattpasset på kvällen så var Rickard iväg på träning med domarklubben. Jag kände mig så avis då jag också ville följa med men vis av förra veckans bakslag behövde jag ta det lite lugnt med den typen av träning. Håller jag mig i skinnet så kommer jag snart vara igång igen.
Känsla: Det har varit en riktigt bra vecka. Mycket skratt och skoj vilket såklart gör mig riktigt glad och pepp. Den här veckan har jag längtat extra mycket efter att få åka till Gotland.
Väder: Minusgrader och ett tunt snötäcke på backen. Solen har också visat sig vilket alltid gör mig glad.
Veckans träning: Förra veckans bakslag på träningen har känts lite. Det har gjort ont i vardagen. Trots det så kunde jag springa 15 minuter på löpbandet. Längtan är stor efter att kunna springa riktigt tuffa intervaller. Hoppas på att snart kunna testa lite försiktigt. Den här veckan kom jag igång med min stretch igen efter ett par dagars uppehåll.
- Måndag: Vila
- Tisdag: 20 minuter på crosstrainern. 30 minuter stretch
- Onsdag: 50 minuter på crosstrainern där jag kom två mil. 30 minuter stretch.
- Torsdag: Vila
- Fredag: 15 minuter löpning och 10 minuter på crosstrainern. Det blev nästan sju kilometer. 30 minuter stretch.
- Lördag: Sisådär tre kilometers promenad och 40 minuters stretch. Precis som jag misstänkte var den där stretchen bra för att få mig att somna om och sova ett par timmar till inför lördagens nattpass.
- Söndag: Ingen träning alls.
Bloggrelaterade: Jag bestämde mig för att sluta läsa en blogg. Det är intressant det där med psykologi för nu när jag tänkt att jag inte ska läsa dras jag ännu mer till att skriva in adressen i sökfältet. Men jag har bestämt mig. Ut med det negativa!
Mina positiva från veckan: Det har varit en bra vecka men det står helt stilla när jag ska lista veckans positiva. Konstigt att det ska vara så svårt…
- Många glada skratt.
- Jag och Rickard har firat tjugo-årig förlovningsdag. Vi åt gelehjärtan och god lunch. Hade det hur mysigt som helst.
Bilder från veckan:
En fin tanke:
Jag funderar på om det kanske är en livslärdom i stort. Istället för att korrigera, tveka, förändra sig själv – gå med och acceptera. Kroka arm med någon helt annorlunda, bli hänförd och inspirerad av talanger man har bredvid sig, hitta sin egen självklarhet. Vara sin egen mormors mjuka röst ibland. Se på sin egen resa så som man ser på skakiga niondeklassare, med vördnad och tacksamhet över att man får följa med. 🩰