FASTNÅLAT INLÄGG. SCROLLA NER FÖR ATT LÄSA MINA SENASTE INLÄGG
Jag har haft en mycket effektiv pluggdag så nu tänkte jag dela några tankar som kom över mig efter jag fick ett meddelande av min kära pappa. Det var ett mycket fint meddelande där han berättade att jag är välkommen att dela mina tankar i ett par av grupperna som jag är med i på Facebook. Jag tror inte att jag är ensam med att tänka som jag gör men få vågar vara öppna så om mina texter kan göra att någon känner sig mindre ensam så är det värt allt!
Kanske är du som läser här en av de som funderar och ifrågasätter men inte hittat ett sammanhang där du vågar vara öppen? Kanske är du rädd för att bli utfryst. Då är den här texten för dig, för du är inte ensam. Vi är många som varit öppna under hela tiden och många som håller med i tysthet. Jag tänker på hur pandemin påverkat oss alla. Hur till och med kristna människor vänt sina nära och kära ryggen och sprungit regeringens ärenden. Var är hjärtat och var är kärleken för våra medmänniskor? Var har demokratin tagit vägen under dessa år?
Är det inte en konstig tid vi lever i nu? Det är en tystnadens tid och det gnager i mig. När ska vi börja prata om allt som varit? När ska människor få upprättelse? Det är även en tid där det roffas åt sig, en tid där själviskhet breder ut sig. En tid då ensam är stark basuneras ut och man ska klara sig själv. Samtidigt som man inte får bryta ut från narrativet.
Vi har kommit ur en pandemi, många människor med ärrade hjärtan. Människor har visat sina fulaste trynen i solidaritetens namn. Ta en för laget annars är du egoistisk och borde inte få vård. De människor som vågat stå upp har förlorat familj, vänner och arbete. Till vilken nytta då?
”Foliehattarnas” farhågor har i mångt och mycket visat sig vara sanning. Det har inte varit fel att vara skeptisk, försiktig och inte sluka allt med hull och hår. Var är solidariteten nu? Nej nu är det endast tystnad man bemöts med. Ingen vågar stå upp, ingen vågar erkänna att det kanske inte blev så bra. Ingen vågar erkänna att människor kommit i kläm på flera olika sätt.
Vi behöver mer kärlek, mer empati och inte mer av det här kalla och hårda klimatet. Vi behöver öppenhet, kärlek och respekt för varandra.
Fler inlägg på temat:
Att säga stopp
