Fyra månader med keto

Igår slog det mig att jag nu käkat keto i fyra månader. Jag börjar mer och mer känna att det faktiskt är en kost som funkar. Det har jag ju varit övertygad om hela tiden rent teoretiskt. Det svåra har varit att få det att fungera i praktiken och då framförallt på fotbollsplanen. När jag var ute i helgen och dömde fotboll så kände jag mig i stort sett som vanligt löparmässigt. Uthålligheten finns, farten finns, jag är inte trög i mina reaktioner och jag har skärpa. Den här senaste veckan har jag kommit på att:
  • Jag är en känslomänniska och vill gärna äta när jag är nedstämd. Keto blir extremt tråkigt när jag känner som jag gör. Och det är framförallt när jag känner mig vissen som jag vill strunta i allt och vräka i mig godis…. (Tack rara för alla era fina kommentarer i mitt inlägg Att visa uppskattning.)
  • Jag behöver inte mäta blodketoner utan det viktiga är blodsockret. Ligger det runt 4-4,5 så vet jag att kroppen är i ketos, producerar ketoner och använder dom.
  • Jag har svårt att komma upp på morgnarna men jag känner ändå att huvudet är piggt.
Min fokuspunkt för mina nästa fyra veckor är:
  • Jag ska börja med msm och aloevera igen. Köpte 500 gram msm i pulverform som jag ska börja med. Brukar alltid ta tabletter och fördelen med det är att man inte känner smaken. Men en liten hutt ihop med c-vitamin, några droppar citron och så en dutt vatten ska det inte vara några problem.
  • Jag är lite osäker på om min magsyrabalans i magen är rätt så jag har köpt tabletter som ska hjälpa magen på traven. Om jag inte har behov av det kommer jag märka det rätt snabbt. Men då vet jag iallafall att läget är okej. Får se när jag börjar med det men kommer skriva här i bloggen när jag testat.
PS: Morötter är inte keto men för mig funkar det. Det är mycket som kan funka trots att det inte är keto. Man får prova sig fram. DS.

Om mig

Har du något smeknamn? Nepp, det har jag inte.
Har du något konstigt som du alltid behöver göra? Tända lampan i badrummet på dagtid fast det är ljust…
Andra måsten? Att ha smör på allt. Att förbereda inlägg till bloggen så den inte står tom dagar när inspirationen tryter. Tid med familjen!
Några lyxvanor? Det får bli att mäta blodketoner. En dyr hobby men så värdefullt för mig att ha koll på.
När ingen ser, vad gör du då?
Dansar! Jo, faktiskt. Jag kan inte dansa men när ingen ser är det just det jag gör…
Vad stör du dig på hos andra?
Garanterat det som jag själv gör Tex, gå i vägen på parkeringsplatser. Alltså jag flyttar ju på mig såklart men ibland är jag lite seg. Jag kan också störa mig när man kör onödigt defensivt när det inte finns anledning till det.
Vad är din sämsta sida? Att jag har väldigt dåligt tålamod ibland. 
Vad är din bästa sida? Att jag är snäll och lojal
Vilken sida av sängen sover du på? Jag sover alltid på höger sida. Förutom när Rickard jobbar natt för då ligger jag tvärsöver hela sängen.
Vad gillar du för filmer? Jag gillar många olika typer av filmer. Men när jag ska se på film själv och bara behöver ta hänsyn till mig själv så är det romantiska komedier som gäller.
Gråter du ofta? Nej, det gör jag inte. Egentligen så tror jag att jag gör det för lite.
Finns det något du säger åt andra att inte göra som du gör själv? Ibland kan jag sitta med telefon vid matbordet fast jag säger åt alla andra att inte hålla på med sina telefoner.
Vad sjunger du när du står i duschen? Jag sjunger inte i duschen. Däremot alltid i bilen. Bästa stället att sjunga på ju. Då kan jag skråla hur mycket jag vill och testa alla höga toner som jag inte vågar annars.
Vad önskar du dig mest just nu? Att vara ketoadapterad, att några uppgifter i skolan hade varit klara och någon mer ledig dag i veckan.
Vilken maträtt är din favorit? Alltså det är ju mycket som är gott men om jag tänker att jag bara skulle äta en rätt varje dag i resten av mitt liv…. Det får bli mammas mat. Min mammas mat är mina favoriträtter. 
 
 

Att visa uppskattning

Är du bra på att visa uppskattning för andra människor, att ge beröm när någon gör något bra eller bara visa att en person är värdefull för dig i ditt liv?
Jag vet inte hur du är men jag kände så starkt idag att jag måste bli bättre på att visa att jag uppskattar andra personer i mitt liv, familj, vänner, kollegor och bekanta. Att vara generös med beröm och positiv feedback. Jag tänker göra precis tvärtom mot vad alla genusförespråkare tycker, beröm ska man ju absolut inte hålla på med enligt dom men jag tänker göra precis tvärtom! Att dela med mig av de snälla tankar som jag tänker om människor omkring mig till dom och inte bara hålla det för mig själv. Mer kärlek i vardagen och i mitt liv!
Jag blev så ledsen över en sak på jobbet idag, jag kände mig så ouppskattad och att det jag gör inte är värdefullt för fem öre. Så vet jag ju att det inte är egentligen men just den där känslan kunde jag inte släppa. Jag grät som ett barn och kunde inte hålla mig från att göra just det vid flera tillfällen. Känslan har suttit kvar under hela dagen och jag ville knappt åka iväg och hålla mitt pass. Det gjorde jag ändå och det var så skönt att jobba igenom kroppen och låta ledsna tankar sjunka undan. Fokusera på att ge deltagarna ett bra pass! Tänkte avsluta kvällens inlägg med några rader om tacksamhet och lite uppskattning till mig själv. Ikväll är jag glad och tacksam över:
– Min älskade familj!
– Vi hade en så fin dag i lördags när vi firade Alexander. Tänker på hur fint vi hade det och jag är tacksam för min familj. Ingen nämnd, ingen glömd. Vet inte om jag tidigare känt så starkt hur mycket jag faktiskt älskar min fina familj. Borde verkligen ringa mer än vad jag gör!
– Att jag får chansen att hålla mina älskade pilatespass.
– Att jag får utbilda mig och förkovra mig i allt som jag brinner för. Hälsa, kost, träning, pilates.
– Att jag är en grym person, det är vad jag hade sagt iallafall om någon av mina vänner brottades med samma tankar som jag ibland tänker om mig själv. Ska tänka snälla tankar och ge mig själv en klapp på axeln.
– Att jag inte behöver ändra på mig. Jag är bra som jag är och passar det inte så är det andras förlust!
 

En annorlunda veckoplanering

Jag vill köra mycket stretch på mitt pass ikväll. Mina stackars vader och baksida lår behöver verkligen det….
Godmorgon! Då skriver vi måndag igen. Känns inte som att det är andra dagar än fredagar och måndagar…. Jag har så ont i mina stackars vader efter helgens alla matcher men annars mår jag bra. Idag tänkte jag inte skriva min veckoplanering utan idag blir det istället min bloggplanering. Vecka två i min utmaning kommer komma upp senare idag. Den här veckan lovar jag dig en utmaning som heter duga. Jag får spara lite på den och ta en annan istället. Men det får du se vid halv ett när inlägget kommer upp. Kul att ni var några som hängde med förra veckan. Så här kommer veckans inlägg se ut:
  • Veckans utmaning
  • Veckans pilatesövning gör ett återtåg
  • Månadsammanfattning kring keto
  • Ett recept som veckans tips
Sen såklart kommer jag skriva om vardagen, träning jag gjort och kanske att det blir någon rolig lista. Mina planer för dagen är att jobba till klockan två och när jag kommer hem måste jag påbörja en uppgift som ska vara inne på söndag. Har skjutit lite på det då jag måste ha hjälp av ett av barnen men nu kan jag inte skjuta på det längre. Något annat roligt som händer idag är att min pilates startar ikväll igen efter uppehåll. Det ser jag fram mot. Några andra träningsplaner har jag inte för dagen.

Sammanfattning av vecka 2

 
Alltså jag vet helt seriöst inte om jag kommer ta mig upp från soffan när det är dags att krypa ner i sängen. Den här helgen har det blivit sju(!) timmar fotbollsdömande. Det känns nu i varenda muskel i kroppen. Men jag har haft roligt, vissa situationer var tuffa såklart men vi löste det bra. Efter matcherna stod vi och pratade en stund med J som kom för att se finalen och därefter tog vi hämtmat från McDonalds. Jag tag tripple cheese utan brödet. Struntade i att ta bort ketcupen och gurkan, tänkte att efter dagens fysiska aktivitet så vill kroppen ha några kolhydrater iallafall.
Känsla: TACKSAMHET! Jag känner mig så tacksam över mitt liv. Min man, mina barn och mina föräldrar. Jag känner också tacksamhet över Marcus och Bea. Jag är så glad över att Bea blir en del  av vår familj på riktigt i juni när de gifter sig. 
Godaste: Smörgåstårtan då jag åt garneringen och ”gojset”
Outfit: Min blommiga klänning. Både jag och Rickard var rosa igår när familjen skulle komma.
 
Veckans viktigaste insikt:  Att jag lärt mig massor i min utbildning även om det känns som att jag inte lärt mig något alls. Märkte det igår när jag pratade med pappa att det fastnat väldigt mycket.  Det gjorde mig både glad, lättad och förvånad. Kunskap är inget som man rabblar bara så där men så kommer de där tillfällena när man får chansen att berätta något och då sitter kunskapen där, redo att plockas fram. Skön känsla!
Fundering: ”Ska jag kanske hoppa av min utbildning eftersom jag absolut inte kan tänka mig att jobba på psykiatriavdelningen på US?” Men både Rickard och pappa pratade ur mig de dumheterna. En utbildning om psykisk ohälsa kommer jag alltid ha nytta av oavsett var jag hamnar.
Craving: Mjölk efter träningspasset i veckan. Annars inget särskilt faktiskt.
Köp: Ny matta och träningskläder
Träning:
7 timmar fotboll, ett löppass och så två promenader. 
Väder: Det har varierat mellan sol, plusgrader och minusgrader. Extremt konstigt vinterväder faktiskt.
Fem positiva från veckan:
– Att Alexander fylllde tonåring igår. 13 år är stort. 🙂
– Hade ett spännande möte, mer om det kommer senare.
– Jag har blivit kallad på anställningsintervju på sjukhuset.
– Att få vara ute och döma fotboll igen.
– Att jag varit snäll mot mig själv och tänkt snälla tankar.
Veckans fem mest lästa inlägg:
 

Alexanders födelsedag och fotboll

Godmorgon! Oj vilken rolig dag vi hade igår. Firat Alexanders födelsedag och så har jag varit ute i kylan och dömt fotboll. Gissa att det känns i kroppen idag. Stel överrallt och så ska jag ut på fotbollsplan idag med men det blir bara roligt. Idag ska jag döma med Rickard och Marcus och igår var det jag, Marcus och Joacim som var ute på fotbollsplan. Vi dömde med headset och jag blev imponerad över att batterierna höll så länge. Tre timmars aktivt använda liksom. Det är bra.
Tråkigt att bilden blev suddig, men himlen var verkligen hett fantastiskt vacker igår morse. Det var runt tre minus och frost. Så fint ju!

Vi blev lite sena ut så uppvärmningen blev verkligen katastrof. Så första kontringen var jag så efter. Men jag kom igång. Jag tycker att det var väldigt snälla matcher, inte så mycket fulspel. Jag hade två varningar och J hade en målchansutvisning + en varning. Annars var så lugnt.
När jag kom hem åt jag lite spenatsoppa, Ida fick hjälpa till att sätta upp ballonger som jag och Rickard blåste upp och därefter fick Alexander öppna sina presenter. Jag skuttade in i duschen och så fick Ida hjälpa mig att välja klänning. Hon valde egentligen en annan rosa och blommig historia men det slutade med en annan rosa (den på bilden). Vid två kom pappa, mamma, Marcus och Bea för att fira. Jag är så glad för min fina familj och jag är även glad att Bea kommit in i vår familj. 💝
Mamma hade med sig en smörgåstårta….
…. Rickard hade gjort en skaldjursfri tårta till Bea. Alltså båda tårtornas ”gojs” var så gott! Det hade både mamma och Rickard gjort riktigt bra.
Ida gjorde en halvmånetårta till fikat…. Jag smakade inte tårtan, istället gjorde jag iordning varm choklad till mig. Grädde och choklad för mig med så det blev som att äta tårta. 
Det blev tidig läggdags, redan vid åtta så jag känner mig inte sömnig. Nu tänkte jag försöka få lite skolarbete gjort innan det är dags att åka iväg och döma fotboll några timmar.

Mer kärlek i bloggvärlden

Vilken rolig lördag jag har haft. Dömt fotboll med Marcus och J och så har vi firat Alexander som fyller tretton år. Tänkte visa fler bilder senare idag eller imorgon. Nu tänkte jag istället att veckans inlägg i Länkregnet i Social media support and sharegroup på Facebook skulle få fokus. Hur bra är det inte att tipsa om varandras bloggar. Ge lite mer kärlek till varandra helt enkelt. Jag har aldrig förstått det där med att vissa bloggare är rädda för att länka till andra och att på så sätt tappa läsare. Jag menar, har man en gång hittat en blogg som man gillar så följer man den ju oavsett alla andra bloggar som man också gillar eller blir tipsad om. Så veckans bloggare den här gången är:
  1. Madeleine som skriver om vårens examensarbete
  2. Jessica som skriver om sin vardag.
  3. Therese skriver om pannkakor.
  4. Fru Ernez skriver om sista fredagen i frihet.
  5. Tess länkade till ett inlägg men nouw hittar inte sidan så jag länkar till Tess startsida istället.

Mitt träningsår 2019

Om 2018 var ett år där jag verkligen kom framåt i min träning så har 2019 varit lite tvärtom. Jag har fått kämpa med löpningen men det är inte ett dugg konstigt. Att vänja kroppen att springa på lågt kolhydratintag tar sin lilla tid och jag har velat slita mitt hår. Ett tag kändes det som att min kostomställning förstörde precis allt. Varje pass var en pina. Gjorde ett avbrott under sommaren med kosten och började käka kolhydrater och allt det där som jag vet att magen inte gillar. Vad hände då: jag mådde pyton. Så när jag i september drog på mig en skada kände jag att jag skulle passa på att göra min kostomställning till keto igen. Den här gången gjorde jag en mjukare omställning och upplevde att det fungerade bättre.
Årets träningskompisar är Rickard. Marcus och Sofia. Undrar om 2020 kan bli året när vi återupptar våra morgonintervaller. Det var ju så jag och Sofia lärde känna varandra. Tidiga träningspass på morgnarna som jag saknar.
Jag, Rickard och Alexander sprang på banan vid parkourparken i stan. Hur kul som helst ju. Något att göra mer framöver.
Jag har suttit och läst min träningskategori här på bloggen och hjälp alltså. Jag har verkligen minne som en guldfisk. Jag tycker att jag är trött nu men av min text att döma var jag ännu tröttare i våras och mådde inte alls bra. Milsvid skillnad ju även om det inte alltid känns så.
  • Jag och Rickard har kört ett gäng pass tilsammans. Hårda intervaller på bana till exempel.
  • Jag testade att köra body pump före mitt corefusion-pass. Funkade klockrent. 🙂
  • Jag har lett pass, både här där jag bor och så min pilateskurs på Mjölby Hälsocenter. Grymt glad över fortsättning på båda ställena.
  • Öppet hus på World Class där jag testade grit cardio och cxwrx. Superbra träning men jag har inte fått till så många pass som jag velat av just grit cardio och cxwrx.
  • Jag dömde en match i pojkar 17 och efter det sågs jag och Sofia för spinning. Långa tröskelintervaller körde vi och jag skulle agera mental support.
  • Jag testade grit strength i början på året tillsammans med Rickard men blev så besviken på instruktören. Vissa har verkligen inte förmåga att få nya att känna sig välkomna.
  • Samma vecka som jag skulle springa löptestet var jag ute och sprang med Sofia och Rickard. Det var ett sånt där pass som var ren pina där jag bara ville gråta men jag kämpade mig igenom passet och känslan efteråt var också blaha. Jag mådde så dåligt och var så rädd och nervös inför löptestet. Jag sprang dock igenom löptestet som ingenting vilket jag blev så glad över då jag alltid fått kämpa med just löptestet.
Tävlingar i år då? Hur gick det med det? Jag har sprungit tre lopp i år:  Byrundan i Gamleby, 4 km, Victorialoppet 9 km och så Jätten Bule-löpet, fem kilometer. Rent prestationsmässigt har det inte varit några bra lopp. Byrundan hade jag ganska nyligen börjat äta kolisar igen men segheten efter tiden utan kolisar hade inte försvunnit. Victorialoppet gick dåligt för jag tryckte i mig typ 2 hekto godis på vägen ner. Dålig idé…. När jag sprang Jätten Bule-löpet hade jag ganska nyligen kunnat komma igång från min skada = dålig form och absolut sämsta tiden någonsin.
Det här inlägget la jag upp i bloggen i början av året. Det roliga är att jag skulle beskriva det på exakt samma sätt idag…. Hatar tempoträning….. 🤢😖😫
Visst låter det som ett tufft år träningsmässigt? Jag är dock glad över att formen känns bättre nu, som otränad går det inte att riva av 45 intervaller på löpbandet i höga farter till exempel. Visst får jag slita på vissa pass men så är det ju med träning. Det ska kännas, annars ger det ju ingenting.

Hipp, hipp hurra för Alexander

Idag fyller vårt blonda yrväder, Alexander 13 år. 16:04 idag är det exakt tretton år sedan som han ville komma ut, tre dagar före beräknat datum. Tiden går så fort, jag har inga små barn längre.
När Alexanders  förlossning startade så hade jag haft förvärkar några dagar innan. Han föddes en torsdag. Då jobbade Rickard som personlig assistent åt en kille och samma dag som Alex skulle komma så jag att det var okej att han gick och simmade med den han var assistent åt. Till slut så tyckte barnmorskan att det var dags för honom att komma. Bara ett litet problem, hon missförstod mig och trodde att Rickard var i simhallen. Så hon kom och sa att hon inte fick tag på honom och jag sa till att han var ju på sjukhuset simhall. Då blev det fart och det dröjde inte länge innan Rickard kom. ”Du måste komma hit, Hanna ligger och kniper”, hade hon sagt. Då tog det bara en timme till och så var han ute. Idag blir det firande med paket och mamma, pappa, Marcus och Bea kommer hit och firar.

Ett styrkepass

I december så körde jag ett tufft pass för benen och idag tänkte jag tipsa om övningarna som jag gjorde.
Visst ser det lockande ut? Jag började passet med att värma upp ungefär en kilometer gång varvat med jogg. Därefter gick jag direkt på trappan och sprang tio intervaller i full fart. Du kan också variera med att:
  • hoppa jämfota uppför.
  • hoppa på ett ben uppför. Var dock noga med att hoppa lika många skutt på varje ben.
Sumosquat med varianter.

  • 20 vanliga
  • pulsa 16 gånger
  • stå i squatställning och sidoböj 8 gånger på varje sida.
  • vanliga smala knäböj med snabba fötter.
– Utfallsteg på med foten på bänk. Tio per ben.
  • utfallsteg med hopp
  • variera med att gå framåt med benet eller bakåt.
Armhävningar mot en bänk är lite lättare. Du har inte lika mycket tyngdkraft att jobba mot. Jag gjorde tio.
Just det, sidosteg med benkick åt sidan är bra. På min instagram @hannafialotta finns alla övningar i rörlig bild.