Dagens träning blev två mil på crosstrainern medan jag tittade på otecknade Sonic på Netflix. När jag var barn älskade jag att spela spelet med den supersnabba blå igelkotten, Sonic. Minns fortfarande alla ljudeffekter.
Efter ett par dagars uppehåll stretchade jag också igenom kroppen. Fokus i programmet var nedre delen av kroppen, höfter, baksida lår och lite rygg. Perfekt för mitt fokus att kunna gå ner i spagat. Kanske att jag är någon millimeter närmre golvet. Bilderna är från idag. HÄR finns mitt första inlägg om min nya utmaning.
Den här bilden snodde jag skamlöst från bloggenHannas lilla liv. Jag har alltid tänkt att göra sitt bästa handlar om att ge exakt lika mycket av sig själv varje dag och oavsett dagsform. Men så behöver det ju inte vara. Dagsformen påverkar helt klart och man kan inte vara i toppform alla dagar. Hur man mår påverkar helt klart hur mycket man orkar göra. Det kanske helt enkelt handlar om att göra sitt bästa utifrån dagens förutsättningar. Det behöver inte vara max, det lilla är bra nog. Det kan dock vara svårt i dagens prestationsinriktade samhälle. På jobbet har man krav på sig från både kollegor och chefer. Man förväntas prestera på max.
Men när jag funderar lite till tänker jag att det är viktigt att ta ett steg tillbaka, få lite perspektiv på saker och ting och våga landa i att allt inte alltid måste vara på max. Det måste få vara okej att göra lite mindre en dag. Att lyssna på kroppen och inte försöka göra allt perfekt. Det går nämligen inte. Jag tänker att göra sitt bästa är att vara ärlig mot sig själv om vad som faktiskt är möjligt just nu – utan att jämföra med gårdagen eller med andra. Så att göra sitt bästa är inte att göra mest. Det är att göra det man kan med de resurser man har, och att vara okej med att det ser olika ut från dag till dag.
