Månad: juli 2019

Bilder från helgen

Publicerad den av Hannas krypin

Hej! Igår tog jag en liten paus från bloggen. Vi var på folkrace precis hela dagen. Rickards bror hade gått till kvartsfinal så vi ville åka dit. Dagen blev betydligt längre än vad vi tänkt, stannade ända till finalen och på grund av en allvarlig olycka blev allt försenat. En junior voltade rejält med bilen så taket blev intryckt. Jag kunde inte låta bli att fundera över hur man som förälder känner sig. Ut på banan får man ju inte gå som publik och vilken hemsk väntan det måste varit innan junioren kom ur bilen och sedan när ambulansen kom. 

Fredagen spenderades hemma hos mina föräldrar. Mamma hade gjort så god fisk,  utan panering till mig och jag ville så gärna äta damma sak som de andra. Suck, vad tråkigt jag tycker att det är. 

Mamma och pappa är kattvakt nu när brorsan är iväg. Lille Findus var så nyfiken när pappa öppnade en låda. Gulligaste bilden får du dock se i min veckosammanfattning.
Planerna för idag: bara vara hemma och ta det lugnt. Jag och Rickard har tagit en morgonpromenad, ätit frukost och nu tänkte jag läsa en bok. Önskar dig en riktigt härlig dag! 

Tillbaka till Grensholm

Publicerad den av Hannas krypin
Tidigare i veckan så tog vi en tripp till Grensholms borgsruin, det gamla namnet är faktiskt Åls stenhus. Vi har varit här en gång tidigare och från bilen får man gå lite drygt en kilometer innan man är framme.
Vi stannade nere vid Roxen en stund och kastade stenar. Jag kände på vattnet och grämde mig lite faktiskt över att jag inte hade med mig badkläder. Det hade varit skönt att ta ett dopp då vattnet faktiskt var riktigt varmt och skönt.
Nere vid stranden ligger ett övergivet litet hus. Givet att knalla in där och kika lite. En enrummare och jag funderar över om någon bott här. Jag gillar att fundera över vem som kan tänkas ha bott på övergivna platser. Hade de barn och vilka livsöden hade de kunnat berätta om?
Mysigaste vägen upp till stenhuset men jobbig också då det går brant uppför. Bilden gör inte vägen rättvisa.

Den branta backen upp till borgen är så värt det när man väl kommer upp! Så vackert och man ser långt. Hade gärna haft med mig en kikare för att kunna se alla platser som man funderar över vad det är!
 
 
 
 

Att inte vänta

Publicerad den av Hannas krypin
VÄNTA INTE…

” Man övertygar sig själv om att livet kommer att bli bättre efter det att man gift sig, fått barn, sedan fått ett till. Sedan är man frustrerad över att barnen inte är gamla nog att vara mer tillfreds och man vore mer tillfreds om de vore det. Efter det så är man frustrerad över att man har tonåringar man måste klara av att hantera. Man kommer verkligen bli glad när de är ur det stadiet.

Man intalar sig själv att livet kommer att bli fullkomligt när ens partner skärper till sig, när man skaffar en bättre bil, när man kommer iväg på den där resan när man är pensionerad. Sanningen är att det inte finns ett bättre tillfälle att uppskatta livet än just nu. Om inte nu, så när?

Ditt liv kommer alltid vara fullt av förändringar. Det är bäst att erkänna för sig själv och bestämma sig för att vara lycklig ändå. Lycka är vägen. Så, värdesätt varje ögonblick du har och värdesätt det ändå mer för att du delat det med någon speciell, speciell nog att spendera din tid med.

Och kom ihåg att tid inte väntar på någon.
Så, sluta vänta…
Tills din bil är färdigbetald.
Tills du skaffar ny bil eller nytt hem.
Tills barnen flyttar hemifrån.
Tills du börjar plugga igen.
Tills du slutar plugga.
Tills du går ner 10 kg.
Tills du går upp 10 kg.
Tills du blir gift.
Tills du skiljs.
Tills du får barn.
Tills du går i pension.
Till sommaren.
Till våren.
Till vintern.
Till hösten.
Tills du dör.

Det finns ingen bättre tid än just nu att vara lycklig.
Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig. ”

Okänd.

Ketosnack och dagens löprunda

Publicerad den av Hannas krypin

Den senaste veckan (eller om jag rannsakar mig själv så är det egentligen sedan aroscupen) har jag slarvat med att äta glutenfritt. Tänkt att det nog inte är så farligt med att äta gluten. Jag bara inbillar mig. Men jag har fel, så fel! Min stackars mage är helt ur balans och jag har så galet ont. 

Hade en liten paus i det onda och passade då på att ställa mig på  löpbandet. Kanske  galet men om jag går efter min mage så kommer jag aldrig träna. Idag var en sån här dag när jag var extra glad åt löpbandet. Då kunde jag springa ändå och om jag fick akutont kunde jag bara avbryta. Men just under löpningen höll sig det onda borta så jag kunde riva av femton sty 200 meters intervaller i 4 min/kilometer. Så det är jag nöjd med.
Jag har ju lovat ett tag mina tankar kring ketokost och så här är det. Som det känns just nu kommer jag få välja mellan att kunna springa/döma fotboll men då samtidigt ha ont i magen eller inte kunna springa men då istället slippa det magonda.
Jag har varit sugen på att gå en ketokurs med Keto by Annelie. Den har dock varit alldeles för dyr så jag har hela tiden skjutit upp det. Men så hade hon ett kanonerbjudande och jag kände bara att det var alldeles för bra för att strunta i. Så jag hoppade på kursen som innebär att man får 40 mail under tio veckor fullspäckade med bra information. Man får även tillgång till en grupp på Facebook under sex månader där det delas tips, erfarenheter och en massa annat.
Jag har hunnit få tio mail och har funderat flera varv. De senaste två veckorna, eller är det tre? Jo, tre är det nog. Det är ju redan mer än tre veckor sedan som jag dömde de första matcherna i Aroscupen. Det går så fort! Jag hinner inte med… Iallafall, jag har testat ett tag att köra ketogen kost och gå pang på och hardcore fungerar inte med mitt fotbollsdömande. Så jag tänker att jag får gå ännu mer slow.  Min nya strategi blir:
– Prio 1 är att ta tag i sömnrutinerna. Jag måste vara tråkig och gå och lägga mig mellan halv tio och tio varje dag. (Än så länge har det funkat riktigt bra med sömnen under semestern. Ska bara skriva färdigt det här inlägget och sedan är det sängen som gäller)
– Byta ut ett mål om dagen till 100% ketogent. Först när jag känner att jag kan springa och prestera på den minskade mängden med kolhydrater är det dags för nästa steg som blir att en måltid till blir 100% ketogen. Hur läng tid det kommer ta vet jag inte, men det känns som en bra plan. Frukosten är alltid ketogen och det känns som att det här enklast att börja där. 
– Ta tag i mig själv och äta glutenfritt och laktosfritt (har återigen ballat ur alldeles på den här punkten. Fråga mig inte vad som hänt…)
– Stressa inte. Det får ta den tid det tar. En livsstilsförändring tar tid och jag vinner ingenting på att ha för bråttom.
 
 

Nyttig mugcake

Publicerad den av Hannas krypin
Idag blir det ett bildlöst inlägg men tänkte tipsa om en superenkel kaka. Det enda du behöver är nedanstående ingredienser, portionsskålar och en mikrovågsugn. Ät och njut!
Ingredienser:
1 banan
1 ägg
3 msk kakao eller 50 g smält mörk choklad (80% kakaohalt)
0,75 dl kokosmjölk (kan uteslutas men ger en extra saftig kaka.
 
Gör såhär:
1. Mixa ihop alla ingredienser med stavmixer eller i en vanlig mixer.
2. Häll över smeten i värmetåliga formar eller koppar.
3. Värm en i taget i micron på högsta värmen i 90-120 sekunder.
Tada!! Kan ätas direkt eller förvaras i kyl för att ätas senare! Jag serverar den gärna med vispad trädde och hallon.

Frustration

Publicerad den av Hannas krypin
Jag sprang löptest i vintras och några dagar senare blev jag sjuk. När jag var frisk från sjukdomen körde jag direkt igång med keto. Så träningsmässigt har det här året varit jobbigt och nästan varje pass har känts som  att jobba i uppförsbacke. Jag har dock inte hållt strikt keto sedan i vintras (mer om det i ett annat inlägg, blir för mycket att skriva om det med här). Idag är en sån här dag när det känns som att kroppen jobbar mot vad huvudet vill.  Jag kom på x antal anledningar till att inte ge mig ut. Till slut hade jag inga ursäkter kvar och jag gav mig ut i skogen och sprang några kilometer. Det var på tunga ben. Jag vet att det finns logiska förklaringar till mina tunga ben:
– lopp i måndags som jag dessutom sprang mer eller mindre illamående hela vägen. 
– sömnbrist fortfarande även om den börjar minska.
– sen funderar jag över hur mycket koffeinet faktiskt påverkar kroppen. Idag var första gången som jag kör ett pass utan koffein i kroppen. 
Det finns bara en väg och det är framåt. Jag vet att jag ska vara nöjd med mitt pass. Jag sprang ju några kilometer precis som jag tänkt mig. Alla pass som blir av är bra pass även om det kanske inte blir som man tänkt sig från början. Hade benen vunnit så hade jag gått hem och det gjorde jag inte!
Men jag upptäckte att klockan har blivit knäpp. Jag sprang 4 kilometer vilket var alldeles lagom med tanke på dagens form. 
 
 

Den lilla bokhandeln runt hörnet

Publicerad den av Hannas krypin
 ”Nina Redmond älskar böcker, och som bibliotekarie får hon göra det hon gillar allra mest matcha rätt bok med rätt person. Men när hennes älskade bibliotek tvingas stänga står hon plötsligt utan jobb och har ingen aning om vad hon ska ta sig till. Men så hittar hon en annons om en charmig skåpbil och får en idé: hon ska starta en egen bokhandel, på hjul!

Med all styrka, mod och optimism som hon kan uppbåda och därtill sitt livs samlade besparingar gör Nina sig redo för en nystart i de vackra skotska högländerna.

Men verkligheten visar sig vara något helt annat än de berättelser hon gärna drömmer sig bort i. Hon möter en mängd människor som både förgyller och förpestar hennes tillvaro, till exempel en charmig lokförare och en barsk och fåordig bonde på granngården.”

 
Det här är en riktig Hanna-bok. Om det är något jag är svag för så är det feelgoodböcker med lyckliga slut. Det här är den första boken som jag läst av Jenny Colgan och jag gillar verkligen hennes berättarstil. Något mer jag gillar är att boken är relativt kort. Norra Latin som jag läste i helgen var över 500 sidor och ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” är lagom med sina drygt 300 sidor. Eftersom att jag vill läsa ut böcker snabbt och jag har svårt att släppa boken innan den är utläst vill jag helst att böckerna jag läser ska vara relativt korta. Men blir jag intresserad av handlingen så spelar inte sidantalet så stor roll. Men vill du läsa en bok som du kommer må bra av så är det den här. Feelgood när den är som bäst!

Racereport Victorialoppet 2019

Publicerad den av Hannas krypin
I år är det fem år sedan som jag och Rickard sprang Victorialoppet för första gången. Första gången var 2015 och då sprang Rickard fyra kilometer och jag sprang nio kilometer. Dock sprang jag skadad så efter det kunde jag inte springa på ett halvår..
Här kan du läsa racereoports från tidigare år:
Igår var det så dags igen. Som vanligt de senaste åren var Rickard anmäld både till fyra kilometer och nio kilometer. Vi kom iväg ganska sent, åkte hemifrån vid ett så vi var på plats 40 minuter innan start. När vi skulle hämta nummerlapparna så hade någon redan hämtat Rickards nummerlapp. Vi tänkte att någon funktionär strukit honom när de såg att han var anmäld till båda loppen. När jag kollade resultatlistan såg jag dock att någon faktiskt sprungit i Rickards namn. Det konstiga var att det var inte anmäld någon mer Rickard så det fanns ingen annan nummerlapp kvar. Jättemärkligt! Vem var killen som sprang i Rickards företags namn?
I väntan på att Rickards lopp skulle starta så satt jag och åt frukt. Till sist så gick starten och Rickard drog iväg i full fart. Som vanligt så vann han loppet. Tvåan var även det här året hela minuten långsammare.
 

Uppvärmningen gick längs med fyra kilometersbanan, vi gick Prinsessan Leonores stig och här började jag också springa efter en stund. Det kändes inte särskilt bra i kroppen, inte knät men hade en allmän olustkänsla.
En selfie nere vid havet, här har jag aldrig varit och det var roligt att se lite annat än bara startområdena.
Jag ställde mig någonstans emellan beräknad sluttid 40-45 och 45-50. Blev dock lite nervös över om jag ställt mig på fel ställe och om jag skulle bli nersprungen i starten. Jag var så nervös, har aldrig varit så här nervös förut. Peppade mig själv att det är bara att springa.
Har du orkat läsa ända hit? Äntligen ska du få veta hur det gick för mig. 🙂 Till slut gick starten och jag kände mig alldeles ångestfylld. Hade på känn att det skulle bli en jobbig resa men första kilometern gick ändå bra. Inte på lätta ben men relativt pigga. Det jobbiga skulle börja vid tre kilometer då jag började må illa (note-to-self är att inte äta lösgodis i bilen ner. Så dumt! Det dummaste jag gjort inför ett lopp tror jag). Jag var tvungen att sänka tempot men första fem gick ändå på en bra bit under trettio minuter (27,40 ungefär vilket ändå är en helt okej tid.) Jag tog sikte på rygg efter rygg som jag fick släppa. Första vätskekontrollen tog jag lite vatten, enbart för att få stanna och hämta igen lite kraft. Likaså vid den andra vätskekontrollen tog jag också vatten, också här bara för att ha en anledning att få gå några steg. Det här loppet är en riktig publikfest och det är folk överallt. Ville verkligen inte stanna och gå. Illamåendet höll jag i schack genom att djupandas, försöka tänka på något annat och hålla nere tempot. Till slut kom jag i mål! Det var verkligen hemskt! Men inte så hemskt att jag inte kommer ställa upp igen nästa år och dessutom då springa fyran också.
Yes, så här trött var jag efter loppet. Det tog en bra stund innan jag kunde tänka på att äta och dricka var inte att tänka på då jag mådde så dåligt. Slog mig att nio kilometer var det länge sedan jag sprang på träning. Visst sprang jag en mil i intervallform förra veckan och så har jag ju matcherna men det är inte riktigt samma sak. Men! Jag är nöjd och jag känner att bara jag håller i träningen så är jag snart tillbaka i gamla takter.
 

Ny musik

Publicerad den av Hannas krypin
Ni är flera stycken som verkligen inte behöver ta åt er av mitt senaste ryta ifrån inlägg. Jag är glad och tacksam över kommentarerna och engagemanget som ni visar mina inlägg. Det är sällan nu för tiden som jag får kommentarer som inte är väsentliga för inläggen. Så det är jag väldigt glad över. Tack så mycket! 
Så in på nästa ämne. Tims album som släppts lite drygt ett år efter hans död. Först blev jag besviken över de första låtarna, S.O.S och tough love. Men i veckan nu så lyssnade jag igenom alla låtar nonstop. Och musiken har växt. Favoriterna är never leave me, heaven och fades away. Jag gillar också låten där Imagine dragons gästspelar: Heart upon my sleeve.

Vad svårt det måste vara att slutföra någon annans musik. Särskilt en person som inte längre finns. Att veta hur personen ville ha låtarna är omöjligt att veta. Jag tycker dock att producenterna gjorde ett bra jobb. Jag är så nyfiken på var Avicii själv hade tagit sin musik om han fortfarande levt. Tänkte avsluta inlägget med att dela den här musikvideon till heaven. Så talande!
 

 

Ett foto i timmen

Publicerad den av Hannas krypin
Idag är det dags för ett foto i timmen igen. Dessa bilder är från i lördags.Tänkte publicera redan i söndags men så kände jag att jag ville spara lite på inlägget. 🙂
05:00 Första timmen vaken spenderades i sängen och jag läste bloggar.
06:08 Planerade att springa en runda men efter att ha sprungit en liten bit så sa mitt knä ifrån. Istället blev det fem kilometer promenad….
07:00 ….. Och tjugo minuter pilates. Vad svag jag blivit. Blev så sur på mig själv att jag slöat till så dant. Nu ska det bli andra bullar!
07:44 Frukostdags men precis då kom Rickard hem så frukosten inmundigades inomhus istället vid kökbordet.
08:50 Plockade in disk i maskin och städade av köksbänken ordentligt. Blev inspirerad av Kamilla så nu planeras det för bakning.
09:45
Ida ville vara med och baka. Innan bilden togs hade jag varit i affären och shoppat det som fattades för att kunna baka bullar och en chokladkaka med toscatäcke.
11:29 I full färd med att baka ut bullarna. Chokladkakan med toscatäcke var klar. Använde det här receptet. Men gjorde dubbel sats och tog socker och sirap efter enkel sats. Vet av erfarenhet att kakan annars är alldeles för söt. Det är mycket socker i receptet.
12:39 Check på massor med bullar! Ida var med hela tiden så det var skoj! Annars brukar barnen tröttna snabbt. Gulligaste kommentaren av Ida när jag gjorde något som jag tyckte var knäpp. ”du är inte knäpp, du är en bra mamma”. Aww!!
13:57 I väntan på att maten skulle bli klar (pannbiff och färskpotatis) så läste jag i min bok och tjuvsmakade en pannbiff. (För övrigt blev de så goda, riktigt lyckade faktiskt. Ska äta det till frukost idag).
15:15 Solen var framme och jag satte mig ute för att fortsätta läsa min bok. Det var galet varmt så efter en liten stund gav jag upp och gick in.
15:44 Fortsatte läsa min bok, men i soffan istället.

16:28 Jag och Ida åkte in till stan för att hämta upp Sofia för ett besök på badet som finns i ”grannbyn”.
17:24 Doppar fötterna, till slut kom hela jag i eftersom Ida ville att jag skulle gå med henne till en trappa som fanns lite längre ut.
18:32 Skuggan av mig och Sofia, väntar på att Ida skulle känna sig nöjd och vi kunde åka hem. Det var sista bilden från den här dagen. En härlig lördag!